Strasbourg den 11 juni 2007

Bäste P.,

Den 5 augusti 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska revisionsrätten (nedan kallad revisionsrätten) om villkoren för din pensionering, nämligen överföringen av dina pensionsrättigheter.

Den 22 september 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till revisionsrättens ordförande. Tidsfristen för inlämnande av yttrandet löpte ut den 31 december 2005.

Genom en skrivelse av den 16 december 2005 begärde revisionsrättens ordförande en förlängning av tidsfristen för att avge sitt yttrande.

Genom en skrivelse av den 10 januari 2006 underrättade jag revisionsrättens ordförande om att jag biföll hans begäran. Samma dag informerades ni om detta i en skrivelse.

Revisionsrätten avgav sitt yttrande den 27 januari 2006. Den 31 januari 2006 översände jag skrivelsen till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni sände den 22 februari 2006. Den 27 februari 2006 skickade du ytterligare en skrivelse till mig med anledning av ditt klagomål.

Den 23 maj 2006 bad jag revisionsrätten om ytterligare information om ert klagomål. Revisionsrätten skickade sitt svar den 27 juni 2006. Revisionsrättens svar översändes till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 10 juli 2006.

Den 11 maj 2007 ringde ni mina tjänstemän och informerade dem om att ni den 23 februari 2007 hade överlämnat ärendet till Europeiska unionens personaldomstol.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts. Jag ber om ursäkt för förseningen i handläggningen av ditt klagomål.

Klagomålet

Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Klaganden är pensionerad tjänsteman vid revisionsrätten. Innan han arbetade vid Europeiska revisionsrätten (nedan kallad revisionsrätten) hade han arbetat inom banksektorn i Frankrike från 1974 till 1982.

Den 10 november 1994 begärde klaganden att revisionsrätten skulle överföra hans pensionsrättigheter från den tidigare avslutade verksamhetsperioden inom banksektorn i Frankrike till gemenskapens pensionssystem. Den 13 november 1996 svarade revisionsrätten att det inte var möjligt att överföra de pensionsrättigheter som förvärvats inom banksektorn. Den svarade vidare att det ankom på Europeiska kommissionen att upprätta en förordning tillsammans med Association of Supplementary Pension Schemes (ARRCO)(1) för att göra det möjligt att överföra samtliga pensionsrättigheter som förvärvats i Frankrike.

Den 25 augusti 2004 lämnade klaganden in en begäran om förtidspensionering till revisionsrätten. Med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna begärde han även att revisionsrättens tillsättningsmyndighet skulle fastställa hans pensionsrättigheter. Samma dag skrev han en skrivelse till kommissionen i vilken han hävdade att kommissionen inte hade vidtagit några åtgärder för att se till att de franska myndigheterna respekterade bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna om överföring av pensionsrättigheter. Klaganden skickade dessutom en kopia av denna skrivelse av den 25 augusti 2004 till revisionsrätten.

Den 6 mars 2005 ingav klaganden med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål mot revisionsrättens beslut att inte fastställa hans pensionsrättigheter med hänsyn till hans eventuella framtida pensionering.

Den 21 juni 2005 skrev klaganden en skrivelse till revisionsrättens generalsekreterare i vilken han begärde förtidspensionering från och med den 31 december 2005 och fastställande av hans pensionsrättigheter på grundval av artikel 9.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (2).

Den 28 juni 2005 avslog revisionsrättens tillsättningsmyndighet klagandens överklagande av den 6 mars 2005. Enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna skall "[e]n tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter det att (…) har utövat verksamhet som anställd eller egenföretagare (...) ha rätt (…) att till gemenskaperna ha betalat kapitalvärdet, uppdaterat till dagen för den faktiska överföringen, av pensionsrättigheter som förvärvats till följd av sådan tjänst eller verksamhet."

Tillsättningsmyndigheten uppgav dock att så länge Arrco och klaganden inte kunde komma överens om storleken på den pension som skulle överföras skulle revisionsrätten inte kunna fastställa klagandens pensionsrättigheter. Tillsättningsmyndigheten informerade slutligen klaganden om att kommissionen den 31 maj 2005 hade informerat revisionsrätten om att klagandens ärende var under behandling och att den så snart som möjligt skulle informera revisionsrätten om ett nytt förslag till överföring av klagandens pensionsrättigheter.

Den 25 juli 2005 informerade revisionsrätten klaganden om sitt beslut att pensionera honom från och med den 1 september 2005. Den 5 augusti 2005 skrev klaganden till revisionsrättens tillsättningsmyndighet. Han gjorde gällande att beslutet av den 25 juli 2005 att pensionera honom från och med den 1 september 2005 inte motsvarade hans ansökan av den 21 juni 2005 om förtidspension från och med den 31 december 2005 och att hans pension följaktligen hade minskats.

Den 5 augusti 2005 ingav klaganden ett klagomål mot revisionsrätten till Europeiska ombudsmannen. Han framförde följande påståenden:

1. Revisionsrätten hade underlåtit att följa upp hans begäran om överföring av hans pensionsrättigheter, som lades fram den 10 november 1994 och upprepades den 25 augusti 2004.
2. Revisionsrätten hade felaktigt beslutat att pensionera honom med stöd av artikel 9.2 i tjänsteföreskrifterna från och med den 1 september 2005, det vill säga innan hans pensionsrättigheter fastställdes.

Klaganden hävdade att han borde beviljas en tilläggspremie under de pensionsgrundande tjänsteåren, som uppgick till 10 år, 3 månader och 24 dagar, för att kunna gå i pension senast från och med den 1 januari 2006 (3).

Frågeställningen

Ombudsmannens tillvägagångssätt

Ombudsmannen beslutade att inleda en undersökning av klagandens första påstående och underrättade klaganden om detta genom en skrivelse av den 5 juli 2005.

I denna skrivelse informerade ombudsmannen emellertid vidare klaganden om att han, eftersom de interna rättsmedel som föreskrivs i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna inte verkade ha uttömts med avseende på hans andra påstående och hans påstående, hade beslutat att betrakta dessa aspekter av klagomålet som otillåtliga på grundval av artikel 2.8 i hans stadga. Klaganden informerades om att dessa aspekter av klagomålet därför inte skulle omfattas av ombudsmannens undersökning.

Revisionsrättens yttrande

Revisionsrättens yttrande över klagomålet var sammanfattningsvis följande:

Revisionsrätten ifrågasatte först huruvida klagomålet kunde tas upp till prövning och påpekade att eftersom klagomålet hade ingetts den 5 augusti 2005 kunde det endast tas upp till prövning i den mån det avsåg omständigheter som klaganden kände till från och med den 5 augusti 2003. Trots detta uttalande besvarade dock revisionsrätten klagandens påstående i sin helhet, inklusive hänvisningarna till de faktiska omständigheterna från och med den 10 november 1994.

Revisionsrätten ansåg att den hade fullgjort sina administrativa skyldigheter. Kommissionen tillade att det rörde sig om ARRCO:s vägran att överföra samtliga pensionsrättigheter som klaganden hade förvärvat i Frankrike och att endast kommissionen var behörig att behandla nationella myndigheter på detta område.

Till följd av klagandens begäran från 1994 om överföring av hans rättigheter hade revisionsrätten kontaktat de berörda franska pensionsfonderna. Från 1995 till 2004 hade revisionsrätten vid flera tillfällen uppmanat kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att lösa problemet. I november 2004 uppmanade revisionsrätten kommissionen att väcka talan mot Frankrike för underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter. Från mitten av 1995 till mitten av 2005 hade kommissionen fått revisionsrätten att förstå att frågan om Arrcos vägran att ta hänsyn till de avgifter som klaganden betalat till franska pensionsfonder skulle lösas inom en snar framtid.

Revisionsrätten konstaterade vidare att efter klagandens begäran av den 10 november 1994 om överföring av hans pensionsrättigheter hade mer än hälften av dessa överförts i september 1997, det vill säga för mer än åtta år sedan. Den 11 juli 2005 accepterade ARRCO i sitt nya förslag om överföring av klagandens pensionsrättigheter att beakta klagandens samtliga pensionsrättigheter. Revisionsrätten konstaterade att dessa rättigheter ännu inte hade överförts till gemenskapssystemet eftersom flera punkter, bland annat omvärderingen av det belopp som skulle överföras, ännu inte hade behandlats. Vid tidpunkten för klagandens klagomål, det vill säga den 5 augusti 2005, hade frågan emellertid redan lösts.

Klagandens synpunkter

Klaganden uppgav sammanfattningsvis att de fakta som revisionsrätten beskrev i sitt yttrande inte motsvarade verkligheten. Enligt klaganden fanns det faktiskt två nationella organ som berördes av klagomålet, Arrco och den allmänna sammanslutningen för pensionsinstitutioner för personal i ledande ställning (AGIRC)(4).

Klaganden uppgav att överföringen av hans pensionsrättigheter var beroende av ett avtal som ingåtts mellan kommissionen och de berörda franska myndigheterna. Klaganden anser att revisionsrätten fortfarande inte hade informerat honom om huruvida den kände sig skyldig att tillämpa detta avtal.

Klaganden uppgav vidare att han fram till dagen för sina synpunkter ännu inte hade mottagit något förslag om överföring av sina pensionsrättigheter.

Den klagandes kompletterande skrivelse av den 27 februari 2006

Den 27 februari 2006 skickade klaganden ytterligare en skrivelse till ombudsmannen. Han uppgav att han den 7 december 2005 hade lämnat in ett klagomål enligt artikel 90.2 till revisionsrätten avseende ”två meddelanden med ett förslag till beräkning av hans pensionsrättigheter”. Den 17 februari 2006 mottog klaganden svaret från revisionsrättens generalsekreterare på hans klagomål enligt artikel 90.2.

I sin skrivelse till ombudsmannen ifrågasatte klaganden revisionsrättens svar och uppmärksammade ombudsmannen på två punkter i svaret:

1. Enligt klaganden hade revisionsrätten, efter alla lugnande uttalanden, i sitt svar på en dom från EG-domstolen från 1989 plötsligt hänvisat till att revisionsrätten inte skulle vara ansvarig för de nationella myndigheternas genomförande av gemenskapsrätten.
2. Klaganden hävdade att de uttalanden som revisionsrätten hade upprepat i sitt svar inte motsvarade verkligheten.

Ytterligare undersökningar

Mot bakgrund av klagandens synpunkter och den ytterligare skrivelse som nämns ovan ansåg ombudsmannen att det verkade som om klaganden också ville ta upp sakfrågan om överföringen av hans pensionsrättigheter. Ombudsmannen bad därför revisionsrätten att avge ett yttrande i sakfrågan, nämligen regleringen av klagandens pensionsrättigheter.

Begäran om ytterligare upplysningar

Ombudsmannen uppmanade vidare revisionsrätten att ta itu med följande problem:

"I sitt yttrande förklarade revisionsrätten att klagandens pensionsrättigheter ännu inte hade överförts till gemenskapssystemet, eftersom flera punkter (bland annat omvärderingen av det belopp som skulle överföras) ännu inte hade behandlats. I sina synpunkter uppgav klaganden emellertid att han vid tidpunkten för sina synpunkter fortfarande inte hade mottagit något förslag om överföring av sina pensionsrättigheter. Kan revisionsrätten under dessa omständigheter informera ombudsmannen om den aktuella situationen när det gäller överföringen av klagandens pensionsrättigheter?”

Revisionsrättens svar

I sitt svar upprepade revisionsrätten sin åsikt att den ansåg sig ha uppfyllt sina administrativa skyldigheter i klagandens fall. Efter att den 4 och den 24 november 2005 ha mottagit förslagen om klagandens överföringsrättigheter från AGIRC och ARRCO fastställde revisionsrätten de pensionsgrundande tjänsteår som skulle beaktas vid beräkningen av klagandens pensionsrättigheter, i enlighet med artikel 2.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Genom en not av den 6 december 2005 hade revisionsrätten överlämnat ett förslag till klaganden på grundval av denna beräkning. Den 7 december 2005 lämnade klaganden in ett klagomål enligt artikel 90.2 till revisionsrätten, som revisionsrättens generalsekreterare besvarade den 17 februari 2006.

Revisionsrätten konstaterade vidare, såsom den nämnde i sitt första yttrande, att mer än hälften av klagandens pensionsrättigheter redan hade överförts till gemenskapssystemet i september 1997 till följd av klagandens begäran av den 10 november 1994 om överföring av hans pensionsrättigheter.

Revisionsrätten konstaterade slutligen att klaganden, i motsats till vad som angavs i hans synpunkter, hade mottagit ett förslag om överföring av hans pensionsrättigheter på grundval av de avgifter som betalats till pensionsfonden för Société Générale (CRSG)(5). Detta förslag hade bifogats de meddelanden som chefen för personalavdelningen riktade till klaganden den 6 december 2005, vilka innehöll ett förslag till beräkning av hans pensionsrättigheter.

Klagandens ytterligare synpunkter

I sina synpunkter på revisionsrättens svar vidhöll klaganden sitt påstående. Han anförde att principen om skydd för berättigade förväntningar hade åsidosatts. Enligt honom kunde revisionsrättens argument att kommissionen var den unionsinstitution som var behörig att vända sig till nationella myndigheter på området för överföring av pensionsrättigheter inte motivera revisionsrättens ståndpunkt. Klaganden hävdade vidare att omsorgsplikten och biståndsskyldigheten hade åsidosatts.

Telefonsamtal mellan klaganden och ombudsmannens avdelningar

I samband med ett telefonsamtal den 11 maj 2007 informerade klaganden ombudsmannen om att han den 23 februari 2007 hade lämnat in en ansökan till Europeiska unionens personaldomstol mot revisionsrätten angående det påstående som framförts i hans klagomål till ombudsmannen.

Beslutet

1 Klagandens påstående

1.1 Den klagande är pensionerad tjänsteman vid Europeiska revisionsrätten. Innan han arbetade vid revisionsrätten hade han arbetat inom banksektorn i Frankrike, från 1974 till 1982. Den 10 november 1994 begärde klaganden att revisionsrätten skulle överföra hans pensionsrättigheter från den tidigare avslutade verksamhetsperioden inom banksektorn i Frankrike till gemenskapens pensionssystem. Den 13 november 1996 svarade revisionsrätten att det inte var möjligt att överföra de pensionsrättigheter som förvärvats inom banksektorn. Den svarade vidare att det ankom på Europeiska kommissionen att upprätta en förordning tillsammans med Association of Supplementary Pension Schemes (ARRCO)(6) för att överföra samtliga pensionsrättigheter som förvärvats i Frankrike. Den 25 augusti 2004 ansökte klaganden om förtidspension och begärde att hans pensionsrättigheter skulle fastställas. Den 6 mars 2005 ingav klaganden med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål mot revisionsrättens beslut avseende hans begäran, vilket han inte ansåg vara tillfredsställande. Den 28 juni 2005 avslog revisionsrätten klagandens överklagande. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att revisionsrätten hade underlåtit att följa upp hans begäran om överföring av hans pensionsrättigheter, som lades fram den 10 november 1994 och upprepades den 25 augusti 2004 (7).

1.2 I sitt yttrande uppgav revisionsrätten att den ansåg att den hade uppfyllt sina administrativa skyldigheter. Kommissionen tillade att det rörde sig om ARRCO:s vägran att överföra samtliga pensionsrättigheter som klaganden hade förvärvat i Frankrike och att endast kommissionen var behörig att behandla nationella myndigheter på detta område. Till följd av klagandens begäran från 1994 om överföring av hans rättigheter hade revisionsrätten kontaktat de berörda franska pensionsfonderna. Mellan 1995 och 2004 hade revisionsrätten vid flera tillfällen uppmanat kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att lösa problemet. I november 2004 begärde revisionsrätten att kommissionen skulle inleda ett fördragsbrottsförfarande mot Frankrike. Från mitten av 1995 till mitten av 2005 hade kommissionen fått revisionsrätten att förstå att frågan om Arrcos vägran att ta hänsyn till de avgifter som klaganden betalat till franska pensionsfonder snart skulle lösas. Revisionsrätten konstaterade vidare att efter klagandens begäran av den 10 november 1994 om överföring av hans pensionsrättigheter hade mer än hälften av dessa överförts i september 1997, det vill säga för mer än åtta år sedan. Den 11 juli 2005 hade Arrco i sitt nya förslag om överföring av klagandens pensionsrättigheter godtagit att beakta klagandens samtliga pensionsrättigheter. Revisionsrätten konstaterade att dessa rättigheter ännu inte hade överförts till gemenskapssystemet eftersom flera punkter, bland annat omvärderingen av det belopp som skulle överföras, ännu inte hade behandlats. Enligt revisionsrätten hade dock frågan redan lösts den dag då klaganden lämnade in sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen.

1.3 I sina synpunkter uppgav klaganden att de fakta som revisionsrätten beskrev i sitt yttrande inte motsvarade verkligheten. Klaganden uppgav vidare att överföringen av hans pensionsrättigheter var beroende av ett avtal som ingåtts mellan kommissionen och de berörda franska myndigheterna. Klaganden anser att revisionsrätten fortfarande inte hade informerat honom om huruvida den ansåg sig skyldig att tillämpa detta avtal. Klaganden uppgav vidare att han fram till dagen för sina synpunkter ännu inte hade mottagit något förslag om överföring av sina pensionsrättigheter.

1.4 Mot bakgrund av klagandens synpunkter och hans ytterligare skrivelse av den 27 februari 2006 begärde ombudsmannen att revisionsrätten skulle avge ett kompletterande yttrande i sakfrågan, nämligen regleringen av klagandens pensionsrättigheter.

1.5 I sitt svar upprepade revisionsrätten sin åsikt att den ansåg att den hade uppfyllt sina administrativa skyldigheter i klagandens ärendeakt. Revisionsrätten uppgav vidare att klaganden, i motsats till vad som angavs i hans synpunkter, hade mottagit ett förslag om överföring av hans pensionsrättigheter på grundval av de avgifter som betalats till pensionsfonden för ”Société Générale”(CRSG)(8).

1.6 Klaganden har i sina ytterligare yttranden gjort gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts och att omsorgsplikten och biståndsskyldigheten har åsidosatts.

1.7 I samband med ett telefonsamtal den 11 maj 2007 informerade klaganden ombudsmannen om att han den 23 februari 2007 hade lämnat in en ansökan till Europeiska unionens personaldomstol mot revisionsrätten om det påstående som framförts i hans klagomål till ombudsmannen (9).

1.8 I artikel 195 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ges ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål "(...) om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet (…) utom i de fall då de påstådda omständigheterna är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden." Om rättsliga förfaranden inleds avseende samma omständigheter som dem som anges i klagomålet till ombudsmannen måste ombudsmannen därför avsluta sin undersökning. I sådana fall måste resultatet av de undersökningar som har genomförts fram till detta datum lämnas in utan ytterligare åtgärder, i enlighet med artikel 2.7 i ombudsmannens stadga.

1.9 Mot bakgrund av den information som klaganden lämnade i samband med telefonsamtalet den 11 maj 2007 med ombudsmannens avdelningar anser ombudsmannen att föremålet för detta klagomål och föremålet för den ansökan som klaganden ingav till personaldomstolen (mål F-17/07 )(10) verkar röra samma sakförhållanden.

2 Slutsats

På grundval av artikel 2.7 i ombudsmannens stadga avslutar ombudsmannen därför sin behandling av klagomålet och inger ärendet utan ytterligare åtgärder.

Revisionsrättens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Förkortningen står för Association des régimes de retraites complémentaires.

(2) I denna artikel föreskrivs följande: "En tjänsteman som lämnar sin tjänst före 63 års ålder får begära att hans avgångspension a) skjutas upp till den första dagen i den kalendermånad som följer på den månad då han fyller 63 år, eller b) betalas ut omedelbart, förutsatt att han eller hon inte är yngre än 55 år. I detta fall skall avgångspensionen minskas med ett belopp som beräknas på grundval av tjänstemannens ålder när han börjar ta ut sin pension. (…) Tillsättningsmyndigheten får, i tjänstens intresse och på grundval av objektiva kriterier och öppna förfaranden som införts genom allmänna genomförandebestämmelser, besluta att inte tillämpa ovannämnda minskning på de berörda tjänstemännen.

(3) I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden vidare att kommissionen hade underlåtit att se till att de franska myndigheterna respekterade bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna om överföring av hans pensionsrättigheter. Eftersom denna aspekt av ärendet riktades mot en annan EU-institution registrerade ombudsmannens avdelningar klagomålet mot kommissionen med en ny referens 3001/2005/MF.

(4) Förkortningen står för Association générale des institutions de retraite des cadres.

(5) Denna akronym står för "Caisse de retraite de la Société Générale".

(6) Förkortningen står för Association des régimes de retraites complémentaires.

(7) I sitt klagomål hävdade klaganden också att revisionsrätten felaktigt hade beslutat att pensionera honom i enlighet med artikel 9.2 i tjänsteföreskrifterna från och med den 1 september 2005, det vill säga innan hans pensionsrättigheter fastställdes. Klaganden hävdade att han borde beviljas en tilläggspremie för pensionsgrundande tjänsteår, som uppgick till 10 år, 3 månader och 24 dagar, för att kunna gå i pension senast från och med den 1 januari 2006. I sin skrivelse av den 5 juli 2005 informerade ombudsmannen klaganden om att dessa aspekter av klagomålet, på grundval av artikel 2.8 i hans stadga, inte skulle omfattas av hans undersökning.

(8) Denna akronym står för "Caisse de retraite de la Société Générale".

(9) Mål F-17/07 P. mot revisionsrätten, talan väckt den 23 februari 2007.

(10) I detta sammanhang noterar ombudsmannen att andra stycket i den del som avser grunderna och huvudargumenten i ansökan har följande lydelse: ”Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande fyra grunder: i) Åsidosättande av ett antal bestämmelser i och bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna (särskilt artiklarna 11.2 och 26 i denna bilaga). ii) Åsidosättande av omsorgsplikten och biståndsskyldigheten enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. iii) Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskriminering. iv) Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.”