Strasbourg den 28 september 2006

Bäste herr S.,

Den 28 juli 2005 lämnade ni på ert företags vägnar, SYSTRAN, in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen avseende ert företags immateriella rättigheter i fråga om en programvara som kallas EC-SYSTRAN.

Den 9 september 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Den 26 september 2005 skickade ni mig ett kompletterande dokument om innehållet i ert klagomål, som jag skickade till kommissionen den 5 oktober 2005. Kommissionen avgav sitt yttrande den 9 december 2005. Jag vidarebefordrade den till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som ni skickade den 28 februari 2006. Ni skickade mig också ytterligare skrivelser och upplysningar om ert ärende den 18 oktober 2005, den 26 december 2005, den 1 mars 2006 och den 2 maj 2006.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

I sitt klagomål (och därtill hörande handlingar) angav klaganden sammanfattningsvis följande.

Klaganden är ordförande och verkställande direktör för ett företag som heter SYSTRAN, som äger programvaran för automatisk översättning kallad SYSTRAN ("SYSTRAN-systemet") och utvecklar dess olika versioner. Efter flera avtal mellan SYSTRAN och Europeiska kommissionen anpassade SYSTRAN sin programvara för att skapa en version som heter EC-SYSTRAN. Från 1999 till 2002 skötte SYSTRAN, via sitt dotterbolag SYSTRAN-Luxemburg, migrationen av EC-SYSTRAN för att säkerställa dess funktion enligt UNIX. För detta ändamål använde den SYSTRAN:s befintliga rättigheter till den ursprungliga programvaran och till kärnan i SYSTRAN-systemet under UNIX, som hade skrivits om helt av SYSTRAN 1993, för sina egna behov.

Den 4 oktober 2003 inledde kommissionens generaldirektorat för översättning (DGT) en anbudsinfordran(1) för att bibehålla och förbättra versionen EG-SYSTRAN. Den 31 oktober 2003 skrev klaganden till kommissionen och uttryckte tvivel om huruvida denna anbudsinfordran var lagenlig, eftersom ändringarna kunde innebära och kränka SYSTRAN:s immateriella rättigheter. Den 17 november 2003 svarade kommissionen att de planerade ändringarna inte verkade vara av sådan art att de kränker nämnda immateriella rättigheter. I januari 2004 tilldelades ett företag med säte i Luxemburg kontraktet. Den 24 mars 2004 begärde klaganden att kommissionen skulle klargöra vilken typ av arbeten som skulle utföras på grundval av detta kontrakt. Den 27 april 2004 informerade kommissionen klaganden om att förbättringsarbetet av det automatiska översättningssystemet i huvudsak utfördes genom återkoppling från översättare, genom riktad berikning av ordböcker eller förbättring av språkrutinerna. Detta svar bekräftade klagandens farhågor, eftersom sådana ändringar endast kan göras genom att ingripa i programvarans kärna.

Den 12 juli 2004 skrev klaganden till kommissionen (DGT) och angav att de pågående ändringarna krävde ingripanden i programvarans kärna och i dess förberedande utformningsmaterial, som är SYSTRAN:s exklusiva egendom, och noterade att den utvalda anbudsgivaren inte hade någon sakkunskap på detta område och hade rekryterat den personal som tidigare arbetade för SYSTRAN-Luxemburg.

Den 7 oktober 2004 hölls ett möte mellan kommissionen (generaldirektören för DGT), klaganden och en expert på informationsteknik, som biträdde klaganden. Det ledde till kommissionens beslut att inrätta en gemensam arbetsgrupp, främst för att fastställa arten av kommissionens ändringar av EC-SYSTRAN och bedöma dem i förhållande till immateriella rättigheter. Till att börja med höll kommissionen sitt löfte om att samla in nödvändig information för att identifiera de verk som nyligen utförts i systemet, utvärdera deras omfattning och kontrollera dem i förhållande till upphovsrätten. Den 22 oktober 2004 informerade DGT den klagande om att dess avdelningar hade börjat samla in informationen och lovade att kontakta SYSTRAN igen för att gemensamt besluta om nästa steg. Den 10 december 2004 förnyade DGT sina ovannämnda åtaganden.

Den 16 december 2004 hölls ytterligare ett möte mellan kommissionen och klaganden. Den 6 januari 2005 skickade IT-experten, som arbetade för klaganden, ett tekniskt dokument till kommissionen med en sammanfattning av konturerna av SYSTRAN:s immateriella rättigheter till programvaran (dokumentet bifogades inte klagomålet). Den 27 januari 2005 ägde ytterligare ett möte rum mellan klaganden och kommissionen (en direktör för DGT, åtföljd av enhetschefer och en tjänsteman från generaldirektoratet för informationsteknik).Kommissionen övervägde inte längre att inrätta en bilateral arbetsgrupp för att granska det arbete som utförts eller tillhandahålla den information som utlovats till Systran.

I stället underrättade kommissionen den 15 februari 2005 klaganden om att kommissionen hade granskat den tekniska information som lämnats av den expert som arbetade för klaganden och hade funnit att den inte i sig utgjorde bevis för de immateriella rättigheter som klaganden hänvisade till. Kommissionen hyste tvivel om hans tolkning av den rättsliga och avtalsmässiga ram som ligger till grund för hans påståenden. Kommissionen bad därför klaganden att inkomma med handlingar som han ansåg utgöra den rättsliga och avtalsmässiga grunden för SYSTRAN:s immateriella rättigheter och på vilka hans anspråk grundade sig.

Den 10 mars 2005 skrev klaganden till kommissionen (direktören för DGT) och uttryckte sin förvåning över kommissionens ståndpunkt och begäran. För det första angav han att det tekniska dokument som utarbetats av experten inte utgjorde en motivering för SYSTRAN:s immateriella rättigheter, utan snarare en definition av konturerna av dess påståenden, endast inom ramen för avtalsförhållandena mellan bolagen i SYSTRAN-koncernen och kommissionen, från år 1998 till år 2003. Dokumentet gällde de delar av EC-SYSTRAN som migrerats till UNIX. När det gäller grunden för SYSTRANs immateriella rättigheter noterade han att SYSTRAN var designern av programvaran SYSTRAN ("SYSTRAN-systemet") och därför var ägare till immateriella och industriella rättigheter. Flera patentansökningar lämnades in i USA, Kanada och Europa. Sedan 1968 har programvaran regelbundet levererats till amerikanska myndigheter. Kommissionen erkände SYSTRAN:s rättigheter, vilket framgår av dess publikationer, och inom ramen för diskussionerna om tidigare avtal med kommissionen 1997.

Samma dag skrev klaganden en andra skrivelse till generaldirektören för DGT och uppgav att han inte hade fått något svar om de ändringar som gjorts i programvaran och att den gemensamma arbetsgruppen inte hade inrättats. Han ansåg att kommissionen hade fått tillräcklig information och begärde en kopia av den EC-SYSTRAN-programvara som kommissionen hade ändrat, en kopia av kringutrustning och verktyg i samband med programvaran och det förberedande konceptmaterialet samt en beskrivning av de ändringar som gjorts av programvaran sedan den levererades 2003.

Den 28 april 2005 upprepade kommissionen att den ansåg att klaganden inte hade lagt fram några bevis för SYSTRAN:s immateriella rättigheter och för SYSTRAN:s rätt att motsätta sig de arbeten som utförts av det företag som hade tilldelats den aktuella anbudsinfordran. Kommissionen uppmanade återigen klaganden att lämna in styrkande handlingar.

Den 19 maj 2005 skrev klaganden till kommissionens ordförande och förklarade de problem som han stötte på med DGT. För det första erinrade han om de olika avtal som ingåtts mellan företagen i SYSTRAN-koncernen och kommissionen. I detta avseende hänvisade han bland annat till ett avtal som undertecknades den 4 augusti 1987 och som gjorde det möjligt för kommissionen att utveckla och förbättra EC-SYSTRAN och att fritt använda det för dess ändamål. I detta avtal (som avslutades av kommissionen 1991) föreskrevs ingen avgift, men kommissionen ålades att "överföra" de ändringar som den skulle göra till SYSTRAN-koncernen. Klaganden uppgav också att det mellan 1991 och 1997 inte fanns några affärsförbindelser mellan kommissionen och SYSTRAN-koncernen och att två företag baserade i Luxemburg under denna period tilldelades de relevanta kontrakten. År 1998 åtog sig SYSTRAN att migrera till UNIX de 18 språkparen i versionen EC-SYSTRAN för Mainframe. Fyra av dessa 18 par hade olagligen utvecklats av kommissionen eller tredje företag. För denna migrering använde SYSTRAN-Luxemburg SYSTRAN:s befintliga rättigheter, nämligen det ursprungliga programmet och systemets "kärna", som hade skrivits om helt av SYSTRAN. Klaganden påpekade också att SYSTRAN aldrig hade tillerkänt kommissionen några andra rättigheter än rätten att använda de levererade produkterna. Varje ändring av dessa produkter eller deras användning för att skapa nya språkpar, utan SYSTRAN:s förhandsgodkännande, kränkte dess immateriella rättigheter, eftersom dessa rättigheter erkänns i EU:s direktiv om immateriella rättigheter av den 14 maj 1991 och i samtliga medlemsstatersnationella lagstiftning, särskilt i Frankrike, Belgien och Luxemburg. Klaganden begärde tillgång till den programvara som används och ändras av kommissionen för att kontrollera arten och omfattningen av de ändringar som gjorts. Sammanfattningsvis hävdade han att kommissionen bör följa gemenskapens direktiv, regler och principer, särskilt principen om öppenhet.

Samma dag svarade klaganden även DGT och bestred dess skrivelse av den 28 april 2005. Han uppgav att kommissionen förfogade över alla avtal som undertecknats mellan kommissionen och företagen i SYSTRAN-koncernen samt över de avtal genom vilka SYSTRAN-koncernen hade förvärvat dessa företag. Han hävdade att kommissionen inte agerade på ett öppet sätt, eftersom den vägrade att förse klaganden med den information som han hade begärt.

Den 9 september 2005 inledde Europeiska ombudsmannen en undersökning av detta klagomål och bad kommissionen att yttra sig om följande påståenden som framförts av klaganden:

1. Kommissionen kränker SYSTRAN:s immateriella rättigheter genom att ändra programvaran i fråga (kommissionen-SYSTRAN) utan förhandstillstånd från SYSTRAN.
2. Kommissionen besvarade inte klagandens begäran om tillgång till den ändrade programvaran för att kontrollera ändringarnas omfattning.

Den 26 september 2005 skickade klaganden en skrivelse till ombudsmannen, i vilken han uppgav att hans klagomål också gällde kommissionens underlåtenhet att vara öppen, att tillhandahålla den information han hade begärt och att uppfylla sitt åtagande om att inrätta en gemensam arbetsgrupp. Den 5 oktober 2005 vidarebefordrade ombudsmannen denna skrivelse till kommissionen och uppmanade den att ta hänsyn till detta när den formulerade sitt yttrande.

Förfrågan

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter.

Det maskinöversättningssystem som kommissionen har använt i nästan 30 år kallas EC-SYSTRAN. Utvecklingen av EC-SYSTRAN inleddes 1976. Numera är systemet tillgängligt för alla kommissionstjänstemän och erbjuder för närvarande översättning för 18 operativa språkpar (eller kombinationer).

Detta system utvecklades genom en rad olika kontrakt, delvis i samarbete med klaganden eller med företag som klaganden förvärvade i ett senare skede, men som alltid finansierades av kommissionen. Detta innebär att klaganden, i motsats till vad som hävdas i klagomålet, inte har exklusiv äganderätt till EC-SYSTRAN.

Den 4 oktober 2003 inledde kommissionen en öppen anbudsinfordran för underhåll och språkförbättring av EC-SYSTRAN(2). Detta var i linje med gällande regler för offentlig upphandling(3). Syftet med kontraktet var att underhålla och språkligt förbättra kommissionens MT-tjänst, utan vilken systemets användbarhet snabbt skulle minska. I december 2003 tilldelades kontraktet ett luxemburgskt företag(4).

Klaganden avstod från att lämna anbud, men skickade en skrivelse till den företrädare för kommissionens behöriga avdelning som angavs i meddelandet om upphandling, i vilken han ifrågasatte kommissionens rätt att utföra underhållsarbete på EC-SYSTRAN MT-systemet och hävdade därför att SYSTRAN:s immateriella rättigheter hade kränkts(5).

Efter det att ytterligare skrivelser hade utväxlats om arten av det arbete som under tiden hade utförts inom ramen för kontraktet eller som fortfarande planerades(6), hävdade klaganden att kontraktet hade tilldelats en konkurrent som inte hade någon erfarenhet på MT-området men som hade anställt ett antal tidigare anställda vid SYSTRAN-Luxemburg(7). Detta följdes av påståenden om kommissionens rätt att göra ändringar i det migrerade EC-SYSTRAN MT. Klaganden begärde vidare tillgång till den EC-SYSTRAN-version som använts sedan avtalet DGT/MT/2003-2 trädde i kraft, för att kontrollera arbetet med och omfattningen av de ändringar som gjorts av systemet.

När det gäller klagandens första påstående (kommissionenkränker SYSTRAN:s immateriella rättigheter genom att ändra programvaran EC-SYSTRAN utan förhandstillstånd från SYSTRAN)anser kommissionen, på grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig, att det inte kan fastställas att programvaran har kränkt SYSTRAN:s immateriella rättigheter. Å ena sidan grundar sig denna slutsats på en pågående granskning av det arbete som utförts med systemet inom ramen för avtalet om underhåll och språkförbättring. Å andra sidan granskade kommissionen i detalj och inom kortast möjliga tidsram den tekniska dokumentation som hade tillhandahållits av en företrädare för klaganden på kommissionens begäran. Undersökningen visade att dessa handlingar inte i sig utgjorde bevis på äganderätt. Analysen avslöjade dessutom vissa tvivel om tolkningen av de rättsliga och avtalsmässiga grunderna för klagandens påstående, särskilt uteslutandet av varje möjlighet för kommissionen att ingripa i de program som förtecknas i rapporten. För att klargöra denna fråga har kommissionen vid flera tillfällen (skriftligen såväl som vid mötena i december 2004 och januari 2005) bett klaganden att tillhandahålla kopior av alla handlingar som utgör den rättsliga eller avtalsmässiga grunden för de upphovsrätter som SYSTRAN gör anspråk på. Fram till tidpunkten för inlämnandet av detta yttrande hade klaganden inte lämnat in några sådana handlingar.

När det gäller klagandens andra påstående (kommissionenbesvarade inte hans begäran om tillgång till den ändrade programvaran för att kontrollera ändringarnas omfattning)beviljade kommissionen inte klaganden tillgång till programvaran EC-SYSTRAN, eftersom detta skulle ha stått i strid med budgetförordningen(8) och dess genomförandebestämmelser(9). I artikel 100 i den förstnämnda artikeln föreskrivs att ”vissauppgifter behöver inte lämnas ut om ett utlämnande skulle skada privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den sunda konkurrensen mellan dessa företag”. Med tanke på att klaganden inte deltog i anbudsförfarandet 2003 fanns det ingen anledning att i ett senare skede få tillgång till programvara och andra uppgifter om utförandet av kontraktsarbete som härrörde från det anbudsförfarandet. Att ge klaganden tillgång till den migrerade MT-versionen kan omfatta tillgång till konfidentiell affärsinformation om det arbete som utförts, tekniska detaljer och andra element, som alla omfattas av skyddet av entreprenörens kommersiella, immateriella och affärsmässiga rättigheter. Det är värt att notera att omfattningen och arten av de uppgifter som anförtrotts den vinnande anbudsgivaren kan konsulteras genom att granska de tekniska specifikationerna för det ursprungliga anbudsförfarandet (se fotnot 1).

Kommissionen kan inte godta påståendet att den inte har uppfyllt sitt åtagande att inrätta en gemensam arbetsgrupp. Efter mötet med generaldirektören för kommissionens DGT den 7 oktober 2004, som anordnades på kommissionens förslag, och efter skriftväxlingen mellan flera skrivelser om de tekniska aspekterna av klagandens påstående, deltog kommissionens företrädare i ytterligare två möten (i Bryssel den 16 december 2004 och i Paris den 27 januari 2005) där man diskuterade inte bara klagandens påståenden utan även den möjliga definitionen av konturerna av sådana påståenden samt rättmätigheten av eventuella ändringar av sådana konturer. Det faktum att diskussionerna inte ledde till en gemensam överenskommelse och att klaganden inte tillhandahöll den bevisning som kommissionen krävde kan inte tolkas som ett misslyckande från kommissionens sida. Kommissionen står fast vid sitt åtagande att samarbeta inom denna arbetsgrupp så snart en sådan samsyn har nåtts.

När det gäller den påstådda bristen på insyn bör det också noteras att kommissionen alltid besvarade klagandens skrivelser och följde upp de olika mötena så snabbt som möjligt. Om det föreföll finnas vissa förseningar berodde dessa endast på ärendets komplicerade karaktär, som i de flesta fall krävde en grundlig analys, samråd med de olika berörda avdelningarna inom kommissionen och anlitande av specialiserad rådgivning.

Slutligen, genom att i ett mycket tidigt skede av diskussionerna inrätta en intern arbetsgrupp för att behandla alla aspekter av denna fråga, med deltagande av alla generaldirektorat med sakkunskap i dessa frågor, erkände kommissionen vikten av denna fråga och visade sin vilja att göra en djupgående teknisk och rättslig analys av ärendet.

Sammanfattningsvis var det omöjligt att dra en slutgiltig slutsats om huruvida kommissionen hade kränkt någon av klagandens rättigheter innan kommissionen fick fullständiga bevis för klagandens påståenden och kopior av alla handlingar som utgör den rättsliga eller avtalsmässiga grunden för de upphovsrätter som klaganden gjorde anspråk på. Kommissionen kunde inte ha beviljat tillgång till den ändrade programvaran utan att bryta mot budgetförordningen. Kommissionen ansåg att mötena i december 2004 och januari 2005 utgjorde en förberedelse för inrättandet av en gemensam arbetsgrupp. Tyvärr kunde dessa åtgärder inte genomföras eftersom ingen gemensam överenskommelse kunde nås om de konturer som skulle analyseras. Det bör vidare noteras att kommissionen alltid hade reagerat på ett samarbetsvilligt och försonligt sätt och systematiskt besvarat klagandens påståenden. Kommissionen kan således inte godta påståendet om bristande insyn.

Den klagandes synpunkter

Klagandens synpunkter kan sammanfattas på följande sätt.

Klaganden ansåg att kommissionen inte hade besvarat hans frågor, vilket han hade hoppats få genom ombudsmannens undersökning. Trots sina relevanta löften underlät kommissionen att meddela honom resultaten av sina undersökningar i denna fråga.

Den omständigheten att kommissionen finansierade det arbete som var nödvändigt för inrättandet av den programvara som kommissionen beställde från SYSTRAN, eller till andra företag som SYSTRAN förvärvade, innebär inte att upphovsrätten tillerkändes eller att tillstånd att göra ändringar gavs.

Dessutom är EC-SYSTRAN endast en anpassning av en programvara som ägs av SYSTRAN, vilket erkänns av kommissionens företrädare. År 1988 angav generaldirektören för GD XIII(10) i en skrivelse till den rådgivande kommittén för försäljning och inköp att det omtvistade kontraktet skulle tilldelas SYSTRAN direkt, det vill säga SYSTRAN-systemets ägare, eftersom endast detta företag kunde tillhandahålla nya språkpar. År 1997 skickade generaldirektören för DGT en skrivelse till klaganden, i vilken det angavs att kommissionens system för automatisk översättning baserades på SYSTRAN-systemet. Kommissionen kan inte förneka att den migrerade programvara som används i dag utformades och tillhandahölls av SYSTRAN.

Klaganden noterade att kommissionen inte angav vilka ändringar som hade gjorts i programvaran, trots att detta var föremål för klagandens begäran och kommissionens åtaganden. Denna information borde ha granskats av den gemensamma arbetsgruppen. Klaganden fick dock genom kommissionens yttrande reda på att den gemensamma arbetsgruppen hade ersatts av en intern arbetsgrupp, vars resultat och slutsatser inte hade meddelats honom.

Enligt klaganden har kommissionen handlat i ond tro. För det första har sökanden gjort gällande att det tekniska dokumentet från den sakkunnige som bistår klaganden inte utgör bevis för Sysrans immateriella rättigheter. Det enda syftet med detta dokument var dock att utarbeta arkitekturen och innehållet i den programvara som hade migrerats och sedan tillhandahållits av SYSTRAN, så att kommissionen skulle kunna förteckna de ändringar som gjorts i programvaran. När det gäller kommissionens påstående att klaganden inte hade försett den med de handlingar som fastställer den rättsliga eller avtalsenliga grunden för de påstådda immateriella rättigheterna, erinrade klaganden om att han hade undertecknat ett stort antal avtal med kommissionen under 30 år och att han hade erbjudit kommissionen tillgång till alla relevanta handlingar som han hade i sin besittning och som han ville ta del av.

Dessutom åberopade kommissionen för första gången en förordning för att motivera sin vägran att ge klaganden tillgång till programvaran. Enligt klaganden bör upphovsmannen till en programvara alltid ha möjlighet att få tillgång till den, och på grundval av hans rätt till respekt för sitt intellektuella skapande bör inga kommersiella intressen eller tekniska detaljer hindra honom från att få tillgång till den.

Slutligen uttryckte klaganden åsikten att kommissionen har tilldelat relevanta kontrakt till vissa företag som den gynnar och har vilselett SYSTRAN genom att 1997 lova ett långsiktigt samarbete i utbyte mot att SYSTRAN avstår från sina finansiella fordringar mot kommissionen.

BESLUTET

1 Inledande anmärkningar

1.1 I sin skrivelse av den 26 december 2005 till Europeiska ombudsmannen uppgav klaganden, ordföranden och verkställande direktören för företaget SYSTRAN, på vars vägnar detta klagomål inges, att han hade bett Europeiska kommissionen att i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallad förordning (EG) nr 1049/2001) (11) ge honom tillgång till alla handlingar i kommissionens besittning som rör SYSTRAN-ärendet. Genom en skrivelse av den 18 januari 2006 informerade ombudsmannen klaganden om att han, om han i slutet av detta förfarande för allmänhetens tillgång inte var nöjd med kommissionens svar, skulle ha möjlighet att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen om kommissionens hantering av hans begäran om tillgång till handlingar. Genom en skrivelse av den 2 maj 2006 underrättade den klagande ombudsmannen om att hans begäran om tillgång, som specificerades i den 1 mars 2006(12), delvis hade avslagits. Klaganden bifogade till denna skrivelse sin relevanta bekräftande ansökan av den 2 maj 2006. Han uppgav också att han, även om han inte förväntade sig att kommissionen skulle ändra sin ståndpunkt, hoppades att ombudsmannen skulle få tillgång till de handlingar som han inte hade fått, vilket skulle underlätta ombudsmannens undersökning av hans fall. I detta avseende upprepar ombudsmannen att om klaganden inte är nöjd med kommissionens svar på hans bekräftande ansökan kan han lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen i denna fråga. Ombudsmannen anser inte heller att det är motiverat att i samband med sin undersökning av detta klagomål granska kommissionens handlingar i ärendet, i enlighet med artikel 5.2 i Europeiska ombudsmannens beslut om antagande av genomförandebestämmelser(13).

1.2 I sina synpunkter av den 28 februari 2006 på kommissionens yttrande ansåg klaganden att kommissionen har tilldelat kontrakt om automatisk översättning till vissa företag som den föredrar och som inte har den personal och sakkunskap som krävs. Han uppgav också att kommissionen har lurat SYSTRAN genom att 1997 lova ett långsiktigt samarbete i utbyte mot att SYSTRAN avstår från sina finansiella fordringar på kommissionen. I sin skrivelse av den 2 maj 2006 till ombudsmannen hänvisar klaganden dessutom till två skrivelser från kommissionen (av den 5 april 2006 och den 7 april 2006) där han påpekar att de innehåller orättvisa anklagelser och uttalanden mot SYSTRAN (om spionprogram som installerats på kommissionens servrar och användningen av varumärket Euramis) och att han redan har svarat på den första skrivelsen. Ombudsmannen noterar att han inom ramen för denna undersökning inte kommer att behandla de ovannämnda frågor som klaganden tagit upp, eftersom dessa frågor inte faller inom ramen för hans undersökning av klagandens klagomål av den 28 juli 2005 och en korrekt granskning av dem skulle avsevärt försena hans beslut om detta klagomål. Klaganden kan dock överväga att lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen om dessa frågor och se till att förse ombudsmannen med alla styrkande handlingar som rör de påstådda fallen av administrativa missförhållanden, inbegripet relevant korrespondens med kommissionen.

1.3 I en skrivelse av den 26 september 2005 uppgav klaganden att hans klagomål, utöver de två påståenden som angavs i ombudsmannens inledande skrivelse av den 9 september 2005(14), även hade en tredje aspekt som syftade till att fördöma det skandalösa beteendet hos kommissionens generaldirektorat för översättning (DGT) gentemot SYSTRAN, vilket sammanfattades på följande sätt i hans klagomål: ”DGT:sfalska argument, dess åtaganden och löften som inte hållits, det upprepade åsidosättandet av skyldigheten att vara transparent och att tillhandahålla information, trots att DGT hade erkänt att det hade sådana uppgifter, den bristande insynen i det arbete som på DGT:s begäran utförts med SYSTRAN:s programvara, användningen av en underordnad tjänsteman i syfte att inte uppfylla de åtaganden som gjorts av generaldirektören, det försenade upprättandet av ett negativt svar, i strid med dess tidigare åtaganden, utgör ett exempel på administrativa missförhållanden som motiverar ett klagomål till ombudsmannen”. Klaganden uppgav i sin skrivelse av den 26 september 2005 att "[k]ommissionengjorde ett åtagande gentemot oss om öppenhet och information som den inte respekterade". Klaganden förklarade att dessa åtaganden avsåg inrättandet av en gemensam arbetsgrupp, som skulle undersöka och klargöra vissa frågor, och tillhandahållandet av information som var nödvändig för att undersöka eventuella kränkningar av deras immateriella rättigheter. Ombudsmannen vidarebefordrade klagandens skrivelse av den 26 september 2005 till kommissionen, som hänvisade till den fråga som klaganden tagit upp i punkt iii i sitt yttrande. Denna fråga, som har ett nära samband med de två påståenden som identifierades i ombudsmannens inledande skrivelse av den 9 september 2005, kommer att behandlas i del 4 i detta beslut.

1.4 Även i sin skrivelse av den 26 september 2005 påpekade klaganden, efter att ha hänvisat till ovannämnda ärende, att "det är ytterst chockerande att kommissionens ordförande, till vilken SYSTRAN riktade en protestskrivelse, överlämnade klagomålet för granskning till DGT, vars beteende var föremål för klagomålet. Vilken republik, inspirerad av Europeiska gemenskapens principer, får utse den förvaltning som är föremål för klagomålet till domare i ett klagomål? Klaganden, som inte identifierade denna fråga som en separat (fjärde) aspekt av sitt klagomål, hade också framfört ett liknande argument i sitt klagomål av den 28 juli 2005 till ombudsmannen(15), tillsammans med andra argument, med hänvisning till kommissionens påstådda underlåtenhet att agera på ett öppet sätt och att lämna information till SYSTRAN, inom ramen för vad som enligt klaganden är kommissionens ansträngningar för att dölja kränkningen av SYSTRAN:s immateriella rättigheter. I sitt yttrande av den 9 december 2005 framförde kommissionen sina synpunkter i den fråga som avses i punkt 1.3 i detta beslut, men tog inte specifikt upp den fråga som klaganden tagit upp när det gäller kommissionens hantering av hans klagomål av den 19 maj 2005 till kommissionens ordförande. Samma fråga togs också upp i klagandens skrivelse av den 12 december 2005 till kommissionens generalsekreterare(16) och i klagandens synpunkter av den 28 februari 2006. Klaganden har dock inte hänvisat till något svar från kommissionen i denna fråga. Dessutom verkar kommissionens skrivelser till klaganden, som överlämnades till ombudsmannen i samband med hans undersökning, inte behandla denna fråga, som kan behandlas som avskiljbar från den fråga som avses i punkt 1.3 i detta beslut. Under dessa omständigheter, och för att inte försena sitt beslut om klagomålet, kommer ombudsmannen varken att göra ytterligare undersökningar av denna fråga eller ta upp den i detta beslut, eftersom han inte känner till kommissionens ståndpunkter i frågan. I detta avseende kan klaganden dock lämna in ett nytt klagomål till ombudsmannen.

2 Påståendet att kommissionen kränker SYSTRAN:s immateriella rättigheter genom att ändra programvaran EC-SYSTRAN utan dess förhandstillstånd

2.1 Klaganden hävdar att kommissionen kränker SYSTRAN:s äganderätt till det automatiska översättningsprogrammet EC-SYSTRAN genom att ändra det utan förhandstillstånd. Klagandens huvudargument till stöd för detta påstående kan sammanfattas på följande sätt:

1. SYSTRAN äger det automatiska översättningsprogrammet SYSTRAN och utvecklar dess olika versioner. Efter flera avtal mellan SYSTRAN (eller företag i SYSTRAN-koncernen) och kommissionen anpassade SYSTRAN sin programvara SYSTRAN för att skapa en version kallad EC-SYSTRAN.
2. Från 1999 till 2002 skötte SYSTRAN, via sitt dotterbolag SYSTRAN-Luxemburg, migrationen av EC-SYSTRAN för att säkerställa dess funktion enligt UNIX. För detta ändamål använde SYSTRAN-Luxemburg SYSTRAN:s befintliga rättigheter till den ursprungliga programvaran och till kärnan i SYSTRAN-systemet under UNIX, som hade skrivits om helt av SYSTRAN 1993, för sina egna behov.
3. Efter en anbudsinfordran tilldelade kommissionen i januari 2004 ett tredje företag ett kontrakt i syfte att ändra EG-SYSTRAN. Genomförandet av detta avtal innebar förändringar i EC-SYSTRAN som endast kunde uppnås genom att ingripa i programvarans kärna.
4. SYSTRAN hade aldrig tillerkänt kommissionen några andra rättigheter än rätten att använda de levererade produkterna. Varje ändring av dessa produkter, utan SYSTRAN:s förhandstillstånd, kränker dess immateriella rättigheter, eftersom dessa rättigheter erkänns i EU:s direktiv om immateriella rättigheter av den 14 maj 1991 och i medlemsstaternasnationella lagstiftning i dess helhet, särskilt i Frankrike, Belgien och Luxemburg. Den omständigheten att kommissionen finansierade det arbete som var nödvändigt för inrättandet av den programvara som kommissionen beställde från SYSTRAN, eller från andra bolag som SYSTRAN förvärvade, innebär inte att upphovsrätten medgavs eller att tillstånd att göra ändringar gavs.

2.2 Kommissionen tillbakavisar i huvudsak ovanstående påstående på grundval av följande argument:

EC-SYSTRAN utvecklades genom en rad olika kontrakt, delvis i samarbete med den klagande eller med företag som förvärvades av den klagande i ett senare skede, men som alltid finansierades av kommissionen. Detta innebär att klaganden inte har exklusiv äganderätt till EC-SYSTRAN.

På grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig anser kommissionen att det inte kan fastställas att den har kränkt SYSTRAN:s immateriella rättigheter. Å ena sidan grundar sig denna slutsats på en pågående granskning av det arbete som utförts med systemet inom ramen för avtalet om underhåll och språkförbättring. Å andra sidan granskade kommissionen i detalj och inom kortast möjliga tidsram den tekniska dokumentation som hade tillhandahållits av en företrädare för klaganden på kommissionens begäran. Undersökningen visade att dessa handlingar inte i sig utgjorde bevis på äganderätt. Analysen avslöjade dessutom vissa tvivel om tolkningen av de rättsliga och avtalsmässiga grunderna för klagandens påstående, särskilt uteslutandet av varje möjlighet för kommissionen att ingripa i de program som förtecknas i rapporten. För att klargöra denna fråga har kommissionen vid flera tillfällen (skriftligen såväl som vid mötena i december 2004 och januari 2005) bett klaganden att tillhandahålla kopior av alla handlingar som fastställer den rättsliga eller avtalsmässiga grunden för den upphovsrätt som SYSTRAN gör anspråk på. Fram till dess att kommissionen avgav sitt yttrande hade klaganden inte lämnat in några sådana handlingar.

2.3 Ombudsmannen förstår att kommissionen inte direkt bestrider att SYSTRAN har immateriella rättigheter till programvaran EC-SYSTRAN. Kommissionen betvivlar snarare omfattningen och räckvidden av dessa rättigheter . Tvisten handlar om huruvida SYSTRAN:s immateriella rättigheter till EC-SYSTRAN kräver att kommissionen erhåller SYSTRAN:s tillstånd innan den genomför de omtvistade ändringarna av programvaran. Kommissionen hävdar i huvudsak att klaganden har bevisbördan för att så är fallet. Kommissionen påpekar vidare att klaganden för att kunna göra detta först måste fastställa de rättsliga och avtalsmässiga grunderna för SYSTRAN:s immateriella rättigheter till programvaran.

2.4 I detta avseende noterar ombudsmannen att de rättsliga aspekterna av skyddet av en sådan rättighet som den som åberopas av klaganden kan variera beroende på tillämplig lagstiftning och innehållet i de avtalsförhållanden som upprättats mellan de berörda parterna, i överensstämmelse med denna lagstiftning. På grundval av de uppgifter som lämnats till ombudsmannen ska det här påpekas att klaganden endast har uppgett (i sin skrivelse av den 19 maj 2005 till kommissionens ordförande) att hans immateriella rättigheter i fråga erkänns i EU:s direktiv om immateriella rättigheter av den 14 maj 1991 och i samtliga medlemsstaters nationella lagstiftningar,särskilt i Frankrike, Belgien och Luxemburg. Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram(17) riktar sig till medlemsstaterna och inte till Europeiska gemenskapen själv. Klaganden har inte heller hänvisat till några särskilda bestämmelser i direktivet eller i relevant tillämplig nationell lagstiftning och har inte ens klargjort vilken nationell lagstiftning som ska tillämpas i detta fall och varför. Med hänsyn till att klaganden är den part som i samband med denna undersökning gör gällande att SYSTRAN:s immateriella rättigheter har kränkts, noterar ombudsmannen dessutom att klaganden bär bördan att specificera och fastställa den rättsliga grunden för den rättighet som påstås ha kränkts. Den klagande har dock inte klarat av denna börda. Under dessa omständigheter drar ombudsmannen slutsatsen att klaganden inte har fastställt att kommissionen kränker SYSTRAN:s immateriella rättigheter genom att ändra programvaran EC-SYSTRAN utan SYSTRAN:s förhandsgodkännande. Ombudsmannen anser därför att det inte föreligger några administrativa missförhållanden i denna del av ärendet. I detta avseende vill ombudsmannen fästa klagandens och kommissionens uppmärksamhet på den ytterligare iakttagelsen och på det förslag som han lägger fram i punkt 5.2 i detta beslut.

3 Påstående om att kommissionen inte besvarade klagandens begäran om tillgång till den ändrade programvaran för att kontrollera ändringarnas art och omfattning

3.1 I sin skrivelse av den 19 maj 2005 till kommissionens ordförande begärde klaganden tillgång till programvaran EC-SYSTRAN, såsom den används och ändras av kommissionen, för att kontrollera arten och omfattningen av de ändringar som gjorts. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen inte hade svarat på denna begäran.

3.2 I sitt yttrande om detta klagomål uppgav kommissionen, med avseende på detta påstående, att den inte gav klaganden tillgång till programvaran EC-SYSTRAN, eftersom detta skulle ha stått i strid med artikel 100 i budgetförordningen(18). Att ge klaganden tillgång till den ändrade programvaran kan omfatta tillgång till konfidentiell affärsinformation om det arbete som utförts, tekniska detaljer och andra delar, som alla omfattas av skyddet av kommersiella och immateriella rättigheter och skyddet av entreprenörens affärsrättigheter. Kommissionen tillade att omfattningen och arten av de uppgifter som anförtrotts den vinnande anbudsgivaren kan konsulteras genom att granska de tekniska specifikationerna för det ursprungliga anbudsförfarandet.

3.3 I sina synpunkter uppgav klaganden att kommissionen i sitt yttrande för första gången åberopade en förordning för att motivera sin vägran att ge honom tillgång till programvaran. Han påpekade också att upphovsmannen till en programvara alltid bör ha möjlighet att få tillgång till den och att inga kommersiella intressen eller tekniska detaljer, på grundval av hans rätt till respekt för sitt intellektuella skapande, bör hindra honom från att få tillgång till den.

3.4 Ombudsmannen noterar för det första att kommissionen i samband med denna undersökning vidtog lämpliga åtgärder som svar på denna del av klagomålet. I sitt yttrande över klagomålet besvarade kommissionen klagandens ovannämnda begäran och gav en rimlig förklaring till varför den avslogs, med åberopande av artikel 100.2 i budgetförordningen. I sina synpunkter hävdade klaganden att upphovsmannen till en programvara alltid bör ha möjlighet att få tillgång till den och att inga kommersiella intressen eller tekniska detaljer, på grundval av hans rätt till respekt för sitt intellektuella skapande, bör hindra honom från att få tillgång till den. När det gäller detta argument upprepar ombudsmannen sina slutsatser i punkt 2.4 i detta beslut. Frågan huruvida och på vilka villkor upphovsmannen (eller medupphovsmannen(19)) till en programvara har rätt att få tillgång till den, i ett fall som det förevarande, beror på den relevanta tillämpliga lagstiftningen och på innehållet i de avtalsförhållanden som upprättats mellan de berörda parterna, i överensstämmelse med denna lagstiftning. Klaganden har inte gjort några särskilda hänvisningar till relevanta rättsliga bestämmelser i sitt klagomål till ombudsmannen eller i sina skrivelser till kommissionen och till ombudsmannen inom ramen för sin undersökning. Under dessa omständigheter är det inte motiverat att ytterligare undersöka eller behandla denna del av klagomålet.

4 Argumentet att kommissionen inte fullgjorde sina åtaganden om inrättande av en gemensam arbetsgrupp och tillhandahållande av information

4.1 Klaganden hävdar att kommissionen felaktigt har underlåtit att uppfylla sina åtaganden gentemot Systran när det gäller öppenhet och tillhandahållande av information. Närmare bestämt avsåg dessa åtaganden inrättandet av en gemensam arbetsgrupp, som skulle studera och klargöra vissa frågor, och ensidigt tillhandahållande av den information som krävs för att undersöka eventuella kränkningar av Systrans immateriella rättigheter.

Som den klagande har uppgett ägde ett möte rum den 7 oktober 2004 mellan kommissionen (generaldirektören för DGT), den klagande och en expert på informationsteknik, som bistod den klagande. Det ledde till kommissionens beslut att inrätta en gemensam arbetsgrupp, främst för att fastställa arten av kommissionens ändringar av EC-SYSTRAN och bedöma dem i förhållande till immateriella rättigheter. Enligt klaganden höll kommissionen alltid till en början sitt löfte om att samla in nödvändig information för att identifiera de verk som nyligen utförts i systemet, utvärdera deras omfattning och kontrollera dem i förhållande till upphovsrätten. Den 22 oktober 2004 informerade DGT den klagande om att dess avdelningar hade börjat samla in informationen och lovade att kontakta SYSTRAN igen för att gemensamt besluta om nästa steg. Den 10 december 2004 förnyade DGT sina ovannämnda åtaganden. Den 16 december 2004 hölls ytterligare ett möte mellan kommissionen och klaganden. Den 6 januari 2005 skickade den expert på informationsteknik som arbetade för klaganden ett tekniskt dokument till kommissionen med en sammanfattning av SYSTRAN:s immateriella rättigheter till programvaran (dokumentet bifogas inte klagomålet). Den 27 januari 2005 ägde ytterligare ett möte rum mellan klaganden och kommissionen (en direktör för DGT, åtföljd av enhetschefer och en tjänsteman från GD Informationsteknik). Kommissionen övervägde inte längre att inrätta en bilateral arbetsgrupp för att granska det arbete som utförts och tillhandahålla den information som utlovats till SYSTRAN. I stället underrättade kommissionen den 15 februari 2005 klaganden om att kommissionen hade granskat den tekniska information som lämnats av den expert som arbetade för klaganden och hade funnit att den inte i sig utgjorde bevis för de immateriella rättigheter som klaganden hänvisade till.

4.2 I sitt yttrande tillbakavisade kommissionen klagandens påstående om att man inte hade uppfyllt sitt åtagande att inrätta en gemensam arbetsgrupp. Efter mötet med generaldirektören för DGT den 7 oktober 2004, som anordnades på kommissionens förslag, och efter skriftväxlingen av flera skrivelser om de tekniska aspekterna av klagandens påstående, deltog kommissionens företrädare i ytterligare två möten (i Bryssel den 16 december 2004 och i Paris den 27 januari 2005) där inte bara klagandens påståenden utan även den möjliga definitionen av konturerna av sådana påståenden samt rättmätigheten av eventuella ändringar av sådana konturer diskuterades. Det faktum att diskussionerna inte ledde till en gemensam överenskommelse och att klaganden inte tillhandahöll den bevisning som kommissionen krävde kan inte tolkas som ett misslyckande från kommissionens sida. Kommissionen betonade att den står fast vid sitt åtagande att samarbeta inom denna arbetsgrupp så snart en sådan samsyn har nåtts. När det gäller den påstådda bristen på insyn noterade kommissionen också att den alltid besvarade klagandens skrivelser och följde upp de olika mötena så snabbt som möjligt. Om det föreföll finnas vissa förseningar berodde detta endast på ärendets komplicerade karaktär, som i de flesta fall krävde en grundlig analys, samråd med de olika berörda avdelningarna inom kommissionen och anlitande av specialiserad rådgivning.

4.3 I sina synpunkter noterade klaganden att kommissionen inte angav vilka ändringar som hade gjorts i programvaran. Kommissionen hade dock åtagit sig att tillhandahålla denna information, som borde ha granskats av den gemensamma arbetsgruppen. Av kommissionens yttrande till ombudsmannen fick han reda på att den gemensamma arbetsgruppen hade ersatts av en intern arbetsgrupp, vars resultat och slutsatser inte hade meddelats honom.

4.4 Ombudsmannen konstaterar för det första att principerna om god förvaltning, som fastställs i artikel 10 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, kräver att kommissionen är konsekvent i sitt administrativa beteende och respekterar de berättigade och rimliga förväntningarna hos de personer som har kontaktat den. Enligt fast rättspraxis måste villkoren vara uppfyllda för att rätten till skydd för berättigade förväntningar skall kunna göras gällande. För det första måste gemenskapsmyndigheterna ha gett den berörda personen tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar från behöriga och tillförlitliga källor. För det andra måste dessa försäkringar kunna ge upphov till berättigade förväntningar hos den person som de riktar sig till. För det tredje måste de försäkringar som lämnas vara förenliga med tillämpliga regler(20).

4.5 Enligt den klagandes skrivelse till kommissionen av den 8 oktober 2004 var huvudsyftet med den gemensamma arbetsgrupp som kommissionen och Systran hade kommit överens om att inrätta att fastställa arten och omfattningen av det arbete som kommissionen (eller tredje parter som tillhandahåller tjänster till kommissionen) utför med den migrerade versionen av EC-Systran, levererad av Systran, och att bedöma dem mot bakgrund av immateriella rättigheter. Genom en skrivelse av den 22 oktober 2004 svarade DGT den klagande att dess avdelningar redan hade börjat samla in den information som krävs för att kunna identifiera de verk som nyligen gjorts i systemet, fastställa deras omfattning och bedöma dem mot bakgrund av upphovsmännens rättigheter. DGT uppgav också att det, när det slutförde dessa förberedande arbeten, skulle kontakta klaganden för att i samarbete med honom fastställa vilka åtgärder som skulle vidtas härnäst. Genom en skrivelse av den 18 november 2004 begärde klaganden att DGT skulle meddela SYSTRAN resultaten av sitt förberedande arbete senast den 30 november 2004. I sitt svar av den 10 december 2004 informerade DGT den klagande om att dess avdelningar fortsatte att granska ärendet och uppmanade SYSTRAN att för denna utvärdering skriftligen ange sina betänkligheter och de fakta som låg till grund för dess påståenden om immateriella rättigheter.

4.6 Ombudsmannen konstaterar att varken DGT:s skrivelser av den 22 oktober 2004 och den 10 december 2004, som den klagande hänvisar till, eller några andra handlingar som lämnats till honom i samband med hans undersökning, fastställer det exakta innehållet i och villkoren för den överenskommelse som ingicks den 7 oktober 2004 mellan kommissionen och Systran om inrättande av en gemensam arbetsgrupp. Kommissionen angav i sitt yttrande att en gemensam förståelse av de tekniska och rättsliga aspekterna av SYSTRAN:s påståenden är en förutsättning för inrättandet av den gemensamma arbetsgruppen. Ombudsmannen anser inte att detta villkor är orimligt. Klaganden har inte heller visat att det ovannämnda avtalet var ovillkorligt eller att kommissionen hade åtagit sig att arbeta tillsammans med SYSTRAN inom ramen för en bilateral grupp som hade det ovannämnda syftet, oavsett om ett sådant villkor var uppfyllt. Under dessa omständigheter finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller klagandens argument att kommissionen felaktigt underlåtit att uppfylla sitt åtagande att inrätta en gemensam arbetsgrupp.

4.7 När det gäller klagandens argument att kommissionen felaktigt underlåtit att uppfylla sitt åtagande att ensidigt förse SYSTRAN med den information som krävs för att undersöka eventuella kränkningar av SYSTRAN:s immateriella rättigheter (särskilt information om arten och omfattningen av de ändringar som gjorts i programvaran och eventuellt även information om kommissionens bedömning av dessa ändringar mot bakgrund av immateriella rättigheter), noterar ombudsmannen att klaganden inte har visat att kommissionen gjort ett sådant exakt och ovillkorligt åtagande. I den mån klaganden föreslår att kommissionen åtog sig att lämna denna information till SYSTRAN, inom ramen för arbetet i den gemensamma arbetsgrupp som skulle inrättas på grundval av den överenskommelse som nåddes den 7 oktober 2004 mellan kommissionen och SYSTRAN, hänvisar ombudsmannen till sina slutsatser i punkt 4.6 i detta beslut. I andra hand kan det noteras att det inte har fastställts att ett sådant åtagande skulle vara förenligt med de relevanta tillämpliga reglerna. I detta avseende upprepar ombudsmannen sina kommentarer i punkterna 1.1 och 3.4 i detta beslut. Under dessa omständigheter finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller klagandens argument att kommissionen felaktigt underlåtit att uppfylla sitt åtagande om ensidigt tillhandahållande till SYSTRAN av information som är nödvändig för att undersöka eventuella kränkningar av SYSTRAN:s immateriella rättigheter.

5 Slutsats

5.1 På grundval av ovanstående konstaterar ombudsmannen att kommissionen inte har gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden när det gäller följande:

i) Klagandens påstående att kommissionen kränker SYSTRAN:s äganderätt till det automatiska översättningsprogrammet EC-SYSTRAN genom att ändra det utan SYSTRAN:s förhandsgodkännande. och

ii) Klagandens argument att kommissionen felaktigt underlåtit att uppfylla sina åtaganden om att inrätta en gemensam arbetsgrupp och ensidigt tillhandahålla SYSTRAN den information som är nödvändig för att undersöka eventuella kränkningar av SYSTRAN:s immateriella rättigheter.

När det gäller klagandens påstående att kommissionen inte besvarade hans begäran om tillgång till den ändrade programvaran för att kontrollera arten och omfattningen av de ändringar som gjorts, har ombudsmannen dragit slutsatsen att kommissionen vidtog lämpliga åtgärder som svar på denna del av klagomålet och att ingen ytterligare undersökning eller behandling av denna aspekt av ärendet är motiverad.

5.2 Slutligen vill ombudsmannen klargöra att hans slutsatser och slutsatser i punkt 2.4 i detta beslut inte innebär att klagandens relevanta påstående under några omständigheter bör avvisas. Om den är korrekt utvecklad, vad gäller de faktorer som utgör dess rättsliga och faktiska grunder, kan den anses vara välgrundad av en behörig domstol eller skiljeman. I detta avseende skulle ombudsmannen vilja uppmana klaganden och kommissionen att allvarligt överväga möjligheten att hänskjuta tvisten till ett medlingsförfarande, genom vilket parterna med hjälp av medlaren eller medlarna gemensamt kan nå en godtagbar lösning på problemet, eller åtminstone med tillräcklig precision och klarhet identifiera de rättsliga, faktiska och tekniska frågor som tvisten gäller, innan ärendet hänskjuts till en domstol eller ett skiljedomsorgan.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EUT 2003 S 191 (meddelande om upphandling nr 2003/S 191-171556).

(2) Anbudsinfordran 2003/S 191-171556.

(3) Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1) (artikel 106).

(4) Kontrakt DGT/MT/2003-2 (meddelande om kontraktstilldelning 2004/S 22-018461) - Ramavtal för underhåll och språklig förbättring av kommissionens maskinöversättningstjänst och tillhörande tjänster. Kontraktet har en löptid på 48 månader. Avtalet undertecknades den 11 december 2003 och löper ut den 10 december 2007. Arbetet beställs genom särskilda avtal.

(5) Skrivelse från Systran av den 31 oktober 2003.

(6) Skrivelse från Systran av den 24 mars 2004 och skrivelse från kommissionen av den 27 april 2004.

(7) Skrivelse från Systran av den 12 juli 2004.

(8) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1).

(9) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).

(10) DG XII är DGT:s tidigare namn.

(11) EGT L 145, s. 43.

(12) Genom en skrivelse av den 1 mars 2006 preciserade klaganden att han skulle vilja ha tillgång till de handlingar som kommissionen förfogar över om sin tekniska och rättsliga analys av ärendet, som är resultatet av arbetet i den arbetsgrupp som hade behandlat ärendet.

(13) Detta beslut har offentliggjorts på Europeiska ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).

(14) Dessa påståenden var följande:

"- kommissionen kränker SYSTRAN:s immateriella rättigheter genom att ändra programvaran i fråga (kommissionen-SYSTRAN) utan förhandstillstånd från SYSTRAN,

- Kommissionen har inte svarat på klagandens begäran om tillgång till den ändrade programvaran för att kontrollera ändringarnas omfattning."

(15) I klagomålet angavs bland annat att kommissionens ordförandeskap genom ett tryckt kort av den 4 juli 2005 hade informerat klaganden om att hans skrivelse av den 19 maj 2005 hade överlämnats till kommissionens generalsekretariat, som skulle se till att den följdes upp på lämpligt sätt. Klaganden påpekade att ärendet, trots frågans allvar, inte överfördes till en inspektions- eller utredningstjänst utan till DGT, som skulle bedöma klagomålet, även om dess beteende var föremål för klagomålet.

(16) Denna skrivelse innehöll bland annat klagandens begäran om tillgång till handlingar, som diskuteras i punkt 1.1 i detta beslut. DGT besvarade denna del av skrivelsen den 31 januari 2006.

(17) EGT L 122, 1991, s. 42.

(18) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1). I artikel 100.2 i denna förordning föreskrivs följande:

”Den upphandlande myndigheten ska underrätta alla anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökningar eller anbud förkastats om skälen till beslutet, och alla anbudsgivare vars anbud är godtagbara och som skriftligen begär detta, om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det anbud som valts ut samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet.

Vissa uppgifter behöver dock inte lämnas ut om ett utlämnande skulle hindra tillämpningen av lagen, strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den sunda konkurrensen mellan dessa företag.”

(19) En av de tvistiga frågorna i detta ärende verkar vara huruvida och i vilken utsträckning EC-SYSTRAN före 2004 hade utvecklats av kommissionen utan samarbete från SYSTRAN eller företagen i SYSTRAN-koncernen. Mot bakgrund av sina slutsatser i punkterna 2.4 och 3.4 i detta beslut anser ombudsmannen inte att det är motiverat att ta upp denna fråga i sitt beslut.

(20) Se mål T-203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-129 och II-705, punkt 70; Mål T-199/01, G mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-217 och II-1085, punkt 38; Mål T-347/03, Branco mot kommissionen, punkt 102.