Strasbourg den 10 april 2007

Bäste X,

Den 1 juli 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europaparlamentet om tillämpningen av artikel 2.1 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna.

Den 26 juli 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till parlamentets talman. Parlamentet översände sitt yttrande om ditt ursprungliga klagomål den 19 oktober 2005. Eftersom ni hade översänt ytterligare en skrivelse den 3 augusti 2005, som hade översänts till parlamentet den 26 september 2005, översände parlamentet den 17 november 2005 ytterligare ett yttrande om er kompletterande skrivelse. Den 12 december 2005 översände jag båda yttrandena till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni översände den 16 januari 2006.

Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att slutföra min utredning av ditt klagomål.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Det ursprungliga klagomålet

Klaganden var ledamot av Europaparlamentet från 1999 till 2004. Den 12 juli 1999 uppgav klaganden i sitt personliga informationsformulär till parlamentet sin adress A som sin bostadsort, i enlighet med artikel 2.1 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna (1). Enligt klaganden korsade han samma dag denna adress och skickade en ändrad förklaring där hans adress B registrerades som hans bostadsort.

Under valet 2004 hävdade en lokaltidning att klagandens adress B inte fanns. Den behöriga myndigheten undersökte ärendet och fann att klagandens adress var korrekt. Den 24 mars 2004 uppgav klaganden till parlamentet adress A som sin bostadsort i enlighet med artikel 2.1 i EAM. Den 5 april 2004 betalade han 10 547,50 euro till parlamentets resebyrå för att undvika ytterligare publicitet i medierna. Klaganden antog att han efter valet 2004 kunde återkräva detta belopp. Parlamentets generaldirektorat för ekonomi undanhöll klaganden ytterligare ett belopp på 1 850 euro.

Den 23 maj 2004 gjorde klaganden ett offentligt uttalande. I sitt uttalande förklarade klaganden följande:

”När jag valdes till Europaparlamentet i september 1999 erbjöds jag en [val] postadress med användning av logi i ett semesterkomplex [hem] i [W]. (...) På min adress [B] i [W], finns [ett antal hus] - inte [74] - ordnade i [7] block (...). [Huset] numrerat [74] är [ett hus] i block [7]. Det finns inget nej.[75](...). Numret [75] tilldelades mig för att se till att min post levererades till kontoret och inte till någon av de numrerade [hus]. I fem år har all min post tagits emot utan problem på den här adressen. Jag har stannat i [husen] när det passar liksom i [R] hos ägaren till [husen]. Även om jag är i [valdistriktet] varje helg (...) har jag aldrig hävdat att (...) adress [B] är mitt "fasta hem". Jag har alltid hävdat att mitt familjehem ligger i [H- adress A] och mina anhängare och väljare har känt till detta. Jag har anmält både mina [B]-och [A]-adresser till Europaparlamentet.”

Parlamentets delegerade utanordnare inledde en utredning och genomförde två utfrågningar med klaganden den 6 och 14 juli 2004. I samband med dessa förhandlingar inkom klaganden den 14 juli 2004 med ett intyg från Y. i vilket han förklarade att

"(...) under den period som började i september 1999 och slutade i maj i år som gäst hos mig och min fru (...) [klaganden] hade användning av lokaler(...) [på adress B] som tillhörde ett företag som ägdes av min fru och hennes familj. Han använde dessa lokaler som sitt [lokala val]kontor och gjorde det för "gratis gratis och för ingenting". (...) varje gång han kom till [vårt område](vilket var ofta) bodde han i vårt hem [i adress C]. Han är faktiskt registrerad som bosatt på denna adress i [den lokala] parlamentsvalsrullen.

Adress C hade inte anmälts till parlamentet.

Efter utfrågningarna och efter samråd med rättstjänsten drog den delegerade utanordnaren följande slutsats:

1. att klagandens adressförsäkran B inte var en giltig försäkran enligt artikel 2.1 i EAM,
2. att den klagandes adressdeklaration A var en giltig deklaration enligt artikel 2.1 i EAM och att denna adress skulle användas för att beräkna hans resekostnader från och med början av hans mandatperiod i juli 1999,
3. att beloppet på 40 368,06 euro hade utbetalats felaktigt, att klaganden hade återbetalat 10 547,50 euro av detta belopp och att det utestående beloppet, det vill säga 29 820,56 euro, skulle återkrävas.

Den 27 september 2004 meddelade generalsekreteraren att han, efter samråd med kvestorerna den 15 september 2004, ställde sig bakom den delegerade utanordnarens ovannämnda slutsatser och beslutade, i enlighet med artikel 27.3 i EAM (2), att den sista delbetalningen av klagandens ersättning för allmänna utgifter skulle hållas inne.

Genom en skrivelse av den 29 september 2004 ifrågasatte klaganden undersökningsresultaten och det belopp som skulle återbetalas. I detta sammanhang pekade klaganden på att han förts in i röstlängden för R (adress C). Den 22 januari 2005 lämnade han de uppgifter som Y. för första gången hade lämnat in för införande i detta register 2002. Klaganden lämnade också kopior av röstlängden för 2003 och 2004 med sitt namn, tillsammans med namnen på makarna Y., till adressen C.

Den 24 maj 2005 rapporterade generalsekreteraren till kvestorerna, efter att ha mottagit ytterligare inlagor från klaganden om att han förts in i R:s röstlängd, som var i kraft från och med den 1 december 2002. Generalsekreteraren konstaterade att dessa ytterligare inlagor inte innehöll några avgörande bevis för att klaganden hade varit bosatt i R mellan juli 1999 och mars 2004. Generalsekreteraren föreslog dock att de ytterligare inlagorna, även om de inte utgjorde avgörande bevis på bosättning, skulle beaktas vid beräkningen av klagandens resekostnader för perioden december 2002–mars 2004. Vid sitt sammanträde den 24 maj 2005 godkände kvestorerna generalsekreterarens slutsatser och förslag. Den 7 och 9 juni 2005 informerade den delegerade utanordnaren klaganden om kvestorernas beslut.

Den delegerade utanordnaren försökte därför endast återkräva de belopp som felaktigt utbetalats till klaganden under perioden juli 1999–december 2002. Det totala belopp som kunde återkrävas för perioden juli 1999–november 2002 uppgick till 29 112,94 euro, varav klaganden redan hade betalat 12 397,50 euro. Det sammanlagda belopp som felaktigt utbetalats uppgick således till 16 715,44 euro.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att parlamentet hade dröjt med att bekräfta sitt beslut i frågan om hans bostadsort, med avseende på tillämpningen av artikel 2.1 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna. Klaganden hävdade dessutom följande:

1. Parlamentet bör omedelbart ersätta honom med 12 397,50 euro. och
2. Parlamentets generalsekreterare bör ge honom en skriftlig bekräftelse på att han inte brutit mot artikel 2.1 i EAM.

Generalsekreterarens beslut
av den 25 juli 2005

Den 3 augusti 2005 informerade klaganden ombudsmannen om att han hade mottagit ett beslut av den 25 juli 2005 som antagits av generalsekreteraren i enlighet med artikel 27.3 i EAM om återkrav av ovannämnda utestående belopp på 16 715,44 euro. Beslutet grundades på följande överväganden:

”19. I avsaknad av en bestämmelse från [klaganden] om det datum då hans förklaring av den 24 mars 2004 träder i kraft skall förklaringen av (...) adress [A] gälla från och med dagen för [klagandens] skrivelse, dvs. den 24 mars 2004.

20. [Klagandens] ansökan om ogiltigförklaring av hans förklaring av den 24 mars 2004 kan inte godtas, eftersom det är fast praxis att förklaringar om bosättningsort inte har retroaktiv verkan.

21. Det är ostridigt att [klaganden] faktiskt var bosatt i [H] under hela sin ämbetsperiod från juli 1999 till juli 2004.

22. Den dokumentation som [klaganden] lämnade in visade att han ibland befann sig i och kring delar av [E] val[området] i [hans medlemsstat] men gör det inte möjligt att fastställa om han faktiskt var bosatt på [C] eller [B] adresserna.

23. Ersättningen för allmänna utgifter enligt artikel 13 i EAM är avsedd att täcka bland annat utgifter för resor och därmed sammanhängande utgifter i den medlemsstat där ledamoten blivit vald. Denna ersättning betalas ut som ett månatligt schablonbelopp enligt den taxa som fastställts av presidiet. [Klagandens] utgifter för resor inom [medlemsstaten] täcktes därför av ersättningen för allmänna utgifter.

24. Reseersättningen enligt artikel 1.1 i EAM är avsedd att ersätta resekostnader för deltagande i sammanträden i Europaparlamentets officiella organ. Ledamöterna har också, enligt artikel 5 i EAM, rätt till ersättning för resekostnader i samband med ett besök vid en gemenskapsinstitution (inklusive parlamentet) i Bryssel, Luxemburg eller Strasbourg i samband med deras tjänsteutövning, på grundval av det resebidrag som avses i artikel 1.1. Ledamöterna är enligt 2.1 i EAM skyldiga att uppge sin bostadsort till parlamentets behöriga avdelning för beräkning av det schablonbelopp för reseersättning som avses i artiklarna 1.1 och 5 i EAM. Denna reseersättning är endast avsedd att ersätta utgifter som parlamentet har ansett vara nödvändiga eller användbara för en ledamots tjänsteutövning och är inte på något sätt en form av dold ersättning (3).

25. I detta sammanhang innebär den gängse betydelsen av orden ”bosättningsort”, som används i artikel 2.1 i EAM, att ledamoten måste ange den plats där han eller hon har en bostad och faktiskt bor på en stabil grund.

26. Efter samråd med rättstjänsten får en kontorsadress, en postbox, en icke-existerande adress eller en adress där ledamoten aldrig har varit bosatt inte deklareras som bosättningsort i den mening som avses i artikel 2.1 i EAM.

7. [Hus 75] existerar inte i praktiken och kan därför inte med giltig verkan deklareras som bosättningsort i den mening som avses i artikel 2.1 i EAM.

28. Under alla omständigheter utgör byggnaderna i "(...)[house ]" ett komplex av semesterhus som ägs och drivs av ett företag som ett kommersiellt företag. En öppen inbjudan att kostnadsfritt använda sådana lokaler, som ett kontor där post och telefonsamtal kan tas emot eller som en plats där en ledamot tillfälligtvis kan vistas, kan inte godtas som giltig grund för en förklaring om bostadsort i den mening som avses i artikel 2.1 i EAM.

29. [Klaganden] uppgav aldrig för Europaparlamentet under sin mandatperiod att (...) adress [C] var hans bostadsort i den mening som avses i artikel 2.1 i EAM.

30. [Klaganden] har inga räkningar eller hyreskvitton som styrker hans bostad på (...) adress [C]. Han fick bara en öppen inbjudan att stanna som gäst hos det gifta paret, vars eget hem [ var] på denna adress.

31. Den odeklarerade adressen [C] ligger dock i närheten av den (ogiltigt) deklarerade adressen [B ] och dess godtagande skulle, vid beräkningen av de resekostnader som [klaganden] eventuellt skulle ha haft rätt till [sic], inte ha någon inverkan på Europaparlamentets budget. Under dessa omständigheter kan de handlingar som [klaganden] har ingett avseende hans införande i den från den 1 december 2002 gällande röstlängden för R beaktas vid beräkningen av de resekostnader som [klaganden] borde ha betalats för perioden december 2002–mars 2004.

På grundval av ovanstående beslutade generalsekreteraren att

"1. Bekräfta att den deklaration som gjordes i juli 1999 av en adress i [hus 75 på adress B] inte är en giltig deklaration enligt artikel 2.1 i EAM.

2. Bekräfta att den förklaring som avgavs den 24 mars 2004 av en adress [A] är en giltig förklaring enligt artikel 2.1 i EAM som skall användas vid beräkningen av det resebidrag som avses i artikel 1.1 i EAM och som skall betalas från och med den 24 mars 2004 till och med utgången av [klagandens] mandatperiod.

3. Om [klaganden] inte har lämnat en giltig förklaring om sin bostadsort för perioden juli 1999–23 mars 2004, ska det resebidrag som avses i artikel 1.1 i EAM beräknas på grundval av

i) [Klagandens] hemadress [A] för perioden från och med början av hans mandatperiod i juli 1999 till och med den 30 november 2002.

ii) en adress [C] för perioden mellan den 1 december 2002 och den 23 mars 2004.

4. Efter avdrag för det belopp på 10 547,50 euro som [klaganden] redan har återbetalat samt det belopp på 1 850 euro (slutbetalning av [klagandens] ersättning för allmänna utgifter) uppgår det utestående beloppet av felaktigt utbetalda belopp som återstår att återkräva från [klaganden] till 16 715,44 euro. (...)"(understrykning i orginal).

Klagandens skrivelse av den 3 augusti 2005

Efter att ha mottagit generalsekreterarens beslut av den 25 juli 2005 inkom klaganden den 3 och 5 augusti 2005 med ytterligare inlagor som översändes till parlamentet för att beaktas i dess yttrande. Klaganden kommenterade vissa avsnitt i generalsekreterarens beslut av den 25 juli 2005 och framförde ett antal argument till stöd för sina ståndpunkter (4). Han ingav även ett uttalande av den 2 augusti 2005 från Y.:

"När [klaganden] i juli 1999 valdes till (...) partiledamot för [E, hans valkrets] erbjöd jag honom att använda (...)[hus på adress B] som hans officiella och permanenta [val]adress - nr.[75] tilldelades honom av mig enbart av administrativa skäl eftersom [adress B] är ett kommersiellt komplex av [ett antal hus]. Jag erbjöd honom möjligheten att hantera hans post/telefoner samt att ha en permanent bostad, närhelst han behövde för hela perioden juli 1999-juli 2004. Med tanke på vår vänskap med [klaganden] och det faktum att han som ledamot av Europaparlamentet inte behövde inkvartering utom på helgerna valde jag att inte debitera [klaganden] för dessa tjänster.

Under parlamentssammanträdena i Bryssel/Strasbourg var [klaganden] borta varje vecka i Europa från måndag till och med torsdag, vilket endast lämnade helger under den parlamentariska kalendern för tio månader/år. Eftersom vi är borta från vårt hem [i R] i flera månader under vintern, utvidgade jag mitt erbjudande till [klaganden] och uppmanade honom att ha obegränsad och permanent tillgång till och användning av en svit av rum i vårt hem som sin bostadsort utöver [adress B].

[Klaganden] accepterade detta och fann det allt bekvämare att stanna i vårt hem i stället för [adress B]. Han fortsatte dock att använda [adress B] som sin officiella adress för sitt [val] arbete för att upprätthålla vår integritet vid användningen av vårt hem.

Påståenden har framförts av media och andra om att [klaganden] inte hade någon hemvist i [adress B]. Detta är inte sant. Som ägare till (...) [husen] kan jag bekräfta att [klaganden] hade en bostad tillgänglig för honom på [adress B] samt i vårt hem för hans obegränsade och permanenta användning under perioden juli 1999–juli 2004.

Frågeställningen

Parlamentets yttrande över klagomålet

Parlamentet betonade att dess ståndpunkt i sak i ärendet återfinns i generalsekreterarens beslut av den 25 juli 2005, som lades fram ovan under rubriken "KLAGANDET - Ytterligare utveckling".

Parlamentet redogjorde för sin hantering av klagandens ärende på följande sätt.

1. Den delegerade utanordnaren inledde sin undersökning efter det att parlamentet den 18 maj 2004 hade mottagit en skrivelse från ordföranden för den behöriga kandidatmyndigheten i medlemsstaten och efter det att klaganden hade offentliggjort ett uttalande i maj 2004.
2. Den 22 juni 2004 sammanträdde klaganden och generalsekreteraren. Den 6 och 14 juli 2004 hördes klaganden av den delegerade utanordnaren. I samband med utfrågningarna med den delegerade utanordnaren lade klaganden fram olika handlingar till stöd för sitt argument att han ofta hade varit närvarande i sitt valdistrikt och särskilt i område M. Kort efter den andra utfrågningen den 14 juli 2004 gjorde han ett uttalande om att han, när han befann sig i M, hade vistats på en annan adress än den som han hade uppgett för parlamentet i enlighet med artikel 2.1 i EAM. Uttalandet innehöll dock inga uppgifter om det datum då klaganden först vistades på den andra adressen.
3. Efter samråd med parlamentets rättstjänst överlämnade den delegerade utanordnaren sina slutsatser till generalsekreteraren, som samrådde med kvestorerna den 15 september 2004. Genom skrivelse av den 27 september 2004 underrättade generalsekreteraren klaganden, i enlighet med artikel 27.3 i EAM, om att han var skyldig parlamentet 27 970,56 euro som han skulle betala före den 31 oktober 2004.
4. Klaganden bestred detta beslut genom en skrivelse av den 29 september 2004. Den 16 november 2004 föreslog generalsekreteraren att klaganden skulle höras på nytt av den delegerade utanordnaren. Utanordnaren hörde klaganden för tredje gången den 24 november 2004.
5. Genom en skrivelse av den 16 december 2004 uppmanade den delegerade utanordnaren klaganden att inkomma med skriftliga bevis för att han förts in i R:s röstlängd för perioden 1999–2004. Genom skrivelse av den 20 december 2004 underrättade klaganden utanordnaren om de år för vilka hans namn hade upptagits i röstlängden, men tillhandahöll inte de begärda styrkande handlingarna.
6. Genom en skrivelse av den 11 januari 2005 påminde utanordnaren klaganden om att det var nödvändigt att lägga fram skriftliga bevis för att han hade förts in i R:s röstlängd. Utanordnaren uppmanade även klaganden att närmare ange när han först hade vistats på den berörda adressen. Genom skrivelse av den 22 januari 2005 översände klaganden den skriftliga bevisningen avseende upptagandet i röstlängden, men besvarade inte den andra begäran om en mer exakt angivelse av datum för bosättningen. I samma skrivelse räknade klaganden upp de handlingar som han begärde skulle lämnas in till kvestorerna.
7. Efter att vederbörligen ha beaktat klagandens ytterligare inlagor samrådde generalsekreteraren på nytt med kvestorerna. All dokumentation som klaganden begärde i sin skrivelse av den 22 januari 2005 överlämnades också till kvestorerna. Punkten fördes upp på föredragningslistan för kvestorernas sammanträde den 19 april 2005, men bordlades av interna förfarandeskäl vid nästa sammanträde den 11 maj 2005. Till följd av en viktig debatt i kammaren beslutade parlamentets talman den 11 maj 2005 att alla sammanträden i andra organ skulle ställas in. Kvestorerna sammanträdde därför vid nästa tillgängliga datum, nämligen den 25 maj 2005. Vid båda tillfällena informerades klaganden om skälen till uppskjutandet.
8. Efter det att kvestorerna hade omprövat klagandens ärende den 25 maj 2005 informerade den delegerade utanordnaren klaganden genom skrivelser av den 7 och 9 juni 2005 om sina slutsatser. Kvestorerna tog vederbörlig hänsyn till de skriftliga bevis som klaganden hade lämnat om att han förts upp i röstlängden. Kvestorerna noterade att upptagandet i röstlängden inte utgjorde ett avgörande bevis på bosättning, men godkände ett förslag från generalsekreteraren om att dessa handlingar skulle beaktas vid beräkningen av de resekostnader som skulle ha betalats under röstlängdens giltighetstid. Klaganden fick en detaljerad redovisning av det nedsatta belopp som han skulle återbetala till följd av detta, dvs. 16 715,44 euro i stället för 29 820,56 euro. Den delegerade utanordnaren bad klaganden att godkänna omräkningen av det utestående beloppet innan den överlämnades till generalsekreteraren för formellt godkännande.
9. Genom en skrivelse av den 10 juni 2005 avvisade klaganden förslaget. Han yrkade att han senast den 30 juni 2005 skulle återbetalas samtliga belopp som han hade betalat ut eller hållit inne, vilka sammanlagt uppgick till 12 397,50 euro. Han begärde också att parlamentet skulle betala honom ytterligare resekostnader för perioden mellan den 24 mars 2004 och slutet av hans mandatperiod den 19 juli 2004. Han begärde att generalsekreteraren genom skrivelse av den 30 juni 2005 skulle bekräfta för honom att han inte hade åsidosatt artikel 2.1 i EAM.
10. Genom en skrivelse av den 23 juni 2005 informerade den delegerade utanordnaren klaganden om att generalsekreteraren övervägde ärendet efter [klagandens] skrivelse av den 10 juni 2005 och att han i sinom tid skulle underrättas om generalsekreterarens beslut.
11. Genom en andra skrivelse av den 10 juni 2005 framförde klaganden påståenden om adresser som vissa parlamentsledamöter uppgett på parlamentets webbplats. Han begärde att dessa adresser skulle undersökas och att åtgärder skulle vidtas mot dessa ledamöter, om avvikelser skulle uppdagas.
12. Genom en skrivelse av den 18 juli 2005 svarade generalsekreteraren klaganden att ledamöterna inte bara fick uppge en hemadress utan även separata adresser för olika utskick. Det ankom på varje ledamot att ge parlamentet instruktioner om vilken adress som skulle läggas ut på parlamentets webbplats. Han bekräftade vidare att akterna från de ledamöter som klaganden hade namngett överensstämde med tillämpliga regler.
13. Den 25 juli 2005 översände generalsekreteraren ett motiverat beslut till klaganden, i vilket han informerades om att ett nedsatt belopp på 16 715,44 euro återstod att återkräva och om hans rätt att överklaga till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt.

När det gäller klagandens påstående att parlamentet borde ge honom en skriftlig bekräftelse på att han inte överträdde artikel 2.1 i EAM kunde parlamentet inte bekräfta att klaganden inte överträdde artikel 2.1 i EAM. I generalsekreterarens beslut av den 25 juli 2005 konstaterades att den adressdeklaration som gjordes i juli 1999 inte var en giltig deklaration enligt artikel 2.1 i EAM och att det utestående beloppet av felaktigt utbetalda belopp som återstod att återkräva från klaganden uppgick till 16 715,44 euro.

När det gäller begäran om ersättning till klaganden på 12 397,50 euro kunde parlamentet inte återbetala det begärda beloppet. Detta belopp bestod av 10 547,50 euro, som klaganden återbetalade till parlamentet den 4 april 2004, och 1 850 euro, som är den sista delbetalningen av klagandens ersättning för allmänna utgifter som innehållits från honom i september 2004. Beloppet på 12 397,50 euro utgjorde en del av det totala belopp som felaktigt utbetalats till klaganden, det vill säga 29 112,94 euro, varav 16 715,44 euro ännu inte hade återkrävts.

Parlamentet avvisade också klagandens påstående om förseningar som kunde undvikas genom att lämna en detaljerad redogörelse för sin hantering av klagandens ärende.

Parlamentet drog slutsatsen att dessa förklaringar visade att det gav klaganden alla möjligheter att lägga fram sitt ärende och noggrant övervägde varje inlaga som lämnades in till parlamentet. Parlamentet ansåg att detta tillvägagångssätt ledde till en gynnsammare situation för klaganden, eftersom det belopp som ska återkrävas har minskats avsevärt, det vill säga från 27 970,56 euro till 16 715,44 euro.

Parlamentets yttrande om klagandens ytterligare inlagor

I sitt tilläggsyttrande lämnade parlamentet ytterligare förklaringar och behandlade de ytterligare inlagor som lämnats av klaganden (5) och Y:s uttalande av den 2 augusti 2005.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och gjorde ett antal anmärkningar till stöd för sina påståenden (6). Klaganden bekräftade att hans post i röstlängden för H (adress A) behölls under hela hans mandat i parlamentet. Han hävdade också att de tillämpliga reglerna är tvetydiga och kan misstolkas.

Beslutet

1 Inledande anmärkning

1.1 I sina ytterligare inlagor av den 5 augusti 2005 framförde klaganden vissa anklagelser mot ett politiskt parti i sin medlemsstat. Dessa påståenden rör inte ett möjligt fall av administrativa missförhållanden i en gemenskapsinstitutions eller ett gemenskapsorgans verksamhet och faller därför utanför Europeiska ombudsmannens ämbetsområde. De kommer därför inte att granskas inom ramen för detta beslut.

2 Påstående om att parlamentet på ett sätt som kan undvikas dröjer med att bekräfta sitt beslut i frågan om klagandens bostadsort

2.1 Klaganden hävdade att parlamentet på ett sätt som kunde undvikas dröjde med att bekräfta sitt beslut i frågan om hans bostadsort när det gäller tillämpningen av artikel 2.1 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna. Parlamentet avvisade ovanstående påstående genom att lämna följande detaljerade redogörelse för sin hantering av klagandens ärende.

1. Den delegerade utanordnaren inledde sin undersökning efter det att parlamentet den 18 maj 2004 hade mottagit en skrivelse från ordföranden för den behöriga kandidatmyndigheten i hans medlemsstat och efter det att klaganden hade offentliggjort ett uttalande i maj 2004.
2. Den 22 juni 2004 sammanträdde klaganden och generalsekreteraren. Den 6 och 14 juli 2004 hördes klaganden av den delegerade utanordnaren. I samband med utfrågningarna med den delegerade utanordnaren lade klaganden fram olika handlingar till stöd för sitt argument att han ofta hade varit närvarande i sitt valdistrikt och särskilt i område M. Kort efter den andra utfrågningen den 14 juli 2004 gjorde han ett uttalande om att han, när han befann sig i M, hade vistats på en annan adress än den som han hade uppgett för parlamentet i enlighet med artikel 2.1 i EAM. Uttalandet innehöll dock inga uppgifter om det datum då klaganden först vistades på den andra adressen.
3. Efter samråd med parlamentets rättstjänst överlämnade den delegerade utanordnaren sina slutsatser till generalsekreteraren, som samrådde med kvestorerna den 15 september 2004. Genom skrivelse av den 27 september 2004 underrättade generalsekreteraren klaganden, i enlighet med artikel 27.3 i EAM, om att han var skyldig parlamentet 27 970,56 euro som han skulle betala före den 31 oktober 2004.
4. Klaganden bestred detta beslut genom en skrivelse av den 29 september 2004. Den 16 november 2004 föreslog generalsekreteraren att klaganden skulle höras på nytt av den delegerade utanordnaren. Utanordnaren hörde klaganden för tredje gången den 24 november 2004.
5. Genom en skrivelse av den 16 december 2004 uppmanade den delegerade utanordnaren klaganden att inkomma med skriftliga bevis för att han förts in i röstlängden för R för perioden 1999–2004. Genom skrivelse av den 20 december 2004 underrättade klaganden utanordnaren om de år för vilka hans namn hade upptagits i röstlängden, men tillhandahöll inte de begärda styrkande handlingarna.
6. Genom en skrivelse av den 11 januari 2005 påminde utanordnaren klaganden om att det var nödvändigt att lägga fram skriftliga bevis för att han hade förts in i röstlängden för R. Utanordnaren uppmanade även klaganden att närmare ange när han först hade vistats på den berörda adressen. Genom skrivelse av den 22 januari 2005 översände klaganden den skriftliga bevisningen avseende upptagandet i röstlängden, men besvarade inte den andra begäran om en mer exakt angivelse av datum för bosättningen. I samma skrivelse räknade klaganden upp de handlingar som han begärde skulle lämnas in till kvestorerna.
7. Efter att vederbörligen ha beaktat klagandens ytterligare inlagor samrådde generalsekreteraren på nytt med kvestorerna. All dokumentation som klaganden begärde i sin skrivelse av den 22 januari 2005 överlämnades också till kvestorerna. Punkten fördes upp på föredragningslistan för kvestorernas sammanträde den 19 april 2005, men bordlades av interna förfarandeskäl till nästa sammanträde den 11 maj 2005. Till följd av en viktig debatt i kammaren beslutade parlamentets talman den 11 maj 2005 att alla sammanträden i andra organ skulle ställas in. Kvestorerna sammanträdde därför vid nästa tillgängliga datum, nämligen den 25 maj 2005. Vid båda tillfällena informerades klaganden om skälen till uppskjutandet.
8. Efter det att kvestorerna hade omprövat klagandens ärende den 25 maj 2005 informerade den delegerade utanordnaren klaganden genom skrivelser av den 7 och 9 juni 2005 om sina slutsatser. Kvestorerna tog vederbörlig hänsyn till de skriftliga bevis som klaganden hade lämnat om att han förts upp i röstlängden. Kvestorerna noterade att upptagandet i röstlängden inte utgjorde ett avgörande bevis på bosättning, men godkände ett förslag från generalsekreteraren om att dessa handlingar skulle beaktas vid beräkningen av de resekostnader som skulle ha betalats under röstlängdens giltighetstid. Klaganden fick en detaljerad redovisning av det nedsatta belopp som han skulle återbetala till följd av detta, dvs. 16 715,44 euro i stället för 29 820,56 euro. Den delegerade utanordnaren bad klaganden att godkänna omräkningen av det utestående beloppet innan den överlämnades till generalsekreteraren för formellt godkännande.
9. Genom en skrivelse av den 10 juni 2005 avvisade klaganden förslaget. Han yrkade att han senast den 30 juni 2005 skulle återbetalas samtliga belopp som han hade betalat ut eller hållit inne, det vill säga sammanlagt 12 397,50 euro. Han begärde också att parlamentet skulle betala honom ytterligare resekostnader för perioden mellan den 24 mars 2004 och slutet av hans mandatperiod den 19 juli 2004. Han begärde att generalsekreteraren genom skrivelse av den 30 juni 2005 skulle bekräfta för honom att han inte hade åsidosatt artikel 2.1 i EAM.
10. Genom en skrivelse av den 23 juni 2005 informerade den delegerade utanordnaren klaganden om att generalsekreteraren, till följd av [klagandens] skrivelse av den 10 juni 2005, övervägde ärendet och att klaganden i sinom tid skulle underrättas om generalsekreterarens beslut.
11. Genom en andra skrivelse av den 10 juni 2005 framförde klaganden påståenden om adresser som vissa parlamentsledamöter uppgett på parlamentets webbplats. Han begärde att dessa adresser skulle undersökas och att åtgärder skulle vidtas mot dessa ledamöter, om avvikelser skulle uppdagas.
12. Genom en skrivelse av den 18 juli 2005 svarade generalsekreteraren klaganden att ledamöterna inte bara fick uppge en hemadress utan även separata adresser för olika utskick. Det ankom på varje ledamot att ge parlamentet instruktioner om vilken adress som skulle läggas ut på parlamentets webbplats. Han bekräftade vidare att akterna från de ledamöter som klaganden hade namngett överensstämde med tillämpliga regler.
13. Den 25 juli 2005 översände generalsekreteraren ett motiverat beslut till klaganden, i vilket han informerades om att ett nedsatt belopp på 16 715,44 euro återstod att återkräva och om hans rätt att överklaga till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt.

2.2 Ombudsmannen konstaterar för det första att principerna om god förvaltning kräver att gemenskapens institutioner och organ agerar inom rimlig tid för att lösa frågor som den här aktuella (7). Fastställandet av vad som är en rimlig tidsfrist kan variera beroende på de särskilda omständigheterna i fallet, särskilt med tanke på dess komplexitet. de förfaranderegler som ska följas, Den berörda personens beteende. och de berörda gemenskapsmyndigheternas agerande.

2.3 Mot bakgrund av dessa kriterier (8) och omständigheterna i det ovannämnda fallet förefaller parlamentet inte ha dröjt omotiverat länge med att behandla klagandens överklagande av den 29 september 2004. Ombudsmannen finner således inte något administrativt missförhållande som motsvarar klagandens påstående.

3 Yrkande om att parlamentet ska ersätta klaganden med 12 397,50 euro

3.1 Ombudsmannen noterar för det första att detta påstående i huvudsak innebär att parlamentet felaktigt har återkrävt ovannämnda belopp från klaganden. Detta belopp hade betalats för resekostnader för perioden juli 1999–30 november 2002. I artiklarna 1.1, 2.1 och 5.1 i EAM föreskrivs följande:

”Europaparlamentets ledamöter (nedan kallade ledamöterna) ska ha rätt till ersättning för resekostnader i form av ett schablonbelopp för styrkt och godkänd närvaro vid sammanträden i Europaparlamentets officiella organ. (...)

För sammanträden i officiella organ som hålls inom Europeiska gemenskapens territorium ... och inom Europa ska det traktamente för resdagar som avses i artikel 1.1 beräknas i enlighet med det transportsätt som använts och på grundval av det avstånd som ledamoten tillryggalagt till sammanträdesorten, varvid avreseorten ska vara ledamotens bostadsort enligt den officiella förteckningen över parlamentsledamöter och deklareras till parlamentets behöriga avdelning (...).

Utom under sammanträdesperioderna har ledamöterna rätt till ersättning för resekostnader i samband med ett besök vid en gemenskapsinstitution (inklusive parlamentet) i Bryssel i samband med deras uppdrag, på grundval av det traktamente för resdagar som avses i artikel 1.1 och som beräknats i enlighet med artikel 2. (...)".

3.2 Ombudsmannen noterar vidare att enligt artikel 2.1 i EAM är grunden för beräkningen av reseersättningen/kostnaderna ledamotens bostadsort ", vilket framgår av den officiella förteckningen över parlamentsledamöter och deklarerats till den berörda avdelningen i parlamentet." Varken klaganden eller parlamentet har lämnat information om klagandens bostadsort som finns med på den officiella förteckningen över parlamentsledamöter. Både klaganden och parlamentet har emellertid påpekat att den adress som klaganden hade uppgett för parlamentet som sin bostadsort för den aktuella perioden var hans adress B. Det är lika tydligt, på grundval av innehållet i klagandens eget uttalande, att det inte fanns någon bostadsort på denna adress, som endast användes av klaganden för utskick.

3.3 Under dessa omständigheter och till följd av kritik som uppenbarligen riktats mot klaganden avseende hans ovannämnda förklaring till parlamentet uppgav klaganden, i enlighet med artikel 2.1 i EAM, i en skrivelse av den 24 mars 2004 sin adress A som sin bostadsort. Det var här den klagande, enligt sina egna ord, hade sitt "familjehem". Strax därefter gjorde klaganden en frivillig återbetalning på 10 547,50 euro på grundval av sin egen beräkning av de överbetalningar som gjorts till honom för resekostnader. Det finns inget i handlingarna i målet som tyder på att denna återbetalning åtföljdes av någon reservation avseende dess riktighet. Efter denna utbetalning höll parlamentet inne den sista delbetalningen (1 850 euro) till följd av klaganden som ersättning för allmänna utgifter. Parlamentet utfärdade också ett beslut om återkrav av det utestående beloppet och drog slutsatsen att i) klagandens förklaring om adress B inte var en giltig förklaring enligt artikel 2.1 i EAM, och ii) den klagandes förklaring om adress A var en giltig förklaring enligt artikel 2.1 i EAM och att denna adress skulle användas för att beräkna hans resekostnader från början av hans mandatperiod i juli 1999 till och med den 30 november 2002.

3.4 Inom ramen för parlamentets utredning av ärendet, klagandens relevanta överklagande av den 29 september 2004 och den aktuella undersökningen försökte klaganden i huvudsak fastställa att han faktiskt, från juli 1999 till november 2002, hade sin bosättningsort, i den mening som avses i artikel 2.1 i lagen om asylförfaranden, på adresserna B och C. Klaganden försökte fastställa ovanstående, trots att han i sina förklaringar till parlamentet i) hänvisade till en ren postadress, där det inte fanns någon bosättningsort, ii) hänvisar till adress A där den klagande hade sitt "familjehem", och iii) ett belopp på 10 547,50 euro när det gäller hans återsändande till parlamentet, såsom otillbörligt mottaget.

3.5 I detta avseende noterar ombudsmannen att enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis i) avser det rättsliga begreppet bosättning den plats där den berörda personen har etablerat, med avsikten att det ska vara av varaktig karaktär, sitt stadigvarande eller stadigvarande centrum för sina intressen. ii) Oberoende av den rent kvantitativa faktorn för den tid som personen tillbringar i ett eller annat territorium, innebär begreppet bosättning, utöver den fysiska handlingen att bo på en viss plats, en avsikt att ge denna handling den kontinuitet som följer av ett levnadssätt och utvecklingen av normala sociala relationer. iii) förekomsten av en sådan avsikt är en fråga om faktiska omständigheter som kräver att personens faktiska bosättning beaktas, iv) Den person som flyttar för att bevisa sin bosättning får hänvisa till alla faktiska omständigheter som utgör bosättning och lägga fram alla styrkande handlingar som han eller hon anser lämpliga (9). Dessutom är det inte nödvändigt att en ledamots bostadsort sammanfaller med platsen för hans eller hennes valdistrikt (10).

3.6 Klaganden har endast gjort gällande, genom att bland annat stödja sig på Y:s och Y:s förklaringar, att i) han hade en postadress i W (adress B), ii) när det var lämpligt stannade han på adress B, iii) Y. och Y. ställde också till hans förfogande bostad i sitt hem på adressen C, som klaganden föredrog framför adressen B. Han har också sagt att han reste till område M, som verkar vara en del av hans valdistrikt (område där adresserna B och C finns), på helgerna, när parlamentet var i sammanträde och när han inte reste utomlands för delegationsbesök, men att han, när parlamentet inte var i sammanträde, stannade i sitt eget hem på adressen A. Klaganden har särskilt angett att adressen A var hans hem och inte adressen C. Dessutom har han bekräftat att hans post i röstlängden på adressen A behölls under hela hans mandatperiod i parlamentet. Under dessa omständigheter kan klaganden inte anses ha styrkt att han under den omtvistade perioden hade sin "bostadsort", i den mening som beskrivs ovan, på adresserna B och C.

3.7 Till stöd för sitt påstående åberopar klaganden även att han förts in i röstlängden för R (11) (som upprättades i slutet av 2002) och att parlamentet åberopade denna information när det fattade sitt beslut om hans resekostnader för perioden från den 1 december 2002 till den 24 mars 2004. Detta argument är emellertid inte övertygande. För det första noterar ombudsmannen särskilt klagandens parallella införande i H:s röstlängd (adress A). Klaganden har inte visat att villkoren för att upptas i R:s röstlängd är tillräckligt relaterade till överväganden som kan påverka fastställandet av hans "bosättningsort" i den mening som beskrivs ovan. För det andra har parlamentet betonat att det inte betraktade klagandens införande i R:s röstlängd som ett avgörande bevis på bosättning. Parlamentet har helt enkelt valt att beakta valhandlingarna vid beräkningen av klagandens resekostnader för ovannämnda period (12).

3.8 Slutligen hävdade klaganden i sina synpunkter att de tillämpliga reglerna är tvetydiga och kan misstolkas. I detta avseende är det tillräckligt att notera att i) det är uppenbart att enbart en postadress inte kan betraktas som ledamotens ”bostadsort” i den mening som avses i artikel 2.1 i EAM, och ii) klaganden verkar inte ha bett parlamentet att lämna förtydliganden om tolkningen av artikel 2.1 i EAM och dess korrekta tillämpning på de särskilda omständigheterna i hans fall.

3.9 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att klagandens påstående att parlamentet skulle betala honom ett belopp på 12 397,50 euro, som felaktigt återkrävts från honom, inte har styrkts. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att parlamentets vägran att tillmötesgå detta krav inte förefaller vara ett administrativt missförhållande.

4 Yrkande om att parlamentets generalsekreterare ska ge klaganden en skriftlig bekräftelse på att han eller hon inte har brutit mot artikel 2.1 i EAM

4.1 Mot bakgrund av sina anmärkningar i punkt 3 i detta beslut drar ombudsmannen slutsatsen att parlamentets vägran att tillmötesgå detta krav inte förefaller vara ett administrativt missförhållande.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden i parlamentet när det gäller klagandens påståenden och påståenden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Parlamentets talman kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Artikel 2.1 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna, som var i kraft i juli 1999, har följande lydelse: ”För sammanträden i officiella organ som hålls inom Europeiska gemenskapens territorium enligt definitionen i artikel 299 (f.d. artikel 227) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och inom Europa ska det resebidrag som avses i artikel 1.1 beräknas i enlighet med det transportsätt som används och på grundval av det avstånd som ledamoten tillryggalagt till sammanträdesorten, varvid avreseorten ska vara ledamotens bostadsort enligt den officiella förteckningen över Europaparlamentets ledamöter och deklareras till Europaparlamentets behöriga avdelning (nedan kallad avreseorten).”

(2) Artikel 27.3 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna: ”Om generalsekreteraren, i samråd med kvestorerna, är övertygad om att felaktigt utbetalda belopp har betalats ut i form av ersättningar till ledamöterna enligt dessa bestämmelser, ska han eller hon ge instruktioner om hur dessa belopp ska återkrävas från den berörda ledamoten.”

(3) Se mål 208/80, Lord Bruce of Donington, Rec. 1981, s. 2205.

(4) Klaganden framförde bland annat följande argument: i) Registreringen i röstlängden för bosättning i R baseras helt och hållet på en försäkran från husägaren som vanligtvis undertecknas och lämnas in före lokala, nationella eller europeiska val. ii) Mot bakgrund av att han föredrog att bo kvar på adress C i stället för på adress B överlämnades hans hemvist till och registrerades hos valregistratorn 2002 och posten infördes i registret två månader senare under 2002. Parlamentet godtog Y:s förklaring om bosättning för perioden december 2002–juli 2004, såsom den registrerats av valombudet i R, men valde, utan skäl eller bevisning, att avslå hennes förklaring för den tidigare perioden juli 1999–november 2002, vilket var inkonsekvent och orättvist.

(5) Som svar på klagandens argument som nämns i fotnot 4 ovan anförde parlamentet följande. I sin skrivelse av den 29 september 2004 till generalsekreteraren informerade klaganden parlamentet om adressen C om att ”jag var registrerad i [det nationella] valregistret på denna adress och röstade i alla val sedan 1999 på denna grund”. Den delegerade utanordnaren uppmanade honom genom skrivelser av den 16 december 2004 och den 11 januari 2005 att inkomma med handlingar som styrker registreringen. Den dokumentation som klaganden lämnade in omfattade dock endast perioden efter den 1 december 2002. Den period för vilken parlamentet ansåg att den klagande var upptagen i röstlängden för R är december 2002 till mars 2004, då den klagande informerade parlamentet om att hans hemadress hade ändrats till adress A. När det gäller denna period ansåg parlamentet dock inte att införandet i röstlängden gav avgörande bevis på bosättning, utan hade endast använt valhandlingarna för att beräkna den klagandes resekostnader, i syfte att minska det belopp som skulle betalas till parlamentet enligt artikel 27.3.

(6) Klaganden påpekade bland annat att generalsekreterarens godtagande av hans bostad på adressen C för perioden oktober 2002–mars 2004, om så bara för att bokföra resekostnader, var ett underförstått erkännande av att han uppfyllde de relevanta bestämmelserna för denna period. Han ställde vidare följande fråga: ”Om en sådan efterlevnad, som grundade sig på [Y:s] vittnesmål inför R:s valombud, godtogs som tillräcklig för att godta hans resekostnader från adress C för ovannämnda period, varför var generalsekreteraren då ovillig att godta det skriftliga vittnesmålet från samma källa som tillräcklig bevisning för att beräkna resekostnaderna för den tidigare perioden 1999–2002?”

(7) I detta avseende erinras det om att det i artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade ”inom skälig tid av unionens institutioner och organ”.

(8) När det gäller förfarandereglerna föreskrivs följande i artikel 27.2 i EAM: ”En ledamot som anser att denna arbetsordning har tillämpats felaktigt kan skriva till generalsekreteraren. Om ingen överenskommelse nås mellan ledamoten och generalsekreteraren ska ärendet hänskjutas till kvestorerna, som ska fatta beslut efter samråd med generalsekreteraren. Kvestorerna kan också samråda med talmannen och/eller presidiet.”

(9) Se förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i mål T-416/04, Kontouli mot rådet, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen, punkterna 71–73 och där angiven rättspraxis.

(10) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1981 i mål 208/80, Lord Bruce of Donington (REG 1981, s. 2205; svensk specialutgåva, volym 6, s. 133), punkt 15.

(11) Klaganden ingav kopior av det relevanta röstlängdsregistret (i kraft från och med den 1 december 2002) och av hans registrering i registret över röstberättigade i R:s kommunfullmäktige för registeråret 2003/2004.

(12) I detta avseende erinrar ombudsmannen om att frågan huruvida detta val är förenligt med relevanta tillämpliga regler inte omfattas av hans aktuella undersökning.

I sina ytterligare inlagor av den 3 augusti 2005 framförde klaganden bland annat följande argument: i) Registreringen i röstlängden för bosättning i R baseras helt på en försäkran från husägaren som vanligtvis undertecknas och lämnas in i oktober året före lokala eller nationella val eller val till Europaparlamentet. ii) Mot bakgrund av att han föredrog att bo kvar på adress C i stället för på adress B överlämnades hans hemvist till och registrerades hos valregistratorn i oktober 2002 och uppgiften infördes i registret i december 2002. iii) Parlamentet godtog Y:s förklaring (oktober 2002) om att han var bosatt under perioden december 2002–juli 2004 såsom den registrerats av valregistratorn i R, men valde, utan skäl eller bevisning, att avslå hennes förklaring för den tidigare perioden juli 1999–november 2002, vilket var inkonsekvent och orättvist. I sitt svar anförde parlamentet följande. I sin skrivelse av den 29 september 2004 till generalsekreteraren informerade klaganden parlamentet med avseende på adress C om att ”jag var registrerad i [det nationella] valregistret på denna adress och röstade i alla val sedan 1999 på denna grund”. Genom skrivelser av den 16 december 2004 och den 11 januari 2005 uppmanade den delegerade utanordnaren honom att inkomma med handlingar som styrker registreringen. Den dokumentation som klaganden lämnade in omfattade dock endast perioden efter den 1 december 2002. Den period för vilken parlamentet ansåg att den klagande var upptagen i röstlängden för R är december 2002 till mars 2004, då den klagande informerade parlamentet om att hans hemadress hade ändrats till adress A. När det gäller denna period ansåg parlamentet dock inte att införandet i röstlängden gav avgörande bevis på bosättning, utan hade endast använt valhandlingarna för att beräkna den klagandes resekostnader, i syfte att minska det belopp som skulle betalas till parlamentet enligt artikel 27.3. I sina synpunkter påpekade klaganden att generalsekreterarens godtagande av hans bostad i R för perioden oktober 2002–mars 2004, om så bara för att bokföra resekostnader, var ett underförstått erkännande av att han uppfyllde de relevanta bestämmelserna för denna period. Han ställde vidare följande fråga: "Om en sådan efterlevnad, som grundade sig på Y:s vittnesmål inför [R:s] valombud, godtogs som tillräcklig för att acceptera hans resekostnader från [adresserna B och C] för ovannämnda period, varför var generalsekreteraren då ovillig att godta det skriftliga vittnesmålet från samma källa som tillräcklig bevisning för beräkning av resekostnader för den tidigare perioden 1999–2002?"

Mot bakgrund av formuleringen av punkt 31 i generalsekreterarens beslut av den 25 juli 2005 och de relevanta förklaringarna i parlamentets ytterligare yttrande är det ombudsmannens uppfattning att parlamentets beslut avseende perioden december 2002–mars 2004 inte grundade sig på konstaterandet att klagandens "bostadsort" under denna tid fanns på adresserna B och C, utan snarare var en ex gratia-åtgärd som vidtogs" i syfte att minska det belopp [klaganden] är skyldig Europaparlamentet enligt artikel 27.3", efter att ha beaktat att denna minskning " inte skulle ha någon inverkan på Europaparlamentets budget. " Av detta skäl och även med tanke på att i) parlamentet i detta sammanhang tog hänsyn till R:s röstlängd och inte bara en förklaring från Y. eller Y. om klagandens bostad, ii) Den inkonsekvens som klaganden hävdar kan inte i sig utgöra en lämplig grund för att godta klagandens påstående, och ombudsmannen anser inte att det är motiverat att genomföra ytterligare undersökningar med avseende på klagandens föregående argument om inkonsekvens i parlamentets beteende.