Strasbourg den 13 november 2006

Bäste X,

Den 12 maj 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europaparlamentets påstådda underlåtenhet att svara på en skrivelse.

Den 21 juni 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till parlamentets talman. Parlamentet avgav sitt yttrande, vilket försenades på grund av ett registreringsproblem. Den 1 december 2005 mottog jag parlamentets översättning av yttrandet den 10 januari 2006. Därefter översände jag yttrandet till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 1 februari 2006.

Utöver den korrespondens som nämns ovan skickade ni skriftliga meddelanden den 3 juni 2005, den 6 juli 2005, den 22 juli 2005, den 8 mars 2006 och den 9 juli 2006.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klagomålet, som ingavs av en tysk medborgare den 12 maj 2005, avsåg sammanfattningsvis följande omständigheter:

Den 24 augusti 2004 hade klaganden skrivit en skrivelse till en tysk människorättsorganisation om påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De påstådda överträdelserna gällde ett tyskt domstolsbeslut enligt vilket klaganden inte hade rätt till återlämnande av egendom belägen i f.d. Tyska demokratiska republiken.

I sitt brev hade klaganden frågat om det skulle vara meningsfullt om organisationen vidarebefordrade hans brev till "kommittén för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor" ("Ausschuss für Freiheiten und Rechte der Bürger, Justiz und innere Angelegenheiten"), adresserat till "ordföranden Jorge Salvador Hernandez MOLLAR" (en ledamot av Europaparlamentet, nu f.d. ledamot).

Den 14 september 2004 skickade organisationen klagandens skrivelse till

"Ausschuss für Freiheiten und Rechte der Bürger, Justiz und innere Angelegenheiten
M. Jorge Salvador Hernandes Mollar
Rue Wiertz/Wiertzstraat 60
B - 1047 BRUXELLES/BRUSSELS"

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att han inte hade fått något svar på den skrivelse av den 24 augusti 2004 som en tysk människorättsorganisation på hans vägnar hade skickat till parlamentet den 14 september 2004.

Den klagande hävdade att han borde få ett svar på sin skrivelse.

Frågeställningen

Europaparlamentets yttrande

I sitt yttrande, som försenades på grund av ett registreringsfel från parlamentets avdelningars sida, gjorde parlamentet följande kommentarer:

Undersökningar vid parlamentets generalsekretariat hade visat att den skrivelse som lämnades in på klagandens vägnar 2004 till Bernardo Hernandez Mollar inte hade registrerats i datasystemet med hänvisningar till inkommande tjänster. Det är troligt att brevet aldrig hade nått adressaten. Orsaken till detta kan vara att Mollar efter nyval inte längre var ledamot av Europaparlamentet vid den tidpunkt då brevet sannolikt inte hade kommit fram, vilket innebar att officiell post därför inte längre kunde vidarebefordras till Mollar.

Parlamentet beklagade djupt att det ovannämnda tekniska problemet hade hindrat parlamentet från att svara på den skrivelse som skickats på klagandens vägnar. Parlamentet hade emellertid under tiden skickat ett svar till klaganden, av vilket en kopia bifogades.

I ovannämnda svarsskrivelse av den 14 december 2005 till klaganden beklagade parlamentet uppriktigt att klaganden inte hade fått något svar på sin skrivelse. Den lämnade den förklaring som anges ovan. Parlamentet tog därefter upp innehållet i skrivelsen och förklarade för det första att varje unionsmedborgare har möjlighet att göra framställningar till parlamentet och beskrev arten av denna möjlighet i detalj. Parlamentet uppgav vidare att det är uppenbart att den klagandes skrivelse borde ha skickats till parlamentets utskott för framställningar. Parlamentet tillade dock att det var tveksamt om utskottet för framställningar skulle kunna hjälpa klaganden med hans krav på återbetalning i Tyskland, eftersom hans klagomål rörde en fråga (återställande av egendom) som inte omfattas av Europeiska unionens behörighet. Parlamentet uppgav dock att klaganden ändå kunde inge en framställning och gav honom rätt postadress samt en hänvisning till relevant onlineinformation om inlämnandet av framställningar.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter av den 1 februari 2006 och i senare skrivelser av den 8 mars och den 9 juli 2006 framförde klaganden flera synpunkter på sina klagomål rörande sitt krav på återbetalning i Tyskland. Han hänvisade till olika människorättsprinciper, jämförde sitt fall med ett tyskt domstolsmål om lärare som bär slöja och betonade att han inte ville kontakta några tyska myndigheter i frågan. Han krävde att "kommissionen för mänskliga rättigheter" skulle vidta åtgärder mot Tyskland i hans fall. Han ifrågasatte också parlamentets uttalande om att frågan inte omfattas av EU:s behörighet och hävdade att om de grundläggande rättigheterna inte respekteras på nationell nivå blir EU-lagstiftningen tillämplig. Klaganden verkade vilja göra en framställning till parlamentet och föreslog att ombudsmannen skulle kunna vidarebefordra hans ärende till parlamentet.

Beslutet

1 Den påstådda underlåtenheten att svara

1.1 Den 24 augusti 2004 skrev den klagande, en tysk medborgare, ett brev till en tysk människorättsorganisation om påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De påstådda överträdelserna gällde ett tyskt domstolsbeslut enligt vilket klaganden inte hade rätt till återlämnande av egendom belägen i f.d. Tyska demokratiska republiken. I sitt brev hade han frågat om det skulle vara meningsfullt om organisationen vidarebefordrade sitt brev till "kommittén för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor" ("Ausschuss für Freiheiten und Rechte der Bürger, Justiz und innere Angelegenheiten "), riktat till "ordföranden Jorge Salvador Hernandez MOLLAR" (en ledamot av Europaparlamentet, nu f.d. ledamot). Den 14 september 2004 skickade organisationen klagandens skrivelse till

"Ausschuss für Freiheiten und Rechte der Bürger, Justiz und innere Angelegenheiten
M. Jorge Salvador Hernandes Mollar
Rue Wiertz/Wiertzstraat 60
B - 1047 BRUXELLES/BRUSSELS"

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att han inte hade fått något svar på den skrivelse av den 24 augusti 2004 som den berörda tyska människorättsorganisationen på hans vägnar hade skickat till parlamentet den 14 september 2004. Den klagande hävdade att han borde få ett svar på sin skrivelse.

1.2 I sitt yttrande, som försenades på grund av ett registreringsfel från parlamentets avdelningars sida, framförde parlamentet följande kommentarer: Undersökningar vid parlamentets generalsekretariat hade visat att den skrivelse som lämnades in på den klagandes vägnar 2004 till Bernardo Hernandez Mollar inte hade registrerats i datasystemet med hänvisningar till inkommande tjänster. Det är troligt att brevet aldrig nådde adressaten. Orsaken till detta kan vara att Mollar efter nyval inte längre var ledamot av Europaparlamentet vid den tidpunkt då brevet sannolikt hade anlänt, vilket innebar att officiell post därför inte längre kunde vidarebefordras till Mollar. Parlamentet beklagade djupt att det ovannämnda tekniska problemet hade hindrat parlamentet från att svara på den skrivelse som skickats på klagandens vägnar. Parlamentet hade emellertid under tiden skickat ett svar till klaganden, av vilket en kopia bifogades. I sitt svar av den 14 december 2005 till klaganden beklagade parlamentet uppriktigt att klaganden inte hade fått något svar på sin skrivelse. Kommissionen lämnade de förklaringar som anges ovan. Parlamentet tog därefter upp innehållet i skrivelsen och förklarade för det första att alla unionsmedborgare har möjlighet att göra framställningar till parlamentet, och beskrev arten av denna möjlighet i detalj. Parlamentet uppgav också att det är uppenbart att den klagandes skrivelse borde ha skickats till parlamentets utskott för framställningar. Parlamentet tillade dock att det var tveksamt om utskottet för framställningar skulle kunna hjälpa den klagande med hans krav på återbetalning i Tyskland. Parlamentet förklarade att detta berodde på att hans klagomål rörde en fråga som inte hör till Europeiska unionens behörighetsområde. Parlamentet förklarade dock att klaganden ändå var fri att inge en framställning. Den gav honom rätt postadress och en hänvisning till relevant onlineinformation om inlämning av framställningar till parlamentet.

1.3 I sina synpunkter av den 1 februari 2006 och i senare skrivelser av den 8 mars och den 9 juli 2006 framförde klaganden flera synpunkter på sina klagomål rörande sitt krav på återbetalning i Tyskland. Han hänvisade till olika människorättsprinciper, jämförde sitt fall med ett tyskt domstolsmål om lärare som bär slöja och betonade att han inte ville kontakta några tyska myndigheter i frågan. Han krävde att "kommissionen för mänskliga rättigheter" skulle vidta åtgärder mot Tyskland i hans fall. Han ifrågasatte också parlamentets uttalande om att frågan inte omfattas av EU:s behörighet och hävdade att om de grundläggande rättigheterna inte respekteras på nationell nivå blir EU-lagstiftningen tillämplig. Klaganden verkade vilja göra en framställning till parlamentet och föreslog att ombudsmannen för detta ändamål skulle kunna vidarebefordra sitt ärende till parlamentet.

1.4 Ombudsmannen noterar för det första att parlamentet, efter det att den aktuella undersökningen hade inletts, besvarade klagandens skrivelse och framför allt informerade honom om att de klagomål som uttrycktes i hans skrivelse inte rör en fråga som omfattas av Europeiska unionens behörighet. Den uppgav dock att klaganden ändå hade rätt att inge en framställning. Den gav honom rätt postadress och en hänvisning till relevant onlineinformation om inlämning av framställningar. Parlamentet beklagar djupt underlåtenheten att svara. Parlamentet har därför tillmötesgått klagandens begäran om svar på den skrivelse som skickades till parlamentet den 14 september 2004. I sina synpunkter har klaganden inte utvecklat eller på annat sätt specifikt kommenterat frågan om parlamentets underlåtenhet att svara.

Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att parlamentet, inom ramen för denna undersökning, har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på klagandens påstående och därmed sammanhängande påstående om dess underlåtenhet att svara på ovannämnda skrivelse av den 14 september 2004. Det är därför inte motiverat att ytterligare undersöka den fråga som tagits upp för utredning.

1.5 När det gäller de frågor som klaganden tar upp i sina iakttagelser noterar ombudsmannen följande: För det första har klaganden framfört ett nytt påstående, nämligen att parlamentet felaktigt drog slutsatsen att frågan om återlämnande av egendom som klaganden hänvisar till faller utanför unionens behörighet. Han har, som nämnts ovan, hävdat att EU-rätten blir tillämplig när de grundläggande rättigheterna inte respekteras på nationell nivå, eftersom det rör sig om grundläggande rättigheter. I detta avseende påpekar ombudsmannen att fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Europeiska ombudsmannens stadga fastställer exakta villkor för tillåtligheten av ett klagomål. Ombudsmannen kan endast inleda en undersökning om dessa villkor är uppfyllda. Ett av dessa villkor är artikel 195 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som har följande lydelse:

"Europeiska ombudsmannen ska i enlighet med sitt uppdrag genomföra undersökningar som han finner motiverade (...)".

Efter en noggrann undersökning av frågan har ombudsmannen dragit slutsatsen att den information och de argument som klaganden har lämnat inte ger tillräckliga skäl för att utvidga den aktuella undersökningen till att omfatta det nya påstående som klaganden har lagt fram, eftersom de inte tyder på att parlamentets slutsats i denna fråga är felaktig. Särskilt när det gäller klagandens ovannämnda argument påpekar ombudsmannen att EU-lagstiftningen inte automatiskt blir tillämplig när de grundläggande rättigheterna inte skyddas eller inte skyddas tillräckligt på nationell nivå. De grundläggande rättigheterna är en del av gemenskapsrättens allmänna principer och är bindande för medlemsstaterna när de tillämpar gemenskapsrätten. I det aktuella fallet har klaganden inte lämnat några uppgifter som tyder på att frågan om återlämnande av egendom som han har hänvisat till omfattas av gemenskapsrätten.

Trots sin slutsats om ovanstående informerade parlamentet klaganden om att han fritt kunde utöva sin rätt att inge en framställning enligt artikel 194 i EG-fördraget och gav relevant information om utövandet av denna rätt (1). Klaganden verkade i själva verket vilja göra en framställning till parlamentet och föreslog att ombudsmannen för detta ändamål skulle kunna vidarebefordra sitt ärende till parlamentet. Ombudsmannen påpekar dock att överföringar av framställningar till parlamentet från ombudsmannen normalt endast sker i fall där de berörda frågorna anses omfattas av Europeiska unionens behörighet. Med beaktande av ovanstående anmärkningar och den information som parlamentet lämnat till klaganden anser ombudsmannen inte att det i detta fall skulle vara motiverat att överföra klagandens ärendeakt till parlamentet för att behandlas som en framställning.

När det gäller klagandens påstående att "kommissionen för de mänskliga rättigheterna" bör vidta åtgärder mot Tyskland i hans fall, förstår ombudsmannen att klaganden hänvisar till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna, som är en internationell organisation som skiljer sig från Europeiska unionen. Ombudsmannen påpekar dels att Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna avskaffades 1998, dels att klaganden kan inge en relevant ansökan till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som är en del av Europarådet. Om klaganden vill vidta en sådan åtgärd står det honom fritt att inge en ansökan direkt till den domstolen. Information om denna möjlighet har bifogats detta beslutsbrev till klaganden.

2 Slutsats

Klaganden hävdade att parlamentet inte hade svarat på en skrivelse som skickats för hans räkning den 14 september 2004 och begärde att parlamentet skulle svara. Inom ramen för ombudsmannens undersökning besvarade parlamentet skrivelsen i fråga den 14 december 2005. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att parlamentet i samband med denna undersökning har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på klagandens påstående (och därmed sammanhängande påstående) om att parlamentet inte har svarat på ovannämnda skrivelse av den 14 september 2004. Det är därför inte motiverat att ytterligare undersöka den fråga som tagits upp för utredning.

Parlamentets talman kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Artikel 194 i EG-fördraget: ”Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ska ha rätt att, enskilt eller tillsammans med andra medborgare eller personer, göra en framställning till Europaparlamentet i en fråga som hör till gemenskapens verksamhetsområde och som direkt berör honom eller henne.”