Strasbourg den 28 juni 2006

Bäste G.,

Den 31 mars 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) på 56 anställdas vägnar. Klagomålet gäller Cedefops beslut att stänga centrumet för en vecka i augusti 2005.

Den 12 maj 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till direktören och ordföranden för Cedefops styrelse. Mot bakgrund av ett uppenbart fel i postutdelningen skickade jag klagomålet på nytt den 12 oktober 2005. Den 16 november 2005 mottog jag Cedefops yttrande. Jag översände yttrandet till Er med en uppmaning att, om Ni så önskade, inkomma med synpunkter senast den 31 januari 2006. Inga synpunkter har inkommit från er.

Den 21 mars 2006 informerade jag Er om att den rättstjänsteman som ansvarar för handläggningen av Ert ärende hade bytts ut. Efter en preliminär granskning av ditt ärende informerade jag dig den 18 april 2006 om att inga ytterligare undersökningar av ditt klagomål föreföll nödvändiga och att beslutet skulle slutföras så snart som möjligt.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden är de faktiska omständigheterna sammanfattningsvis följande.

Den 5 november 2002, under ett möte mellan Cedefops direktorat och personalkommitté, föreslog direktören att centrumet skulle stängas för en eller två hela veckor i augusti 2003. Även om personalkommittén ansåg att det bör vara fritt fram för personalen att ta semester när det passar dem bäst och när tjänstens behov har tillgodosetts, samtyckte den till att stödja sommarstängningen, förutsatt att den genomförs på försök och ses över efter ett år.

Den 3 november 2003, vid ett annat möte med direktoratet, hävdade personalkommittén att den i allmänhet var emot sommarstängningen. Den betonade att om en allmän helgdag flyttas till denna period, skulle anställda som ville tillbringa denna semester med sina familjer vara skyldiga att ta ut en semesterdag för detta ändamål. Administrationen gick med på att skicka ut en lista över helgdagar nästa dag och att ge personalkommittén möjlighet att kommentera den innan direktoratet fattar beslut om vilka dagar den avser att flytta över till sommarstängningen.

Den 14 november 2003 höll personalkommittén sin generalförsamling. Samma dag informerade kommissionen direktören genom en skrivelse om en allmän känsla av missnöje med utsikterna att upprepa sommaravstängningsexperimentet.

Den 27 november 2003 beslutade direktören, utan att beakta personalens invändningar, att sommarstängningen skulle upprepas under en vecka i augusti 2004.

Den 17 december 2003 väckte en av klagandena talan vid Cedefops överklagandekommitté i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Klaganden hävdade att beslutet att använda en kombination av allmänna helgdagar och obligatorisk årlig semester för att stänga centrumet under en vecka i augusti påverkade honom negativt. Han hävdade att i) beslutet, genom att ålägga honom att ta ut en dags semester under den första veckan i augusti, stred mot hans rätt att välja när han skulle ta ut sin årliga semester (förutsatt att det valda datumet inte stred mot tjänstens intresse) i strid med artikel 2 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna, och att ii) beslutet, genom att flytta tre allmänna helgdagar från den dag då de normalt firas till den första veckan i augusti, förpliktade honom att använda sin årliga semester för att fira ett antal lagstadgade allmänna helgdagar.

Den 4 februari 2004 avslog överklagandekommittén överklagandet i den del det avsåg Cedefops användning av allmänna helgdagar. Med hänvisning till förstainstansrättens rättspraxis (1) ansåg överprövningskommittén att Cedefops förteckning över helgdagar för år 2004 skulle anses utgöra ett utövande av det utrymme för skönsmässig bedömning som den har enligt artikel 1.3 i bestämmelserna om fastställande av förteckningen över lagstadgade allmänna helgdagar för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade bestämmelserna). Kommittén drog slutsatsen att tjänstemännen inte i sig har rätt att ha en förteckning över allmänna helgdagar som är identisk med den som följer av arbetsordningen. Att avskaffa vissa av de dagar som anges i bestämmelserna i utbyte mot ett motsvarande antal dagar under en sommarstängning kan därför inte anses vara olagligt enbart av detta skäl. Till följd av detta kunde tjänstemännen inte förlita sig på att alla de allmänna helgdagar som anges i bestämmelserna bibehölls. I vilket fall som helst kunde klaganden inte kräva skadestånd eftersom han alltid var fri att ta ut sina semesterdagar när han ville (även för nationella helgdagar som han kanske skulle vilja fira).

Cedefops förvaltningschef bad därefter personalkommittén att yttra sig om tidsplanen för allmänna helgdagar 2005. Den 17 november 2004 begärde personalkommittén att han skulle vänta tills personalen hade hörts i generalförsamlingen, som enligt planerna skulle äga rum den 8 december 2004.

Den 24 november 2004 beslutade dock Cedefops direktör att stänga centrumet för en vecka i augusti 2005.

Den 31 mars 2005 ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen. Han hävdade att

i) Cedefops direktör fattade den 24 november 2004 ett ensidigt beslut om att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005 utan att beakta personalkommitténs begäran om att vänta tills personalen rådfrågades i generalförsamlingen den 8 december 2004.

ii) Beslutet av den 24 november 2004 att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005 strider mot de anställdas rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

Klaganden hävdade att beslutet att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005 borde ogiltigförklaras.

Klaganden hävdade att de flesta av de dagar som användes för att kompensera sommarstängningen var grekiska helgdagar och att detta beslut särskilt påverkade de grekiska medborgare som arbetade vid centrumet samt icke-greker som antingen hade grekiska partner eller uppriktigt försökte integreras fullt ut i sitt nya land.

Han underströk att de enskilda klagomålen, på grundval av ett beslut av Cedefops personals generalförsamling, endast härrör från tillfälligt och fast anställda.

Frågeställningen

Cedefops yttrande

Cedefops yttrande kan sammanfattas enligt följande.

Sommarstängningen genomfördes på försök för första gången 2003, efter överenskommelse med personalkommittén.

Som tidigare överenskommits sågs nedläggningen över 2003. Den tidigare direktören beslutade, efter samråd med personalkommittén, att utöva sin rätt att besluta om sommarstängning för 2004.

År 2004 behandlade Cedefops överklagandekommitté ett klagomål som lämnats in av en anställd avseende sommarstängningen, både vad gäller principen om kollektiv stängning på grund av allmänna helgdagar från andra delar av året och vad gäller användningen av en årlig semesterdag för att kompensera fem dagar för sommarstängningen. Även om överklagandekommittén godtog den sistnämnda punkten angavs det tydligt i artikel 17 i ”Exposé des Motifs” att principbeslutet om en kollektiv nedläggning inte inkräktade på de anställdas rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna.

Cedefops yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Inga synpunkter har inkommit.

Beslutet

1 Samråd med personalkommittén

1.1 Den klagande hävdade att Cedefops direktör den 24 november 2004 fattade ett ensidigt beslut om att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005, utan att beakta personalkommitténs begäran om att vänta tills personalen rådfrågades i generalförsamlingen den 8 december 2004.

1.2 Cedefop konstaterade i sitt yttrande att sommarstängningen i) genomfördes för första gången 2003 som ett försök, ii) ses över under det året, i enlighet med det tidigare avtalet med personalkommittén, och iii) trädde i kraft igen 2004 av den tidigare direktören efter samråd med personalkommittén.

1.3 Ombudsmannen noterar att Cedefops administrativa chef samrådde med personalkommittén, som bad honom vänta på att generalförsamlingen skulle äga rum innan det omtvistade beslutet fattades.

1.4 Efter att ha gjort en sådan begäran kunde personalkommittén rimligen ha förväntat sig att den, om Cedefop inte godtog den, skulle förklara skälen till att den inte godtog den, vilket skulle visa att samrådet med personalkommittén var uppriktigt.

1.5 Ombudsmannen har dock tillgång till bevis för att ingen sådan förklaring gavs, och Cedefop har inte heller erbjudit någon sådan i sitt yttrande. Ombudsmannen anser att underlåtenheten att besvara personalkommitténs begäran inte var förenlig med principerna om god förvaltning, eftersom de är tillämpliga på förhållandet mellan administrationen och tjänstemännen i ett gemenskapsorgan. Detta är ett fall av administrativt missförhållande och en kritisk anmärkning kommer att göras nedan i detta avseende.

2 Påståendet att de anställdas rättigheter har åsidosatts

2.1 Klaganden hävdade att beslutet av den 24 november 2004 att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005 stred mot de anställdas rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

Till stöd för sitt påstående hävdade klaganden att de flesta av de dagar som användes för att kompensera för sommarstängningsveckan var grekiska helgdagar och att detta beslut särskilt påverkade de grekiska medborgare som arbetade vid centrumet samt icke-greker som antingen hade grekiska partner eller uppriktigt försökte integreras fullt ut i sitt nya land.

2.2 I sitt yttrande hänvisade Cedefop i) till Cedefops överklagandekommittés beslut av den 4 februari 2004 på grundval av förstainstansrättens rättspraxis (2) och ii) ansåg att beslutet om en kollektiv nedläggning inte stred mot de anställdas rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna.

2.3 Ombudsmannen noterar att det i Kimman-domen, som Cedefop hänvisar till, hänvisas till institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller eventuella ändringar av förteckningen över allmänna helgdagar på grundval av artikel 1.3 i bestämmelserna om fastställande av förteckningen över allmänna helgdagar för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Ombudsmannen noterar särskilt punkt 42 i ovannämnda dom, där domstolen slog fast att varken artikel 61 i tjänsteföreskrifterna eller artikel 1 i bestämmelserna hänvisar till tjänstemännens rätt till allmänna helgdagar. I artikel 61 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs nämligen ”en förteckning över allmänna helgdagar” och i artikel 1 i bestämmelserna, genom vilken denna bestämmelse genomförs, föreskrivs att vissa dagar ”betraktas” eller kan ”betraktas” som allmänna helgdagar. Enligt artikel 1.3 i rättegångsreglerna får institutionerna dessutom göra undantag från den förteckning över allmänna helgdagar som upprättats på detta sätt (3).

2.4 Mot bakgrund av förstainstansrättens rättspraxis finner ombudsmannen inga bevis för att Cedefop har åsidosatt personalens rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Ombudsmannen finner därför att Cedefop inte har gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande när det gäller denna aspekt av klagomålet.

3 Yrkandet om ogiltigförklaring

3.1 Klaganden hävdade att beslutet att stänga centrumet under en vecka i augusti 2005 borde ogiltigförklaras.

3.2 Ombudsmannen påpekar för det första att eftersom han inte har befogenhet att ogiltigförklara beslut som fattats av gemenskapens institutioner och organ, uppfattar han påståendet som att Cedefop bör ogiltigförklara sitt beslut.

3.3 Mot bakgrund av konstaterandet i punkt 2.4 ovan anser ombudsmannen att konstaterandet av administrativa missförhållanden i punkt 1.5 ovan inte motiverar ytterligare undersökningar av klagandens påstående.

Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Cedefops underlåtenhet att besvara personalkommitténs begäran var inte förenlig med principerna om god förvaltningssed, eftersom de är tillämpliga på förhållandet mellan administrationen och tjänstemännen i ett gemenskapsorgan.

Med tanke på att denna aspekt av ärendet rör specifika händelser i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Direktören och ordföranden för Cedefops styrelse kommer att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Mål T-23/01, Kimman mot kommissionen, REGP 2003, s. I-A-135 och II-649.

(2) Mål T-23/01, Kimman mot kommissionen, REGP 2003, s. I-A-135 och II-649.

(3) Enligt den ursprungliga lydelsen av det citerade stycket: "[...] [n]i l'article 61 du statut ni l'article 1er, paragraphes 1 et 2, de la réglementation commune ne se réfèrent à un droit au bénéfice de jours fériés pour les fonctionnaires. En effet, l'article 61 du statut prévoit une «liste des jours fériés» et l'article 1er de la réglementation commune, qui met en œuvre cette disposition statutaire, dispose que certains jours sont, ou peuvent être, «considérés» comme jours fériés. En outre, l'article 1er, paragraphe 3, de la réglementation commune [...], permet aux institutions de déroger à la liste des jours fériés ainsi établie”. Arrêt du 07/05/2003, Kimman/kommissionen (REG 2003, s. FP-IA-135, II-649).