Strasbourg den 8 augusti 2006

Bäste D.,

Den 19 februari 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om en påstådd underlåtenhet från Europeiska kommissionens sida att besvara ett klagomål om överträdelser av gemenskapsrätten.

Den 11 april 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande.

Den 25 april 2005 översände ni ytterligare upplysningar och kommentarer rörande ert klagomål till mig.

Kommissionen översände sitt yttrande den 5 juli 2005 och jag översände det till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Inga synpunkter verkar ha inkommit från er.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

För att undvika missförstånd är det viktigt att påminna om att EG-fördraget ger ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden endast i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. I ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att inga åtgärder av någon annan myndighet eller person får bli föremål för klagomål till ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningar av ditt klagomål har därför inriktats på att undersöka om det har förekommit administrativa missförhållanden i kommissionens verksamhet.

Klagomålet

Klaganden uppgav att han hade lämnat in ett klagomål till Europeiska kommissionen via e-post den 13 januari 2005, men att han inte hade fått någon bekräftelse på mottagandet eller något annat svar. Han bifogade en kopia av e-postmeddelandet.

I sitt e-postmeddelande till kommissionen uppgav klaganden, en kroatisk medborgare bosatt i Tyskland med permanent uppehållstillstånd, att hans samkönade partner, en rysk, hade utvisats från Tyskland på grund av två mindre förseelser. Utvisningen hade utan framgång överklagats i domstol i Tyskland. I e-postmeddelandet till kommissionen hade klaganden bett kommissionen att vidta åtgärder för att göra det möjligt för honom och hans partner att leva tillsammans. Han hänvisade till tysk rätt och ett antal EU-åtgärder och instrument för grundläggande rättigheter och hävdade att gemenskapsrätten och de grundläggande rättigheterna hade överträtts (1).

Klaganden hävdade att kommissionen felaktigt hade underlåtit att besvara hans klagomål mot Tyskland av den 13 januari 2005.

Klaganden begärde att få ett svar på sitt klagomål av den 13 januari 2005.

Klaganden hävdade att kommissionen borde vidta åtgärder för att göra det möjligt för hans partner att bosätta sig i Tyskland.

När det gäller klagandens andra påstående var det inte klart om klagandens överträdelseklagomål faktiskt gällde tillämpningen av gemenskapsrätten och om kommissionen därför kunde undersöka det inom ramen för sitt klagomålsförfarande enligt artikel 226. Ombudsmannen avvisade därför detta påstående på grundval av artikel 195 i EG-fördraget ("otillräckliga skäl"). Kommissionen och klaganden underrättades om detta och klaganden uppmanades dessutom att inkomma med bevisning för att hans klagomål till kommissionen faktiskt avsåg tillämpningen av gemenskapsrätten.

Efter det att ombudsmannens undersökning hade inletts skickade klaganden den 25 april 2005 ytterligare ett e-postmeddelande till ombudsmannen, i vilket han i princip upprepade sina hänvisningar till de rättsliga instrument som tidigare nämnts i hans e-postmeddelande till kommissionen av den 13 januari 2005.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter.

Klaganden hävdade att han hade skickat ett e-postmeddelande till kommissionen den 13 januari 2005. Tyvärr hade kommissionen inga spår av detta meddelande och kunde inte bekräfta att den hade tagit emot det. Den beklagade alla olägenheter som klaganden åsamkats.

Efter att ha mottagit ombudsmannens begäran om yttrande registrerade kommissionen den 28 april 2005 klagandens e-postmeddelande av den 13 januari 2005. Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet besvarade klagandens e-postmeddelande den 11 maj 2005.

I sin skrivelse av den 11 maj 2005 förklarade kommissionen för klaganden att den inte kunde fullfölja ärendet eftersom den situation som klaganden beskrev inte omfattades av gemenskapsrätten. Den förklarade att direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (2) (som klaganden hänvisar till) gav medlemsstaterna befogenhet att i den relevanta genomförandelagstiftningen behandla registrerade partner som makar, men att det inte förpliktade dem att göra det. När det gäller de grundläggande jämställdhetsprinciper som klaganden hänvisar till har kommissionen förklarat att dessa i gemenskapsrätten förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning, men att de inte förbjuder medlemsstaterna att anta särskilda villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare.

Klagandens synpunkter

Kommissionens yttrande översändes till klaganden för synpunkter. Inga synpunkter inkom till ombudsmannen.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Klaganden uppgav att han hade lämnat in ett överträdelseklagomål till Europeiska kommissionen. I sitt e-postmeddelande till kommissionen uppgav klaganden, en kroatisk medborgare bosatt i Tyskland med permanent uppehållstillstånd, att hans samkönade partner, en rysk, hade utvisats från Tyskland på grund av två mindre förseelser. Utvisningen hade utan framgång överklagats i domstol i Tyskland. I sitt e-postmeddelande till kommissionen av den 13 januari 2005 bad klaganden kommissionen att vidta åtgärder för att göra det möjligt för sig själv och sin partner att leva tillsammans. Han hänvisade till tysk rätt och ett antal EU-åtgärder och instrument för grundläggande rättigheter och hävdade att gemenskapsrätten och de grundläggande rättigheterna överträddes (3). I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen felaktigt hade underlåtit att besvara hans klagomål mot Tyskland av den 13 januari 2005. Han begärde ett svar på sitt klagomål av den 13 januari 2005. Han yrkade även att kommissionen skulle vidta åtgärder för att hans partner skulle kunna bosätta sig i Tyskland.

1.2 När det gäller klagandens andra påstående var det inte klart om klagandens överträdelseklagomål faktiskt gällde tillämpningen av gemenskapsrätten och om kommissionen därför kunde undersöka det inom ramen för sitt klagomålsförfarande enligt artikel 226. Ombudsmannen avvisade därför detta påstående på grundval av artikel 195 i EG-fördraget ("otillräckliga skäl"). Kommissionen och klaganden underrättades om detta. Efter det att ombudsmannens undersökning hade inletts skickade klaganden den 25 april 2005 ytterligare ett e-postmeddelande till ombudsmannen, i vilket han i princip upprepade hänvisningarna till de rättsliga instrument som tidigare nämnts i hans e-postmeddelande till kommissionen av den 13 januari 2005.

1.3 I sitt yttrande av den 5 juli 2005 förklarade kommissionen att den inte kunde fullfölja ärendet eftersom den situation som klaganden beskrev inte omfattades av gemenskapsrätten. Kommissionen bifogade en kopia av en skrivelse som den hade skickat till klaganden den 11 maj 2005. I den skrivelsen förklarade kommissionen att direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (som klaganden hänvisar till) gav medlemsstaterna befogenhet att i den relevanta genomförandelagstiftningen behandla registrerade partner som makar, men att det inte tvingade dem att göra det. När det gäller de grundläggande jämställdhetsprinciper som klaganden hänvisar till förklarade kommissionen att dessa i gemenskapsrätten förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning, men att de inte förbjuder medlemsstaterna att anta särskilda inrese- och bosättningsvillkor för tredjelandsmedborgare.

1.4 Klaganden lämnade inga synpunkter på kommissionens yttrande.

1.5 Mot bakgrund av kommissionens yttrande och innehållet i dess skrivelse av den 11 maj 2005 till klaganden, vars lämplighet och lämplighet inte har ifrågasatts av klaganden, anser ombudsmannen att det inte är motiverat att utvidga omfattningen av denna undersökning, som rör kommissionens påstådda underlåtenhet att svara, till klagandens påstående att kommissionen bör vidta åtgärder för att göra det möjligt för hans partner att bosätta sig i Tyskland.

2 Påstående om underlåtenhet att svara - begäran om svar

2.1 Klaganden hävdade att kommissionen felaktigt hade underlåtit att besvara hans klagomål mot Tyskland av den 13 januari 2005. Han begärde ett svar på sitt klagomål av den 13 januari 2005.

2.2 I sitt yttrande av den 5 juli 2005 konstaterade kommissionen att klaganden påstod sig ha skickat ett e-postmeddelande till kommissionen den 13 januari 2005. Tyvärr hade kommissionen inga spår av detta meddelande och kunde inte bekräfta att den hade tagit emot det. Kommissionen beklagade alla olägenheter som klaganden åsamkats. Efter att ha mottagit ombudsmannens begäran om yttrande registrerade kommissionen klagandens e-post den 28 april 2005. Kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet svarade på e-postmeddelandet den 11 maj 2005.

2.3 Ombudsmannen mottog inga synpunkter från klaganden.

2.4 Det följer av principerna om god förvaltningssed att skrivelser till administrationen måste besvaras (4). Den e-postadress som klaganden angav i sitt e-postmeddelande av den 13 januari 2005 till kommissionen är en korrekt e-postadress till kommissionen (sg-info@cec.eu.int). Det förefaller därför som om klaganden skickade sitt överträdelseklagomål till kommissionen.

2.5 I sitt yttrande över klagomålet till ombudsmannen uppgav kommissionen att den inte kunde hitta några spår av klagandens e-postmeddelande av den 13 januari 2005. Den beklagade alla olägenheter som den klagande åsamkats och noterade att den, efter att ha mottagit ombudsmannens begäran om ett yttrande, hade vidtagit omedelbara åtgärder för att svara på den klagandes e-post.

2.6 Under dessa omständigheter förefaller kommissionen ha vidtagit lämpliga åtgärder som svar på klagandens påstående att kommissionen felaktigt underlåtit att svara på hans klagomål mot Tyskland av den 13 januari 2005. Ombudsmannen anser därför att ytterligare undersökningar i denna fråga inte är motiverade.

3 Slutsats

Det framgår av kommissionens yttrande att kommissionen har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på klagandens påstående att kommissionen felaktigt hade underlåtit att svara på hans klagomål mot Tyskland av den 13 januari 2005. Ombudsmannen anser därför att ytterligare undersökningar i denna fråga inte är motiverade.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Klaganden hänvisade till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 21 om icke-diskriminering), artikel 13 i Amsterdamfördraget (som ger rådet befogenhet att anta särskild lagstiftning mot diskriminering), den föreslagna EU-konstitutionen och dess bestämmelser om icke-diskriminering. Direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16). Direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12). Direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, EUT L 16, 2004, s. 44. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (Text av betydelse för EES), EUT L 158, 2004, s. 77.

(2) EUT L 251, 2003, s. 12.

(3) Klaganden hänvisade till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 21 om icke-diskriminering), artikel 13 i Amsterdamfördraget (som ger rådet befogenhet att anta särskild lagstiftning mot diskriminering), den föreslagna EU-konstitutionen och dess bestämmelser om icke-diskriminering. Direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16). Direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12). Direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, EUT L 16, 2004, s. 44. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (Text av betydelse för EES), EUT L 158, 2004, s. 77.

(4) Jfr artikel 14 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed som Europaparlamentet antog i sin resolution C5-0438/2000 av den 6 september 2001 (finns på ombudsmannens webbplats: http://www.ombudsman.europa.eu).