Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 3501/2004/PB - Vägran att lämna information om eventuell finansiering av ett projekt i ett kandidatland
Beslut
Ärende 3501/2004/PB - Undersökning inledd den Måndag | 20 december 2004 - Beslut den Måndag | 18 december 2006
EIB avslog klagandenas begäran (som ingavs 2003) om information rörande EIB:s eventuella finansiering av ett projekt i Tjeckien med motiveringen att de tjeckiska myndigheterna hade bett EIB att sekretessbelägga denna information tills det tjeckiska parlamentet hade godkänt lånen. Med anledning av ett klagomål som ingivits till EIB hade EIB givit ett allmänt formulerat svar med innebörden att dess avslag var förenligt med den policy och de regler som EIB tillämpade vid den aktuella tidpunkten. Svaret tog inte upp klagandenas argument att det enligt en relevant EIB-publikation skulle råda öppenhet såvida inte projektsponsorerna motsatte sig detta av berättigade skäl med anknytning till affärs- eller marknadshemligheter.
Klagandena vände sig därför till ombudsmannen.
Under ombudsmannens undersökning avhjälpte EIB sin ursprungliga underlåtenhet att ta upp klagandenas argument om öppenhet genom att lämna förklaringar där det hänvisades till det allmännas bästa i fråga om internationella relationer. Ombudsmannen fann att EIB hade rätt att basera sina beslut på sådana överväganden. Dessutom ansåg ombudsmannen att EIB inte hade någon skyldighet att utverka någon skriftlig bekräftelse på att den tjeckiska regeringen ville att sekretess skulle råda specifikt för det berörda projektet och att EIB inom ramen för hans undersökning hade redovisat tillräckliga bevis i fråga om det agerande från de tjeckiska myndigheternas sida som hade föranlett EIB:s vägran att lämna ut den berörda informationen.
Ombudsmannen påpekade att principerna för god förvaltning innebär att förvaltningen måste förse medborgarna med den information som dessa har begärt att få, såvida inte förvaltningen åberopar giltiga och fullgoda skäl för att inte göra detta. Detta krav återspeglades i EIB:s egen kodex för god förvaltningssed, där det också hänvisades till skyldigheten att motivera beslut.
I fråga om det aktuella ärendet fann ombudsmannen att det inte hade fastställts att EIB hade brutit mot sina egna regler om tillgång till information. Han uppmanade dock EIB att vid eventuella framtida beslut om att vägra att tillhandahålla information ge den person som begärt ut informationen en fullgod förklaring innan saken går så långt som till ett klagomål till ombudsmannen.
Strasbourg den 18 december 2006
Bäste P.,
Den 29 november 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska investeringsbanken (EIB) på uppdrag av CEE Bankwatch Network och Friends of the Earth i Tjeckien. Ditt klagomål gällde EIB:s hantering av förfrågningar om information om motorvägsprojektet D8 i Tjeckien.
Den 20 december 2004 vidarebefordrade jag klagomålet till EIB:s ordförande. EIB avgav sitt yttrande den 15 mars 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 10 juni 2005.
Den 28 september 2005 beslutade jag att genomföra ytterligare undersökningar av ert klagomål och bad EIB om ytterligare upplysningar. EIB skickade sitt svar den 11 november 2005.
Jag drog slutsatsen att det mot bakgrund av EIB:s svar var nödvändigt att genomföra ytterligare undersökningar. Jag skickade därför en begäran om ytterligare upplysningar till EIB den 17 november 2005. Jag informerade dig om detta.
EIB besvarade min begäran av den 17 november 2005 den 27 december 2005. Jag skickade det till dig med en uppmaning att lämna synpunkter. På begäran av mina avdelningar översände ni den 2 november 2006 en kopia av era synpunkter av den 24 februari 2006. Tyvärr hade jag inte fått era kommentarer tidigare.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.
Jag ber om ursäkt för förseningen i handläggningen av ditt klagomål.
Klagomålet
Klagomålet ingavs av CEE Bankwatch Network och Friends of the Earth i Tjeckien (nedan kallade klagandena). Enligt klagandena var de faktiska omständigheterna följande.
Den 31 januari 2003 skickade S., på de klagandes vägnar, en begäran om upplysningar till B., högre informationsansvarig vid Europeiska investeringsbanken (EIB). S:s e-postmeddelande innehöll följande begäran:
”Med detta e-postmeddelande vill jag be dig om information om det planerade EIB-lånet för motorväg D8 i Tjeckien. Jag fick veta att EIB överväger ett lån på 400 miljoner euro för projektet och att beslutet kommer att fattas i februari. Stämmer det? Vem är direkt ansvarig för projektet? Kommer projektet att presenteras för styrelsens godkännande vid mötet den 25 februari?
Den 14 februari 2003 svarade B. följande:
"Jag måste informera er om att jag inte kan kommentera tidsplanen för finansieringen av motorvägen D8.
Som ni vet offentliggör EIB, innan den åtar sig att genomföra ett projekt (baserat på undertecknande av lån), en rad faktauppgifter om ett projekt i en sammanfattning som är kopplad till projektplaneringen på sin webbplats. Listan är i sig uppdaterad för att ange den föreslagna investeringens utveckling från bedömning till styrelsens godkännande och sedan undertecknande. Tidpunkten för en lånesignatur är naturligtvis kopplad till en projektansvarigs finansieringsbehov.
När det gäller dina frågor om styrelsens dagordning bör jag informera dig om att dagordningen inte är avsedd för extern spridning. Den projektansvarige kan dock vara beredd att lämna en prognos för tidpunkten för sitt finansieringsbehov.
När det gäller de operativa ansvarsområdena i utlåningsdirektoraten anges dessa på EIB:s webbplats. Utlåningen i Tjeckien faller under [J.].”
Den 24 februari 2003 kontaktade S. på nytt B. och uppgav följande:
"Tack för den information där du hänvisade mig till projektplaneringslistan på webben. Jag har kollat listan men hittade inte D8-projektet där. Enligt EIB:s informationspolicy [(1)] skulle detta innebära att den projektansvarige bad banken att inte föra upp den på förteckningen av affärshemligheter. Jag skulle vilja göra det nu om så är fallet. Om inte, vad är anledningen till att D8-projektet inte läggs ut på nätet?
Den 10 mars 2003 fick S. följande svar från M-G., kommunikationsdirektör vid EIB:
”Tack för din begäran om information om upptagandet av motorvägsprojektet D-8 på vår projektlista.
Den tjeckiska regeringen har uppmanat banken att inte offentliggöra projekt inom den offentliga sektorn förrän parlamentet har godkänt dem. Skälet till detta är att parlamentet har den enda befogenheten att binda Tjeckien.
Med detta sagt vill jag påpeka:
- Detta är de tjeckiska myndigheternas allmänna och officiella ståndpunkt, som härrör från en suverän stats konstitutionella struktur. EIB kan inte göra något åt detta.
- EIB är det enda internationella finansinstitut som beviljar lån direkt till regeringen, vilket kräver en särskild lag. (...)
- Före parlamentets godkännande [dvs. det tjeckiska parlamentet] pågår en debatt i båda kamrarna, och det finns gott om utrymme för vem som helst att ingripa genom sin lokala politiska företrädare.
Jag hoppas att detta är till hjälp."
Efter att ha undersökt tjeckisk lagstiftning fann klagandena ingen lagstiftning som kunde stödja M-G:s förklaring. De klagande bad därför det tjeckiska miljöministeriet om information om en sådan begäran. Detta ministerium hänvisade dem till regeringskansliet, som i sin tur hänvisade dem till finansministeriet. Under denna process fick de klagande veta att EIB:s styrelse hade godkänt motorvägslånet D8 vid sitt sammanträde i april 2003. De klagande noterade att information om lånet inte fanns tillgänglig på EIB:s webbplats förrän i september 2004, då projektet undertecknades officiellt.
Den 25 juli 2003 ingav S. följande klagomål till EIB:s generalsekreterare angående tillgången till information om motorvägsprojektet D8:
"Kära herr [U. (generalsekreterare)],
Klagomål om tillgång till information om motorvägslånet D8 till Tjeckien
Vi skriver för att registrera ett klagomål om EIB:s hantering av informationen om motorvägslånet D8 för Tjeckien.
Vi har framför allt följande klagomål:
- Information om D8-lånet offentliggjordes inte på EIB:s webbplats före nämndens beslut.
- Information om styrelsens beslut att godkänna lånet, som ägde rum i april, har hittills inte varit tillgänglig på EIB:s webbplats (den 23 juli 2003).
- EIB:s personal vägrade konsekvent att ange någon tidsplan för när lånet skulle diskuteras i nämnden.
- EIB:s informationspolicy, som gör det möjligt för bankens kunder att besluta om vilken, om någon, information om bankens finansiering som ska lämnas ut.
- EIB:s informationspolicy, som beskriver reglerna för tillgång till information på ett så vagt sätt att banken kan välja när den ska offentliggöra beslut om information som verkar styras av bekvämlighet för banken och dess kund.
- EIB:s informationspolicy, som inte ger allmänheten rätt att bli informerad om transaktioner mellan två offentliga institutioner (i detta fall mellan Europeiska investeringsbanken och Tjeckiens regering).
Den 31 januari 2003 skickade [S.], på uppdrag av två icke-statliga miljöorganisationer - CEE Bankwatch Network och Friends of the Earth International - en begäran om information till [B.], Senior Information Officer vid EIB. Begäran bestod bland annat av följande fråga: Kommer projektet (D8) att presenteras för styrelsens godkännande vid mötet den 25 februari?
I sitt svar av den 14 februari informerades [S.] om att [B.] "inte var i stånd att kommentera tidtabellen för finansieringen av motorvägen D8". ”Innan EIB åtar sig att genomföra ett projekt (baserat på undertecknandet av ett lån) offentliggör EIB en rad faktauppgifter om ett projekt i en sammanfattning som är kopplad till förteckningen över planerade projekt på sin webbplats.” Efter att ha samrått med EIB:s webbplats konstaterade [S.] att projektet i fråga inte nämndes i förteckningen över planerade projekt.
Därför kom hon tillbaka till Ms. [B.] den 24 februari och noterade att hon inte hade hittat projektet på webbplatsen och med ytterligare frågor i frågan och frågade specifikt: Enligt EIB:s informationspolicy skulle detta innebära att den projektansvarige har bett banken att inte föra upp [projektet] på förteckningen av affärshemligheter. Jag skulle vilja veta om så är fallet. Om inte, vad är anledningen till att D8-projektet inte läggs ut på nätet?
Som svar fick [S.] sedan ett brev från [M-G.] den 10 mars, som avslöjade att informationen inte kunde lämnas på grund av att den "tjeckiska regeringen har bett banken att inte offentliggöra projekt inom den offentliga sektorn förrän parlamentet har godkänt dem. Skälet till detta är att parlamentet har den enda befogenheten att göra åtaganden för Tjeckien.
Efter att ha undersökt tjeckisk rätt kunde vi inte hitta någon lagstiftning som skulle vara relevant för att stödja [M-G:s] förklaring. Flera tjeckiska statliga myndigheter (miljöministeriet, finansministeriet, regeringskansliet) kunde inte bevisa förekomsten av ett sådant åtagande (miljöministeriet hänvisade oss till regeringskansliet, som i sin tur hänvisade oss till finansministeriet, som valde att inte svara oss alls).
Samtidigt har vi nyligen fått veta att EIB:s styrelse godkände motorvägslånet D8 under sitt sammanträde i april. Vi noterar att information om lånet fortfarande inte finns tillgänglig på EIB:s webbplats (per den 23 juli).
Vi anser att ekonomiska frågor mellan två offentliga institutioner inte kan omfattas av sekretess, eftersom detta äventyrar medborgarnas rätt till information.
Vi kräver att EIB:s informationspolicy ändras så att information om alla projekt som banken överväger att finansiera finns tillgänglig på bankens webbplats minst 120 dagar före styrelsens beslut och att alla beslut om styrelsens godkännanden offentliggörs inom några dagar efter styrelsens möten.
Teknisk fråga
Enligt EIB:s kodex för god förvaltningssed kan klagomål lämnas in till generalsekreteraren ”inom två månader från dagen för den korrespondens som klagomålet gäller”. Vårt klagomål är dock baserat på information som mottogs först denna vecka, vilket avslöjade att styrelsen godkände lånet i april. ”Förseningen” i vårt klagomål beror således på EIB:s eget hemlighetsfulla beteende.
Vi ser fram emot ditt svar
Med vänliga hälsningar, (...)".
Till följd av detta klagomål mottog klagandena, som svar på en begäran som de hade gjort, en skrivelse från det tjeckiska finansministeriet med följande information (klagandens översättning från tjeckiska):
”När det gäller er begäran om villkoren för offentliggörande av information om lån som EIB tillhandahåller Tjeckien bekräftar vi att det inte finns någon begäran från den tjeckiska regeringen i någon form, där regeringen skulle be EIB att inte lämna information till allmänheten om godkända lån/projekt som ännu inte hade godkänts av det tjeckiska parlamentet.
I detta avseende är det inte klart vad du menar med "godkända lån". Om du menar att EIB:s styrelse godkänner konkreta projekt är utlämnandet av information helt beroende av EIB och begränsas av skyddet av bankens affärshemligheter.
Tjeckien ingriper inte på något sätt i EIB:s kommunikationsstrategi med allmänheten."(2)
Den 22 september 2003 besvarade U. från EIB det ovannämnda klagomålet av den 25 juli 2003 på följande sätt:
"Jag återkommer till Er skrivelse av den 25 juli 2003, bekräftad samma dag, i vilken Ni lämnar in ett klagomål till mig om EIB:s hantering av information om motorvägen D8 i Tjeckien.
När det gäller de tre första punkterna som specifikt rör motorvägen D8 drar jag, efter en fullständig undersökning av era påståenden i samråd med [de] berörda bankavdelningarna, slutsatsen att personalen till fullo har följt gällande policy och regler, lämnat information i möjligaste mån och gett er de korrekta skälen till att ytterligare information inte fanns tillgänglig.
De tre sista punkterna i ditt klagomål gäller bankens allmänna informationspolicy i allmänhet. Såsom anges i olika offentliggjorda dokument, särskilt i den informationspolicy som offentliggjordes i oktober 2002, välkomnar banken synpunkter från allmänheten, och jag har noterat era senaste förslag. CEE Bankwatch har i själva verket redan gjort bankens styrande organ, som beslutar i politiska frågor, direkt uppmärksamma på dessa frågor.
Som bankens generalsekreterare kommer jag att fortsätta att se till att allmänheten hålls informerad om alla ändringar som kan komma att införas av våra styrande organ och, med mandat att ta emot klagomål i enlighet med artikel 16 i kodexen för god förvaltningssed för EIB:s personal i deras förbindelser med allmänheten, att dessa genomförs korrekt av bankens personal.”
I sitt klagomål till ombudsmannen uppgav klagandena att enligt EIB:s policy för transparent information finns”alla projekt (i princip) med på förteckningen, utom de där den projektansvarige uttryckligen begär sekretess för att skydda kommersiella intressen”. Termen ”alla projekt” omfattar de projekt som EIB ”överväger att finansiera, innan styrelsen fattar beslut, och samtidigt som Europeiska kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att yttra sig.” Enligt de klagande skulle den tjeckiska regeringen, mot bakgrund av ovannämnda policyförklaringar, ha varit tvungen att begära att EIB inte skulle föra upp motorvägsprojektet D8 på förteckningen över planerade projekt för att skydda kommersiella intressen. Den slutsats som enligt klagandena kan dras av M-G:s ovannämnda svar är emellertid att den tjeckiska regeringens begäran inte avser kommersiella utan politiska intressen. Enligt EIB:s policy är de möjliga skälen för att inte föra upp ett projekt på förteckningen över projektportföljer endast kommersiella. I policyn nämns inga politiska skäl för att undanhålla information. De klagande ansåg därför att EIB, om det fanns en begäran från den tjeckiska regeringen, skulle vara skyldig att bedöma huruvida undantaget för "affärsintressen" var tillämpligt.
Klagandena uppgav att det inte fanns några bevis för att den tjeckiska regeringen hade begärt att uppgifter skulle undanhållas av andra skäl. Enligt klagandena kunde slutsatsen dras att beslutet att inte lämna ut information endast fattades av EIB och stred mot dess egna regler om tillgång till information.
Ombudsmannen inledde sin undersökning av följande påstående och krav:
Klagandena hävdar att EIB, i strid med sina egna regler om tillgång till information, har underlåtit att tillhandahålla den information som klagandena begärt.
Klagandena hävdar att EIB bör förse dem med tydliga bevis för att den tjeckiska regeringen har begärt att de berörda uppgifterna ska behandlas konfidentiellt.
Frågeställningen
EIB:s yttrandeI sitt yttrande över klagomålet framförde EIB sammanfattningsvis följande synpunkter:
Påståendet att EIB, i strid med sina egna regler om tillgång till information, har underlåtit att tillhandahålla den information som klagandena begärt:
EIB:s kommunikations- och informationsavdelning besvarade varje begäran om information från klagandena och tillhandahöll den begärda informationen och/eller angav skälen till att den begärda informationen inte kunde tillhandahållas i enlighet med bankens regler om allmänhetens tillgång till handlingar (3).
När det gäller klagandenas begäran om information om offentliggörandet av projektet i förteckningen över planerade projekt på EIB:s webbplats hänvisar klagandena till EIB:s policy för allmänhetens tillgång till information och särskilt till dokumentet ”Hur EIB kommunicerar – en översikt”, som ”inte uttömmande” (första stycket, sidan 1 i dokumentet) beskriver den tillgängliga nyckelinformationen och de vägledande principerna för offentliggörande på EIB:s webbplats. Bland de skäl som anges i stycket om offentliggörande av projekt som ska ingå i finansieringsplaneringen nämns att de projektansvariga kan ”motsätta sig införande av motiverade skäl som rör affärshemligheter/marknadshemligheter”. Detta utesluter inte möjligheten att EIB, genom att använda sin rimliga bedömning och av motiverade skäl (bland annat tillämpningen av sina regler om allmänhetens tillgång till handlingar), ändå skulle kunna vägra att offentliggöra vissa projekt på EIB:s webbplats, när de legitima villkoren för att inte offentliggöra dem är uppfyllda.
I förevarande fall motiverades beslutet att inte offentliggöra dem genom ett e-postmeddelande av den 10 mars 2003, på grundval av den tjeckiska regeringens begäran om att inte offentliggöra sektoriella projekt förrän Republiken Tjeckiens parlament hade godkänt dem. EIB ansåg att det var rimligt att inte offentliggöra denna information på begäran av den tjeckiska regeringen. Allt detta var väl motiverat på grundval av undantaget från utlämnande av artikel 4 i i EIB:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar. I förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (4) fastställs dessutom principen om sekretesskydd av skäl som rör internationella förbindelser (artikel 4.1 i). Detta skydd får största möjliga erkännande när det gäller handlingar som härrör från medlemsstater vars förhandsgodkännande är en förutsättning för utlämnande (artikel 4.5). EIB:s farhågor när det gäller utlämnande av information om projektet i fråga är därför också välgrundade med hänsyn till gällande EU-lagstiftning och EU-principer på detta område.
EIB gav därför tillgång till information i den mån det var möjligt för tillfället och var öppen med skälen till att informationen inte lämnades ut.
De klagande hävdar att EIB bör förse dem med tydliga bevis för att den tjeckiska regeringen har begärt att de berörda uppgifterna ska behandlas konfidentiellt:
Genom skrivelser av den 3 september 2001, den 10 oktober 2003 och den 1 oktober 2004 bad EIB det tjeckiska transportministeriet om tillstånd att offentliggöra information om projektet. Transportministeriet svarade genom skrivelser av den 4 oktober 2001, den 4 november 2003 respektive den 19 oktober 2004 och nekade godkännande till dess att det tjeckiska parlamentet hade godkänt lånet. Dessa uppgifter hade redan lämnats till de klagande genom ett e-postmeddelande av den 10 mars 2003.
Det bör noteras att EIB vid den tidpunkten inte kände till att det fanns en skrivelse från finansministeriet som var direkt riktad till klagandena. EIB begär ett klargörande från de tjeckiska myndigheterna om denna diskrepans mellan finansministeriets och transportministeriets tillvägagångssätt.
De klagandes synpunkterI sina synpunkter vidhöll klagandena sitt klagomål. De framförde även följande synpunkter:
Det bör påpekas att EIB:s informationspolicy fastställdes i tre specifika dokument: "Informationspolicyförklaring", "Hur EIB kommunicerar" och "Regler om allmänhetens tillgång till handlingar".
EIB har varken tidigare eller nyligen bevisat att beslutet att inte offentliggöra D8-projektet på EIB:s rörledning grundades på "motiverade skäl som rör affärshemligheter/marknadssekretess".
Den förklaring som EIB lämnat, enligt vilken den kan använda sin "rimliga bedömning" för att besluta om offentliggörande, följer inte EIB:s egen informationspolicy. EIB:s "rimliga omdöme" nämns inte som en faktor för att lämna ut eller undanhålla information. Den kan därför inte betraktas som ett verktyg som styr EIB:s policy för offentliggörande av information, eftersom den gör denna policy och reglerna för offentliggörande helt oanvändbara. Den förklaring som EIB lämnade i sitt yttrande strider i hög grad mot EIB:s policy som presenteras i dess uttalande om allmänhetens tillgång till information: ”Med erkännande av att allmänheten har ett intresse av EIB:s verksamhet syftar denna policyförklaring och tillhörande dokument till att stödja ett av EIB:s viktigaste verksamhetsmål: Att uppnå en hög grad av öppenhet i sin verksamhet och kommunicera ännu effektivare med alla berörda parter.
När det gäller Republiken Tjeckiens påstådda begäran om konfidentiell behandling av de berörda uppgifterna, har det hävdats att en sådan begäran i själva verket inte gjordes. Klagandena bevisade att det inte fanns någon sådan begäran om konfidentiell behandling genom skrivelsen från det tjeckiska finansministeriet. Om en sådan begäran hade funnits skulle den emellertid ha varit tillämplig på alla projekt som finansierades av EIB i Tjeckien där den tjeckiska regeringen var partner. EIB borde ha underrättats om detta av finansministeriet och bör per definition inte släppa några sådana projekt som övervägs av ministeriet förrän parlamentet samtycker, och bör därför inte begära godkännande från transportministeriet.
I skrivelsen av den 10 mars 2003 fick de klagande inte information om EIB:s kommunikation med transportministeriet från september till oktober 2001, och de fick inte heller information om de andra meddelanden som EIB hänvisar till i sitt yttrande i detta ärende.
Ytterligare undersökningarEfter noggrant övervägande av EIB:s yttrande och de klagandes synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga. Ombudsmannen skickade följande begäran till EIB:
EIB:s svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar"I sitt yttrande uppgav EIB att begäran om konfidentiell behandling av de uppgifter som klagandena begärt hade gjorts skriftligen av det tjeckiska transportministeriet. EIB bifogade emellertid inte någon kopia av skrivelsen från transportministeriet. EIB noterade att dokumentet är ett dokument från tredje part och att det "inte kan bifogas eller skickas till de klagande utan uttryckligt medgivande från myndigheterna".
För att hjälpa mig att fortsätta mina undersökningar av detta klagomål skulle jag vara tacksam om EIB kunde kontakta de tjeckiska myndigheterna för att fråga dem om skrivelsen kunde frisläppas och, om så är fallet, förse mig med en kopia av den skrivelsen (på dess originalspråk). Skrivelsen skulle i så fall utgöra en del av denna undersökning och vidarebefordras till de klagande för synpunkter.”
I sin skrivelse uppgav EIB att EIB hade ”fått tillstånd från det tjeckiska transportministeriet att förse er med en kopia av sin skrivelse med en begäran om att skjuta upp offentliggörandet av information om det berörda projektet till dess att det tjeckiska parlamentet har godkänt lånet. Jag översänder därför skrivelse nr 41/2005-410-ROPO/1 av den 3 februari 2005.”
Den skrivelse som bifogades EIB:s svar innehöll följande uttalande av "första biträdande ministern - statssekreterare": "Jag bekräftar att jag tidigare hade rekommenderat att information om transportprojekt skulle offentliggöras på EIB:s webbplats först efter parlamentets godkännande av lånet".
Ytterligare förfrågningarOmbudsmannen beslutade att ytterligare undersökningar var nödvändiga. EIB:s svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar ovan besvarade i princip inte ombudsmannens begäran. Den skrivelse som bifogades EIB:s svar var, som nämnts ovan, daterad den 3 februari 2005. EIB:s svar på klagandenas begäran om upplysningar i detta ärende lämnades den 10 mars 2003. Skrivelsen av den 3 februari 2005 kunde därför inte vara den begäran som EIB påstods ha mottagit från de tjeckiska myndigheterna om att senarelägga utlämnandet av de berörda uppgifterna. Ombudsmannen gjorde därför följande ytterligare begäran till EIB:
EIB:s svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar"(...) Jag skulle vara tacksam om EIB kunde ge mig specifik information om eventuell korrespondens från det tjeckiska transportministeriet, före EIB:s svar av den 10 mars 2003 på den aktuella begäran om information, där transportministeriet uttryckligen hade bett EIB att inte offentliggöra information om transportprojekt förrän det tjeckiska parlamentet hade godkänt de berörda lånen."
I sitt svar på ovannämnda begäran informerade EIB ombudsmannen om att EIB hade fått det tjeckiska transportministeriets samtycke till att förse ombudsmannen med en kopia av skrivelsen i vilken EIB uppmanades att skjuta upp offentliggörandet av information om projekten ”Prags motorvägsring” och ”Pilsens förbifartsled” så länge som det tjeckiska parlamentet inte hade godkänt de berörda lånen. EIB bifogade således en kopia av skrivelsen i fråga (nr 26973/01-O410 av den 24 september 2001). Skrivelsen innehöll följande text (med en översättning av den 8 oktober 2001 som bifogades EIB:s svar):
"Kära herrn,
I era skrivelser av den 2 september 2001, ref. nr 06894 och 06895, begärde ni godkännande för att offentliggöra information om utarbetandet av projekt i samband med vilka er bank överväger eller redan förhandlar om beviljande av krediter.
Enligt lag nr 218/2000 om budgetregler och ändringar av relaterade lagar har Tjeckien rätt att ställa statlig säkerhet för ingångna krediter endast om detta föreskrivs i en särskild lag som antagits av Tjeckiens regering och parlament.
Från och med nu kan jag inte godkänna offentlig information om förberedelserna av projektet "Prags motorvägsring" och "Pilsen Motorway Bypass" på Europeiska investeringsbankens webbsidor.
Detta beslut grundar sig på det faktum att Tjeckien inte officiellt har behandlat ett lagförslag om att tillhandahålla säkerhet för de ovan angivna projekten.
Jag anser därför att offentliggörandet av denna typ av information är förhastat.
Med vänliga hälsningar, (...)"
EIB påpekade vidare att EIB alltid hade haft nära kontakt med det tjeckiska transportministeriet. Före den 10 mars 2003 begärde detta ministerium dessutom upprepade gånger, vid möten och per telefon, att EIB skulle behandla offentliga projekt som ännu inte hade godkänts av det tjeckiska parlamentet konfidentiellt.
De klagandes synpunkterI sina synpunkter på EIB:s svar vidhöll de klagande sitt påstående. De uppgav att de inte ansåg att den skrivelse som EIB lämnat som svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar var relevant av följande skäl:
För det första hänvisar brevet till "Prags motorvägsring" och "Pilsen motorvägsbypass", och nämner inte "D8 Motorway" -projektet.
För det andra hade klagandena granskat tjeckisk lagstiftning och inte funnit någon lagstiftning som skulle vara relevant för ett beslut att inte lämna ut information om offentliga projekt förrän det tjeckiska parlamentet hade godkänt det.
Beslutet
1 Inledande anmärkningar - arten av de klagandes begäranden1.1 Mot bakgrund av synpunkterna från både CEE Bankwatch Network och Friends of the Earth i Tjeckien ("klagande") och Europeiska investeringsbanken ("EIB") är det lämpligt att först specificera arten av klagandens begäranden.
De klagandes e-postbegäran av den 31 januari 2003 till EIB började på följande sätt:
”Med detta e-postmeddelande vill jag be dig om information om det planerade EIB-lånet för motorväg D8 i Tjeckien. (...)".
De klagandes e-postmeddelande av den 24 februari 2003 innehöll följande meddelande:
"Tack för den information där du hänvisade mig till projektplaneringslistan på webben. Jag har kollat listan men hittade inte D8-projektet där. Enligt EIB:s informationspolicy skulle detta innebära att den projektansvarige bad banken att inte föra upp den på förteckningen av affärshemligheter. Jag skulle vilja göra det nu om så är fallet. Om inte, vad är anledningen till att D8-projektet inte läggs ut på nätet?
Den 10 mars 2003 mottog S. ett svar från M-G., kommunikationsdirektör vid EIB, som började på följande sätt: "Tack för din begäran om information om utstationering av D-8 motorvägsprojektet på vår projektlista." (Emphasis tillagd).
Klagomålet av den 25 juli 2003 till EIB:s generalsekreterare inleddes enligt följande:
"Kära herr [U. (generalsekreterare)],
Klagomål om tillgång till information om motorvägslånet D8 till Tjeckien
Vi skriver för att registrera ett klagomål om EIB:s hantering av informationen om motorvägslånet D8 till Tjeckien.
Svaret av den 22 september 2003 från EIB:s generalsekreterare började på följande sätt:
"Jag återkommer till Er skrivelse av den 25 juli 2003, bekräftad samma dag, i vilken Ni lämnar in ett klagomål till mig rörande EIB:s hantering av information om motorvägen D8 i Tjeckien."
1.2 Således formulerade i) klagandena sina begäranden som begäranden om tillgång till information, ii) EIB besvarade dessa begäranden som begäranden om tillgång till information, och iii) klagandena ifrågasatte inte lämpligheten i att behandla deras begäranden som sådana. Det står därför klart att de aktuella begärandena var begäranden om information och inte ansökningar om allmänhetens tillgång till specifika handlingar. Såsom anges i ombudsmannens inledande skrivelse av den 20 december 2004 är klagandenas påstående som granskas inom ramen för denna undersökning att EIB, i strid med sina egna regler om tillgång till information (5), underlåtit att tillhandahålla den information som klagandena begärt.
2 Påstående om att EIB underlåtit att lämna begärd information i strid med sina relevanta regler2.1 Ärendet gäller en begäran om upplysningar från de klagande till EIB. Begäran gjordes för att få information om EIB:s eventuella finansiering av den så kallade D8-motorvägen i Tjeckien. EIB informerade slutligen klagandena på följande sätt:
”Tack för din begäran om information om upptagandet av motorvägsprojektet D-8 på vår projektlista.
Den tjeckiska regeringen har uppmanat banken att inte offentliggöra projekt inom den offentliga sektorn förrän parlamentet har godkänt dem. Skälet till detta är att parlamentet har den enda befogenheten att binda Tjeckien.
Med detta sagt vill jag påpeka:
- Detta är de tjeckiska myndigheternas allmänna och officiella ståndpunkt, som härrör från en suverän stats konstitutionella struktur. EIB kan inte göra något åt detta.
- EIB är det enda internationella finansinstitut som beviljar lån direkt till regeringen, vilket kräver en särskild lag. kommissionen beviljar bidrag som inte kräver något liknande förfarande. Därför kan [en] jämförelse mellan EIB-projekt och Phare/ISPA-finansierade projekt inte göras.
- Före parlamentets godkännande pågår en debatt i båda kamrarna, och det finns gott om utrymme för vem som helst att ingripa genom sin lokala politiska företrädare.
Jag hoppas att detta är till hjälp."
I ett beslut som fattades som svar på klagandenas administrativa klagomål på grund av bristande information informerade EIB:s generalsekreterare klaganden den 22 september 2003 om följande:
”När det gäller de tre första punkterna som specifikt rör motorväg D8 drar jag, efter en fullständig undersökning av era påståenden i samråd med [de] berörda bankavdelningarna, slutsatsen att personalen till fullo har följt gällande policy och regler, lämnat information i möjligaste mån och gett er de korrekta skälen till att ytterligare information inte fanns tillgänglig.”
2.2 Ombudsmannen påpekar för det första att principerna om god förvaltning kräver att administrationen ger medborgarna den information de har begärt, såvida den inte åberopar giltiga och tillräckliga skäl för att inte göra det. EIB:s kodex för god förvaltningssed innehåller följande relevanta bestämmelser:
”Artikel 10 – Begäran om information
1. Om personalen är behörig att behandla den berörda begäran ska den förse allmänheten med den begärda informationen. De ska se till att den information som lämnas är tydlig och begriplig.
2. Om en muntlig begäran om information är för komplicerad eller komplicerad att behandla ska den anställde uppmana den berörda allmänheten att formulera sin begäran skriftligen.
3. Om en anställd av sekretesskäl, särskilt banksekretessen, inte kan lämna ut den begärda informationen ska han eller hon ange skälen till att sådan information inte kan lämnas.” (Min kursivering.)
I artikel 13 i samma kodex föreskrivs följande (ombudsmannens understrykning):
”Artikel 13 – Motiverade svar och tidsfrister för dessa
1. (...)
2. (...)
3. Alla svar på begäranden och klagomål ska motiveras på ett sådant sätt att den berörda personen får exakt information om de skäl och argument som ligger till grund för dem. (Understrykning tillagd.)
4. (...)
5. (...)."
2.3 I det aktuella fallet informerade EIB de klagande via e-post den 10 mars 2003 om att "den tjeckiska regeringen har bett banken att inte offentliggöra projekt inom den offentliga sektorn förrän parlamentet har godkänt dem". I EIB:s beslut om de klagandes formella klagomål om bankens vägran att lämna den begärda informationen förklarade EIB:s generalsekreterare följande: ”Jag drar slutsatsen att personalen till fullo har följt gällande policy och regler, lämnat information i den mån det är möjligt och gett er de korrekta skälen till att ytterligare information inte fanns tillgänglig.” EIB klargjorde således att dess beslut att vägra lämna ut den begärda informationen berodde på att ”den tjeckiska regeringen hade begärt att banken inte skulle offentliggöra projekt inom den offentliga sektorn förrän parlamentet hade godkänt dem”, men EIB förklarade inte varför den, i enlighet med sin relevanta ”policy och sina relevanta regler” som den tillämpade på begäranden om tillgång till information, motiverade denna vägran. I detta avseende noteras att klagandena särskilt hade hänvisat till följande avsnitt i EIB:s ovannämnda publikation "How EIB Communicates - an overview", oktober 2002 (6): "I princip finns alla projekt som övervägs för finansiering med i förteckningen, såvida inte de projektansvariga (eller i förekommande fall andra affärspartner) motsätter sig att de tas med på grund av affärshemligheter/marknadssekretess."EIB tog inte på något specifikt sätt upp den fråga som klagandenas hänvisning till detta uttalande gav upphov till.
Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att EIB:s svar på klagandenas skrivelser av den 24 februari och den 25 juli 2003 inte var tillräckligt exakta när det gäller bankens dåvarande "nuvarande politik och regler" som påstås ha "till fullo följts" i samband med EIB:s ifrågasatta vägran att tillhandahålla den begärda informationen (7).
Ombudsmannen noterar dock också att EIB lämnade vissa relevanta förklaringar i sina svar till ombudsmannen i detta ärende. Ombudsmannen anser därför att det är relevant att undersöka om den ovannämnda bristen har åtgärdats inom ramen för denna undersökning.
2.4 I detta avseende erinras det för det första om att klagandena i sitt klagomål till ombudsmannen framför allt hävdade följande: Mot bakgrund av EIB:s transparenta informationspolitik kunde den tjeckiska regeringen ha begärt att EIB inte skulle föra upp motorvägsprojektet D8 på förteckningen över planerade projekt endast för att skydda affärs- och marknadssekretessen. Den slutsats som kunde dras av EIB:s svar var dock att den tjeckiska regeringens begäran inte avsåg kommersiella utan politiska intressen.
ii) Det fanns inga bevis för att den tjeckiska regeringen hade begärt att uppgifter skulle undanhållas av andra skäl. Man kunde därför dra slutsatsen att beslutet att inte lämna ut information fattades enbart av EIB och stred mot EIB:s egna regler om tillgång till information.
2.5 I sitt yttrande över klagomålet till ombudsmannen konstaterade EIB sammanfattningsvis följande:
När det gäller klagandenas begäran om information om offentliggörandet av projektet i förteckningen över planerade projekt på EIB:s webbplats hänvisar klagandena till EIB:s policy för allmänhetens tillgång till information och i synnerhet till dokumentet ”Hur EIB kommunicerar – en översikt”, som ”inte uttömmande” (första stycket, sidan 1 i dokumentet (8)) beskriver den centrala information som finns tillgänglig och de vägledande principerna för offentliggörande på EIB:s webbplats. Bland de skäl som anges i stycket om offentliggörande av projekt som ska ingå i finansieringsplaneringen nämns att projektansvariga kan "motsätta sig införande av motiverade skäl som rör affärshemligheter/marknadshemligheter". Detta utesluter inte möjligheten att EIB, genom att använda sin rimliga bedömning och av motiverade skäl (bland annat tillämpningen av sina regler om allmänhetens tillgång till handlingar), ändå skulle kunna vägra att offentliggöra vissa projekt på EIB:s webbplats, när de legitima villkoren för att inte offentliggöra dem är uppfyllda.
I förevarande fall motiverades beslutet att inte offentliggöra dem genom ett e-postmeddelande av den 10 mars 2003 på grundval av den tjeckiska regeringens begäran om att inte offentliggöra sektoriella projekt förrän Republiken Tjeckiens parlament hade godkänt dem. EIB ansåg att det var rimligt att inte offentliggöra denna information på begäran av den tjeckiska regeringen. Allt detta var väl motiverat på grundval av undantaget från utlämnande av artikel 4 i i EIB:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar. Dessutom har principen om sekretesskydd av skäl som rör internationella förbindelser stadfästs (artikel 4.1 i) i förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Detta skydd får största möjliga erkännande när det gäller handlingar som härrör från medlemsstater vars förhandsgodkännande är en förutsättning för utlämnande (artikel 4.5). EIB:s farhågor när det gäller utlämnande av information om projektet i fråga är därför också välgrundade med avseende på EU:s lagstiftning och principer på detta område.
Som svar på ombudsmannens ytterligare undersökningar i detta ärende tillhandahöll EIB kopior av två skrivelser som det tjeckiska transportministeriet hade skickat till EIB. Den första skrivelsen av den 3 februari 2005 innehöll följande uttalande:
"Jag bekräftar att jag tidigare hade rekommenderat att information om transportprojekt skulle offentliggöras på EIB:s webbplats först efter det [tjeckiska] parlamentets godkännande av lånet".
Den andra skrivelsen av den 24 september 2001 innehöll följande upplysningar och uttalanden:
"Kära herrn,
I era skrivelser av den 2 september 2001, ref. nr 06894 och 06895, begärde ni godkännande för att offentliggöra information om utarbetandet av projekt i samband med vilka er bank överväger eller redan förhandlar om beviljande av krediter.
Enligt lag nr 218/2000 om budgetregler och ändringar av relaterade lagar har Tjeckien rätt att ställa statlig säkerhet för ingångna krediter endast om detta föreskrivs i en särskild lag som antagits av Tjeckiens regering och parlament.
Från och med nu kan jag inte godkänna offentlig information om förberedelserna av projektet "Prags motorvägsring" och "Pilsen Motorway Bypass" på Europeiska investeringsbankens webbsidor.
Detta beslut grundar sig på det faktum att Tjeckien inte officiellt har behandlat ett lagförslag om att tillhandahålla säkerhet för de ovan angivna projekten.
Jag anser därför att offentliggörandet av denna typ av information är förhastat.
Med vänliga hälsningar, (...).
EIB påpekade dessutom uttryckligen att EIB alltid hade haft nära kontakt med det tjeckiska transportministeriet och att banken, även före den 10 mars 2003, vid upprepade tillfällen hade ombetts att behandla offentliga projekt som ännu inte hade godkänts av det tjeckiska parlamentet konfidentiellt vid möten och per telefon.
2.6 I sina synpunkter informerade de klagande ombudsmannen om att de vidhöll sitt klagomål. De hävdade särskilt i) att EIB inte hade bevisat att beslutet att inte offentliggöra D8-projektet på EIB:s rörledning grundades på motiverade skäl avseende affärs-/marknadssekretess, och ii) att den ovan citerade skrivelsen från det tjeckiska transportministeriet endast hänvisar till "Prags motorvägsring" och "Pilsens motorvägsförbifart", inte till D8-motorvägen i fråga.
2.7 När det gäller klagandens första argument som nämns ovan noterar ombudsmannen att klagandena verkar ha grundat sin ståndpunkt på ett avsnitt i EIB:s publikation med titeln "Public Access to Information - How EIB communicates - an overview" (se punkt 2.3 ovan). Avsnittet där detta avsnitt finns har följande lydelse:
"Projektrelaterad information
Projektplanering
Banken offentliggör på sin webbplats förhandsinformation om projekt som den överväger att finansiera, i syfte att offentliggöra information så tidigt som möjligt under projektcykeln. Projekten förs upp på förteckningen över planerade projekt innan ett beslut fattas av EIB:s styrelse, när banken har kommit tillräckligt långt i diskussionerna med den projektansvarige och samtidigt ber Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater om deras synpunkter på projektet. I princip anges alla projekt som övervägs för finansiering i förteckningen, såvida inte de projektansvariga (eller i förekommande fall andra affärspartner) motsätter sig att de tas upp på förteckningen av motiverade skäl som rör affärshemligheter eller marknadssekretess. På begäran av den projektansvarige kan viss information uteslutas, t.ex. kontraktsuppgifter. Dessutom kommer banken inte att lämna ut finansiella uppgifter om projektansökare, låntagare och samfinansieringsinstitut, sin egen interna analys och kommentarer om sådana uppgifter, industriella processer och marknadsinformation.”
När det gäller detta dokument och det berörda avsnittet noterar ombudsmannen följande: i) Titeln på ovanstående publikation hänvisade uttryckligen till sitt eget innehåll som en "översikt". ii) I inledningen till publikationen hänvisas till innehållet enligt följande: ”I följande avsnitt, som inte är uttömmande, beskrivs tillgänglig nyckelinformation” (understrykning tillagd). iii) Det avsnitt som klagandena har åberopat inleds med frasen "i princip". iv) Dessutom kan enligt samma avsnitt ”viss information” uteslutas ”på begäran av den projektansvarige”. I EIB:s publikation "Public Access to information - information policy statement" (oktober 2002, tidigare publicerad på EIB:s hemsida) betonades slutligen att "EIB betraktar sin informationspolitik som en föränderlig och flexibel process som är föremål för kontinuerlig utvärdering och kvalitetsbedömning"(s. 1).
Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att den EIB-publikation som klagandena åberopar inte kan anses ha aviserat en konkret regel om att tillgång till den typ av information som klagandena begär i detta ärende kan vägras enbart på grund av "affärs-/marknadssekretess"(9).
I detta avseende erinras det om att, såsom påpekas i EIB:s yttrande, allmänintresset av "internationella förbindelser" kan motivera att uppgifter inte lämnas ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001 och enligt EIB:s regler om "allmänhetens tillgång till information - allmänhetens tillgång till handlingar" som är tillämpliga av tidsmässiga skäl (ratione temporis) i det aktuella fallet (oktober 2002, tidigare offentliggjord på EIB:s hemsida). I detta sammanhang har förstainstansrätten dessutom betonat att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de motiverar ett avslag på en ansökan om tillgång till handlingar med hänvisning till skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser(10).
Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen att EIB med giltig verkan kunde stödja sig på överväganden som rör förvaltningen av gemenskapens internationella förbindelser när den vägrade att förse klagandena med den information som de hade begärt.
2.8 Vidare har de klagande hävdat att EIB bör förse dem med tydliga bevis för att den tjeckiska regeringen har begärt att de berörda uppgifterna ska behandlas konfidentiellt. De hävdade också att EIB inte hade bevisat att beslutet att inte offentliggöra D8-projektet på EIB:s rörledning grundades på motiverade skäl avseende affärshemligheter/marknadshemligheter.
I detta avseende noterar ombudsmannen i) att EIB:s ovannämnda skrivelse av den 24 september 2001 rimligen kunde förstås som en indikation på den tjeckiska regeringens åsikt att EIB:s offentliggörande av information liknande den som klagandena begärde i det aktuella fallet inte skulle vara lämpligt innan parlamentet antog en särskild rättsakt som ger statlig säkerhet för finansieringen av det berörda projektet, ii) att EIB i detta fall påpekade att den alltid hade haft nära kontakt med det tjeckiska transportministeriet och, även före den 10 mars 2003, vid upprepade tillfällen hade begärt konfidentiell behandling av offentliga projekt som ännu inte hade godkänts av det tjeckiska parlamentet vid möten och per telefon, och iii) att den ovan citerade skrivelsen av den 3 februari 2005 från det tjeckiska transportministeriet bekräftade att "(...) den tidigare [hade] rekommenderat att information om transportprojekt skulle offentliggöras på EIB:s webbplats först efter det att [tjeckiska] parlamentet hade godkänt lånet".
Mot bakgrund av ovanstående, och med beaktande av EIB:s stora utrymme för skönsmässig bedömning vid handläggningen av frågor som rör gemenskapens internationella förbindelser, anser ombudsmannen i) att EIB inte var skyldig att skriftligen, särskilt för projektet i fråga, erhålla en bekräftelse på den tjeckiska regeringens önskan om sekretess (11), ii) att EIB inom ramen för denna undersökning lade fram tillräckliga bevis för de tjeckiska myndigheternas beteende, vilket ledde till att banken vägrade att lämna ut de berörda uppgifterna.
2.9 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte har fastställts att EIB, i strid med sina egna regler om tillgång till information, hade underlåtit att förse klaganden med den information som de hade begärt. Han finner därför inga motsvarande fall av administrativa missförhållanden (12).
3 SlutsatsPå grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål anser ombudsmannen att det inte föreligger något administrativt missförhållande från EIB:s sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet. Ombudsmannen fäster också uppmärksamheten på sin ytterligare anmärkning nedan.
Europeiska investeringsbankens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.
YTTERLIGARE ÅTERMÄRKNING
Såsom anges i punkt 2.2 i ovannämnda beslut kräver principerna om god förvaltning att administrationen ger medborgarna den information de har begärt, såvida den inte åberopar giltiga och tillräckliga skäl för att inte göra det. I förevarande fall underlät EIB, såsom förklarats i punkt 2.3 ovan, att ge klagandena tillräckligt precisa förklaringar till sin vägran att lämna ut de begärda upplysningarna. Även om denna brist åtgärdades inom ramen för den aktuella undersökningen vill ombudsmannen upplysa EIB om att det, mot bakgrund av den ovannämnda principen om god förvaltning, var viktigt att lämna sådana förklaringar till de klagande, åtminstone genom att svara på deras formella klagomål till EIB. Ombudsmannen uppmanar EIB att ta vederbörlig hänsyn till denna anmärkning när den behandlar framtida begäranden om information.
Med vänliga hälsningar,
P. Nikiforos Diamandouros
(1) Klaganden verkar ha hänvisat till ett avsnitt i EIB:s publikation How EIB Communicates - an overview, oktober 2002 (tillgängligt på: http://www.eib.europa.eu/publications/publication.asp?publ=62 (reviderad), se även punkt 2.7 nedan.
(2) Det framgår inte av klagomålet huruvida en kopia av denna skrivelse har översänts till EIB.
(3) Reglerna antogs i oktober 2002 och ersattes av EIB:s policy för offentliggörande, som antogs den 28 mars 2006.
(4) Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 145, 2001, s. 43.
(5) Ombudsmannen påpekar att EIB, såsom redan påpekats i not 3 ovan, efter detta klagomål och tillhörande inlagor har antagit en ny policy för offentliggörande som offentliggjordes den 28 mars 2006 (http://www.eib.org/publications/publication.asp?publ=250).
(6) Tillgänglig på EIB:s webbplats (http://www.eib.europa.eu/publications/publication.asp?publ=62, under översyn).
(7) I detta avseende, och med beaktande av sina slutsatser i punkt 2.8 nedan, kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning i slutet av sitt beslut.
(8) EIB:s hänvisning verkar vara till följande mening: ”I följande avsnitt, som inte är uttömmande, beskrivs tillgänglig nyckelinformation.”
(9) I synnerhet tillkännagavs inte i offentliggörandet någon regel om att utlämnande inte kunde vägras på grundval av överväganden som rör allmänintresset av ”internationella förbindelser”.
(10) Se de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, Sison mot rådet, REG 2005, s. II-1429, punkt 46: ”Vad gäller omfattningen av domstolens prövning av lagenligheten av ett beslut att vägra tillgång till handlingar, ska det erinras om att domstolen i domarna i de ovan i punkt 44 nämnda målen Hautala mot rådet, punkt 71, och Kuijer mot rådet, punkt 53, medgav att rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning inom ramen för ett beslut att vägra tillgång till handlingar som, såsom i förevarande fall, delvis grundar sig på skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser. I domen i det ovannämnda målet Kuijer mot rådet gavs en institution ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning när den motiverade sin vägran att ge tillgång till handlingar med hänvisning till skyddet för det allmänna samhällsintresset. Institutionerna har således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på de områden som omfattas av de obligatoriska undantag från allmänhetens tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001.”
(11) Ombudsmannen godtar således inte klagandenas argumentation i den mån den antyder något annat.
(12) Ombudsmannen noterar också att de fakta som EIB hänvisar till rör det förflutna och att den relevanta informationen om motorvägen D8 nu verkar vara allmänt tillgänglig eller kan begäras från EIB.