Strasbourg den 24 mars 2006

Bästa fru O.,

Den 6 juni 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen och Europaparlamentet om deras underlåtenhet att utreda en överträdelse av EU-lagstiftningen från de irländska myndigheternas sida.

I mitt brev av den 13 juli 2004 informerade jag er om att jag inte hade befogenhet att behandla ert klagomål mot parlamentet, eftersom ert klagomål inte gällde ett administrativt missförhållande, utan ett beslut av utskottet för framställningar, som är en del av parlamentets politiska arbete. I samma skrivelse informerade jag er om att jag hade vidarebefordrat ert klagomål mot kommissionen till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 8 september 2004. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 3 oktober 2004.

Den 11 december 2004 skickade du ett e-postmeddelande om ditt ärende. Mitt kontor svarade er per e-post den 15 december 2004. Den 15, 21 och 26 december 2004 samt den 22 och 31 januari 2005 skickade ni ytterligare e-postmeddelanden om ert ärende. Mitt kontor svarade er per e-post den 7 februari 2005. Ni skickade ytterligare e-postmeddelanden den 7 februari och den 29 mars 2005 som mitt kontor besvarade via e-post den 1 april 2005. I detta e-postmeddelande informerade mitt kontor er om att utredningen endast gällde kommissionens verksamhet, och inte den verksamhet som bedrivs av utskottet för framställningar, av de skäl som förklarades i min skrivelse av den 13 juli 2004.

Den 30 juni och den 1 juli 2005 skickade ni ytterligare e-postmeddelanden om ert ärende, som mitt kontor besvarade den 5 juli 2005. Den 6 juli och den 16 augusti 2005 skickade ni ytterligare e-postmeddelanden. Ni skickade också ett fax den 23 augusti 2005 med referensnummer 1426/2001/OV och 1987/2003/PMR. Mitt kontor svarade per e-post den 1 september 2005 och påpekade att referensnumret för ditt klagomål inte längre var 1426/2001/OV eller 1987/2003/PMR, utan 1781/2004/OV.

Den 2 september och den 13 september 2005 skickade ni ytterligare e-postmeddelanden. I en skrivelse som inkom till mitt kontor den 10 oktober 2005 uppgav ni att ert ärende behandlades av professor Kremalis i Aten och bad mitt kontor att ringa honom för att informera honom om utredningen. Den 19 oktober 2005 skickade ni ett e-postmeddelande med samma information. Mitt kontor ringde Kremalis den 19 oktober 2005 och informerade honom om att ärendet fortfarande var under utredning. Kremalis informerade dock mitt kontor om att han, trots att han tidigare hade representerat er, inte längre företrädde er.

Den 31 oktober 2005 skickade ni ytterligare ett e-postmeddelande, som mitt kontor besvarade den 16 november 2005. Den 25 november 2005 skickade ni ytterligare ett e-postmeddelande. Den 26 november 2005 skickade ni ett fax med en kopia av en skrivelse från Irish Data Protection Commissioner av den 15 november 2005. Den 30 november 2005 skickade ni ytterligare ett e-postmeddelande, som mitt kontor besvarade den 1 december 2005. Den 12 februari 2006 skickade ni ytterligare ett e-postmeddelande.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Jag ber om ursäkt för hur lång tid det har tagit att behandla ditt klagomål.

Klagomålet

Bakgrund

Förevarande klagomål är en uppföljning av sex tidigare klagomål som klaganden ingav 2001, 2003 och 2004 mot Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Solvit (1) om en påstådd överträdelse från de irländska myndigheternas sida av EU-lagstiftningen när det gäller erkännandet av klagandens grekiska specialistexamen i medicin i Irland. Ombudsmannen informerade klaganden om att han enligt artikel 2.3 i ombudsmannens stadga inte kunde behandla fem av dessa klagomål eftersom det inte var möjligt att identifiera föremålet för klagomålen (referensnummer 1426/2001/OV, 1717/2001/OV, 1752/2003/OV, 1987/2003/PMR, 519/2004/OV). När det gäller det sjätte klagomålet, ärende 1179/2004/OV, informerade ombudsmannen klaganden om att det på grundval av artikel 195 i EG-fördraget inte fanns tillräckliga skäl för att inleda en undersökning av hennes klagomål.

Förevarande anmärkning

Den 6 juni 2004 lämnade klaganden in ett nytt klagomål till ombudsmannen. De relevanta omständigheterna i klagomålet kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden, som är grekisk medborgare och har irländskt ursprung, praktiserade som ortoped på Santorini (Grekland) mellan 1992 och 1995. År 1995 vägrade Cyclades Medical Society att förnya hennes registrering, eftersom en annan kirurg enligt klaganden ville ha exklusiv praxis på ön. Klaganden väckte talan vid distriktsåklagaren, varefter hon utsattes för trakasserier och hot.

År 1995 ansökte klaganden även hos Irish Medical Council om att få sin grekiska läkarexamen som kirurg registrerad i Irland.

År 1997 ingav klaganden ett klagomål till kommissionen mot de grekiska myndigheterna (ref. 97/4608) angående hennes ansökan om tillträde till yrket som ortopedkirurg i Grekland. Ärendet avslutades av kommissionen den 24 juni 1998. Klaganden vände sig också till den grekiska ombudsmannen i frågan, men uppgav att han inte gjorde något för att skydda hennes rättigheter.

Eftersom det irländska medicinska rådet inte erkände hennes grekiska kvalifikation skrev klaganden flera gånger till Europeiska kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden och tjänster (GD Inre marknaden och tjänster) för att klaga över de irländska myndigheternas underlåtenhet att erkänna hennes grekiska kvalifikation. Klaganden ingav också en framställning (ref. 642/99) till Europaparlamentet, som avslutades den 5 mars 2001, och ett klagomål till det irländska Solvit-centret. Klaganden uppgav att en tjänsteman vid enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster var ”korrupt och konspirerade för att skydda negativt beteende på grund av sitt eget personliga förakt för en visselblåsare” och att han var ”ett utmärkt exempel på sådana konspirerade och motstridiga intressen”. I detta avseende hänvisade klaganden till två skrivelser av den 10 juni och den 2 mars 2003 från GD Inre marknaden och tjänster till Irish Medical Council och en skrivelse av den 26 augusti 2002 från samma generaldirektorat till klaganden.

Klaganden var inte nöjd med kommissionens svar och fortsatte under åren 2002–2004 att skriva om ärendet till olika avdelningar inom kommissionen, bland annat till enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster.

I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påståenden:

1. Kommissionen underlät att på ett korrekt sätt undersöka klagandens klagomål om de irländska myndigheternas påstådda överträdelse av EU-lagstiftningen när det gäller det irländska läkarrådets icke-erkännande av hennes grekiska läkarexamen.
2. Parlamentet avslutade undersökningen av den klagandes framställning nr 642/99 utan att ge den klagande möjlighet att överklaga eller få tillgång till handlingarna i ärendet.

Ombudsmannens reaktion

I sin skrivelse av den 13 juli 2004 informerade ombudsmannen klaganden om att han inte hade befogenhet att behandla det andra påståendet, eftersom klagomål mot beslut från parlamentets utskott för framställningar inte rör administrativa missförhållanden, eftersom sådana beslut ingår i parlamentets politiska arbete. Ombudsmannen skickade därför klagomålet till kommissionen för yttrande endast över det första påståendet.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen sammanfattningsvis följande synpunkter:

Kommissionen påpekade inledningsvis att många av de frågor som klaganden tog upp inte rörde gemenskapsrätten. Kommissionens svar var därför endast inriktat på aspekter som är kopplade till erkännandet av yrkeskvalifikationer.

Klaganden ingav ett klagomål mot Grekland (nr 97/4608), enligt vilket hon hade stora svårigheter att få tillstånd att utöva sin medicinska specialisering i Grekland (ortopedisk kirurgi). Det framgick emellertid att den grekiska lagstiftningen hade tillämpats korrekt och att hon hade fått tillstånd att utöva sin specialisering genom beslut nr 99 av den 30 april 1996. Kommissionen beslutade därför att avsluta ärendet. Kommissionen underströk att standardförfarandena följdes vid all korrespondens i fråga. I synnerhet informerades klaganden genom en skrivelse av den 3 april 1998 om GD Inre marknaden och tjänsters avsikt att föreslå kollegiet att ärendet skulle avslutas.

Därefter, och parallellt med en framställning till parlamentet (ref. 642/99), framförde klaganden anklagelser mot de irländska myndigheterna om erkännande av hennes kvalifikationer inom ortopedisk kirurgi i Irland. Framställning nr 642/99 avslutades av parlamentet. Det sistnämnda klagomålet behandlades också av Solvit. På grundval av de framlagda uppgifterna drog kommissionen slutsatsen att klaganden två gånger hade dragit tillbaka sin ansökan om yrkesmässigt erkännande av sin grekiska specialisering inom ortopedisk kirurgi i Irland. Det blev också uppenbart att om klaganden skulle återinföra sin ansökan skulle hon automatiskt erkännas (protokoll från mötet den 16 april 2004 med den irländska SOLVIT-samordnaren). Solvit-förfarandet avslutades också, liksom de andra förfarandena.

Kommissionen påpekade att den klagande också gjorde en annan framställning (ref. 974/2003) 2003, och att svaret på framställning nr 642/99 upprepades i februari 2004.

På grundval av denna tydliga rättsliga situation var det svårt att förstå de ogrundade påståenden som klaganden framförde i sitt klagomål till ombudsmannen. Det var särskilt svårt att koppla klagandens påståenden till vad som anges i kodexen för god förvaltningssed (2) eller till kommissionens meddelande om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten.

Klagandens påstående att en tjänsteman vid kommissionens enhet för reglerade yrken var korrupt var omotiverat och ogrundat. Till stöd för sitt påstående hänvisade klaganden särskilt till tre skrivelser, två från nämnda tjänsteman till Medical Council of Ireland, daterade den 10 juni 2002 och den 2 mars 2003, och en skrivelse till klaganden, daterad den 26 augusti 2002. Andra skrivelser som skickades till klaganden den 11 december 2002 och den 25 februari 2003 visade dock att kommissionen var särskilt noggrann med behandlingen av hennes ärende, eftersom dess avdelningar förstod att klaganden inte hade varit på sin franska adress mellan december 2002 och februari 2003. Kommissionen skickade därför en kopia av skrivelsen från december 2002 direkt till hennes grekiska adress. Dessa skrivelser, tillsammans med den relevanta bilagan, bekräftade ovanstående slutsatser. De bekräftade också att GD Inre marknaden och tjänster noggrant granskade klagandens ärendeakt.

Klaganden hade inte lagt fram några tydliga bevis till stöd för sina påståenden. I stället har hon under en lång period i allmänhet framfört klagomål som uppenbart faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde. Med tanke på den offentliga behandlingen av ärendet inom ramen för en framställning ansågs det därför inte lämpligt att formellt registrera klagandens påståenden om de många problem som uppstått i Irland. Det beslutades att den aktuella frågan skulle prövas innan ett formellt förfarande inleddes. Denna behandling ledde inte till några negativa konsekvenser för klaganden och en annan behandling skulle inte ha blivit följden av en annan bedömning.

Kommissionen drog slutsatsen att alla klagandens skrivelser analyserades och besvarades i enlighet med kodexen för god förvaltningssed. Om ombudsmannen anser att behandlingen av ärendet skulle kunna tolkas som ett åsidosättande av skyldigheterna enligt punkt 3 (registrering av klagomål) i kommissionens meddelande om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten, har institutionen gett ombudsmannen rådet att beakta att klaganden i) har redogjort för klagomål som uppenbart faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde, ii) underlät att framföra ett klagomål som styrktes av omständigheter, och iii) redogjorde för ett klagomål där kommissionen hade intagit en tydlig, offentlig och konsekvent ståndpunkt i samband med en framställning. Följaktligen ansåg kommissionen att påståendena var helt omotiverade och ibland vilseledande i det sätt på vilket de presenterades. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden.

Klagandens synpunkter

Klaganden framförde sammanfattningsvis följande synpunkter:

Klaganden anförde att hon i egenskap av medborgare i en medlemsstat har rätt att utöva sitt yrke i en annan medlemsstat, eftersom hon är läkare i en medlemsstat, och att de behöriga myndigheterna i denna stat är skyldiga att automatiskt och villkorslöst erkänna hennes utbildningsbevis. Den behöriga myndigheten i Irland, Irish Medical Council, beviljade emellertid inte automatiskt och ovillkorligt erkännande av hennes kvalifikationer, trots hennes upprepade försök att registrera dem under cirka sju år.

Klaganden gav en översikt över den rättsliga ram som är tillämplig på hennes ärende. Hon förklarade att den grundläggande principen om fri rörlighet för personer, som fastställs i Romfördraget, förstärktes genom rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (3) (nedan kallat direktivet). Klaganden hänvisade extensivt till artiklarna 2, 3, 4, 5 och 22 i direktivet och hänvisade även till domstolens rättspraxis (mål C-232/99, kommissionen mot Spanien (4), och mål C-110/01, Tennah-Durez (5)).

Klaganden uppgav att hon är grekisk medborgare och ortoped. Hon påpekade att enligt artikel 3 i direktivet motsvarar ”Ptychio Iatrikis” (läkarexamen), som hon innehar, en primär kvalifikation som beviljats i Irland efter att ha genomgått en kvalificerad examen som innehas av ett behörigt undersökningsorgan och ett intyg om erfarenhet som utfärdats av detta organ och som ger rätt till registrering som fullt registrerad läkare. I enlighet med artikel 5.2 i direktivet är dessutom "Titlos Iatrikis Eidikotitas" (intyg om medicinsk specialisering), som den klagande också innehar, likvärdigt med ett intyg om specialistläkare som utfärdats av den behöriga myndighet som erkänts för detta ändamål av Irlands hälsominister.

Till följd av de grekiska myndigheternas svar av den 2 februari 2001 ”som bekräftade att det intyg som lämnats in av Dr. Flavin [sic] O. hade utfärdats av den behöriga myndigheten i Grekland i enlighet med artikel 5 i direktiv 93/16/EEG” gjorde det irländska läkarrådet den 20 mars 2001 ytterligare en undersökning med de grekiska myndigheterna och frågade ”hur mycket utbildning utanför Grekland som beaktades i enlighet med artikel 8 och även i de medlemsstater där denna utbildning genomfördes”. Klaganden hävdade att denna undersökning var helt irrelevant. De grekiska myndigheterna ignorerade helt riktigt denna undersökning under en längre tid. Efter det att den klagande hade lobbat den grekiska hälsovårdsministern gavs slutligen ett svar den 14 mars 2002. Svaret, som upprepade vad som hade sagts sedan 1995, gav en otvetydig försäkran om att klaganden var en fullt kvalificerad ortoped och att alla hennes kvalifikationer uppfyllde kraven i direktivet. Men även med denna försäkran underlät det irländska medicinska rådet att registrera klaganden som ortopedkirurg.

Det framgick tydligt av dess egna skrivelser att Irish Medical Council hela tiden hade ansett att dess plikt och "normala praxis" i egenskap av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten var att genom en undersökning riktad till den utfärdande medlemsstaten fastställa huruvida denna medlemsstat var övertygad om att de behörighetsbevis som den hade utfärdat uppfyllde de krav på medicinsk expertis som fastställs i direktivet. Denna praxis var olämplig i klagandens fall, eftersom det irländska medicinska rådet, från den dag då klaganden först ansökte hos det, hade en notariehandling, utfärdad genom beslut av den grekiska ministern, som uttryckligen förklarade att klagandens kvalifikationer uppfyllde de normer som fastställs i direktivet. Det var den utfärdande medlemsstaten, inte värdmedlemsstaten, som var skyldig att se till att direktivets bestämmelser följdes. Genom sin undersökning tillskansade sig det irländska medicinska rådet de grekiska myndigheternas behörighet.

Efter att ha inkommit med sina synpunkter skickade klaganden flera e-postmeddelanden där hon bland annat hänvisade till den tjänsteman från det irländska Solvitkontoret som påstods ha lämnat oriktiga uppgifter om hennes ärende (nämligen att hon hade dragit tillbaka sin ansökan). Hon hävdade att hennes framställning till parlamentet avslutades i juni 2005 till följd av Solvit-tjänstemannens uttalanden och på grundval av falska uppgifter från kommissionen och det irländska medicinska rådet. Klaganden hänvisade till en omfattande mörkläggning av alla dessa "bedrägliga institutioner". Klaganden hänvisade vidare till den korrespondens som hon nyligen hade haft med Irish Medical Council om hennes ärende. Klaganden bad ombudsmannen att bedöma det irländska medicinska rådet för dess beteende.

I ett fax av den 23 augusti 2005 uppgav klaganden att det irländska läkarrådets beslut att inte registrera hennes specialisttitel inte kunde kännas igen vid de irländska domstolarna. Klaganden uppgav att hon hade nekats tillgång till rättslig prövning av Equality Tribunal (oktober 2003), Labour Court (juni 2004), High Court (september 2004) och Supreme Court (augusti 2005). Högsta domstolen beslutade den 22 juli 1995 att hon var tvungen att på nytt ansöka hos Irish Medical Council om registrering som både allmänpraktiserande läkare och specialistläkare. När klaganden lämnade in en ny ansökan till Irish Medical Council avslogs registreringen på nytt. Hon uppgav att det irländska medicinska rådet åtnjuter immunitet mot åtal och fortsätter att bryta mot EU-direktiven om erkännande av kvalifikationer och rätten till registrering.

Den 26 november 2005 skickade klaganden även en kopia av en skrivelse från Irish Data Protection Commissioner avseende hennes ärende, närmare bestämt en begäran om tillgång till uppgifter som innehas av Irish Medical Council. Klaganden uppgav att Irish Medical Council inte följde dataskyddslagstiftningen.

Beslutet

1 Omfattningen av ombudsmannens undersökning

1.1 Klaganden, som är grekisk medborgare och har irländskt ursprung, ansökte 1995 hos Irish Medical Council om att få sin grekiska läkarexamen registrerad i Irland. Eftersom det irländska medicinska rådet inte erkände hennes kvalifikation, skrev klaganden den 28 maj 1996 till Europeiska kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden och tjänster (GD Inre marknaden och tjänster) för att klaga över de irländska myndigheternas underlåtenhet att erkänna hennes grekiska kvalifikation. Kommissionen avslutade sin undersökning den 24 juni 1998. Klaganden var inte nöjd med kommissionens svar och fortsatte under åren 2002–2004 att skriva om ärendet till olika avdelningar inom kommissionen, bland annat till enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster. I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade undersökt klagandens klagomål, som påstod att de irländska myndigheterna hade överträtt EU-lagstiftningen när det gäller det irländska medicinska rådets vägran att erkänna hennes grekiska läkarexamen.

1.2 I sina synpunkter på kommissionens yttrande och i sin vidare korrespondens till ombudsmannens kansli gjorde klaganden flera uttalanden om den påstått omotiverade ståndpunkt som det irländska medicinska rådet intagit i hennes fall och bad ombudsmannen att fatta beslut om detta påstådda fel. Klaganden hänvisade också till påstått felaktiga uppgifter från tjänstemannen från det irländska Solvitkontoret.

1.3 I detta avseende är det viktigt att påminna om att EG-fördraget ger ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden endast inom ramen för gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. I ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att ingen åtgärd av någon annan myndighet eller person, såsom det irländska medicinska rådet i förevarande fall, får bli föremål för ett klagomål till ombudsmannen. Ombudsmannens undersökningar av klagomålet har därför uteslutande inriktats på att undersöka om det har förekommit administrativa missförhållanden i kommissionens verksamhet.

1.4 När det gäller de nationella SOLVIT-centrumen vill ombudsmannen påpeka att även om SOLVIT-nätverket har inrättats av kommissionen och medlemsstaterna för att lösa problem som EU:s medborgare och företag ställs inför på grund av felaktig tillämpning av lagstiftningen om den inre marknaden (6), är SOLVIT-centrumen själva inte gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, utan utgör en del av de nationella ministerierna, i de flesta fall utrikesministeriet eller ekonomiministeriet. Av de skäl som anges ovan har ombudsmannen således ingen befogenhet att undersöka påstådda administrativa missförhållanden vid ett nationellt Solvit-centrum. Den klagande har dock möjlighet att lämna in ett klagomål till den irländska ombudsmannen i detta avseende.

1.5 Ombudsmannen vill också klargöra att klagomålet till honom gäller innehållet i kommissionens hantering av överträdelseklagomålet och dess slutsats, och inte de förfarandemässiga aspekterna av kommissionens hantering av överträdelseklagomålet. Ombudsmannen anser därför inte att det är nödvändigt att ta ställning till de synpunkter som kommissionen framförde i sitt yttrande om de förfarandemässiga aspekterna av klagomålet om åsidosättande.

2 Kommissionens påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt undersöka klagomålet om fördragsbrott

2.1 Klaganden hävdade att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade utrett hennes klagomål, som påstod att de irländska myndigheterna hade brutit mot EU-lagstiftningen när det gäller det irländska läkarrådets vägran att erkänna hennes grekiska läkarexamen. Den klagande hävdade särskilt att en tjänsteman vid enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster var "korrupt och konspirerade för att skydda negativt beteende på grund av sitt eget personliga förakt för en visselblåsare" och att han var "ett utmärkt exempel på sådana konspirerade och motstridiga intressen". I detta avseende hänvisade klaganden till tre skrivelser från GD Inre marknaden och tjänster till klaganden och det irländska medicinska rådet.

2.2 I sitt yttrande konstaterade kommissionen att många av de frågor som klaganden tog upp inte rörde frågor om gemenskapsrätten. Parallellt med en framställning (ref. 642/99) till parlamentet hade klaganden framfört anklagelser mot de irländska myndigheterna om erkännande i Irland av hennes kvalifikationer inom ortopedisk kirurgi. Framställningen hade avslutats av parlamentet. Problemet hade också lösts av Solvit. På grundval av de framlagda uppgifterna drog kommissionen slutsatsen att klaganden två gånger hade dragit tillbaka sin ansökan om yrkesmässigt erkännande av sin grekiska specialisering inom ortopedisk kirurgi i Irland. Det blev också uppenbart att om klaganden skulle återinföra sin ansökan skulle hon automatiskt erkännas (protokoll från mötet den 16 april 2004 med den irländska SOLVIT-samordnaren). Solvit-förfarandet avslutades, liksom de andra förfarandena. Kommissionen påpekade också att klaganden också gjorde en annan framställning (ref. 974/2003) 2003, till vilken svaret på framställning nr 642/99 upprepades i februari 2004. Kommissionen förklarade att det på grundval av denna tydliga rättsliga situation var svårt att förstå de ogrundade påståenden som klaganden framförde i sitt klagomål till ombudsmannen och att koppla påståendena till kodexen för god förvaltningssed eller till kommissionens meddelande om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten. Kommissionen uppgav också att klagandens påstående att en viss tjänsteman vid kommissionen var korrupt var omotiverat och ogrundat. Kommissionen drog därför slutsatsen att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden.

2.3 Ombudsmannen noterar att klaganden har ingett sammanlagt tre framställningar till parlamentet om sitt klagomål (ref. 97/4608, 642/99 och 974/2003).

2.4 I artikel 195 i EG-fördraget föreskrivs att "[i] enlighet med sina uppgifter skall Europeiska ombudsmannen genomföra undersökningar som han finner befogade (...)". Ombudsmannen anser att det inte finns någon anledning för honom att undersöka ett klagomål om klaganden har ingett en framställning till parlamentet om samma ämne.

2.5 Ombudsmannen noterar att den senaste framställningen (974/2003) till parlamentet gällde innehållet i överträdelseklagomålet mot Irland. Under rubriken ”Syfte med din framställning” nämnde klaganden följande: "Genom EG:s inre marknad åberopa undersökningsbefogenheter och genomdriva lagstiftning om monopol och en hård kärnkartell för medicinsk licensiering i Irland. Underlåtenhet av irländska lagstadgade organ att införliva lagstiftning om jämlikhet, konkurrens, dataskydd, fri rörlighet, rätten till rättsligt försvar och erkännande av akademiska titlar. Inom ramen för sin framställning uppgav klaganden att en tjänsteman vid enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster (7) ”hindrade en utredning av överträdelser som begåtts av Irish Medical Council och har ignorerat skriftliga bevis som är tillräckliga för att åberopa befogenheter i överträdelseförfaranden mot Irland för omfattande missbruk av statliga befogenheter och diskriminering på grund av mitt grekiska medborgarskap” och att hon höll honom ”enbart ansvarig för försumlighet, åsidosättande av lagstadgade skyldigheter och hindrande av rättvisan”. I sitt yttrande av den 19 maj 2004 om framställningen uppgav kommissionen att framställarens fall hade varit föremål för ett Solvit-förfarande och att man på grundval av den information som lagts fram drog slutsatsen att hon två gånger hade dragit tillbaka sin ansökan om yrkesmässigt erkännande av sin grekiska specialisering inom ortopedisk kirurgi i Irland. Kommissionen påpekade att det irländska medicinska rådet hade bekräftat att om framställaren skulle återinföra sin ansökan skulle hon automatiskt erkännas, och att Solvit-centrumet i Grekland därför gick med på att Solvit-ärendet skulle avslutas. Ombudsmannen noterar att ordföranden för utskottet för framställningar, Marcin Libicki, på grundval av kommissionens yttrande över framställningen i en skrivelse av den 17 juni 2005 informerade klaganden om att behandlingen av framställningen hade avslutats.

2.6 Ombudsmannen noterar av ovanstående att parlamentet har behandlat en framställning som omfattar innehållet i kommissionens hantering av överträdelseklagomålet. Inga ytterligare undersökningar från ombudsmannens sida är därför motiverade när det gäller den väsentliga aspekten av kommissionens hantering av överträdelseklagomålet.

2.7 I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden dock ett annat påstående som inte omfattades av behandlingen av framställningen i utskottet för framställningar, nämligen påståendet om korruption mot en tjänsteman från enheten för reglerade yrken vid GD Inre marknaden och tjänster. Det faktum att en klagande också har lämnat in en framställning till parlamentets utskott för framställningar hindrar inte nödvändigtvis ombudsmannen från att granska ett klagomål i den mån det omfattar aspekter av detta som inte har lämnats in till eller behandlats av utskottet för framställningar. Ombudsmannen ska därför nedan undersöka det påstående som inte behandlades under behandlingen av framställningen.

2.8 I detta avseende noterar ombudsmannen att den enda bevisning som klaganden lade fram för att visa att tjänstemannen var korrupt var tre skrivelser från GD Inre marknaden och tjänster. Ombudsmannen har noggrant analyserat dessa skrivelser, det vill säga skrivelserna av den 10 juni 2002 och den 2 mars 2003 från nämnda tjänsteman till Irish Medical Council och skrivelsen av den 26 augusti 2002 från nämnda tjänsteman till klaganden. Inget i dessa skrivelser stöder klagandens påstående, som därför inte har styrkts. Kommissionen har därför inte funnit några administrativa missförhållanden.

3 Slutsats

Med tanke på att parlamentet har behandlat en framställning som omfattade innehållet i klagandens överträdelseklagomål är inga ytterligare undersökningar av ombudsmannen i detta klagomål motiverade.

När det gäller den del av klagomålet som inte omfattades av framställningen konstateras inget administrativt missförhållande.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) "SOLVIT" är ett onlinenätverk som inrättades 2001 av kommissionen tillsammans med medlemsstaterna i syfte att lösa problem som uppstår för enskilda medborgare och företag till följd av felaktig tillämpning av lagstiftningen om den inre marknaden. Alla EU-medlemsstater har ett nationellt Solvit-centrum (http://ec.europa.eu/solvit/site/index_en.htm).

(2) Kommissionen hänvisade till sin egen kodex (kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom, EGT L 267, s. 63).

(3) EGT L 165, 1993, s. 1.

(4) Mål C-232/99, kommissionen mot Spanien, REG 2002, s. I-4235.

(5) Mål C-110/01, Tennah-Durez, REG 2003, s. I-6239.

(6) Kommissionens rekommendation C(2001)3901 av den 7 december 2001 om principer för användning av Solvit – problemlösningsnätverket för den inre marknaden, EGT L 331, 2001, s. 79.

(7) Det gäller samma tjänsteman som den som nämns i detta klagomål till ombudsmannen.