Strasbourg den 27 april 2004

Bäste herr X.,

Den 10 oktober 2003 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen angående din uppmaning till Europeiska kommissionen att göra det till ett villkor för rätten att ansöka om gemenskapsfinansiering att mottagarna av sådan finansiering bör ha en intern struktur som erbjuder skydd mot diskriminering och intolerans på personalområdet.

Den 4 november 2003 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 21 januari 2004. Jag vidarebefordrade den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 15 mars 2004.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

I oktober 2003 ingavs ett klagomål till ombudsmannen mot Europeiska kommissionen angående dess villkor för att kunna ansöka om gemenskapsfinansiering.

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Han arbetade tidigare för en organisation (nedan kallad organisationen), som orättvist avskedade honom och avslöjade en strukturellt utformad ledningskris. Han vände sig flera gånger till kommissionen i frågan, eftersom kommissionen är organisationens största finansiella bidragsgivare, främst genom ramprogrammet. I en skrivelse av den 28 augusti 2003 begärde han att kommissionen skulle utvidga sin finansieringspolitik från att vara strikt inriktad på "skatteaspekter" till att även omfatta en uttrycklig oro för den mänskliga aspekten. Han avslutade sin skrivelse med att kräva att kommissionen skulle avbryta sitt ekonomiska bidrag till organisationen till dess att en mekanism som säkerställer efterlevnad av lag och moral har införlivats i organisationens förvaltningssystem. Som svar förklarade kommissionen att den faktiskt finansierar organisationens projekt, men att den absolut inte har något ansvar för hur organisationen förvaltar sin personal.

I sitt klagomål till ombudsmannen förklarar klaganden att han medger att kommissionen inte har något direkt ansvar för vad som händer på personalområdet inom organisationen. Kommissionens svar på hans skrivelse var emellertid otillfredsställande, eftersom han inte begärde att kommissionen skulle ingripa direkt i organisationens interna angelägenheter. Vad han begärde var ett "självingripande" från kommissionen genom dess finansieringspolitik, med andra ord att den skulle kräva att dess avtalsslutande parter, genom kriterierna för berättigande till finansiering, skulle uppfylla grundläggande etiska normer och följa rättsprinciper och humanitetsprinciper på området mänskliga resurser.

Klaganden hävdar i huvudsak att kommissionen inte har besvarat alla de synpunkter som framfördes i hans skrivelse till kommissionen av den 28 augusti 2003.

Klaganden hävdar att kommissionen som ett villkor för att vara berättigad att ansöka om gemenskapsfinansiering bör fastställa ett krav på att mottagarna av sådan finansiering bör ha en intern struktur som erbjuder skydd mot diskriminering och intolerans på personalområdet.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framför kommissionen följande synpunkter:

I motsats till vad klaganden hävdar besvarade kommissionen de synpunkter som klaganden framförde i sin skrivelse av den 28 augusti 2003. Detta gjordes redan genom en skrivelse av den 4 augusti 2003, som var ett svar på en skrivelse som klaganden skickade före sin skrivelse av den 28 augusti 2003. Genom skrivelser av den 2 och den 30 oktober 2003 lämnade kommissionen ytterligare klargöranden. I skrivelsen av den 4 augusti 2004 informerades klaganden om följande: Beviljandet av finansiellt stöd inom ramprogrammet styrs av principerna om öppenhet, opartiskhet och likabehandling. Förslagen lämnas in efter offentliggjorda ansökningsomgångar och utvärderas av oberoende experter på grundval av de kriterier som gäller för en viss ansökningsomgång. Dessa kriterier, som utgör ett verktyg för att utvärdera ett visst förslag i förhållande till målen och prioriteringarna i det berörda programmet, förtecknas också i arbetsprogrammet, som i sig är tillgängligt för allmänheten. När kommissionen har beslutat att finansiera ett förslag undertecknas ett avtal mellan kommissionen och stödmottagaren. I detta avtal anges parternas rättigheter och skyldigheter med avseende på föremålet för avtalet (dvs. projektet), men det omfattar inte avtalspartens interna förhållanden, inbegripet anställningsförhållanden, som regleras av nationell lagstiftning.

Dessutom vill kommissionen upprepa att kriterierna för stödberättigande för sökande till indirekta åtgärder inom gemenskapens ramprogram fastställs i de grundläggande rättsakter som styr gemenskapens ramprogram (1), i gemenskapens budgetförordning (2) och i reglerna för dess genomförande (3). Kommissionen bekräftar att de indirekta åtgärder som organisationen lämnat in till fullo uppfyllde dessa kriterier för stödberättigande.

Kriterierna för stödberättigande, som fastställs i gemenskapsförordningar, omfattar inte klagandens anspråk. Detsamma gäller de utvärderingskriterier som fastställs i rådets och Europaparlamentets förordning om regler för deltagande och spridning av resultat, särskilt artikel 10 i den förordningen (4). Det regelverk som för närvarande är tillämpligt på området indirekta åtgärder inom ramprogrammet ger därför inte kommissionen befogenhet att ingripa i en tvist som rör en (framtida) stödmottagare inom ramen för dess indirekta åtgärder och en av stödmottagarens anställda.

Mot bakgrund av ovanstående kunde avtalet mellan kommissionen och organisationen inte sträcka sig längre än till att fastställa parternas rättigheter och skyldigheter när det gäller genomförandet av projektet. Klagandens förhållande till organisationen är därför en fråga för nationell lagstiftning.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter gör klaganden sammanfattningsvis följande anmärkningar:

Kommissionen fortsätter att misstolka problemen inom organisationen som irrelevanta för dess finansieringspolitik. Den använder sina befintliga förfaranderegler som en ursäkt för att inte ingripa och den diagnostiserar problemet som en intern fråga för organisationen, som ligger utanför dess intresse. Denna diagnos skapar dock bara förvirring kring problemet, nämligen att det finns kryphål i kommissionens finansieringspolitik. Dessa kryphål består i att begränsa begreppet ”korruption” till administrativa missförhållanden enbart på det finansiella området.

Kommissionens yttrande strider dessutom mot en av dess egna regler, nämligen artikel 10.5 i reglerna för deltagande och spridning av resultat. I denna artikel föreskrivs att en organisation som ”strider mot grundläggande etiska principer” bör uteslutas från finansiering.

Samtidigt försöker kommissionen avleda uppmärksamheten från sitt uppdrag som det verkställande organ som ansvarar för skyddet av EU-medborgarnas grundläggande rättigheter. Kommissionen måste respektera den grundläggande rätten till mänsklig värdighet (artikel 1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna), rätten till skydd vid uppsägning utan saklig grund (artikel 30 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) och rätten att söka arbete och att arbeta (artikel 15 i stadgan om de grundläggande rättigheterna).

Genom att stödja organisationen, som drivs utan någon intern etisk kod eller rättslig ram, vägrar kommissionen rätten för organisationens anställda att skyddas mot organisationens ledning. Denna typ av orättvisa kan inte förhindras av någon nationell domstol, som kan hantera konsekvenserna av ett fel först efter det att felet har begåtts. Gemenskapsbestämmelserna medger således på förhand straffrihet för lagöverträdarna.

Även om ingen av de förfaranderegler som kommissionen citerar förbjöd finansiering till sådana institutioner som organisationen bör ombudsmannen inleda en undersökning av de avslöjade kryphålen i finansieringspolitiken.

BESLUTET

1 Påstått obesvarade punkter

1.1 Klagomålet gäller kommissionens villkor för att få ansöka om gemenskapsfinansiering. Den klagande hävdar att kommissionen inte har besvarat alla de synpunkter som framfördes i hans skrivelse till kommissionen av den 28 augusti 2003 om kriterierna för stödberättigande i samband med ansökningar om gemenskapsfinansiering. Enligt klaganden förklarade kommissionen att den inte har något direkt ansvar för en uppdragstagares interna relationer på personalområdet. Detta svar var dock otillfredsställande, eftersom klaganden inte hade begärt något direkt ingripande, utan ett ingripande genom kommissionens finansieringspolitik, dvs. att kommissionen skulle kräva att de avtalsslutande parterna, genom kriterierna för stödberättigande, uppfyllde grundläggande etiska normer och följde rättsprinciper och humanitetsprinciper på området för mänskliga resurser.

1.2 Kommissionen har gjort gällande att den har besvarat klagandens synpunkter. I en skrivelse av den 4 augusti 2003, som var ett svar på en skrivelse som klaganden hade skickat före sin skrivelse av den 28 augusti 2003, redogjorde kommissionen för förfarandet för beviljande av finansiellt stöd inom ramprogrammet. Alla förslag utvärderas på grundval av vissa kriterier och i det slutliga avtalet anges parternas rättigheter och skyldigheter med avseende på det berörda projektet, men det omfattar inte avtalspartens interna förbindelser.

1.3 Ombudsmannen noterar att kommissionens ståndpunkt när det gäller kriterierna för stödberättigande har förtydligats ytterligare i dess yttrande (se 2.2 nedan), som vidarebefordrades till klaganden för synpunkter. Mot bakgrund av detta anser ombudsmannen att det inte är nödvändigt att ytterligare undersöka denna aspekt av klagomålet.

2 Klagandens yrkande

2.1 Den klagande hävdar att kommissionen som ett villkor för att kunna ansöka om gemenskapsfinansiering bör fastställa att mottagarna av sådan finansiering måste ha en intern struktur som erbjuder skydd mot diskriminering och intolerans när det gäller mänskliga resurser.

2.2 Kommissionen påpekar att kriterierna för stödberättigande för sökande till indirekta åtgärder inom gemenskapens ramprogram fastställs i de grundläggande rättsakter som styr gemenskapens ramprogram (5), i gemenskapens budgetförordning (6) och i genomförandebestämmelserna (7). Detta regelverk omfattar inte klagandens påstående, vilket innebär att det inte tillåter kommissionen att ingripa i en tvist som rör en (framtida) stödmottagare som omfattas av dess indirekta åtgärder och en av stödmottagarens anställda. Avtalet mellan kommissionen och organisationen, som är klagandens tidigare arbetsgivare, kunde inte sträcka sig längre än till att fastställa parternas rättigheter och skyldigheter när det gäller genomförandet av projektet. Uppdragstagarens interna förhållanden, inklusive anställningsförhållanden, regleras av nationell lagstiftning.

2.3 Klaganden hävdar att kommissionen använder sina befintliga förfaranderegler som en ursäkt för att inte ingripa på området för stödmottagarnas personalresurser. Det verkliga problemet är dock att det finns kryphål i kommissionens finansieringspolitik, som består i att begränsa begreppet "korruption" till administrativa missförhållanden enbart på det finansiella området.

Klaganden hävdar vidare att kommissionens ståndpunkt att den inte kan ingripa strider mot artikel 10.5 i reglerna för deltagande och spridning av resultat. Genom att inta denna ståndpunkt misslyckas kommissionen dessutom med att fullgöra sitt uppdrag som det verkställande organ som ansvarar för skyddet av EU-medborgarnas mänskliga rättigheter, särskilt respekten för artiklarna 1, 15 och 30 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt klaganden innebär kommissionens brist på ingripande också att anställda hos de stödmottagare som saknar en intern etisk kod eller en rättslig ram nekas skydd, eftersom nationella domstolar endast kan hantera konsekvenserna av ett fel efter det att felet har begåtts. Gemenskapsbestämmelserna medger således på förhand straffrihet för lagöverträdarna.

Slutligen hävdar klaganden att ombudsmannen bör inleda en undersökning av de avslöjade kryphålen i kommissionens finansieringspolitik.

2.4 Ombudsmannen erinrar om att det i artikel 114 i budgetförordningen (8) föreskrivs att en sökande, för att vara berättigad till gemenskapsbidrag, inte får befinna sig i någon av de situationer som avses i artiklarna 93 och 94 i den förordningen, t.ex. konkurs, fällande dom för brott mot yrkesetiken eller underlåtenhet att betala sociala avgifter eller skatter. Ombudsmannen noterar också att enligt artikel 167 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat "EG-fördraget") skall reglerna för deltagande i det fleråriga ramprogrammet för företag, forskningscentrum och universitet antas av Europaparlamentet och rådet i enlighet med förfarandet i artikel 251 i samma fördrag. Dessa regler skall t.ex. omfatta kriterier för utvärdering och urval av åtgärder inom forskning och teknisk utveckling (9). I enlighet med detta har Europaparlamentet och rådet fastställt kriterier för utvärdering i artikel 10 i förordning (EG) nr 2321/2002 (10), där det föreskrivs att förslag till indirekta åtgärder skall utvärderas i enlighet med de kriterier som anges i den artikeln. Dessa kriterier är endast inriktade på de faktiska förslagen och förmågan att genomföra de indirekta åtgärderna.

Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att reglerna för beviljande av bidrag och deltagande i ramprogrammet är strikt definierade genom de besluts- och lagstiftningsförfaranden som fastställs i EG-fördraget. Ingenting i dessa regler tycks föreskriva några krav när det gäller stödmottagarnas förvaltning av sina personalresurser. Kommissionens ståndpunkt att den inte har befogenhet att ingripa i personalfrågor genom tilldelningsförfarandet förefaller därför rimlig.

2.5 Ombudsmannen anser inte att ovanstående slutsatser vederläggs av de argument som klaganden framfört i sina synpunkter. När det gäller klagandens hänvisning till artikel 10.5 i förordning (EG) nr 2321/2002 noterar ombudsmannen att det i den artikeln föreskrivs att ett förslag till en indirekt åtgärd som strider mot grundläggande etiska principer inte ska väljas ut. Artikel 10.5 förefaller emellertid inte föreskriva några krav avseende den interna förvaltningen hos den sökande som lämnar in förslaget.

När det gäller klagandens argument att kommissionen, genom att inte ingripa på området för stödmottagarnas personalresurser, inte respekterar stadgan om de grundläggande rättigheterna, erinrar ombudsmannen om att kommissionen i sitt yttrande påpekade att stödmottagarnas förbindelser med de anställda regleras av nationell lagstiftning. Ombudsmannen noterar att gemenskapen enligt EG-fördraget endast har begränsad behörighet i frågor som rör arbetsrätt och arbetsvillkor och att det i artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att bestämmelserna i stadgan riktar sig till unionens institutioner och organ ”med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen”. Ombudsmannen anser därför att kommissionens hänvisning till nationell lagstiftning i detta sammanhang är motiverad.

2.6 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionens svar på klagandens begäran är rimligt. Ombudsmannen finner därför inga administrativa missförhållanden från kommissionens sida när det gäller denna aspekt av klagomålet.

2.7 Ombudsmannen noterar att den klagande i sina synpunkter uppmanar ombudsmannen att undersöka påstådda befintliga kryphål i kommissionens finansieringspolitik och innehåller ett nytt påstående om att gemenskapsreglerna på förhand medger straffrihet för de mottagare av gemenskapsfinansiering som saknar en intern etisk kod eller en rättslig ram på personalområdet. Eftersom dessa punkter ger upphov till andra frågor än det ursprungliga klagomålet, och med beaktande av slutsatserna ovan, anser ombudsmannen att det inte är motiverat att undersöka dem. Eftersom dessa punkter tyder på ett problem som kan gälla gemenskapslagstiftningens förtjänster och eventuella fall av administrativa missförhållanden, påpekar ombudsmannen dessutom att klaganden skulle kunna överväga att lämna in en framställning till Europaparlamentet om dessa frågor.

3 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål verkar det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden från kommissionens sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänlig hälsning

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006), EGT L 232, 29.8.2002, s. 1.

Rådets beslut av den 30 september 2002 om antagande av ett särskilt program för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration: ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet” (2002–2006), EGT L 294, 29.10.2002, s. 1,

Rådets beslut av den 30 september 2002 om antagande av ett särskilt program för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration: Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006), EGT L 294, 29.10.2002, s. 44.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2321/2002 av den 16 december 2002 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i, samt om regler för spridning av forskningsresultat för, genomförandet av Europeiska gemenskapens sjätte ramprogram (2002–2006), EGT L 355, 30.12.2002, s. 23.

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(3) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2321/2002 av den 16 december 2002 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i, samt om regler för spridning av forskningsresultat för, genomförandet av Europeiska gemenskapens sjätte ramprogram (2002–2006), EGT L 355, 30.12.2002, s. 23.

(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006), EGT L 232, 29.8.2002, s. 1.

Rådets beslut av den 30 september 2002 om antagande av ett särskilt program för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration: ”Att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet” (2002–2006), EGT L 294, 29.10.2002, s. 1,

Rådets beslut av den 30 september 2002 om antagande av ett särskilt program för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration: Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet (2002–2006), EGT L 294, 29.10.2002, s. 44.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2321/2002 av den 16 december 2002 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i, samt om regler för spridning av forskningsresultat för, genomförandet av Europeiska gemenskapens sjätte ramprogram (2002–2006), EGT L 355, 30.12.2002, s. 23.

(6) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(7) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(8) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(9) Se punkt 2 fotnot 2 i bilaga III till Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006), EGT L 232, 29.8.2002, s. 1.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2321/2002 av den 16 december 2002 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i, samt om regler för spridning av forskningsresultat för, genomförandet av Europeiska gemenskapens sjätte ramprogram (2002-2006), EGT L 355, 30.12.2002, s. 23.