Strasbourg den 2 februari 2004

Bästa fru H.,

Den 26 juni 2003 lämnade du in ett klagomål mot Europeiska kommissionen till Europeiska ombudsmannen angående kommissionens beslut att undanta vissa utgifter från gemenskapsfinansiering. Den 23 juli 2003 översände ni på min begäran ett antal styrkande handlingar till mig.

Den 25 juli 2003 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 17 november 2003. Jag översände den till Er den 26 november 2003 med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

I en skrivelse av den 28 november 2003 informerade ni mig om att ärendet borde anses ha behandlats. I mitt svar av den 12 december 2003 upprepade jag min uppmaning att inkomma med synpunkter på kommissionens yttrande och erbjöd er en förlängning av tidsfristen för detta. Jag bad er att kontakta mitt kontor fram till den 31 december 2003 om ni skulle vilja utnyttja detta erbjudande. Det verkar inte ha skett någon sådan kontakt.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (EGT nr L 215, s. 85) föreskrevs en stödordning för att bland annat främja extensifiering av jordbruket. Jordbrukare skulle till exempel kunna få bidrag om djurenheterna per hektar inte översteg en viss siffra (1,4). För att beräkna den relevanta siffran föreskrevs i förordningen att ”hästdjur som är äldre än sex månader” skulle beaktas som 1,0 djurenheter. Tackor och getter räknas som 0,15 djurenheter.

En jordbrukare i Karlsruhe-området ansökte om bidrag enligt förordningen. Hans land täckte 3 hektar, och han hade 4 hästar och en dvärg åsna. Jordbrukaren ansåg att åsnan var ungefär lika stor som en tacka. Han beräknade därför totalt 4,15 LSU och därmed en genomsnittlig LSU per hektar något under det relevanta tröskelvärdet på 1,4 LSU/hektar. Den behöriga myndigheten i området (Landwirtschaftsamt Wildberg) undersökte frågan och kom fram till att en LSU på 0,16 var lämplig för dvärgåsnan. Detta innebar att det relevanta tröskelvärdet fortfarande respekterades.

En senare kontroll av Europeiska kommissionen ledde till slutsatsen att detta tillvägagångssätt var felaktigt, med tanke på att åsnan tillhörde hästdjuret för vilket en LSU på 1,0 måste beräknas. Till följd av detta begärdes det bidrag som hade betalats ut till den berörda jordbrukaren tillbaka. Enligt klaganden uppgick det relevanta beloppet till 240 tyska mark.

Enligt klaganden, ordföranden för Regierungspräsidium Karlsruhe, genomför kommissionen stickprovskontroller av jordbruksstöd som beviljas av medlemsstaterna. Av 100 000 ansökningar kontrolleras t.ex. cirka 400. Om det visar sig att 40 av de 400 ansökningar som kontrollerats har beviljats felaktigt anser kommissionen att 10 % (40/400) av det totala bidraget har betalats ut felaktigt.

Enligt klaganden utförde kommissionen endast en kontroll i detta sammanhang, nämligen den som gällde den ovannämnda jordbrukaren. Av alla kontrollerade ansökningar (dvs. en) visade sig alltså 100 % ha hanterats felaktigt. Klaganden hävdar att kommissionen därför drog slutsatsen att hela den subvention som beviljats delstaten Baden-Württemberg (927 401 euro) borde dras tillbaka med verkan från och med påföljande år. Enligt klaganden har flera överklaganden visat sig vara resultatlösa.

I sitt klagomål ansåg klaganden i princip att det är orättvist och oproportionerligt att bestraffa delstaten med nästan 1 miljon euro på grund av ett enda misstag avseende en enda ansökan.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Klagomålet gällde uteslutandet av Tysklands utgifter på 927 401 euro från gemenskapsfinansiering genom kommissionens beslut 2003/364/EG av den 15 maj 2003 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)(1). Beslutet att undanta detta belopp från gemenskapsfinansiering hade under tiden vunnit laga kraft, eftersom Tyskland, som var den enda part som hade rätt att överklaga beslutet, inte hade ansett det nödvändigt att väcka talan vid domstolen.

I sak hänvisade kommissionen till den slutrapport som förlikningsorganet hade antagit den 22 oktober 2002 och översänt till de tyska myndigheterna den 24 oktober 2002. Förlikningsorganet inrättades genom kommissionens beslut 94/442/EG av den 1 juli 1994 om ett förlikningsförfarande i samband med räkenskapsavslutet för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)(2). Dess uppdrag var att försöka jämka samman kommissionens och den berörda medlemsstatens olika ståndpunkter i fråga om beslut om avslag på ansökan om gemenskapsfinansiering från garantisektionen vid EUGFJ.

Det framgår av denna rapport att de tyska myndigheterna ansåg att det fel som hade begåtts i det enskilda fallet och som nämns i förevarande klagomål var ett ”systematiskt” fel, medan kommissionen ansåg att det utgjorde ett ”slumpmässigt” fel. Om ett slumpmässigt fel upptäcks i ett urval antas det att felet reproducerar sig proportionellt i alla transaktioner där urvalet gjordes. Tvärtom kan ett systematiskt fel, vars orsaker kan fastställas, bedömas isolerat, eftersom det antas att det endast påverkar de transaktioner som berörs av detta fel.

I förlikningsorganets rapport konstateras att de tyska myndigheterna under förhandlingen medgav att felet, i motsats till deras ursprungliga förklaringar, inte var isolerat, utan att vissa liknande fall hade upptäckts. Kommissionen anser att detta bekräftade felets ”slumpmässiga” karaktär.

Förlikningsorganet drog slutsatsen att det inte kunde nå en kompromiss mellan de båda parternas åsikter.

Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt i den sammanfattande rapporten av den 28 februari 2003 om resultaten av de kontroller som hade utförts.

Kommissionen ansåg att dess tillvägagångssätt var korrekt, i enlighet med de principer som styr revisionen och vederbörligen motiverat. Rådet underströk att förlikningsorganet inte hade funnit några oegentligheter när det gäller detta tillvägagångssätt.

Kommissionen tillade att avslutandet av räkenskaperna av nödvändighet avsåg ett tidigare budgetår som avslutades. I förevarande fall rörde det sig om kostnader som uppkommit under år 2000. Den finansiella korrigeringen avsåg således det förflutna, även om den gjordes i ett senare skede. Avslutandet av räkenskaperna hade inga automatiska återverkningar på gemenskapsfinansieringen under de följande budgetåren. Utgifterna under de följande åren kontrollerades i sin tur i efterhand.

Klagandens synpunkter

Kommissionens yttrande översändes till klaganden för synpunkter.

I sitt svar noterade klaganden att hon inte bestred att kommissionen hade agerat korrekt i formella termer. Hon påpekade dock att hon hade en annan uppfattning om ombudsmannens mandat och arbetsmetoder och att hon ansåg att en ombudsman inte bör vara företrädare för de högre leden i byråkratin.

Klaganden avslutade med att säga att ärendet borde anses ha behandlats och att hon inte längre skulle besvära ombudsmannen.

Ombudsmannens ansträngningar för att klargöra situationen

Eftersom det föreföll föreligga ett möjligt missförstånd skrev ombudsmannen till klaganden för att informera henne om att ombudsmannen vid handläggningen av klagomål försöker fastställa om det har förekommit administrativa missförhållanden. Han påpekade att begreppet ”administrativa missförhållanden” utgör ett vidsträckt begrepp och att det faktum att ett beslut har antagits i enlighet med lagen således inte nödvändigtvis innebär att det inte föreligger några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen informerade vidare klaganden om att han innan han tog ställning till ett klagomål bad administrationen om ett yttrande och därefter gav klaganden möjlighet att lämna synpunkter. Han betonade att detta inte bara var förenligt med principen om att höra de berörda parterna, utan även låg i klagandens intresse. Ombudsmannen betonade också att han agerar helt oberoende och att han inte på något sätt är företrädare för administrationen.

I sin skrivelse upprepade ombudsmannen sin uppmaning till klaganden att lämna synpunkter på kommissionens yttrande och bad klaganden att kontakta sitt kontor senast den 31 december 2003 om hon ville utnyttja denna möjlighet. Ombudsmannen påpekade att om han inte skulle höras av klaganden senast detta datum skulle han avsluta ärendet på hennes begäran och informera henne och kommissionen om detta.

Klaganden kontaktade inte ombudsmannen eller inkom med ytterligare synpunkter.

Beslutet

1 Påstått orättvist beslut om avslutande av räkenskaperna

1.1 Genom beslut 2003/364/EG av den 15 maj 2003 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)(3) beslutade Europeiska kommissionen att undanta utgifter som verkställts av Tyskland under 2000 och som uppgår till 927 401 euro från gemenskapsfinansiering. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden, ordföranden för Regierungspräsidium Karlsruhe, att detta beslut var orättvist och oproportionerligt eftersom det grundade sig på ett enda fall där det aktuella beloppet hade varit 240 DM.

1.2 I sitt yttrande förklarade kommissionen skälen till sitt beslut och ansåg att dess tillvägagångssätt hade varit korrekt, i enlighet med principerna för revisionen och vederbörligen motiverat.

1.3 Yttrandet översändes till klaganden för synpunkter. I sitt svar informerade klaganden ombudsmannen om att ärendet borde anses ha behandlats. Eftersom det föreföll föreligga ett möjligt missförstånd skrev ombudsmannen till klaganden för att förklara syftet med hans undersökning och för att på nytt uppmana honom att lämna synpunkter på kommissionens yttrande. Klaganden accepterade dock inte detta erbjudande.

2 Slutsats

Det framgår av den information som klaganden lämnat till ombudsmannen att hon vill dra tillbaka klagomålet. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) EGT L 124, 2003, s. 45.

(2) EGT L 182, 1994, s. 45.

(3) EGT L 124, 2003, s. 45.