Strasbourg den 23 januari 2004

Bäste S.,

Den 21 april 2003 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen där du hävdade att kommissionen inte hade svarat på dina skrivelser av den 30 december 2002, den 2 mars 2003 och den 24 mars 2003.

Den 30 april 2003 kontaktade mina avdelningar informellt kommissionen för att ta reda på om ett svar på era skrivelser hade skickats under tiden.

Den 4 och 10 maj 2003 översände du ytterligare upplysningar om ditt klagomål till mig.

Den 12 maj 2003 översände kommissionen till mig en kopia av en skrivelse av den 30 april 2003 som hade översänts till er den 6 maj 2003.

Den 21 maj 2003 vidarebefordrade jag ert klagomål till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 18 september 2003.

I en skrivelse som skickades till mig den 17 september 2003 framförde ni ytterligare två påståenden.

Den 23 september 2003 vidarebefordrade jag Er skrivelse av den 17 september 2003 till kommissionen och bad den att yttra sig över de ytterligare påståenden som Ni hade framfört i denna. Du informerades om detta i ett brev till dig samma dag.

Den 9 oktober 2003 översände jag en kopia av den tyska översättningen av kommissionens första yttrande av den 18 september 2003. I en skrivelse av den 10 oktober 2003 framförde Ni synpunkter på detta yttrande.

Den 29 oktober 2003 översände kommissionen sitt yttrande om de påståenden som ni hade framfört i er skrivelse av den 17 september 2003. Jag översände detta yttrande till Er den 11 november 2003 med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 15 december 2003.

Inga synpunkter inkom från Er vid detta datum.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Den ursprungliga anmärkningen

Den 30 december 2002 skrev klaganden, som är tysk medborgare, till Diamantopoulou, ledamot av Europeiska kommissionen med ansvar för generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik, för att be om upplysningar. Klaganden påpekade att ett ridcenter för funktionshindrade och socialt missgynnade barn och ungdomar i Berlin stod inför ekonomiska svårigheter på grund av minskningen av den statliga finansieringen i allmänhet och minskningen av delstaten Berlins budget i synnerhet. Han bad därför om information om huruvida EU var i stånd att bevilja finansiellt stöd till ridcentret och om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att erhålla sådant stöd.

Eftersom inget svar inkom skickade klaganden en påminnelse till Diamantopoulou den 2 mars 2003 och ytterligare en påminnelse till GD Sysselsättning och socialpolitik den 24 mars 2003.

I sitt klagomål till ombudsmannen, som ingavs i april 2003, hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att svara på dessa skrivelser.

Klagandens skrivelse av den 4 maj 2003

I en ytterligare skrivelse till ombudsmannen av den 4 maj 2003 påpekade klaganden att han under tiden hade fått ett svar från kommissionen daterat den 23 april 2003. Enligt detta svar förvaltades alla medel som eventuellt kunde vara tillgängliga för projekt som den som klaganden nämnde av medlemsstaterna. Klaganden uppmanades därför att kontakta delstaten Berlins regering.

Klaganden ansåg att kommissionens svar var otillfredsställande. Han anser att kommissionen bör tillhandahålla information om EU-medel som har gjorts eller håller på att göras tillgängliga för medlemsstaterna för sådana projekt. Han påpekade att det tidigare hade förekommit fall där medel som tillhandahållits av EU inte hade utnyttjats eller använts på grund av nationella myndigheters försumlighet. Enligt klaganden var sådana uppgifter särskilt viktiga med tanke på att 2003 hade utsetts till ”Europeiska handikappåret”. Klaganden uttryckte en förhoppning om att hans oro skulle bemötas med kommissionens godkännande, även om det inte skulle vara möjligt att ge ett direkt ekonomiskt stöd eller bidrag.

Kommissionens skrivelse av den 6 maj 2003

Den 6 maj 2003 skickade kommissionen ytterligare en skrivelse (av den 30 april 2003) till klaganden, i vilken den informerade klaganden om att inga medel kunde göras tillgängliga från Europeiska kommissionens budget för det ändamål som klaganden beskrev. Enligt skrivelsen hade dessa uppgifter redan lämnats i kommissionens tidigare svar.

Klagandens skrivelse av den 10 maj 2003

Den 10 maj 2003 översände klaganden till ombudsmannen kopior av skrivelser som han hade mottagit från det tyska förbundsministeriet för hälsa och social trygghet och från senaten i Berlin, i vilka han informerades om att varken nationella eller regionala medel eller stöd från Europeiska socialfonden fanns tillgängliga för ridcentret. Det federala ministeriet förklarade att stöd från Europeiska socialfonden endast planerades för att bekämpa arbetslösheten. I sin skrivelse till ombudsmannen uttryckte klaganden åsikten att endast läppstift betalades för det mål som eftersträvades med Europeiska handikappåret. Enligt klaganden förstärkte denna situation behovet av ett tillfredsställande svar från kommissionen.

Frågeställningen

Mot bakgrund av klagandens skrivelser av den 4 och 10 maj 2003 ansåg ombudsmannen att klaganden nu hävdade att kommissionen inte hade lämnat ett tillfredsställande svar på de frågor som han hade ställt till den i sina skrivelser av den 30 december 2002, den 2 mars 2003 och den 24 mars 2003. Ombudsmannen bad därför kommissionen att avge ett yttrande om detta påstående.

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Den klagandes skrivelse av den 30 december 2002 hade tyvärr förvanskats.

Den ansökan om finansiering som klaganden hade lämnat in hade granskats av de avdelningar som sysslade med Europeiska handikappåret och programmet för social integration. Enligt rådets beslut om inrättande av Europeiska handikappåret kan ekonomiskt stöd endast ges till konferenser på europeisk nivå som främjar Europeiska handikappåret och till utbyte av exempel på bästa praxis på nationell och europeisk nivå. Ekonomiskt stöd inom ramen för programmet för social integration kan endast beviljas forsknings- och informationsprogram och utbyte av exempel på bästa praxis.

Kommissionen kunde inte subventionera projekt som inte uppfyllde kriterierna för bidrag inom ramen för ett särskilt gemenskapsprogram. Klaganden hade därför i en skrivelse av den 23 april 2003 informerats om att ridcentret inte var berättigat till ekonomiskt stöd. Detta bekräftades genom ytterligare en skrivelse av den 6 maj 2003.

Kommissionen beklagade djupt dröjsmålet med att behandla klagandens skrivelser och ville be om ursäkt för detta. Den medgav att detta uppenbart stred mot kommissionens egen uppförandekod och uppgav att den skulle göra sitt bästa för att se till att sådana incidenter inträffade så sällan som möjligt.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter som skickades i oktober 2003 godtog klaganden kommissionens ursäkter och påpekade att han förstod att skrivelser kunde vara felaktiga och förbli obesvarade. Han betonade dock att hans begäran om upplysningar av den 30 december 2002 inte kunde tolkas som en begäran om finansiering och att han inte hade fått någon ytterligare information om sakfrågan i hans ärende, dvs. de upplysningar han hade begärt.

Ytterligare undersökningar
Klagandens ytterligare påståenden

I en skrivelse till ombudsmannen i september 2003, strax innan kommissionen hade avgett sitt yttrande om det ursprungliga klagomålet, framförde klaganden ytterligare två påståenden. Klaganden bad ombudsmannen att utvidga sin undersökning till att omfatta kommissionens påstådda underlåtenhet 1) att svara på en skrivelse som han hade skickat till Diamantopoulou den 15 augusti 2003 och 2) att lämna tillräcklig information om möjligheten att ansöka om bidrag. I sin skrivelse till Diamantopoulou av den 15 augusti 2003 påpekade klaganden att på grundval av information som han under tiden hade fått från andra källor (särskilt en tysk ledamot av Europaparlamentet) verkade det som om medel kunde ha gjorts tillgängliga för ridcentret, till exempel enligt inbjudan att lämna förslag inom ramen för Sokrates-, Leonardo da Vinci- och ungdomsprogrammen som offentliggjordes i april 2003 (1), men att tidsfristerna för att ansöka om sådana medel (den 15 januari 2003 respektive den 15 juni 2003) nu hade löpt ut.

Ombudsmannen beslutade att be kommissionen om ett kompletterande yttrande över de två ytterligare påståenden som framfördes i klagandens skrivelse av den 17 september 2003.

Kommissionens tilläggsyttrande

I sitt tilläggsyttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Ett svar på klagandens skrivelse av den 15 augusti 2003 hade skickats den 10 oktober 2003. Kommissionen beklagade dröjsmålet med att behandla denna skrivelse.

Den klagande tycktes ha fåtts att tro att finansiering borde vara möjlig inom ramen för ett av de många program som har vissa kopplingar till ridcentrets verksamhet (t.ex. Europeiska handikappåret, gemenskapens handlingsprogram mot social utslagning). Utifrån den information som lämnats av klaganden (ridcentrets ekonomiska svårigheter på grund av nedskärningar i den nationella offentliga finansieringen) kan det dock knappast råda något tvivel om att detta projekt inte skulle vara stödberättigat inom ramen för finansieringsprogram som förvaltas direkt av kommissionen.

Kommissionen medgav att det kunde vara svårt att få information och hävdade att den gjorde sitt bästa för att hjälpa till med undersökningar. Det skulle dock säkerligen inte ha varit rätt att ge klaganden en lång förteckning över finansieringsprogram och de exakta villkor som gäller för vart och ett av dem, vilket skulle kunna förstärka det felaktiga intrycket att lösningen på ridcentrets ekonomiska problem skulle kunna komma från EU.

I den senaste skrivelsen till klaganden angavs dock adressen till Europeiska informationscentrumet i Berlin. Den klagande bör kunna granska alla EU-finansieringsprogram som kan tyckas vara relevanta för honom eller henne vid detta centrum. Det var dock sedan upp till den klagande att ansöka om särskild finansiering inom ett visst program om han så önskade.

Klagandens synpunkter

Klaganden inkom inte med några synpunkter på kommissionens kompletterande yttrande.

Beslutet

1 Påstådd underlåtenhet att lämna tillfredsställande svar på skrivelserna av den 30 december 2002, den 2 mars 2003 och den 24 mars 2003

1.1 Den 30 december 2002 skrev den klagande, en tysk medborgare, till Diamantopoulou, ledamot av Europeiska kommissionen med ansvar för generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik, för att be om information om de problem som ett ridcenter för funktionshindrade och socialt missgynnade barn och ungdomar i Berlin står inför. Klaganden bad om information om huruvida EU var i stånd att bevilja ekonomiskt stöd till ridcentret och om de villkor som måste vara uppfyllda för att erhålla sådant stöd. Eftersom inget svar inkom skickade klaganden en påminnelse till Diamantopoulou den 2 mars 2003 och ytterligare en påminnelse till GD Sysselsättning och socialpolitik den 24 mars 2003. I sitt klagomål till ombudsmannen, som ingavs i april och maj 2003, hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att ge ett tillfredsställande svar på hans frågor.

1.2 I sitt yttrande hävdade kommissionen att klagandens skrivelse av den 30 december 2002 tyvärr hade förvanskats. Enligt kommissionen hade klagandens ansökan om finansiering granskats av dess avdelningar, och klaganden hade informerats genom skrivelser av den 23 april 2003 och den 6 maj 2003 om att ridcentret inte var berättigat till ekonomiskt stöd. Kommissionen beklagade dröjsmålet med att behandla klagandens skrivelser och ville be om ursäkt för detta. Den medgav att denna försening uppenbart stred mot kommissionens egen uppförandekod och uppgav att den skulle göra sitt bästa för att se till att sådana incidenter inträffade så sällan som möjligt.

1.3 I sina synpunkter på detta yttrande noterade klaganden att han godtog kommissionens ursäkter för den försening som hade inträffat. Han påpekade dock att han ansåg att han ännu inte hade fått tillräcklig information om möjligheten att få finansiering för ridcentret. Mot bakgrund av dessa iakttagelser, och med tanke på att kommissionens påstådda underlåtenhet att tillhandahålla tillräcklig information om möjligheten att erhålla finansiering omfattas av klagandens tredje påstående som kommer att diskuteras senare, anser ombudsmannen att det inte finns något behov av att fortsätta sin undersökning av klagandens första påstående.

2 Påstådd underlåtenhet att svara på skrivelsen av den 15 augusti 2003

2.1 Under ombudsmannens undersökning framförde klaganden ytterligare ett påstående om att kommissionen inte hade besvarat en ytterligare skrivelse som han hade skickat till Diamantopoulou den 15 augusti 2003.

2.2 I sitt tilläggsyttrande om detta påstående förklarade kommissionen att denna skrivelse hade besvarats den 10 oktober 2003 och beklagade förseningen.

2.3 Det är god förvaltningssed att svara på brev från medborgare inom rimlig tid. Det bör erinras om att det i artikel 14.1 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (2), som föreslogs av ombudsmannen och godkändes av Europaparlamentet, föreskrivs att varje skrivelse ska få ett mottagningsbevis inom två veckor, utom om ett svar i sak kan skickas inom denna period. Enligt kommissionens egen uppförandekod (3) ska ett svar på en skrivelse till kommissionen skickas inom femton arbetsdagar från den dag då skrivelsen mottogs av den ansvariga kommissionsavdelningen. Om ett svar inte kan skickas inom ovannämnda tidsfrist ska ett preliminärt svar skickas med angivande av ett datum då adressaten kan förvänta sig att få ett svar.

2.4 Ombudsmannen noterar att kommissionen godtar att den inte besvarade klagandens skrivelse av den 15 augusti 2003 inom rimlig tid. Även om kommissionen har beklagat denna försening bör hänsyn tas till det faktum att kommissionen redan hade underlåtit att svara på klagandens tidigare skrivelser (av den 30 december 2002, den 2 mars 2003 och den 24 mars 2003) inom rimlig tid. Det bör också noteras att kommissionen i sitt yttrande av den 18 september 2003 hade medgett att dess dröjsmål med att svara på klagandens tidigare skrivelser uppenbart stred mot dess egen uppförandekod och uppgav att den skulle göra sitt bästa för att se till att sådana incidenter inträffade så sällan som möjligt. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser ombudsmannen att kommissionen borde ha varit särskilt medveten om behovet av att besvara klagandens skrivelse av den 15 augusti 2003 inom rimlig tid. Dess underlåtenhet att göra detta var ett fall av administrativt missförhållande och en kritisk anmärkning kommer därför att göras.

3 Påstådd underlåtenhet att lämna tillräcklig information om möjligheten att ansöka om bidrag

3.1 Under ombudsmannens undersökning framförde klaganden ytterligare ett påstående om att kommissionen inte hade lämnat tillräcklig information om möjligheten att ansöka om bidrag till ridcentret.

3.2 I sitt tilläggsyttrande ansåg kommissionen att ridcentret inte skulle vara stödberättigat inom ramen för finansieringsprogram som förvaltas direkt av kommissionen. Den medgav att det kunde vara svårt att få information och hävdade att den gjorde sitt bästa för att hjälpa till med förfrågningar. Enligt kommissionen skulle det emellertid inte ha varit riktigt att ge klaganden en lång förteckning över finansieringsprogram och de exakta villkor som gäller för vart och ett av dem, vilket skulle kunna förstärka det felaktiga intrycket att lösningen på ridcentrets ekonomiska problem skulle kunna komma från EU. Kommissionen tillade att den i sin senaste skrivelse till klaganden ändå hade angett adressen till Europeiska informationscentrumet i Berlin, där klaganden bör kunna granska alla EU-finansieringsprogram som kan tyckas vara relevanta för honom.

3.3 Det är god förvaltningssed att tillhandahålla information som efterfrågas av medborgarna. Som kommissionen med rätta påpekar i sin egen kodex för god förvaltningssed förväntar sig allmänheten ”legitimt service av hög kvalitet” från kommissionen.

3.4 Ombudsmannen noterar att klaganden redan i sin skrivelse av den 30 december 2002 hade begärt information om huruvida EU var i stånd att bevilja finansiellt stöd till ridcentret och om de villkor som måste vara uppfyllda för att erhålla sådant stöd. Klaganden hade också nämnt att ridcentret var avsett att underlätta integreringen av (bland annat) funktionshindrade personer. I sin skrivelse av den 24 mars 2003 hänvisade klaganden uttryckligen till Europeiska handikappåret. I rådets beslut 2001/903/EG av den 3 december 2001 om Europeiska handikappåret (4) beskrivs de åtgärder som skulle vidtas för att uppnå målen för detta "Europaår" och det innehåller bestämmelser om gemenskapsfinansiering. Ombudsmannen förstår inte varför kommissionen underlät att hänvisa den klagande till detta beslut i sina (överklagade) svar på den klagandes skrivelser för att göra det möjligt för den klagande att kontrollera om han borde ansöka om gemenskapsfinansiering, särskilt med tanke på att den klagande hade begärt de villkor som måste uppfyllas för att få sådan finansiering (5). Det bör noteras att klaganden hade begärt de berörda uppgifterna i syfte att bistå en ridskola som bland annat verkar hjälpa funktionshindrade. Särskild uppmärksamhet borde därför ha ägnats åt att besvara sådana begäranden om information under Europeiska handikappåret. Ombudsmannen kan inte godta kommissionens påstående att det inte skulle ha varit rätt att ge klaganden en lång förteckning över finansieringsprogram och de exakta villkor som gäller för vart och ett av dem. Endast tre olika finansieringsprogram har nämnts av parterna i denna utredning. I detta sammanhang bör det noteras att kommissionen själv medger att det kan vara svårt för medborgarna att hitta information om finansieringsprogram. Behovet av tydlig och grundlig information skulle därför vara ännu större om det verkligen hade funnits ett stort antal finansieringsprogram som kunde ha varit relevanta.

3.5 Ombudsmannen noterar också att klaganden i sin skrivelse av den 15 augusti 2003 till kommissionen hänvisade till den inbjudan att lämna förslag inom ramen för programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom som hade offentliggjorts i april 2003 (6) och som han under tiden hade uppmärksammats på av tredje part. Enligt punkt 4 i denna förslagsinfordran omfattar den senare tre teman, varav det första (punkt 4.1) är ”Integrering av personer med funktionsnedsättning”. Projekt inom detta temaområde skulle bland annat kunna inriktas på följande: ”att använda idrott som ett sätt att integrera personer med funktionsnedsättning, särskilt ungdomar, i formell, icke-formell och informell utbildning”(7). Ansökningar om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för sådana projekt skulle lämnas in senast den 15 juni 2003. Oavsett om ridcentret med framgång kunde ha ansökt om ekonomiskt bidrag enligt detta system anser ombudsmannen att kommissionen åtminstone borde ha uppmärksammat klaganden på denna förslagsinfordran som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 23 april 2003, dvs. samma dag som kommissionen först skrev till klaganden.

3.6 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen inte har gett klaganden tillräcklig information om möjligheten att ansöka om bidrag i det aktuella fallet. En kritisk anmärkning kommer därför att göras även med avseende på denna aspekt av ärendet.

4 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål är det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkningar:

(1) Det är god förvaltningssed att svara på brev från medborgare inom rimlig tid. Kommissionen underlät att svara på klagandens skrivelse av den 15 augusti 2003 inom rimlig tid, trots att den hade godtagit att dess dröjsmål med att svara på klagandens tidigare skrivelser uppenbart stred mot dess egen uppförandekod och uppgav att den skulle göra sitt bästa för att se till att sådana incidenter inträffade så sällan som möjligt. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser ombudsmannen att kommissionen borde ha varit särskilt medveten om behovet av att besvara klagandens skrivelse av den 15 augusti 2003 inom rimlig tid. Underlåtenheten att göra detta utgjorde ett administrativt missförhållande.

(2) Det är också god administrativ praxis att tillhandahålla information som efterfrågas av medborgarna. I det aktuella fallet anser ombudsmannen att kommissionen inte gav klaganden tillräcklig information om möjligheten att ansöka om bidrag. Detta är ytterligare ett exempel på administrativa missförhållanden.

Med tanke på att dessa aspekter av ärendet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna och att klaganden under tiden (om än sent och från tredje part) verkar ha fått den information han hade letat efter, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Ansökningsomgång (GD Utbildning och kultur nr 15/03): Gemensamma åtgärder Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdomsprogram (EUT 2003 nr 94, s. 13).

(2) Finns på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu/).

(3) Kodex för god förvaltningssed vid kommissionen, tillgänglig på kommissionens webbplats (http://ec.europa.eu/secretariat_general/code/index_en.htm#).

(4) EGT L 335, 2001, s. 15.

(5) Det verkar som om klaganden endast uppmärksammades på det relevanta beslutet av en tysk parlamentsledamot som han senare vände sig till för att få hjälp.

(6) Ansökningsomgång (GD Utbildning och kultur nr 15/03): Gemensamma åtgärder Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdomsprogram (EUT 2003 nr 94, s. 13).

(7) Se sista strecksatsen i avsnittet ”Eventuellt innehåll i förslagen och förväntat resultat” i ovannämnda förslagsinfordran.