Bäste X,

Den 11 december 2002 mottog Europeiska ombudsmannen Ert klagomål av den 19 november 2002 om Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på Er skrivelse av den 27 september 2001.

Den 6 januari 2003 ringde ombudsmannens sekretariat till kommissionens avdelningar för att fråga om ett svar till er hade utarbetats och om en kopia av det svaret kunde skickas till ombudsmannen. Den 22 januari 2003 översände kommissionens avdelningar en kopia av sin skrivelse, översatt till finska och daterad den 17 januari 2003, till ombudsmannen. Ombudsmannen ansåg att skrivelsen inte på ett tillfredsställande sätt behandlade orsakerna till underlåtenheten att svara och inledde därför en undersökning.

Den 28 januari 2003 överlämnades klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 8 april 2003. Jag vidarebefordrade den till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Inga synpunkter verkar ha inkommit från er.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Den 27 september 2001 skickade klaganden en skrivelse till Europeiska kommissionen för att klaga på de otillräckliga instruktionerna för användning av vissa färger och lösningsmedel i Finland. Klaganden hade blivit känslig för lösningsmedelsånga under de tio år han hade arbetat som målarlärare. Detta ledde till en arbetssjukdom, och han var tvungen att gå i pension från sin tjänst 1999. I skrivelsen till kommissionen hävdade klaganden att tillverkaren, samtidigt som han erbjöd säkerhetsinformation för färgprodukterna, förlitade sig på en informationskälla baserad på direktiv 91/155/EG.

Den klagande hade mottagit ett mottagningsbevis från kommissionen daterat den 3 oktober 2001. Klaganden noterar att det nämndes i mottagningsbeviset att hans skrivelse överfördes till kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd.

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdar klaganden att kommissionen fortfarande inte har besvarat hans klagomål.

Frågeställningen

Europeiska kommissionen har sammanfattningsvis anfört följande:

Kommissionen bad om ursäkt för det otillbörliga dröjsmålet med att besvara klagandens förfrågan om otillräckliga instruktioner för användning av vissa färger och lösningsmedel. Kommissionen förklarade att förseningen berodde på behovet av översättning och vissa därav följande interna förtydliganden som krävdes för att fastställa vilken avdelning som var behörig att svara. Kommissionen noterade också att ett antal olika avdelningar i slutändan bidrog till svaret för att säkerställa att det var heltäckande.

När det gäller kommissionens svar på klagandens ursprungliga skrivelse av den 27 september 2001 uppgav kommissionen att det efter Europeiska ombudsmannens informella begäran av den 6 januari 2003 kunde bekräftas att en skrivelse som besvarade klagandens fråga i sin helhet skickades till honom på engelska den 17 januari 2003, direkt följt av en översatt version på finska.

När det gäller innehållet i den obesvarade skrivelsen uppgav kommissionen att klagandens undersökning tog upp två punkter om arbetssjukdomar och säkerhetsdatablad på arbetsplatsen. Erkännandet av och ersättningen för arbetssjukdomar omfattas av medlemsstaternas behörighet och därför bör de behöriga myndigheterna i Finland kontaktas för ytterligare information. Direktiv 91/155/EEG (1) rör säkerhetsdatablad för farliga ämnen och preparat och lägger ansvaret för att ta fram sådana dokument på den person som släpper ut ämnet eller preparatet på marknaden. Medlemsstaterna måste se till att dessa personer uppfyller de informationskrav som anges i direktivet och som bör finnas på sådana blad.

Klaganden inkom inte med några synpunkter.

Beslutet

1.1 Den klagande skickade en skrivelse till Europeiska kommissionen den 27 september 2001 för att klaga på de otillräckliga instruktionerna för användning av vissa färger och lösningsmedel i Finland. Den klagande hade mottagit ett mottagningsbevis från kommissionen daterat den 3 oktober 2001. Klaganden hävdar att han inte har fått något svar på sitt klagomål från kommissionen.

1.2 I sitt yttrande över klagomålet bad kommissionen om ursäkt för det onödiga dröjsmålet med att besvara klagandens förfrågan om otillräckliga instruktioner för användning av vissa färger och lösningsmedel. Kommissionen förklarade att förseningen berodde på behovet av översättning och vissa därav följande interna förtydliganden som krävdes för att fastställa vilken avdelning som var behörig att svara. Kommissionen noterade också att ett antal olika avdelningar i slutändan bidrog till svaret för att säkerställa att det var heltäckande.

1.3 Ombudsmannen noterar att enligt kommissionens kodex för god förvaltningssed (2) ska ett svar på en skrivelse till kommissionen skickas inom femton arbetsdagar från den dag då skrivelsen mottogs av den ansvariga kommissionsavdelningen. Om ett svar inte kan skickas inom ovannämnda tidsfrist bör den ansvarige tjänstemannen skicka ett preliminärt svar med angivande av ett datum då adressaten kan förvänta sig att få ett svar mot bakgrund av detta ytterligare arbete, med beaktande av ärendets relativa brådska och komplexitet.

1.4 Ombudsmannen noterar att kommissionen har erkänt att det tagit orimligt lång tid att besvara den klagandes skrivelse, har bett om ursäkt för detta och har lämnat en förklaring. Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen, efter klagomålet till ombudsmannen, skickade ett svar i sak till klaganden inom två veckor. Ombudsmannen anser därför att kommissionen har vidtagit lämpliga korrigerande åtgärder för att hantera den alltför stora förseningen och att inga ytterligare undersökningar i detta fall därför är motiverade.

Av de skäl som anges ovan anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar av detta klagomål är motiverade. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos Diamandouros

(1) Kommissionens direktiv 91/155/EEG av den mars 1991 om införandet och den närmare utformningen av ett särskilt informationssystem avseende farliga preparat (beredningar) i enlighet med artikel 10 i direktiv 88/379/EEG (EGT L 76, 22.3.1991, s. 35-41; Finsk specialutgåva: Kapitel 15 volym 10 s. 59; Svensk specialutgåva: Kapitel 15 Volym 10 s. 59).

(2) EGT L 308, 20.8.2000, s. 26.