Bästa G,

Den 7 februari lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om behandlingen av ditt överträdelseklagomål till kommissionen den 8 april 2000.

Den 28 februari 2001 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 2 maj 2001 och jag översände det till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Inga synpunkter verkar ha inkommit från er.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

För att undvika missförstånd är det viktigt att påminna om att EG-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden endast i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. I Europeiska ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att inga åtgärder av någon annan myndighet eller person får bli föremål för klagomål till ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningar av ditt klagomål har därför inriktats på att undersöka om det har förekommit administrativa missförhållanden i Europeiska kommissionens verksamhet.

Klagomålet

I februari 2001 lämnade klaganden in ett klagomål till ombudsmannen om ett överträdelseklagomål till Europeiska kommissionen.

Enligt klaganden hade han lämnat in ett överträdelseklagomål till kommissionen den 8 april 2000. Han uppgav att han ansåg att den danska biblioteksstyrelsen hade handlat i strid med EG-direktiv 92/100, men lämnade inga närmare uppgifter om sin ståndpunkt.

Klaganden förklarade att han hade försökt ta reda på vad som hade hänt med hans överträdelseklagomål. Den 24 juli 2000 begärde han upplysningar från kommissionen om handläggningen av hans överträdelseklagomål, men fick inget svar. I slutet av oktober 2000 kontaktade klaganden kommissionens representation i Köpenhamn, som i början av november informerade honom om att hans skrivelser till kommissionen i Bryssel hade registrerats i DK MARKT respektive DK TAXUD. Representationen hänvisade honom också till två personer vid kommissionen som kunde lämna mer detaljerad information om överträdelseklagomålet.

I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen hade dröjt och underlåtit att svara. Han uppgav att även om det i kommissionens klagomålsformulär för inlämning av överträdelseklagomål anges att ett mottagningsbevis för överträdelseklagomål bör lämnas inom sex veckor, hade han inte fått något svar från kommissionen på tio månader.

Klaganden hävdade följande:

1. För att veta vad som hände med hans överträdelseklagomål

2. Tillgång till kommissionens handlingar i ärendet om hans överträdelseklagomål.

Frågeställningen

Klagomålet skickades till kommissionen för yttrande.

I sitt yttrande hänvisade kommissionen till en skrivelse som den hade skickat till klaganden den 15 mars 2001, dvs. efter det att detta klagomål hade ingetts. Kommissionen bifogade en kopia av skrivelsen.

I sin skrivelse till klaganden bad kommissionen först om ursäkt för dröjsmålet med att besvara klagandens överträdelseklagomål.

Kommissionen förklarade därefter att utlåningsrättigheterna harmoniseras på EU-nivå genom rådets direktiv 92/100. I direktivet fastställs att upphovsmannen till ett verk har ensamrätt till utlåning av verket. I direktivet fastställs också en rätt till en rimlig betalning för utlåningen. Direktivet harmoniserar emellertid inte den metod enligt vilken de enskilda verken klassificeras och inte heller den metod enligt vilken de årliga betalningarna till upphovsmännen beräknas. Det är således de nationella myndigheterna som fastställer de exakta reglerna för detta och de nationella domstolarna som avgör tvister om betalningen.

Kommissionen drog i sin skrivelse slutsatsen att den inte är i stånd att inleda ett överträdelseförfarande avseende de frågor som tagits upp i klagandens överträdelseklagomål.

Kommissionens yttrande översändes till klaganden för synpunkter. Det verkar som om inga synpunkter lämnades till ombudsmannen.

Beslutet

1.1 Klaganden hävdade att kommissionen hade dröjt och underlåtit att svara. I sitt yttrande översände kommissionen en kopia av ett svar som den hade skickat till klaganden efter det att detta klagomål hade ingetts. Kommissionen medgav också att det hade förekommit oskäligt dröjsmål och bad klaganden om ursäkt för detta dröjsmål.

1.2 Ombudsmannen noterar att kommissionen har svarat den klagande och erkänt den orimliga förseningen. Eftersom kommissionen har bett om ursäkt för förseningen anser ombudsmannen att det inte föreligger något administrativt missförhållande från kommissionens sida.

1.3 När det gäller klagandens första påstående noterar ombudsmannen att kommissionen har skickat klaganden en skrivelse där den förklarar sitt beslut att avsluta ärendet om hans överträdelseklagomål.

1.4 När det gäller den klagandes andra påstående verkar det som om detta påstående hade ett direkt samband med hans missnöje med att inte ha fått någon information om vad som hände med hans överträdelseklagomål. Med tanke på att klaganden har fått ett motiverat svar från kommissionen, och att han inte har drivit det andra påståendet i några synpunkter på kommissionens yttrande, anser ombudsmannen att det inte föreligger något administrativt missförhållande från kommissionens sida.

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller Europeiska kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

Jacob Söderman