Bäste herr F.,

Den 1 juni 2000 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen på renskötarförbundets vägnar om EU:s ständiga veterinärkommittés beslut av den 12 januari 2000 om import av renkött från Kolahalvön i Ryssland.

Den 5 juli 2000 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 10 oktober 2000. Jag översände yttrandet till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 19 december 2000. Den 15 maj 2001 begärde jag ett kompletterande yttrande från kommissionen, vilket kommissionen översände den 18 juli 2001. Den 8 april 2002 översände jag det kompletterande yttrandet till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni översände den 26 oktober 2001.

Den 7 december 2001 överlämnade jag ett förslag till rekommendation till kommissionen. Samma dag informerade jag er genom en skrivelse om denna åtgärd. Kommissionen avgav sitt detaljerade yttrande den 11 mars 2002. Den 8 april 2002 översände jag det detaljerade yttrandet till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 maj 2002. Den 7 juni 2002 kontaktade ombudsmannens sekretariat er per telefon.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden är verkställande direktör för renskötarföreningen i Finland och klagar på föreningens vägnar.

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna följande:

Den 12 januari 2000 beslutade EU:s ständiga veterinärkommitté att tillåta import av renkött från Kolahalvön i Ryssland. Initiativet till detta beslut togs av ett svenskt företag som har ett kommersiellt intresse av att importera ryskt renkött. Det svenska företaget deltog i den kontroll på plats som genomfördes på Kolahalvön genom att anordna resor och tillhandahålla tolktjänster under kontrollen.

Importen av kött från Ryssland har hittills förhindrats eftersom landet definieras som en mul- och klövsjukeregion och på grund av undermåliga slakteri- och kötthanteringsförhållanden. Renskötarföreningen misstänker att i händelse av farliga djursjukdomar skulle anmälningssystemet, som ska anmäla sjukdom inom 24 timmar, inte fungera tillräckligt snabbt i Ryssland. Dessutom befarar föreningen att det dåliga renköttet kan äventyra konsumenternas förtroende för renköttet i Europeiska unionen och att det kan bli omöjligt för samiska renskötare att bedriva renskötsel i Finland.

Klaganden hävdar att kommissionen inte är opartisk på grund av det svenska företagets deltagande i inspektionen på plats.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Klagomålet avser ett besök av kommissionens experter vid kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, på inbjudan av de ryska myndigheterna, för att bedöma huruvida import av renkött från Kolahalvön kunde tillåtas.

Besöket genomfördes av tjänstemän vid kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, ett direktorat inom generaldirektoratet för konsumentpolitik och konsumentskydd. Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) är en avdelning inom kommissionen och ingår i GD Hälsa och konsumentskydd. Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor genomför kontroll- och inspektionsuppdrag inom livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära sektorer, bland annat för att övervaka efterlevnaden av EU:s lagstiftningskrav. Den överlämnar rapporter om dessa resultat till kommissionens berörda avdelningar, Ständiga veterinärkommittén och Europaparlamentet och offentliggör dem på generaldirektoratets webbplats för att säkerställa största möjliga insyn i resultaten, slutsatserna och rekommendationerna från besöket.

Ständiga veterinärkommittén är en stadgeenlig kommitté som inrättats genom rådets beslut 68/361/EEG (1). Den består av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. Kommissionen fastställer dagordningen för mötena, vilket kan inbegripa tillhandahållande av information eller utbyte av åsikter om tekniska frågor som omfattas av kommitténs behörighet, eller diskussioner som leder till ett yttrande från kommittén om lagstiftningsförslag som utarbetats av kommissionens avdelningar. Om kommissionen avger ett positivt yttrande får lagstiftningen antas av kommissionen och därefter offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Dessa förslag kan, såsom var fallet med det aktuella klagomålet, grundas på rekommendationer från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor efter det att kontroll- och inspektionsbesöken slutförts.

Norrfrys Ab är ett svenskt företag med filialer och produktionsenheter i Finland, Polen och Ryssland. Företaget grundades 1972 och har cirka 350 anställda. Dess produkter inkluderar vilda och odlade bär, juicekoncentrat, svamp, viltkött och annat kött för industri-, catering- och detaljhandelsmarknaderna. Den producerar cirka 10 000 ton vilda bär, 5 000 ton odlade bär och 2 000 ton viltkött årligen.

Sveriges jordbruksminister skrev till kommissionär Fischler den 26 februari 1996. I sitt brev hänvisade hon till en föreslagen import av renkött och betonade den vikt hon fäste vid uppdraget. Hon begärde att uppdraget skulle genomföras utan ytterligare dröjsmål med tanke på dess inverkan på vissa delar av jordbrukssektorn i norra Sverige. Kommissionären svarade ministern den 17 mars 1996 och angav att det kunde vara möjligt att gå vidare med de frågor som ministern hade tagit upp under ett separat besök som inom kort skulle äga rum i Ryssland med avseende på normerna för mjölkproduktion.

Dessutom mottog kommissionen 1997 en formell begäran från de svenska myndigheterna om att tillåta import av renkött och viltfågelkött från vissa regioner i nordvästra Ryssland. I denna skrivelse förklarade de svenska myndigheterna att importen av renkött hade ägt rum under trettio år före Sveriges anslutning till Europeiska unionen, men att den hade stoppats vid anslutningen på grund av bestämmelserna i kommissionens beslut 93/242/EEG (2), som bland annat förbjöd import av klövdjurskött från hela Ryssland. De begärde att kommissionen så snart som möjligt skulle göra ett besök i Ryssland för att undersöka möjligheten att ändra detta förbud för att tillåta import av renkött.

Chefen för veterinäravdelningen vid Ryska federationens jordbruks- och livsmedelsministerium skrev den 31 mars 1997 till generaldirektören för GD Jordbruk och begärde att kommissionens veterinärmyndigheter snarast skulle sända en delegation till Rysslands norra regioner för att möjliggöra import från Murmanskregionen.

En skriftväxling ägde rum under januari-maj 1998 mellan Norrfrys Ab och kommissionen. Norrfrys Ab uttryckte sin önskan om ett snabbt upphävande av förbudet mot import av renkött från Ryssland och ställde ett antal frågor om det föreslagna veterinärbesöket. Förutom att svara på de specifika frågor som Norrfrys Ab tog upp angav kommissionen i sina svar att det vid den tidpunkten inte var möjligt att fastställa ett bestämt datum för besöket, även om ett sådant var planerat. Det är allmän praxis för exportörer i tredjeländer att kontakta kommissionen under sådana omständigheter. Även om dessa skrivelser besvarades strävar kommissionen alltid efter att samarbeta med de nationella myndigheterna för att organisera och genomföra kontroll- och inspektionsuppdrag.

Mot bakgrund av andra påfrestningar på FVO:s resurser var det inte möjligt att planera besöket i Ryssland förrän under andra halvåret 1998. I enlighet med gängse praxis skickade FVO:s direktör den 14 maj 1998 en första skrivelse till chefen för veterinäravdelningen vid Ryska federationens jordbruks- och livsmedelsministerium. De svenska myndigheterna informerades om det planerade besöket i en skrivelse från den berörda enhetschefen vid kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor.

I avsaknad av svar från de ryska myndigheterna kontaktades EG:s delegation i Moskva den 27 juli 1998 och uppmanades att ta upp denna fråga med de berörda avdelningarna. Delegationen bekräftade den 28 juli 1998 att skrivelsen hade mottagits, men att de ryska myndigheternas behov av att översätta skrivelsen och dess bilagor hade försenat deras svar.

Den inspektionsgrupp som ansvarade för genomförandet av detta uppdrag bestod av två inspektörer från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor. På inbjudan av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utsåg dessutom den finska veterinärmyndigheten en företrädare som skulle delta i uppdraget som nationell expert, med tanke på att hon kände till handeln med renkött, hade erfarenhet av renköttsslakterier och behärskade ryska flytande.

Med tanke på förseningarna i mottagandet av ett svar från de centrala ryska myndigheterna togs också kontakt med de regionala myndigheterna i Murmansk, i syfte att fastställa en första färdplan för uppdraget. Ett förslag till färdväg från de regionala myndigheterna mottogs via Norrfrys Ab den 16 september 1998. Betydande svårigheter uppstod när det gällde att ta direkt kontakt med de regionala myndigheterna på grund av otillräckliga kommunikationslänkar. Inspektionsgruppen utnyttjade i viss mån de faxtjänster som Norrfrys Ab hade till sitt förfogande för att planera resan, eftersom detta ansågs vara det snabbaste sättet att organisera de nödvändiga administrativa detaljerna. Norrfrys Ab hade inget inflytande över inspektionsgruppens beslut om uppdragets färdväg. Norrfrys Ab erbjöd sig att göra nödvändiga biljettbokningar och hjälpa till att få visum till inspektionsgruppen.

Den 17 september 1998 bekräftade EG:s delegation i Moskva att en muntlig överenskommelse hade nåtts om det föreslagna uppdraget. Den 25 september 1998 bekräftades det föreslagna veterinärbesöket formellt den 11-21 oktober 1998.

En begäran till kommissionens översättningstjänst om att få tillhandahålla två rysk-engelska tolkar gjordes den 25 september 1998. Den 30 september 1998 informerade kommissionens gemensamma tjänst för tolkning och konferenser FVO om att inga tolkar fanns tillgängliga för inspektionsgruppen. Norrfrys Ab ombads att ordna med tolk.

Kommissionens resebyrå kunde inte göra nödvändiga hotellbokningar och interna flygbokningar i regionen Murmansk. Med tanke på den mycket korta tid som stod till förfogande mellan den formella bekräftelsen och uppdragets början hade inspektionsgruppen inget annat alternativ än att begära att Norrfrys Ab skulle göra nödvändiga hotell- och flygbokningar i regionen Murmansk genom sina lokala agenter. Det klargjordes emellertid vid den tidpunkten att de enskilda inspektörerna skulle betala alla tillhörande kostnader direkt under besöket. Kostnaderna för flygningar till och från Ryssland betalades direkt av kommissionen på normalt sätt och utgifterna återkrävdes från kommissionen i slutet av besöket, styrkta med intäkter för de kostnader som uppstått, i enlighet med gängse praxis.

Inspektionsgruppen accepterade en artighetsinbjudan till lunch från verkställande direktören Norrfrys Ab under tiden i Moskva. Måltiden deklarerades i de formulär för ansökan om ersättning för kostnader i samband med tjänsteresa som lämnades in till berörda avdelningar inom kommissionen efter det att tjänsteresan avslutats, i enlighet med kommissionens interna förfaranderegler.

Under besöket använde inspektionsgruppen kollektivtrafik för vilken de betalade alla kostnader. I ett antal fall användes bilar för transport mellan hotell och kontor eller platser som inspekterades. Dessa bilar tillhandahölls av Norrfrys Ab och användes av inspektionsgruppen, representanterna för de regionala ryska veterinärmyndigheterna, tolken och verkställande direktören för Norrfrys Ab för att besöka de bearbetningsanläggningar som Norrfrys Ab hade ett kommersiellt intresse i och som hade föreslagits av veterinärmyndigheterna för godkännande. De regionala veterinärmyndigheterna kunde inte tillhandahålla transporter och inga hyrfordon fanns tillgängliga. Det fanns därför inget alternativ till att använda de bilar som Norrfrys Ab tillhandahöll om uppdragets mål skulle uppnås.

Tolken var närvarande vid möten med de ryska myndigheterna, både på regional nivå och i Moskva. Han var också närvarande vid besök på produktionsanläggningarna. Tolken uteslöts från alla interna möten som hölls av inspektionsgruppen under vilka resultaten, slutsatserna och rekommendationerna från besöket diskuterades.

Norrfrys Ab:s verkställande direktör deltog inte i något av mötena med de ryska myndigheterna och inte heller i inspektionsgruppens interna möten. Han var närvarande vid besök på de två produktionsanläggningar där Norrfrys Ab hade ett kommersiellt intresse. Inga andra produktionsanläggningar besöktes under detta besök.

Inspektionsgruppen höll ett sista möte i slutet av uppdraget med de ryska myndigheterna i Moskva. De viktigaste resultaten och slutsatserna från inspektionsgruppen presenterades för de ryska myndigheterna. Chefen för Ryska federationens veterinäravdelning gjorde vid detta möte ett muntligt åtagande till inspektionsgruppen om att alla utbrott av sjukdomar på förteckning A som upprättats av Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (Office International des Epizooties) och alla beslut om att använda vaccinering mot mul- och klövsjuka skulle anmälas till kommissionen inom 24 timmar.

En rapport (3) om uppdragets resultat, slutsatser och rekommendationer till de nationella myndigheterna och kommissionens egna avdelningar utarbetades efter uppdragets slut. Utkastet till rapport godkändes av FVO:s direktör och skickades till de centrala ryska myndigheterna. Chefen för Ryska federationens veterinäravdelning besvarade utkastet till rapport den 6 januari 1999 och lämnade en försäkran om de åtgärder som vidtagits av den regionala veterinärmyndigheten i Murmansk med avseende på de rekommendationer som riktats till de ryska myndigheterna. Denna skrivelse gav tillfredsställande garantier för de åtgärder som redan vidtagits eller planeras av de ryska myndigheterna som svar på rekommendationerna i rapporten. Den bekräftade särskilt att de tekniska och hygieniska brister som konstaterades under besöket i renbearbetningsanläggningen hade korrigerats. Det gav också garantier för att alla utbrott av sjukdomar på den förteckning A som upprättats av Internationella byrån för epizootiska sjukdomar omedelbart skulle anmälas till de centrala ryska veterinärmyndigheterna.

Den godkända slutrapporten skickades till EG:s delegation i Moskva för vidarebefordran till de ryska myndigheterna och skickades till alla medlemsstater den 11 februari 1999. Slutrapporten lades fram för Ständiga veterinärkommittén för kännedom och diskussion den 11 februari 1999. Planen för kontroll av restsubstanser i renkött, som hade lämnats in tillsammans med skrivelsen av den 6 januari 1999 från chefen för Ryska federationens veterinäravdelning, höll fortfarande på att analyseras inom kommissionen. Inget förslag lades därför fram om godkännande av regionen Murmansk för import av renkött vid kommitténs möte.

Vid mötet i Ständiga veterinärkommittén den 14-15 december 1999 avgav medlemsstaterna ett positivt yttrande om ett utkast till kommissionens beslut om provisoriskt godkännande av planer för restsubstanser från tredje land i enlighet med rådets direktiv 96/23/EG. Genom detta beslut, som senare offentliggjordes som kommissionens beslut 159/2000/EG (4), godkändes provisoriskt de planer för kontroll av restsubstanser som lämnats in av ett stort antal tredje länder, inklusive de planer som Ryssland lämnat in för hästdjur, vattenbruk och hägnat vilt.

Garantier gavs att Murmansk-regionen hade varit fri från mul- och klövsjuka sedan 1960, och att vaccination mot denna sjukdom inte hade genomförts i mer än 30 år. Dessa garantier beaktades, utöver de muntliga garantier som lämnades av chefen för Ryska federationens veterinäravdelning vid det sista mötet med inspektionsgruppen och de skriftliga garantierna från den regionala veterinärmyndigheten i Murmansk, vid bedömningen av om djurhälsosituationen var godtagbar och veterinärkontrollernas effektivitet i fråga om mul- och klövsjuka.

Ständiga veterinärkommittén avgav den 12 januari 2000 ett positivt yttrande om ett utkast till kommissionens beslut (5) om ändring av kommissionens beslut 97/212/EG (6) om införande av Ryssland i förteckningen över de tredje länder från vilka kött av klövvilt, utom vildsvin, får importeras. I februari 2000 tillstyrkte Ständiga veterinärkommittén ett utkast till kommissionens beslut (7) om upprättande av en förteckning över godkända anläggningar för bearbetning av kött av hägnat vilt i Ryssland. För närvarande bara en enda anläggning: Norrfrys Ab Produktion. Lovozero, Murmansk, har fått godkännande.

För vart och ett av de ovannämnda besluten har de förfaranden som fastställs i kommissionens interna regler följts fullt ut. Inget yttre inflytande fick bäras. I samtliga fall erhölls medlemsstaternas enhälliga godkännande i Ständiga veterinärkommittén.

Mot bakgrund av ovanstående är kommissionen helt övertygad om att de korrekta förfarandena har iakttagits i alla skeden av de förfaranden som ledde till godkännandet av import av renkött från anläggningen Norrfrys Production. Det har inte framkommit några bevis för att den kommissionspersonal som deltar i planeringen, genomförandet och uppföljningen av detta uppdrag har gjort sig skyldig till några oegentligheter.

Det är allmänt erkänt att de åtgärder som krävdes för att uppdraget skulle kunna genomföras låg utanför den normala praxis som Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor tillämpar när det gäller tredje land, nämligen att endast handla genom kommissionens egen delegation och de nationella myndigheterna i det berörda landet. Utan det exporterande företagets hjälp med att organisera uppdraget och underlätta dess genomförande skulle det emellertid inte ha varit möjligt att genomföra det. Under hela planeringen och genomförandet av uppdraget ägnades särskild uppmärksamhet åt att se till att det inte förelåg någon intressekonflikt och inspektionsgruppen behöll sitt oberoende.

För att betona vikten av att undvika varje risk för en sådan intressekonflikt har kanslichefen för kommissionsledamot Byrne skrivit till den klagandes sammanslutning och informerat den om att han redan har instruerat om att andra personer än officiella företrädare inte bör närvara vid inspektionsuppdrag.

Slutrapporten från besöket återspeglade de oberoende synpunkterna från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor. För att främja en helt öppen presentation av uppdraget infördes i början av rapporten en särskild hänvisning till den hjälp som den svenska exportören erbjöd i sin organisation (8).

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål och ställde flera ytterligare frågor om kontrollerna för att övervaka verksamheten, de otillräckliga kommunikationsförbindelserna och renköttets ursprung.

Ytterligare undersökningar

Efter noggrant övervägande av kommissionens yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att det fortfarande fanns några frågor som krävde svar. Ombudsmannen bad därför kommissionen att lägga fram ett kompletterande yttrande om de frågor som klaganden tagit upp.

Kommissionens kompletterande yttrande

I sitt kompletterande yttrande gjorde kommissionen följande anmärkningar:

Kommissionen fick tillfredsställande skriftliga försäkringar från de ryska myndigheterna om att de kvarstående tekniska och hygieniska bristerna i renbearbetningsanläggningen "Lovozero" hade korrigerats. Ytterligare ett rutinmässigt besök av kommissionens avdelningar i regionen Murmansk, som inbegrep en inspektion av anläggningen "Lovozero", ägde rum den 12-16 februari 2001. Enligt gängse praxis lades rapporten ut på det berörda generaldirektoratets webbplats och en kopia bifogades det kompletterande yttrandet.

Kravet att anmäla ett första utbrott av OIE:s förteckning A till kommissionen gäller fall där utbrottet har bekräftats efter laboratorieundersökning. Det är inte nödvändigt att varje misstanke om ett sjukdomsutbrott anmäls, även om de nationella myndigheterna måste genomföra alla nödvändiga undersökningar för att bekräfta eller vederlägga misstanken. Kommissionen är övertygad om att de ryska myndigheterna har möjlighet att lämna in prover för laboratorieundersökning inom mycket kort tid och att det finns tillgång till de laboratorieanläggningar som krävs för att snabbt kunna bekräfta sjukdomar på OIE:s A-lista. Kommissionen är därför övertygad om att de ryska myndigheterna kan underrätta kommissionen om ett sjukdomsutbrott inom 24 timmar efter det att utbrottet bekräftats.

Reglerna för import av renkött från Ryssland fastställs i kommissionens beslut 2000/585/EG (9). Enligt detta beslut skall sådant kött åtföljas av ett officiellt veterinärintyg som intygar att de djur från vilka köttet härrör har fötts upp och slaktats i regionen Murmansk i Ryssland.

Kommissionen är helt övertygad om att de korrekta förfarandena har iakttagits i alla skeden av de förfaranden som ledde till godkännandet av import av renkött från anläggningen Norrfrys Ab. Lovozero och Murmask. Klaganden har inte tagit upp några frågor som skulle kunna leda till en annan slutsats.

Klagandens kompletterande synpunkter

Klaganden gjorde sammanfattningsvis följande anmärkningar:

Enligt klaganden bekräftar inspektionsrapporten av den 12-16 februari 2001 endast tidigare tvivel om importförfarandena.

Finlands renskötarförbund anser att import från Kolahalvön bör förbjudas tills det med säkerhet kan fastställas att köttslakterierna uppfyller EU:s normer. Om importen fortsätter begär klaganden att ombudsmannen garanterar att alla arrangemang som rör importen testas i framtiden för att garantera att de fungerar korrekt och att EU:s inspektörer inspekterar det importerade köttets ursprung för att garantera konsumenternas förtroende.

Utkastet till rekommendation

Genom beslut av den 7 december 2001 riktade ombudsmannen ett förslag till rekommendation till kommissionen i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.

Grunden för förslaget till rekommendation var följande:

1 Klaganden hävdade att initiativet till principbeslutet att importera renkött från Kolahalvön i Ryssland togs av ett svenskt företag som har ett kommersiellt intresse av att importera ryskt renkött. Enligt klaganden deltog det svenska företaget i den kontroll på plats som genomfördes på Kolahalvön genom att anordna resor och tillhandahålla tolktjänster under kontrollen. Klaganden hävdade att kommissionen inte var opartisk på grund av det svenska företagets deltagande i inspektionen på plats.

2 I sitt yttrande förklarade kommissionen att uppdraget genomfördes på begäran av den svenska och den ryska regeringen. En skriftväxling om uppdraget ägde rum mellan Norrfrys Ab och kommissionen under perioden januari-maj 1998. Norrfrys Ab meddelade kommissionen sin önskan att snabbt häva förbudet mot import av renkött från Ryssland.

Ett förslag till färdväg från de regionala myndigheterna mottogs via Norrfrys Ab den 16 september 1998. På grund av otillräckliga kommunikationsförbindelser hade inspektionsgruppen stora svårigheter att ta direkt kontakt med de regionala myndigheterna. De utnyttjade därför i viss mån de faxtjänster som Norrfrys Ab hade till sitt förfogande för att planera resan. Norrfrys Ab hade inget inflytande över inspektionsgruppens beslut om färdvägen för inspektionen.

Kommissionens resebyrå kunde inte göra nödvändiga hotellbokningar och interna flygbokningar i regionen Murmansk. Norrfrys Ab erbjöd sig att göra nödvändiga biljettbokningar och hjälpa till att få visum till inspektionsgruppen. Med tanke på den mycket korta tid som stod till förfogande mellan den formella bekräftelsen och uppdragets början hade inspektionsgruppen inget annat alternativ än att begära att Norrfrys Ab skulle göra nödvändiga hotell- och flygbokningar i regionen Murmansk genom sina lokala agenter. Norrfrys Ab ombads också att ordna med tolk.

Inspektionsgruppen accepterade en artighetsinbjudan till lunch från verkställande direktören Norrfrys Ab under tiden i Moskva. Denna måltid redovisades i utgifterna för tjänsteresor. I ett antal fall användes bilar för transport mellan hotell och kontor eller platser som inspekterades. Dessa bilar levererades av Norrfrys Ab och användes bl.a. av kontrollgruppen och verkställande direktören för Norrfrys Ab för att besöka de bearbetningsanläggningar som Norrfrys Ab hade ett kommersiellt intresse i och som hade föreslagits av veterinärmyndigheterna för godkännande. De regionala veterinärmyndigheterna kunde inte tillhandahålla transporter och inga hyrfordon fanns tillgängliga. Det fanns därför inget alternativ till att använda de bilar som Norrfrys Ab tillhandahöll om uppdragets mål skulle uppnås. Enligt kommissionen deltog inte Norrfrys Ab:s verkställande direktör i något av mötena med de ryska myndigheterna eller i inspektionsgruppens interna möten. Han var närvarande vid besök på de två produktionsanläggningar där Norrfrys Ab hade ett kommersiellt intresse. Inga andra produktionsanläggningar besöktes under detta besök.

3 När det gäller kommissionens beslut 2000/161/EG och 2000/212/EG anser kommissionen också att de förfaranden som fastställs i kommissionens interna regler har följts fullt ut. Inget yttre inflytande fick bäras. I samtliga fall erhölls medlemsstaternas enhälliga godkännande i Ständiga veterinärkommittén. Kommissionen var helt övertygad om att de korrekta förfarandena hade iakttagits i alla skeden av förfarandena, vilket ledde till att import av renkött från anläggningen Norrfrys Production godkändes. Det har inte framkommit några bevis för att den kommissionspersonal som deltar i planeringen, genomförandet och uppföljningen av detta uppdrag har gjort sig skyldig till några oegentligheter.

4 Ombudsmannen noterade att respekten för de rättigheter som garanteras av gemenskapens rättsordning i administrativa förfaranden enligt rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol särskilt innefattar den behöriga institutionens skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt granska alla relevanta aspekter av det enskilda fallet (10). Europeiska ombudsmannen ansåg att principerna om god förvaltning kräver att gemenskapens institutioner och personal inte bara agerar opartiskt, utan också visar sin opartiskhet genom att undvika varje åtgärd som skulle kunna leda till att deras opartiskhet rimligen ifrågasätts.

5 På grundval av ombudsmannens undersökningar framgick det att även om både den svenska och den ryska regeringen tog initiativ till att organisera en kontroll på plats, tog Norrfrys Ab också ett initiativ genom att kontakta kommissionen och ange sin önskan att se ett snabbt upphävande av förbudet mot import av renkött från Ryssland. Dessutom deltog Norrfrys Ab och dess verkställande direktör i inspektionen på plats genom att anordna

hotell- och flygbokningar,
viseringar,
- Tillfälliga faxanläggningar.
tolktjänster,
- kontrollbilar och
- deltagande i besöken vid de två produktionsanläggningarna.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen har medgett att Norrfrys Ab:s deltagande i researrangemangen föll utanför normal praxis vid kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor att uteslutande handla genom kommissionens egen delegation och de nationella myndigheterna i det berörda landet. Kommissionen bekräftade dessutom att utan Norrfrys Ab:s hjälp med att organisera uppdraget och underlätta dess genomförande hade det inte varit möjligt att genomföra det. Kommissionen underströk också att Norrfrys Ab är den enda anläggning som för närvarande har fått tillstånd att importera renkött från regionen Murmansk.

6 Ombudsmannen konstaterade också att kommissionens beslut 98/140/EG (11), som fastställer förfarandet för kontroller på plats inom veterinärområdet i tredjeländer, endast föreskriver att kommissionens experter ska åtföljas av experter från medlemsstaterna.

7 Av ovannämnda skäl, oavsett om Norrfrys Ab:s närvaro påverkade innehållet i kommissionens beslut, var det oförenligt med kommissionens och dess personals skyldighet att visa att de var opartiska. Ombudsmannen ansåg därför att det faktum att kommissionen tillät företaget Norrfrys Ab att delta i kontrollen på plats utgör ett administrativt missförhållande som dessutom ifrågasätter kommissionens beslut 2000/161/EG och kommissionens beslut 2000/212/EG.

8 Med hänsyn till kommissionens ståndpunkt föreföll det inte möjligt att nå en vänskaplig förlikning.

Ombudsmannens förslag till rekommendation till kommissionen var följande:

Europeiska kommissionen bör genomföra en ny kontroll på plats och överväga att se över kommissionens beslut 2000/161/EG och 2000/212/EG mot bakgrund av dess resultat.

Ombudsmannen informerade kommissionen om att den i enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga skulle avge ett detaljerat yttrande före den 31 mars 2002.

Kommissionens detaljerade yttrande

Den 11 mars 2002 översände kommissionen sitt detaljerade yttrande till ombudsmannen. Sammanfattningsvis gjordes följande påpekanden i det detaljerade yttrandet:

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor gjorde den 12–16 februari 2001 ett uppföljningsbesök i regionen Murmansk under vilket förfarandena enligt kommissionens regler för inspektions- och kontrollbesök respekterades. Rapporten från uppföljningsbesöket distribuerades till medlemsstaterna den 22 maj 2001 och lades ut på webbplatsen för GD Hälsa och konsumentskydd den 28 juni 2001.

Vissa brister i den offentliga kontrollen av anläggningen konstaterades under uppföljningsbesöket, vilka rapporterades i detalj.

Den 16 juli 2001 lämnade de ryska myndigheterna sina synpunkter på uppföljningsrapporten, som också offentliggjordes. Den 8 augusti 2001 skickades en skrivelse till det ryska jordbruksministeriet med en begäran om ett mer detaljerat svar på inspektionsrapporten. I avsaknad av svar informerades de berörda avdelningarna inom generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd om att de ryska myndigheternas svar ansågs vara otillfredsställande. Den 30 oktober 2001 skickades en skrivelse till den ställföreträdande uppdragschefen för Ryska federationens beskickning vid Europeiska gemenskaperna i Bryssel, i vilken det angavs att "i avsaknad av nödvändiga försäkringar från de ryska myndigheterna kommer kommissionen att behöva se över godkännandet av importen av renkött från Murmanskregionen".

Genom en skrivelse av den 5 november 2001 lämnade de ryska myndigheterna ytterligare upplysningar till kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor om inspektionsrapporten och resultaten av deras veterinära program för kontroll av restsubstanser och mikrobiologisk övervakning under oktober 2001. Denna information, som ansågs vara ett svar på de frågor som togs upp i rekommendationerna i rapporten från uppföljningsuppdraget, överlämnades till kommissionens berörda avdelningar, som drog slutsatsen att det inte behövdes några ytterligare åtgärder.

Kommissionen ansåg att ombudsmannens huvudsakliga rekommendation var tillfredsställande eftersom ett uppföljningsuppdrag redan hade genomförts. Mot bakgrund av resultaten av uppföljningsuppdraget och de försäkringar som de ryska myndigheterna därefter lämnat ansåg kommissionen också att kommissionens beslut 2000/161/EG och 2000/212/EG inte behöver ändras.

Klagandens synpunkter på kommissionens detaljerade yttrande

Ombudsmannens sekretariat kontaktade klaganden per telefon och informerades om att klaganden var nöjd med kommissionens detaljerade yttrande.

Beslutet

Den 7 december 2001 riktade ombudsmannen följande förslag till rekommendation till kommissionen:

Europeiska kommissionen bör genomföra en ny kontroll på plats och överväga att se över kommissionens beslut 2000/161/EG och 2000/212/EG mot bakgrund av dess resultat.

I kommissionens detaljerade yttrande informerades ombudsmannen om att kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor redan hade genomfört ett uppföljningsbesök i regionen Murmansk under vilket förfaranden enligt kommissionens regler för genomförande av inspektions- och kontrollbesök respekterades. Mot bakgrund av resultaten av uppföljningsbesöket och de ytterligare uppgifter som de ryska myndigheterna därefter lämnade i en skrivelse av den 5 november 2001 anser kommissionen att kommissionens beslut 2000/161/EG och 2000/212/EG inte behöver ändras.

Ombudsmannen anser att de åtgärder som kommissionen beskriver i sitt detaljerade yttrande uppfyller kraven i ombudsmannens förslag till rekommendation. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

Jacob Söderman

---

(1) Rådets beslut 68/361/EEG av den 15 oktober 1968 om inrättande av Ständiga veterinärkommittén, EGT L 225, s. 23.

(2) Kommissionens beslut 93/242/EEG av den 30 april 1993 om import till gemenskapen av vissa levande djur och produkter av dessa med ursprung i vissa europeiska länder i samband med mul- och klövsjuka. EGT L 110, 4.5.1993, s. 36–40.

(3) Uppdragsrapport XXIV/1472/98-MR om ett rutinmässigt besök i Ryssland den 11-21 oktober 1998 på djur- och folkhälsoområdet och arbetsdokument XIV/1472/98-WD.

(4) Kommissionens beslut 159/2000/EG av den 8 februari 2000 om provisoriskt godkännande av restsubstansplaner från tredje land i enlighet med rådets direktiv 96/23/EG. EGT L 51, 24.3.2000, s. 30–36.

(5) Kommissionens beslut 2000/161 av den 14 februari 2000. EGT L 51, 24.2.2000, s. 38–40.

(6) Kommissionens beslut 97/217/EG av den 28 februari 1997 om fastställande av grupper av tredje länder som kan använda veterinärintyg för import av kött av frilevande vilt, hägnat vilt och kanin från tredje land. EGT L 88, 3.4.1997, s. 20–24.

(7) Kommissionens beslut 2000/212/EG av den 3 mars 2000. EGT L 65, 14.3.2000, s. 33–34.

(8) "Inspektionsgruppen bestod av två inspektörer från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) och en expert från medlemsstaterna. Teamet hade tjänster av en översättare som tillhandahålls av företaget som vill exportera till Sverige. Direktören för det företag som hjälpte till med researrangemangen följde med gruppen, men han deltog inte i något av de tekniska mötena.", punkt 1.1, Mission details, Final report on a routine mission carried out to Russia from 11-21 October 1998 in the field of animal and public health, XXIV/1472/98 - MR Final, s. 3.

(9) Kommissionens beslut av den 7 september 2000 om djur- och folkhälsovillkor och veterinärintyg för import av kött av vilt, hägnat vilt och kanin från tredje land och om upphävande av kommissionens beslut 97/217/EG, 97/218/EG, 97/219/EG och 97/220/EG. EGT L 251, 6.10.2000, s. 1.

(10) Domstolens dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München mot Hauptzollamt München-Mitte, Rec. 1991, s. I-5469.

(11) Kommissionens beslut 98/140/EG av den 4 februari 1998 om vissa tillämpningsföreskrifter för kontroller på plats inom veterinärområdet som utförs av kommissionens experter i tredje land, EGT L 138, 12.2.1998, s. 14-16.