Bakgrund till klagomålet

1. Den 20 november 2017 bad klaganden Europeiska kommissionen att ge honom offentlig tillgång till ”en kopia av den anmälan som mottagits från den brittiska regeringen den 30 september 2008 tillsammans med kommissionens svar […] och […] en kopia av godkännandedokumentet” avseende ärende COMP/SA.26616 – (NN 41/2008) – Undsättningsstöd till ett bankföretag. Bankbolaget i fråga var Bradford & Bingley, som nationaliserades 2008.[1]

2. Kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD Konkurrens) gav klaganden en länk till en icke-konfidentiell version av kommissionens beslut. GD Konkurrens vägrade att ge tillgång till de andra begärda handlingarna på grundval av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 ^[2] om skydd av affärsintressen.

3. Den 17 december 2017 lämnade klaganden in en begäran om omprövning av GD Konkurrens ståndpunkt (en ”bekräftande ansökan”).

4. Den 6 februari 2018 bekräftade kommissionen sin slutsats. Kommissionen informerade klaganden om att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för affärsintressen (artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001), syftet med utredningar (artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001) och enskildas rätt till privatliv (artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001).

5. Den klagande vände sig sedan till ombudsmannen.

Utredningen

6. Ombudsmannen övervägde noggrant informationen i klagomålet, särskilt kommissionens svar på klagandens begäran om översyn.

Argument som framförts till ombudsmannen

7. I sitt svar förklarade kommissionen att alla handlingar som omfattas av klagandens begäran ingick i ett ärende om statligt stöd i samband med ett beslut om statligt stöd som antogs 2008.

8. Kommissionen vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingarna i ärendet och gjorde gällande att de begärda handlingarna omfattades av en allmän presumtion om att de inte var tillgängliga på grundval av undantagen avseende skyddet för syftet med utredningar och skyddet för affärsintressen.

9. I detta avseende sade kommissionen att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle äventyra medlemsstaternas oumbärliga vilja att samarbeta i framtida undersökningar om statligt stöd.

10. Kommissionen har dessutom uppgett att handlingarna i ärendet innehöll känsliga affärsuppgifter. Kommissionen förklarade att trots att det berörda företaget hade nationaliserats under tiden hade inte alla dess tillgångar försvunnit helt från marknaden och flera tillgångar hade förvärvats av tredje privata enheter som fortfarande var verksamma på marknaden.

11. Kommissionen åberopade också behovet av att skydda rätten till integritet för enskilda personer vars personuppgifter ingår i registret.

12. Klaganden hävdade att det fanns ett övervägande allmänintresse som motiverade att handlingarna lämnades ut.

Ombudsmannens bedömning

13. Ombudsmannen noterar för det första att ärendet om statligt stöd i fråga gäller en anmälan från Förenade kungariket den 30 september 2008 och kommissionens beslut avseende denna anmälan som fattades den 1 oktober 2008 (nästa dag).

14. Kommissionen har offentliggjort en mycket detaljerad icke-konfidentiell version av sitt beslut om godkännande av det statliga stödet till Bradford & Bingley. Denna icke-konfidentiella version av dess beslut har utarbetats på grundval av en analys av vilka uppgifter som skulle anses vara affärshemligheter. En analys av dessa dokument visar att redigeringarna är ytterst begränsade (avsnitten i slutet av punkt 6 om aktiekurser och punkt 7 om kontakter mellan banken och UK Financial Services Authority). Motiveringen till dessa redigeringar är att den redigerade texten innehåller affärshemligheter.

15. Denna offentliga handling ger redan mycket omfattande information om de problem som Bradford & Bingley står inför. Det framgår även av denna offentliga version vad det statliga stödet till Bradford & Bingley var, varför det beviljades och varför kommissionen ansåg att stödet skulle godkännas.

16. När det gäller frågan om huruvida kommissionen bör offentliggöra Förenade kungarikets anmälan till kommissionen noterar ombudsmannen att det enligt domstolen finns en allmän presumtion om att utlämnande av handlingar i kommissionens ärendeakt om statligt stöd skulle undergräva syftet med skyddet av utredningar ^[3].

17. Ombudsmannen noterar att EU:s senaste rättspraxis uttryckligen bekräftade tillämpningen av den allmänna presumtion som grundar sig på undantaget för skydd av de berörda företagens affärsintressen, oberoende av det faktum att det aktuella förfarandet för statligt stöd redan hade avslutats ^[4].

18. På grundval av ovanstående anser ombudsmannen att det rättsligt sett finns en allmän presumtion om icke-utlämnande på grund av behovet av att skydda den kommersiella information som ingår i kommissionens ärendeakt om statligt stöd.

19. Den allmänna presumtionen om att en handling inte får lämnas ut kan dock motbevisas om den sökande visar att en viss handling inte omfattas av det berörda undantaget. Detta skulle inbegripa att hävda att informationen har upphört att vara kommersiellt konfidentiell på grund av tidens gång. Den sökande kan också beviljas tillgång om det finns ett övervägande allmänintresse som motiverar utlämnandet.

20. Klaganden har inte anfört något argument för att motbevisa den allmänna presumtionen. Sammanfattningsvis har han inte gjort gällande att de redigerade uppgifterna fortfarande inte är affärshemligheter. Ombudsmannen har i åtanke att klaganden har tillgång till den mycket detaljerade versionen av kommissionens beslut om statligt stöd och därför var i en mycket god position att framföra argument som motbevisar den allmänna presumtionen (t.ex. kunde informationen om aktiekursrörelser inte längre vara affärshemligheter). Det gjorde han inte.

21. Kommissionen undersökte huruvida det förelåg ett övervägande allmänintresse av att handlingarna i fråga lämnades ut. Kommissionen noterade att det enligt klaganden”finns flera frågetecken om vad som orsakade […][nationaliseringen [av bankbolaget i fråga] och huruvida allmänheten fick felaktig information […]”. I detta avseende ansåg kommissionen emellertid att sådana allmänna överväganden enligt fast rättspraxis inte kan utgöra en lämplig grund för att styrka att det föreligger ett övervägande allmänintresse av att vissa handlingar lämnas ut.

22. Ombudsmannen håller inte med om att klagandens argument när det gäller allmänintresset av utlämnande är allmänna. Han gör en mycket specifik punkt, nämligen att det finns ett allmänt intresse av att veta vad som påskyndade nationaliseringen av banken (med tanke på att det är offentliga medel som gick in i nationaliseringen). Detta behov är dessutom viktigt med tanke på att Bradford & Bingleys fallissemang kom i ett sammanhang där många andra banker mötte liknande oro och medlemsstaterna tvingades ingripa med hjälp av offentliga medel för att stabilisera sådana banker.

23. I detta specifika fall håller ombudsmannen dock med om att klagandens argument till kommissionen inte visar att det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.  För att komma fram till denna slutsats tar ombudsmannen hänsyn till följande.

24. Den redigerade texten verkar hänvisa till variationer i bankens aktiekurs vid den tidpunkten och till åtgärder som vidtagits och ska vidtas som reaktion på bankens försämrade finansiella situation. Detta är konsekvenser av bankens fallissemangssituation, snarare än orsaker till att den gick i konkurs. Det finns således inga bevis för att ett utlämnande av den redigerade texten på något avgörande sätt ytterligare skulle klargöra varför banken nationaliserades och huruvida allmänheten var felinformerad på denna punkt.

25. När det gäller Förenade kungarikets anmälan till kommissionen noterar ombudsmannen att den offentliga versionen av beslutet innehåller en mycket detaljerad beskrivning av bankens svårigheter, det föreslagna stödet och Förenade kungarikets ståndpunkt om det föreslagna stödet. Som sådan finns det redan i det offentliga rummet tydlig och omfattande information som hämtades från Förenade kungarikets anmälan till kommissionen. Klaganden har inte förklarat hur offentliggörandet av anmälan i sig skulle kunna kasta ytterligare ljus över varför banken nationaliserades och huruvida allmänheten var felinformerad på denna punkt.

26. Ombudsmannen anser därför att kommissionen hanterade klagandens begäran på ett korrekt sätt enligt förordning (EG) nr 1049/2001 och hade rätt att vägra tillgång till de handlingar som klaganden hade begärt.

27. När det gäller möjligheten till partiell tillgång noterar ombudsmannen med tillfredsställelse att kommissionen har valt att offentliggöra en mycket detaljerad icke-konfidentiell version av sitt beslut, med mycket begränsade redigeringar som rör känslig kommersiell information. Kommissionen har försett klaganden med en länk till detta dokument. 

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Fergal Ó Regan

Samordning av utredningar av allmänt intresse – enhet 2

Strasbourg den 4 juni 2019

[1] I själva verket delades Bredford & Bingley upp i en del som innehöll inteckningar och investeringar som innehas av bankbolaget, och en del som innehöll insättningar och filialnätverk. Sedan oktober 2010 har hypoteksboken och investeringsportföljerna förvaltats som en del av UK Asset Resolution Limited (UKAR), ett holdingbolag som bildades av den brittiska regeringen, bland annat för att förvalta Bradford & Bingleys offentligt ägda hypotekslån. Insättningarna och filialnätet såldes till Abbey National, som i sin tur ägdes av den spanska Santanderkoncernen, och döptes senare om till ”Santander”.

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

[3] Domstolens dom av den 29 juni 2010 i mål C-139/07, kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau GmbH, punkterna 52–61.

[4] Tribunalens dom i mål T-441/17, Arca Capital Bohemia mot kommissionen, punkterna 42–55.