Kära C.,
Kära G.,
Den 22 januari 1999 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen i egenskap av ombud för International Paper Italia S.p.a. Ert klagomål gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på en begäran om upplysningar som skickades till institutionen den 22 september 1998.
Den 18 februari 1999 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 3 maj 1999, som jag översände till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Den 25 maj 1999 mottog jag Era synpunkter på kommissionens yttrande.
Jag skriver nu för att låta er veta resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

International Paper Italia S.p.a. (nedan kallat IPI S.p.a.), som företräds av klagandena, tillverkar en viss typ av papper (korrugerat papper). Inom ramen för sin verksamhet använder företaget stärkelse som klassificeras med koden N.C. 11.08.12.00 för produktion av fuktbeständigt lim.
Fram till 1994 hade företaget beviljats vissa produktionsbidrag i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn (1).
För att vara berättigad till produktionsbidrag är det relevant stärkelsens renhetsgrad i torrsubstansen. Detta fastställs med hjälp av den modifierade polarimetriska Ewers-metoden, offentliggjord i bilaga 1 till kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG (2).
Sedan 1994 har IPI S.p.a. börjat använda en ny typ av stärkelse som kallas Collys E 700 (även klassificerad med kod N.C. 11.08.12.00) för tillverkning av wellpapp.
Trots att institutet för intervention på jordbruksmarknaden hade mottagit produktionsbidragen i enlighet med ovannämnda förordning sände institutet den 23 november 1994 en skrivelse till IPI S.p.a med en begäran om återbetalning av bidragen. Institutet hävdade att Collys-stärkelsens renhetsgrad var lägre än den miniminivå på 97 % som krävs enligt förordningen.
Efter en ny analys av kollysstärkelsen visade det sig att olika resultat avseende renhetsgraden hade uppnåtts beroende på vilken analysmetod som användes.
Mot denna bakgrund bad både det nationella institutet för intervention på jordbruksmarknaden och de två europeiska branschorganisationerna för stärkelseindustrin (spannmålsstärkelseindustrin och potatisstärkelseindustrin) kommissionen att ändra och uppdatera den relevanta förordningen för att ta hänsyn till de nya analysmetoderna.
Den 30 juli 1998 skrev IPI S.p.a. till Europeiska kommissionen och frågade om de berörda avdelningarna hade övervägt dessa förslag och om det skulle vara möjligt att ändra och uppdatera förordningen inom en snar framtid.
Den 28 augusti 1998 svarade kommissionen IPI S.p.a. och förklarade att eftersom den modifierade polarimetriska Ewers-metoden faktiskt är den enda metod som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen för att fastställa stärkelsens renhetsgrad, kunde IPI S.p.a. inte erhålla något produktionsbidrag. Eftersom IPI Sp.a. ansåg att kommissionen inte hade besvarat deras begäran på ett korrekt sätt, skrev de på nytt till institutionen den 22 september 1998. Inget svar inkom.
Klagandena ingav ett klagomål till ombudsmannen den 22 januari 1999 på företagets vägnar. I sin skrivelse uppgav de att kommissionen inte
hade (1) Svar på skrivelse från IPI S.p.a av den 22 september 1998
(2) Bemötande av de sakfrågor som togs upp i deras skrivelse av den 30 juli 1998 angående begäran om ändring av förordning (EEG) nr 1722/93.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
Europeiska kommissionens synpunkter på klagomålet är sammanfattningsvis följande:
Kommissionen medgav att den inte hade svarat på skrivelsen från IPI S.p.a av den 22 september och bad om ursäkt för detta. Institutionen angav att den inte hade ansett det nödvändigt att sända en kompletterande skrivelse, eftersom ett svar hade översänts till IPI S.p.a. den 27 augusti 1998.
Institutionen förklarade att den hade antagit att IPI S.p.a. kände till de skäl som gjorde det omöjligt för kommissionen att ändra Ewers-metoden i de rättsliga anmärkningarna till Gemensamma tulltaxan.
Dessa rättsliga anmärkningar är desamma som de som överenskommits i Världstullorganisationens harmoniserade system för varuidentifiering. Europeiska gemenskapen kan i enlighet med Världstullorganisationens internationella konvention inte ensidigt ändra innehållet i analysmetoden.
Kommissionen förklarade att nationella normaliseringsinstitut skulle kunna lägga fram forskningsprojekt för ändring och uppdatering av den berörda metoden för Europeiska normaliseringskommittén, som är den behöriga myndigheten för utveckling av nya metoder. När den nya metoden väl har validerats av laboratorier på internationell nivå skulle det vara möjligt att ge metoden status som normaliserad metod och slutligen få den antagen av Världstullorganisationen på grundval av ett gemenskapsförslag.
Klagandenas synpunkter
Ombudsmannen vidarebefordrade kommissionens yttrande till klagandena. I sin iakttagelse tackade de ombudsmannen för att ha vidarebefordrat kommissionens yttrande om deras klagomål till dem.
De uttryckte också sin tillfredsställelse med kommissionens svar, som de ansåg vara uttömmande och som hade besvarat de frågor som ställts i den tidigare korrespondensen.

Beslutet

1 Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att svara
1.1 Klagandena hävdade att de inte hade fått något svar på sin skrivelse av den 22 september 1998 till GD XXI vid Europeiska kommissionen. I sitt yttrande erkände kommissionen att den inte hade svarat på de klagandes skrivelse och bad om ursäkt för detta. Kommissionen förklarade också att den, mot bakgrund av en tidigare korrespondens med klaganden i samma ärende, inte hade ansett det nödvändigt att lämna ett kompletterande svar på den sista skrivelsen.
1.2 Principerna för god förvaltning kräver att förvaltningen vederbörligen och korrekt behandlar medborgarna på ett rättvist och korrekt sätt och ger dem den information de behöver.
Ombudsmannen noterar dock att kommissionen i sitt yttrande om ärendet bad om ursäkt för detta misslyckande och förklarade varför den inte ansåg det nödvändigt att svara på skrivelsen av den 22 september 1998.
Ombudsmannen anser därför att det inte föreligger något administrativt missförhållande när det gäller denna aspekt av ärendet.
2 Begäran om ändring av förordning (EEG) nr 1722/93 och kommissionens påstådda underlåtenhet att motivera sitt beslut
2.1 I en skrivelse av den 30 juli 1998 begärde IPI S.p.a att kommissionen skulle ändra och uppdatera förordning (EEG) nr 1722/93 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn.
Eftersom kommissionens svar ansågs otillfredsställande riktades en ny begäran till institutionen. Det inkom inget svar på denna begäran.
2.2 Efter ombudsmannens undersökning förklarade kommissionen i detalj sina befogenheter i frågan och angav skälen till att den inte ensidigt kunde ändra den berörda förordningen.
I sin skrivelse till ombudsmannen av den 25 maj 1999 uttryckte de klagande sin tillfredsställelse med institutionens förklaring. Ombudsmannen noterar att Europeiska kommissionen vederbörligen har motiverat sin ståndpunkt och anser därför att det inte föreligger något administrativt missförhållande när det gäller denna aspekt av ärendet.
3 Slutsats På
grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller Europeiska kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen har därför beslutat att avsluta ärendet.
Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänliga hälsningar,
Jacob Söderman

---

(1) I artikel 1 i förordningen fastställs följande: "Ett produktionsbidrag får beviljas fysiska eller juridiska personer som använder stärkelse som utvunnits ur vete, majs, ris, brutet ris eller potatis, eller vissa därav framställda produkter, vid tillverkningen av de varor som förtecknas i bilaga 1", i vilket wellpapp ingår. EGT L 159, 1.7.93, s. 112.

(2) EGT nr L 123, 29.5.72, s. 6.