Kära X,
Den 24 juni 1998 ingav ni på ett tyskt företags vägnar ett klagomål mot ett kommissionsbeslut om avslutande av ett antidumpningsförfarande. Ni lämnade ytterligare upplysningar om Ert klagomål i Er skrivelse av den 6 juli 1998.
Den 14 juli 1998 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionen för yttrande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 23 september 1998. Den 30 november 1998 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande till mig.
Den 27 maj 1999 riktade jag en begäran om ytterligare upplysningar till kommissionen. Kommissionen svarade den 27 juli 1999.
Den 27 september 1999 översände ni era synpunkter på kommissionens skrivelse av den 27 juli 1999.
Jag skriver nu till er för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden, ett tyskt företag, är ett av endast två företag i hela världen som tillverkar produkten i fråga.
Klaganden gör följande påståenden:
1) Kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna var felaktig.
2) Kommissionen manipulerade bevisningen och
3) Inlagor och bevisning tolkades antingen felaktigt eller ignorerades avsiktligt av kommissionen.
Dessa påståenden grundar sig på följande påståenden från klaganden:
Definitionen av den relevanta produkten var otillfredsställande och borde ha utvidgats. Det hade förekommit import till EG från tredjeländer under den relevanta perioden och kommissionen hade inte beaktat den relevanta bevisningen eller undersökt frågan. Kina hade erbjudit sig att leverera den berörda produkten till kunder i gemenskapen. Kommissionens påstående att den kinesiska tillverkaren tillverkade flera andra produkter och därför sannolikt inte var intresserad av den berörda produkten stöddes inte av den bevisning som användes. Det fanns ingen bevisning till stöd för argumentet att en övergång till tillverkning av den berörda produkten skulle medföra betydande kostnader för den kinesiska tillverkaren. Det faktum att den kinesiska exportören hade begärt en översyn av sitt åtagande visade att den hade ett intresse av att exportera till gemenskapen.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter på klagomålet:
Enligt exportörens åtaganderapporter och de uppgifter från Eurostat som kommissionen hade tillgång till hade det inte förekommit någon import av den berörda produkten sedan 1989. Under översynsundersökningen hade klaganden vägrat att lämna vissa väsentliga uppgifter till kommissionen. Kommissionen hade undersökt all tillgänglig bevisning och dragit slutsatsen att antidumpningsåtgärderna inte längre var motiverade på grundval av följande omständigheter: För det första hade det skett en betydande diversifiering från den berörda produkten på grund av införandet av ersättningsprodukter. Denna minskade efterfrågan var den främsta orsaken till den skada som klaganden kan ha lidit. Denna slutsats förstärktes av avsaknaden av import sedan 1989. För det andra, även om tillverkningen och försäljningen hade minskat, hade priserna på den berörda produkten förbättrats något relativt sett och priset på den viktigaste råvaran hade sjunkit. Klaganden hade således kunnat uppnå en tillfredsställande lönsamhetsnivå. Slutligen var det inte sannolikt att dumpningen eller skadan skulle återkomma om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.
När det gäller den påstått felaktiga bedömningen av fakta hade klagandens vägran att lämna vissa väsentliga uppgifter inte gett kommissionen något annat alternativ än att använda de uppgifter som redan fanns i ärendet. Klaganden hade inte lagt fram någon bevisning för att kommissionens slutsatser var felaktiga.
Detsamma gällde i stor utsträckning påståendet att kommissionen hade manipulerat bevisningen. Det var rimligt att anta att, eftersom det inte hade förekommit någon import sedan 1989, de problem som klaganden kunde ha upplevt hade minskat, för att inte säga försvunnit. Alla påståenden om att bevisningen manipulerades för att avsiktligt konstruera ett resultat som var ofördelaktigt för klaganden kunde därför inte godtas.
När det gäller det tredje påståendet måste klagandens underlåtenhet att lämna information betraktas som väsentlig. Det var svårt att försumma eller misstolka information som inte hade lämnats. Den bevisning som hade lagts fram var irrelevant. Utvidgningen av undersökningen till att omfatta olika definierade produkter skulle ha krävt en ny undersökning på grundval av ett klagomål. Den bevisning som lagts fram beträffande importen hade avvisats som otillräcklig. Syftet med antidumpningsåtgärderna var inte att förhindra handel, utan att undanröja skada som orsakats av varor som varit föremål för illojal handel. Den framlagda bevisningen innehöll inget som tydde på att den import som det hänvisades till antingen dumpades i tillräckliga volymer eller till priser som kunde anses vara skadevållande eller stred mot villkoren i åtagandet. Det fanns inte heller några godtagbara bevis för att den påstådda importen var av kinesiskt ursprung. Vissa uppgifter som lämnats av klaganden kunde inte beaktas eftersom de avsåg en period utanför den undersökta perioden. Inga relevanta bevis hade avsiktligt försummats eller misstolkats.
Kommissionen betonade också att klaganden kunde ha väckt talan mot det omtvistade beslutet vid gemenskapsdomstolarna.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål. Kommissionen betonade att den ansåg att det faktum att den berörda produkten hade importerats till gemenskapen under den berörda perioden också bekräftades av Eurostats egna siffror.

Ytterligare undersökningar

Begäran om ytterligare information
På grundval av ovanstående ansåg ombudsmannen att han behövde ytterligare information för att kunna gå vidare med behandlingen av klagomålet. I sin skrivelse av den 27 maj 1999 bad ombudsmannen därför kommissionen
1) att ange om den ansåg att den berörda produkten hade (eller inte hade) importerats till EG sedan 1989 och, om så var fallet, varför den ansåg att det inte hade fastställts att denna import var av kinesiskt ursprung, och att kommentera klagandens påstående att Eurostats siffror (och siffrorna från det tyska statistikkontoret) visade att sådan import faktiskt hade ägt rum, och att lägga fram Eurostats siffror som den förlitade sig på,
2) att kommentera klagandens påstående att de olika produkter som kommissionen hänvisade till inte tillverkades av den kinesiska tillverkaren utan av ett annat företag och
3) att ange den bevisning som kommissionen hade förlitat sig på till stöd för sin slutsats att det med tanke på kostnaderna för att byta tillverkning till den berörda produkten och med tanke på den högre uthyrningsbarheten för andra liknande produkter skulle vara osannolikt att den berörda produkten exporterades till EG.
I sitt svar av den 27 juli 1999 gjorde kommissionen följande uttalanden:
Kommissionen ansåg att det inte hade förekommit någon import av den berörda produkten sedan 1989. De tullnummer som den berörda produkten omfattades av var "ex"-nummer, vilket innebar att dessa nummer inte bara omfattade den berörda produkten utan även andra produkter. En mer exakt analys krävde användning av Taric-numren (officiella Eurostat-koder som används av kommissionen vid förvaltningen av antidumpningsåtgärder). På grundval av de tiosiffriga Taric-numren visade det sig att vissa mindre kvantiteter hade importerats till gemenskapen från Kina enligt de relevanta numren. Dessa kvantiteter var dock försumbara och kunde inte tolkas som bevis för att det var sannolikt att väsentlig skada för gemenskapstillverkaren skulle återkomma. Dessutom skilde sig förhållandet mellan pris och kvantitet så mycket från det som konstaterades i undersökningen att kommissionen drog slutsatsen att den produkt som importerades enligt dessa tiosiffriga nummer inte var den produkt som omfattades av undersökningen. Klaganden hade inte visat något annat. Det fanns ingen motsägelse i kommissionens synpunkter av den 23 september 1998. När det på sidan 5 i dessa synpunkter hänvisas till import som ”antingen dumpades i tillräckliga volymer eller till priser som kunde anses vara skadevållande eller i strid med villkoren i åtagandet”, hänvisas det till de siffror som klaganden hade hävdat var bevis för dumpad import, inte till de uppgifter från Eurostat som kommissionen hade tillgång till och som inte visade någon import av den berörda produkten från Kina.
Avsaknaden av import bekräftades även av det kontrollbesök på plats hos den icke-närstående importören som avses i punkt 5 c i det angripna beslutet.
Klaganden hade lämnat in statistik från det tyska federala statistikkontoret som innehöll en elvasiffrig kod för import från Kina. Kommissionen kunde inte godta dessa siffror eftersom klaganden inte hade visat att den tyska statistiken avsåg den berörda produkten.
Uppgifterna om de produkter som tillverkats av den kinesiska tillverkaren och om kostnaderna för att byta tillverkning fanns i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, hade därför setts av klaganden och hade inte ifrågasatts av denne.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter bestred klaganden kommissionens argument. Enligt kommissionen borde den ha undersökt all import till EU från tredjeländer. Klaganden bad också ombudsmannen att vidta personliga åtgärder mot de kommissionstjänstemän som ansvarade för antidumpningsförfarandet, eftersom de inte hade fullgjort sina skyldigheter.

Beslutet

1 Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och felaktig tolkning av inlagorna
1.1 Klaganden hävdar att kommissionen, när den beslutade att tillåta att antidumpningstullarna upphörde att gälla, gjorde en felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna. Sökanden har även gjort gällande att kommissionen har tolkat eller avsiktligt bortsett från bevisning eller inlagor som den har lagt fram på ett felaktigt sätt. Även om klaganden har framfört två separata påståenden i detta avseende, förefaller innehållet i dessa påståenden vara praktiskt taget identiskt. Det är därför lämpligt att undersöka dessa påståenden tillsammans.
1.2 Klaganden hävdar särskilt att kommissionen inte tog hänsyn till att det hade förekommit import till EG från tredjeländer under den relevanta perioden. Sökanden har vidare gjort gällande att kommissionen inte heller hade styrkt sitt påstående att den kinesiska tillverkaren tillverkade flera andra produkter och sitt argument att en övergång till tillverkning av den relevanta produkten skulle medföra betydande kostnader för den kinesiska tillverkaren och därför var osannolik.
1.3 Kommissionen svarar att det inte har förekommit någon import av den berörda produkten från Kina sedan 1989 och att den har undersökt all tillgänglig bevisning innan den drog slutsatsen att det inte längre var motiverat att bibehålla antidumpningsåtgärderna.
1.4 Klaganden invände ursprungligen också mot kommissionens vägran att utvidga antidumpningsåtgärdernas tillämpningsområde till andra produkter. Klaganden verkar dock inte insistera på denna punkt längre. Även om så inte vore fallet förefaller det rimligt att kommissionen anser att en sådan förlängning skulle ha krävt ett (nytt) klagomål.
1.5 Det är god administrativ praxis att kommissionen tar hänsyn till all relevant bevisning när den beslutar om huruvida antidumpningsåtgärderna ska fortsätta att gälla eller inte. I det omtvistade beslutet hävdade kommissionen att det inte hade förekommit någon import av den berörda produkten sedan år 1989. Kommissionen hävdade också att klaganden inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att styrka sitt påstående att antidumpningsåtgärderna hade kringgåtts genom import som transiterade genom tredjeländer som Schweiz. Även om kommissionen till stöd för sin slutsats att antidumpningstullarna inte borde bibehållas även hänvisade till andra faktorer som inte på allvar är tvistiga mellan parterna (nämligen den minskade efterfrågan), är det uppenbart att avsaknaden av import spelade en avgörande roll i detta sammanhang.
1.6 Till stöd för sitt påstående att det, i motsats till vad kommissionen trodde, faktiskt hade förekommit sådan import tillhandahöll klaganden kommissionen statistik från det tyska federala statistikkontoret som visade importen från Kina. Kommissionen har gjort gällande att dessa siffror är irrelevanta, eftersom de avser en annan produkt. Vid en första anblick förefaller dock den bevisning som lagts fram bekräfta att en produkt som motsvarar definitionen av den relevanta produkten importerades till gemenskapen från Kina under den relevanta perioden. Kommissionens argument är således inte övertygande.
1.7 Kommissionen hävdar dock att en mer exakt analys kräver användning av de så kallade Taric-koderna. Även om detta skulle vara korrekt, kvarstår det faktum att den statistik från Eurostat som kommissionen har lagt fram, på begäran av ombudsmannen, visar import från Kina. I sitt svar på begäran om ytterligare upplysningar medger kommissionen att import har ägt rum, men hävdar att "pris- och kvantitetsförhållandena" för denna import var sådana att den produkt som importerades under dessa nummer inte kunde ha varit den produkt som omfattades av undersökningen. Kommissionen har emellertid inte preciserat exakt vilka dessa "pris- och kvantitetsförhållanden" var som den påstår sig ha beaktat här. Dessutom innehöll det angripna beslutet inte någon hänvisning till sådana överväganden. Slutligen, och viktigast av allt, hävdar kommissionen således att inte ens denna statistik är tillräcklig för att fastställa den berörda produktens art. Kommissionen hävdar dock själv att denna statistik används för administrationen av antidumpningsåtgärder. Kommissionen har inte lämnat någon förklaring för att försöka lösa denna motsägelse. Det bör under alla omständigheter noteras att den statistik från Eurostat som kommissionen tillhandahållit förefaller utgöra prima facie-bevisning för att den berörda produkten importerades till gemenskapen från Kina under den relevanta perioden. Kommissionens argument är således inte övertygande.
1.8 Kommissionen hävdar att de berörda kvantiteterna var "mindre" och betraktades som "försumbara". Ombudsmannen kan inte lösa denna fråga på grundval av de siffror som lämnats. Det skall emellertid påpekas att detta argument inte återfinns någonstans i det omtvistade beslutet. Tvärtom anges det kategoriskt i beslutet att det inte har förekommit någon import och att klaganden har haft en monopolställning i EG. Det kan inte anses vara god förvaltningssed att inte grunda ett beslut på de argument som nämns däri, utan på argument som endast lämnas ut till en berörd part när denne har lämnat in ett klagomål till ombudsmannen. Detsamma gäller påståendet att avsaknaden av import hade bekräftats genom kontrollbesöket på plats hos den icke-närstående importören. Detta påstående förekommer för första gången i kommissionens svar på ombudsmannens begäran om ytterligare information.
1.9 Den statistik från den tyska federala statistikbyrån som klaganden tillhandahållit visar också vad som förefaller vara en betydande import från Schweiz. I det omtvistade beslutet hävdade kommissionen att denna import var irrelevant. Det finns inga bevis till stöd för detta påstående. I sitt yttrande över klagomålet hävdar kommissionen att det inte finns några godtagbara bevis för att den påstådda importen var av kinesiskt ursprung. Detta argument förefaller inte ha använts i beslutet.
1.10 Eftersom bevisningen rörande denna import har lämnats in till kommissionen av klaganden, är kommissionens påstående att klaganden inte har lämnat väsentliga uppgifter irrelevant i detta sammanhang.
1.11 När det gäller klagandens påstående att kommissionen felaktigt antog att den kinesiska tillverkaren också tillverkade flera andra produkter, måste det påpekas att den broschyr från den kinesiska tillverkaren som klaganden själv lämnade in hänvisade till tillverkningen av en annan typ av produkt. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att det inte finns tillräcklig bevisning för att visa att kommissionen gjorde ett misstag när den förlitade sig på det faktum att den kinesiska tillverkaren tillverkade ett antal andra produkter än den relevanta produkten.
1.12 Slutligen, som svar på klagandens påstående att det inte fanns någon bevisning till stöd för påståendet att en övergång till tillverkning av den relevanta produkten skulle medföra betydande kostnader för den kinesiska tillverkaren och därmed vara osannolik, hävdar kommissionen att de relevanta uppgifterna har tagits med i de icke-konfidentiella ärendehandlingarna, således hade varit tillgängliga för klaganden och inte hade ifrågasatts vid den tidpunkten. Även om det antas att klaganden borde ha tagit del av de relevanta handlingarna (vilket denne bestrider), är det icke desto mindre så att klaganden i sin skrivelse av den 30 mars 1998 bestred kommissionens ståndpunkt. Klagandens argument i detta sammanhang är inte övertygande. Kommissionen förefaller emellertid inte ha beaktat detta argument när den antog sitt beslut.
Det är god förvaltningssed att kommissionen, när den fattar beslut, beaktar alla relevanta fakta och argument. I förevarande fall har kommissionen inte tagit vederbörlig hänsyn till bevisningen och klagandens argument när det gäller import från tredjeländer och den kinesiska tillverkarens kostnader för att ställa om sin produktion till den relevanta produkten. Ombudsmannen drar slutsatsen att denna underlåtenhet utgör ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen vill dock tillägga att denna slutsats inte påverkar frågan om huruvida kommissionens beslut är korrekt i sak. Det kan naturligtvis inte uteslutas att kommissionen, efter en ordentlig granskning av all relevant bevisning och alla relevanta inlagor, kunde ha kommit fram till samma slutsats som den gjorde i det angripna beslutet.
2 Manipulering av bevisning
2.1 Klaganden hävdar att kommissionen har manipulerat bevisningen när den antog det omtvistade beslutet.
2.2 Kommissionen hävdar att det inte finns något som tyder på att kommissionen manipulerade bevisningen för att avsiktligt konstruera ett resultat som var ofördelaktigt för klaganden.
2.3 Ombudsmannen anser att även om kommissionen enligt hans uppfattning begick ett misstag genom att inte ta vederbörlig hänsyn till bevisningen och klagandens argument när det gäller de två ovannämnda frågorna, finns det inga bevis som tyder på att kommissionen avsiktligt manipulerade bevisningen.
2.4 På grundval av ovanstående förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande när det gäller klagandens andra påstående. Ombudsmannen anser därför att det inte finns någon anledning för honom att behandla klagandens begäran i skrivelsen av den 20 september 1999 om att vidta åtgärder mot kommissionens tjänstemän med ansvar för antidumpningsförfarandet.
3 Slutsats På
grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Det är god förvaltningssed att kommissionen, när den fattar beslut, beaktar alla relevanta fakta och argument. I förevarande fall har kommissionen inte tagit vederbörlig hänsyn till bevisningen och klagandens argument när det gäller import från tredjeländer och den kinesiska tillverkarens kostnader för att ställa om sin produktion till den relevanta produkten. Ombudsmannen drar slutsatsen att denna underlåtenhet utgör ett administrativt missförhållande.

Med tanke på att denna aspekt av ärendet rör en specifik händelse i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänliga hälsningar,
Jacob Söderman