Klaganden ingav ett invändningsförfarande mot en ansökan om ett EU-varumärke till EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Invändningsförfaranden gör det möjligt för innehavare av befintliga EU-varumärken att bestrida ansökningar om nya EU-varumärken för att skydda sina rättigheter. I början av invändningsförfarandet, och i tidigare förfaranden som inletts av klaganden, kommunicerade EUIPO med klaganden per post. Under invändningsförfarandet ändrade EUIPO sin kommunikationspolicy och beslutade att övergå till elektronisk kommunikation. På grund av detta missade klaganden en begäran om bevis.

Ombudsmannen fann att EUIPO:s underlåtenhet att på ett korrekt sätt informera klaganden om sitt beslut att kommunicera elektroniskt utgör ett administrativt missförhållande, eftersom det var oförenligt med EUIPO:s tidigare praxis. Eftersom invändningsförfarandet hade avslutats avslutade ombudsmannen ärendet utan att lämna någon rekommendation.

Hon föreslog dock att EUIPO skulle informera användarna om ändringar i sin kommunikationspolicy genom samma kanal som den tidigare använde för att kommunicera med dem.

Ärendet gällde hur genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) hanterade ett förslag till finansiering inom ramen för pilotprojektet Accelerator för det förstärkta europeiska innovationsrådet (EIC).

Klaganden ifrågasatte hur Easme utvärderade sitt förslag samt bristen på information om utvärderingen och möjligheterna till översyn. Klaganden var också bekymrad över att Easme dröjde med att svara på hans begäran om omprövning av sitt beslut.  

Under utredningens gång förklarade genomförandeorganet för Europeiska innovationsrådet och för små och medelstora företag (Eismea), som efterträdde och ersatte Easme, varför granskningsförfarandet försenades. Ombudsmannen ansåg att förklaringen var rimlig. Ombudsmannen konstaterade också att Easme hade lämnat tillräcklig information till klaganden om utvärderingen och möjligheterna till översyn. Ombudsmannen fann dock att den återkoppling som Easme lämnade till klaganden inte var tillräcklig och inte möjliggjorde en meningsfull översyn av utvärderingen av förslaget. Ombudsmannen noterade att inom ramen för EIC:s nya Accelerator-program verkar Eismea ge mer detaljerad återkoppling till sökande om utvärderingen av deras förslag.

Ombudsmannen ansåg därför att inga ytterligare undersökningar var motiverade i detta fall och avslutade undersökningen.

Ärendet gällde Europeiska utrikestjänstens underlåtenhet att svara på en skrivelse om en disciplinär utredning som hade ägt rum 2017 i ett civilt EU-uppdrag.

Ombudsmannen konstaterade att utrikestjänsten upprepade gånger hade underlåtit att svara på klagandens skrivelser. Även om utrikestjänsten ansåg att den inte kunde svara i sak på grund av pågående rättsliga förfaranden borde den ha svarat och förklarat detta för klaganden. Underlåtenheten att göra detta var ett administrativt missförhållande.

Eftersom utrikestjänsten i samband med undersökningen förklarade varför den anser att den inte kan ge ett väsentligt svar till klaganden, lämnade ombudsmannen ingen rekommendation i detta syfte. Hon litar dock på att Europeiska utrikestjänsten kommer att ta hänsyn till denna iakttagelse i framtiden.

Ärendet gällde Europaparlamentets vägran att skicka ett beslut om att vägra allmänheten tillgång till handlingar via e-post.

Ombudsmannen fann att parlamentets svar till klaganden var rimligt i det aktuella sammanhanget, eftersom klaganden redan hade mottagit beslutet med rekommenderat brev.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med slutsatsen att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden i parlamentet i detta fall.