Ärendet gällde ett urvalsförfarande för personal vid Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol). Klaganden ansåg att det hade förekommit en oriktighet i hur Europol tolkade en sökandes utbildningsbevis och därmed i hur Europol sedan beräknade den sökandes tidigare arbetslivserfarenhet.

Ombudsmannen konstaterade att Europol hade följt det korrekta förfarandet när man beslutade om kandidatens behörighet och att det inte fanns någon oriktighet i hur Europol hade tolkat informationen i examensbevisen.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden.

Klaganden var anställd vid ett civilt EU-uppdrag och rapporterade vad han ansåg vara korruption vid Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten). Han bad utrikestjänsten att skydda honom som visselblåsare, men utrikestjänsten svarade inte. Klaganden blev oroad över att utrikestjänsten utannonserade hans tjänst och genomförde urvalsförfarandet som en motåtgärd mot honom. Han överklagade resultatet av urvalsförfarandet, men utrikestjänsten svarade inte.

Under ombudsmannens undersökning besvarade utrikestjänsten klagandens överklagande och hans begäran om skydd för visselblåsare.

Ombudsmannen undersökte också klagandens oro över repressalier och fann inga bevis för repressalier när det gäller det sätt på vilket utrikestjänsten hade genomfört urvalsförfarandet. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden vände sig till ombudsmannen eftersom han var oroad över att Europol hade svartlistat honom från sina personalrekryteringsförfaranden efter att han hade uttryckt oro och klagat till Olaf om ett tidigare urvalsförfarande för personal.

Ombudsmannen noterar att klaganden är en högt kvalificerad person som en gång fördes upp på slutlistan av Europol. Hans oro är därför förståelig. I detta fall fann ombudsmannen dock inga bevis som tydde på att klaganden hade misslyckats i senare urvalsförfaranden för personal av något annat än objektiva skäl. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde hur en EU-delegation i ett land utanför EU reagerade på en person som påstod sig ha gjort sig skyldig till missförhållanden och försummelser av en anställd vid delegationen. Klaganden ville veta hur man ska rapportera dessa frågor formellt och få skydd för visselblåsare.

Under undersökningens gång gav Europeiska utrikestjänsten, som ansvarar för EU:s delegationer, ett bättre svar på de alternativ som fanns tillgängliga för klaganden. Utrikestjänsten löste således frågan. För att undvika liknande problem i framtiden bör utrikestjänsten på sin webbplats offentliggöra de regler som den tillämpar på detta område och de alternativ som finns tillgängliga för enskilda personer som kanske vill rapportera missförhållanden. Utrikestjänsten skulle också kunna överväga att anta en liknande strategi som den som tillämpas för EU-uppdrag, som den införde efter en undersökning på eget initiativ av ombudsmannen.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att tydligt svara på ett antal frågor om utvärderingen av ett projektförslag som lämnats in som svar på en ansökningsomgång inom Horisont 2020, EU:s forsknings- och innovationsprogram. Kommissionen lämnade de nödvändiga svaren under ombudsmannens undersökning och ärendet löstes.

Under undersökningens gång stötte ombudsmannen emellertid på en fråga som inte togs upp i klagomålet, nämligen hur kommissionen hanterar intressekonflikter hos experter som utvärderar projektförslag. Ombudsmannen ansåg att kommissionens sätt att hantera sådana konflikter kunde förbättras. Hon föreslog därför förbättringar.

Ärendet gällde rapportering från en anställd vid Europeiska investeringsbanken (EIB) om påstådd könsdiskriminering vid EIB, särskilt på ledningsnivå.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att EIB hade underlåtit att svara på rapporten på ett heltäckande sätt, bland annat genom att inte ge en översikt över de åtgärder som vidtagits för att uppnå en jämn könsfördelning. Ombudsmannen rekommenderade EIB att rätta till dessa brister och föreslog att EIB också skulle förbättra sin policy för visselblåsning genom att införa en bestämmelse som fastställer en tidsfrist för EIB att svara på rapporter från personalen.

EIB har godtagit ombudsmannens ´ förslag och rekommendationer. Ombudsmannen avslutar således undersökningen. Samtidigt uppmanar ombudsmannen EIB att öka sina ansträngningar för att uppnå en jämn könsfördelning på alla ledningsnivåer och att sikta högre än sitt nuvarande mål på 33 % kvinnor i ledande befattningar senast 2021. Organisationer som anammar en diversifierad arbetskraft och är inkluderande för alla tenderar att ge bättre resultat, vara mer innovativa och kunna fatta bättre beslut.

Klagomålet i detta ärende ingavs av en ledamot av Europaparlamentet och rör en EU-anställd som hävdade att hon trakasserats i samband med sitt arbete inom Europeiska kommissionen. Klaganden uppgav att den anställde var visselblåsare och att kommissionen inte hade skyddat henne.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att kommissionen hade behandlat den anställde rättvist och i enlighet med tillämpliga regler.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att Europeiska kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.