Klaganden, en icke-statlig organisation, begärde allmänhetens tillgång till handlingar rörande ett kontrakt om bedömning av EU:s roll och insatser i reformen av systemet för skydd av barn i Rumänien och de lärdomar som dragits. Kommissionen identifierade tre handlingar som omfattades av klagandens begäran om allmänhetens tillgång och beviljade partiell tillgång till alla tre handlingarna. Klaganden ansåg att kommissionen inte hade identifierat alla relevanta handlingar. Klaganden hävdade särskilt att kommissionen inte hade identifierat den slutrapport som klaganden förfogade över och som det också hänvisades till i en publicerad bok.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens påstådda underlåtenhet att identifiera alla relevanta handlingar och bad kommissionen att lämna ytterligare förklaringar till varför slutrapporten inte hade identifierats. I sitt svar till ombudsmannen delade kommissionen uppfattningen att slutrapporten hade förstörts i enlighet med den gemensamma bevarandeförteckningen, där det anges att ärenden som rör EU:s finansieringsverksamhet har en bevarandeperiod på tio år.

Ombudsmannen ansåg att de ytterligare förklaringar som kommissionen lämnat var rimliga och konstaterade att det hade tagit kommissionen nästan ett år att utfärda det bekräftande beslutet och avslutade ärendet med att konstatera att inga ytterligare undersökningar är motiverade. Hon föreslog dock att kommissionen skulle lämna sådana förklaringar i sina svar på begäranden om allmänhetens tillgång i ett tidigt skede snarare än att begränsa sina svar till att förklara var den sökte.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge delvis eller mer omfattande tillgång till två handlingar som rör ett projekt som finansierats i partnerskap med Unicef. När kommissionen nekade tillgång till handlingar grundade den sig på fem undantag som anges i unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, nämligen behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik samt skyddet av dess beslutsprocess, en tredje parts kommersiella intresse och fysiska personers integritet och integritet, inbegripet deras personuppgifter.

På grundval av inspektionen av de omtvistade handlingarna övertygades ombudsmannen inte av kommissionens argument att ett partiellt eller mer omfattande utlämnande (allvarligt) skulle undergräva skyddet för de åberopade intressena. Ombudsmannen lade fram ett förslag till lösning och uppmanade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i fråga om begäran, i syfte att ge största möjliga tillgång till de omtvistade handlingarna. Hon påminde också kommissionen om dess skyldighet att fatta beslut inom rimlig tid och motivera sina beslut.

Kommissionen godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav klaganden partiell och bredare tillgång till handlingarna. Ombudsmannen välkomnade kommissionens positiva svar på hennes förslag till lösning, som löste klagomålet.