Ärendet gällde det faktum att en översättning av en bilaga till en genomförandeförordning från Europeiska kommissionen inte hade gjorts tillgänglig. Bilagan, som endast fanns tillgänglig på engelska, är en del av de åtgärder som EU har vidtagit för att säkerställa driftskompatibiliteten hos unionens järnvägssystem.

Europeiska kommissionen informerade ombudsmannen om att den hade beslutat att översätta innehållet i bilagan och att liknande innehåll kommer att översättas i framtiden.

Ombudsmannen drog därför slutsatsen att det inte fanns någon grund för ytterligare undersökningar.

Ärendet gällde hur Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) bedömde en sökandes behörighet i ett urvalsförfarande för franskspråkiga juristlingvister. Epso ansåg att klaganden inte var behörig eftersom han inte hade de examensbevis som krävdes. Klaganden bestred Epsos beslut och hävdade att han hade de examensbevis som krävdes.

Under undersökningens gång fann ombudsmannen problem med uttagningskommitténs beslut att betrakta klaganden som icke behörig. Hon föreslog att Epso skulle be uttagningskommittén att ompröva sin ståndpunkt om klagandens behörighet att delta i urvalsförfarandet. Epso gick med på att granska den sökandes behörighet och bad klaganden om ytterligare handlingar. Klaganden underlät att svara på Epsos begäran. På grundval av detta avvisade Epso lösningsförslaget, eftersom Epso ansåg att den utan dessa ytterligare handlingar inte kunde granska den sökandes behörighet.

Mot denna bakgrund ansåg ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade i detta fall. Hon föreslog dock Epso att uttagningskommittén i framtida urvalsförfaranden ska se till att beslut om de sökandes behörighet grundas på en tydlig förståelse av den information som de sökande lämnar i sina ansökningar. Om det råder tvivel om en sökandes behörighet bör uttagningskommittén begära ytterligare information från den sökande eller begära förtydliganden från nationella myndigheter eller andra tredje parter.

Ärendet gällde hur Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) utvärderade anbud i två upphandlingsförfaranden för tillhandahållande av översättningstjänster. Klaganden hävdade att CdT var inkonsekvent i sin utvärdering, eftersom den tidigare hade bedömt sina anbud på olika sätt. Den hävdade också att CdT hade gjort en felaktig bedömning av klagandens anbud mot bakgrund av två kriterier som angavs i anbudsinfordringarna.

Ombudsmannen konstaterade att CdT korrekt följde den metod som den införde för att bedöma anbuden i de två förfarandena. Hon ansåg också att det inte fanns något som tydde på ett uppenbart fel i CdT:s bedömning av klagandens anbud.

På grundval av detta ansåg ombudsmannen att det inte förelåg något administrativt missförhållande från CdT:s sida och avslutade ärendet. Ombudsmannen litar dock på att CdT kommer att ge anbudsgivarna mer detaljerad information om sin bedömning i framtida förfaranden, eftersom tydligare information i ett tidigt skede kan minska risken för klagomål som det som ledde till denna undersökning.

Klaganden var oroad över att merparten av informationen på Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) webbplats endast finns tillgänglig på engelska.

I samband med undersökningen påminde ombudsmannen EMA om hennes rekommendationer om användningen av officiella EU-språk för EU:s förvaltning i kommunikationen med allmänheten.

EMA informerade ombudsmannen om att man arbetar med en språkpolicy och ett flerspråkigt gränssnitt för sin webbplats.

Ombudsmannen välkomnade EMA:s planer på att ta itu med frågan och avslutade undersökningen och föreslog att EMA skulle följa upp sitt åtagande i god tid. Ombudsmannen föreslog också att EMA under tiden skulle sträva efter att göra grundläggande information på alla officiella EU-språk mer framträdande på sin webbplats.

Ärendet gällde en ny försäkring som Europeiska kommissionen ingick med ett privat försäkringsbolag för att tillhandahålla olycksfalls- och sjukförsäkring för konferenstolkar.

Klaganden är en före detta extraanställda konferenstolkar som ansåg att villkoren i den nya försäkringen var mycket ofördelaktiga jämfört med den tidigare försäkringen och att den diskriminerade vissa extraanställda konferenstolkar.

Under utredningen stod det klart att klaganden skulle vara mindre missgynnad än han hade befarat. Ombudsmannen fann att kommissionens förklaringar till förändringarna i politiken är övertygande och rimliga. Utredningen avslöjade inte heller några bevis som skulle kunna ifrågasätta det förfarande som ledde fram till det nya försäkringsavtalet, vilket inbegrep samråd med den internationella tolkföreningen.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.