Klaganden är ett it-företag som deltog i ett anbudsförfarande vid kommissionen. Kommissionen uppmanade alla anbudsgivare att slutföra två fallstudier för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma deras tekniska kapacitet.

Klaganden ifrågasatte det faktum att en av fallstudierna i hög grad liknade ett anbudsförfarande som nyligen anordnades av en EU-byrå. Sökanden gjorde gällande att detta gav de företag som hade vunnit detta anbud en konkurrensfördel i kommissionens anbudsförfarande. Klaganden ifrågasatte också kommissionens beslut att inte lämna ut namnen på de personer som utvärderade förslagen till kommissionen.

Efter sin undersökning drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens utformning av anbudsförfarandet inte gav den vinnande anbudsgivaren någon konkurrensfördel. När det gäller utlämnandet av utvärderarnas namn föreslår ombudsmannen att kommissionen överväger att släppa sådana namn i framtiden.

Klaganden var föremål för en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Olaf lämnade ut uppgifter om resultatet av sin utredning till en tredje part, som offentliggjordes i en tidningsartikel i klagandens land. Europeiska datatillsynsmannen ansåg att utlämnandet stred mot EU:s dataskyddsregler. Klaganden begärde därefter att Olaf skulle erkänna fel i utlämnandet av personuppgifterna och be om ursäkt för detta.

Olaf vägrade inledningsvis att göra detta. Efter ombudsmannens undersökning skickade kommissionen emellertid en skrivelse till klaganden i vilken den beklagade att den inte hade agerat i enlighet med dataskyddsreglerna i hans fall och bad om ursäkt till honom. Även om klaganden inte var nöjd med ursäkten ansåg ombudsmannen att den uppfyllde klagandens krav och drog därför slutsatsen att det inte fanns någon anledning för honom att genomföra ytterligare undersökningar av klagomålet.

I mars 2005 framförde klaganden ett klagomål till kommissionen angående Finlands påstådda överträdelser av direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Hon klagade till kommissionen över att en finsk myndighet hade publicerat känsliga personuppgifter om hennes dotter på kommunens webbsida. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade utrett hennes klagomål på ett korrekt sätt, och att den på felaktiga grunder hade nekat henne tillgång enligt förordning (EG) 1049/2001 till handlingar rörande kommissionens undersökning.

När det gäller klagandens argument att kommissionen borde väcka talan mot Finland vid EU-domstolen på grundval av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), påpekade ombudsmannen att artikel 258 i FEUF vanligtvis tillämpas endast när ett administrativt förfarande är konsekvent och generellt. Dessutom kan man inte väcka talan mot en medlemsstat i EU-domstolen på grundval av artikel 258 i FEUF om medlemsstaten redan har anpassat sitt administrativa förfarande till EU:s lagstiftning innan den mottagit ett motiverat yttrande. Kommissionen informerade ombudsmannen om att Finland ändrat sina riktlinjer för de lokala myndigheterna i mars 2008 i syfte att bättre värna om rätten till kommunala myndigheters skydd av personuppgifter. Eftersom de nuvarande riktlinjerna för lokala myndigheter verkar vara förenliga med lagstiftningen om skydd av personuppgifter har kommissionen inga skäl för att väcka talan mot Finland. Ombudsmannen välkomnade kommissionens fortsatta bevakning av ärendet med anledning av den pågående tvisten i de finska domstolarna rörande den grundläggande frågan.

Ombudsmannen kunde därmed inte konstatera några administrativa missförhållanden när det gäller anklagelsen om att kommissionen inte har undersökt klagomålet på ett korrekt sätt.

När det gäller den påstått felaktiga vägran att ge klaganden tillgång till handlingar konstaterade ombudsmannen att kommissionen under undersökningens gång beslutat att bevilja klaganden tillgång till de berörda handlingarna. Anklagelsen och klagomålet hade därmed avslutats av kommissionen.