Klaganden är ett it-företag som deltog i ett anbudsförfarande vid kommissionen. Kommissionen uppmanade alla anbudsgivare att slutföra två fallstudier för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma deras tekniska kapacitet.

Klaganden ifrågasatte det faktum att en av fallstudierna i hög grad liknade ett anbudsförfarande som nyligen anordnades av en EU-byrå. Sökanden gjorde gällande att detta gav de företag som hade vunnit detta anbud en konkurrensfördel i kommissionens anbudsförfarande. Klaganden ifrågasatte också kommissionens beslut att inte lämna ut namnen på de personer som utvärderade förslagen till kommissionen.

Efter sin undersökning drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens utformning av anbudsförfarandet inte gav den vinnande anbudsgivaren någon konkurrensfördel. När det gäller utlämnandet av utvärderarnas namn föreslår ombudsmannen att kommissionen överväger att släppa sådana namn i framtiden.

Klaganden var föremål för en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Olaf lämnade ut uppgifter om resultatet av sin utredning till en tredje part, som offentliggjordes i en tidningsartikel i klagandens land. Europeiska datatillsynsmannen ansåg att utlämnandet stred mot EU:s dataskyddsregler. Klaganden begärde därefter att Olaf skulle erkänna fel i utlämnandet av personuppgifterna och be om ursäkt för detta.

Olaf vägrade inledningsvis att göra detta. Efter ombudsmannens undersökning skickade kommissionen emellertid en skrivelse till klaganden i vilken den beklagade att den inte hade agerat i enlighet med dataskyddsreglerna i hans fall och bad om ursäkt till honom. Även om klaganden inte var nöjd med ursäkten ansåg ombudsmannen att den uppfyllde klagandens krav och drog därför slutsatsen att det inte fanns någon anledning för honom att genomföra ytterligare undersökningar av klagomålet.

I mars 2005 lämnade klaganden in ett klagomål till kommissionen om Finlands påstådda överträdelser av direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Hon klagade till kommissionen på att en finländsk kommun hade offentliggjort känsliga personuppgifter om hennes dotter på en kommunal webbplats. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade utrett hennes klagomål ordentligt och felaktigt vägrat henne tillgång enligt förordning 1049/2001 till handlingar som rör kommissionens undersökningar.

När det gäller klagandens argument att kommissionen bör väcka talan mot Finland vid domstolen med stöd av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), erinrade ombudsmannen om att artikel 258 i EUF-fördraget normalt tillämpas endast om en administrativ praxis som strider mot EU-rätten är konsekvent och allmän. En medlemsstat kan inte heller väcka talan vid EU-domstolen med stöd av artikel 258 i EUF-fördraget, om medlemsstaten redan har anpassat sin administrativa praxis till EU-rätten innan ett motiverat yttrande skickas till den. Kommissionen informerade ombudsmannen om att kommunernas riktlinjer ändrades i mars 2008 för att bättre skydda kommunernas rätt till dataskydd. Eftersom de nuvarande riktlinjerna för lokala myndigheter verkar vara förenliga med dataskyddsreglerna har kommissionen ingen grund för att väcka talan mot Finland. Ombudsmannen välkomnade det faktum att kommissionen fortsatte att övervaka ärendet mot bakgrund av de pågående tvisterna vid de finska domstolarna om den underliggande frågan.

Ombudsmannen fann således att det inte förelåg något administrativt missförhållande i fråga om påståendet att kommissionen inte hade undersökt klagomålet på ett korrekt sätt.

När det gäller den påstått felaktiga vägran att ge klaganden tillgång till handlingar noterade ombudsmannen att kommissionen under sin undersökning beslutade att bevilja klaganden tillgång till handlingarna i fråga. Påståendet och påståendet reglerades således av kommissionen.