Förord

I maj 2008 offentliggjorde jag den första systematiska granskningen av uppföljningen av alla kritiska och ytterligare anmärkningar från ombudsmannen under ett visst år (2006). Jag meddelade min avsikt att upprepa studien för efterföljande år. En studie av uppföljningen av kommentarerna från 2007 offentliggjordes i november 2008. I denna studie behandlas de kommentarer som gjordes 2008. Den innehåller också de kommentarer som gjordes i fem ärenden som avslutades 2007, om vilka information från kommissionen om uppföljningen inte mottogs i tid för att ingå i 2007 års studie.

Förutom att i detalj rapportera om vissa resultat av ombudsmannens arbete bör denna studie syfta till att göra institutionerna och deras avdelningar förtrogna med den intellektuella grund som ligger till grund för ombudsmannens praxis. Betänkandet bör alltså också läsas som ytterligare en vägledning till våra "institutionella och kognitiva kartor" i frågor som rör god förvaltning och ombudsmannens ämbetsområde.

Kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar innehåller konstruktiv kritik och förslag från ombudsmannen till följd av undersökningar som genomförts på ombudsmannens eget initiativ eller till följd av klagomål. En kritisk anmärkning bygger på ett konstaterande av administrativa missförhållanden, medan ytterligare en anmärkning görs utan ett sådant konstaterande. Ombudsmannens kommentarer är avsedda att ge EU-institutionerna [1] vägledning om hur de kan ge EU-medborgarna bättre service.

I studien undersöks uppföljning i form av systemförbättringar som höjer kvaliteten på administrationen, vilket gör det mindre sannolikt att administrativa missförhållanden uppstår i framtiden. När det gäller kritiska anmärkningar fokuserar studien inte på det specifika fall av administrativa missförhållanden som ledde till anmärkningen, utan på de lärdomar som den berörda institutionen har dragit inför framtiden.

I detta sammanhang är det viktigt att erkänna att en kritisk anmärkning inte utgör gottgörelse för den klagande. Alla klagande kräver inte gottgörelse och alla krav på gottgörelse är inte motiverade. När gottgörelse borde ha tillhandahållits signalerar dock avslutandet av ärendet med en kritisk anmärkning ett tredubbelt misslyckande. Den klagande har inte lyckats uppnå tillfredsställelse. Den berörda institutionen har underlåtit att rätta till det administrativa missförhållandet. Ombudsmannen har inte övertalat den berörda institutionen att ändra sin ståndpunkt.  Mina årsrapporter innehåller många exempel på fall där institutionerna har gett de klagande upprättelse. De ger därför en mer fullständig bild av ombudsmannens verksamhet för att bekämpa administrativa missförhållanden, främja god förvaltning och förbättra förbindelserna mellan Europeiska unionen och dess medborgare.

Det sätt på vilket en institution reagerar på klagomål och på kritik och förslag är en viktig indikation på hur medborgarcentrerad den är. Som ombudsman har jag ansträngt mig för att övertala institutionerna och deras tjänstemän att inte inta en defensiv hållning. Jag har särskilt betonat att en kultur av service till medborgarna inte är en kultur av skuld. Misstag förekommer i all administration. När ett misstag inträffar bör saker rättas till, om möjligt, och en ursäkt ges om det är lämpligt. Sedan behandlas frågan och man kan gå vidare.  En viktig del av att "gå vidare" i detta sammanhang är att reflektera över huruvida erfarenheten av att hantera klagomålet har gett någon information som kan användas för att höja kvaliteten på förvaltningen i framtiden. Ombudsmannens kommentarer bör bidra till att stimulera en sådan reflektion.

På det hela taget gjorde institutionerna en tillfredsställande uppföljning av nästan fyra av fem av de kritiska och ytterligare anmärkningar som gjordes 2008. Andelen tillfredsställande uppföljning av kritiska anmärkningar (62 %) var dock betydligt lägre än för ytterligare anmärkningar (100 %). Detta visar att det fortfarande finns ett viktigt arbete att göra, av ombudsmannen och av institutionerna själva, för att övertyga tjänstemännen om att en defensiv inställning till ombudsmannen utgör en missad möjlighet för deras institution och riskerar att skada bilden av Europeiska unionen.

Det gläder mig att kunna rapportera att det också finns fem fall där uppföljningen av en kritisk eller ytterligare anmärkning var exemplarisk. Jag har betecknat dessa som "stjärnfall", i analogi med de "stjärnfall" som nämns i mina årsrapporter, där den berörda institutionen hanterade ett klagomål på ett föredömligt sätt.

P. Nikiforos Diamandouros, 23 november 2009

 

Undersökning

1 Inledning

Denna studie förklarar syftet med kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar och de olika typer av omständigheter som ger upphov till dem. Därefter analyseras den uppföljning som berörda institutioner, organ och byråer har gjort av kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar som gjordes 2008 och femstjärniga fall identifieras. Slutligen dras slutsatser om de viktigaste lärdomarna av studien inför framtiden.

Europeiska ombudsmannen tjänar allmänintresset genom att bidra till att förbättra kvaliteten på EU-institutionernas förvaltning och tjänster till medborgarna [2]. Samtidigt ger ombudsmannen unionens medborgare och invånare ett alternativt rättsmedel för att skydda deras intressen. Detta rättsmedel kompletterar unionsdomstolarnas skydd och har inte nödvändigtvis samma syfte som domstolsförfaranden.

Endast domstolarna har befogenhet att meddela rättsligt bindande domar och att tillhandahålla auktoritativa tolkningar av lagen. Ombudsmannen kan lägga fram förslag och rekommendationer och, som en sista utväg, dra politisk uppmärksamhet till ett ärende genom att lämna en särskild rapport till Europaparlamentet. Ombudsmannens effektivitet är således beroende av moralisk auktoritet, och därför är det viktigt att ombudsmannens arbete bevisligen är rättvist, opartiskt och grundligt.

2 Syftet med kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar

Mot denna bakgrund har ytterligare kommentarer ett enda syfte: Att tjäna allmänintresset genom att hjälpa den berörda institutionen att höja kvaliteten på sin förvaltning i framtiden. Ytterligare en anmärkning bygger inte på ett konstaterande av administrativa missförhållanden. Det bör därför inte tolkas som att det innebär kritik mot den institution som det riktar sig till, utan snarare som att det ger råd om hur man kan förbättra en viss praxis för att förbättra kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls medborgarna.

Däremot har en kritisk anmärkning normalt mer än ett syfte. Som en ytterligare anmärkning har en kritisk anmärkning alltid en pedagogisk dimension: Den informerar institutionen om vad den har gjort för fel, så att den kan undvika liknande administrativa missförhållanden i framtiden. För att maximera sin pedagogiska potential identifierar en kritisk anmärkning den regel eller princip som överträddes och (om det inte är uppenbart) förklarar vad institutionen borde ha gjort under de särskilda omständigheterna i fallet. En kritisk anmärkning är sålunda utformad för att förklara och motivera ombudsmannens konstaterande av administrativa missförhållanden och syftar därmed till att stärka medborgarnas och institutionernas förtroende för att ombudsmannens arbete är rättvist och grundligt. Genom att visa att ombudsmannen är villig att offentligt kritisera institutionerna försöker kritiska anmärkningar dessutom öka allmänhetens förtroende för ombudsmannens opartiskhet.

En kritisk anmärkning utgör dock inte någon gottgörelse för den klagande. Om gottgörelse bör ges är det bäst om den berörda institutionen, när den tar emot klagomålet, tar initiativ till att erkänna det administrativa missförhållandet och erbjuda lämplig gottgörelse. I vissa fall kan detta bestå av en enkel ursäkt.

Genom att vidta sådana åtgärder visar institutionen sitt engagemang för att förbättra förbindelserna med medborgarna. Den visar också att den är medveten om vad den gjorde för fel och därmed kan undvika liknande administrativa missförhållanden i framtiden. Under sådana omständigheter är det onödigt att ombudsmannen gör en kritisk anmärkning. Om det finns misstankar om att det enskilda fallet kan bero på ett underliggande systemproblem kan ombudsmannen emellertid besluta att inleda en undersökning på eget initiativ, även om det specifika fallet har lösts på ett sätt som är till den klagandes belåtenhet.

3 Kritiska anmärkningar i fall där en vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation inte är lämpligt

Av ovanstående kan man se att många kritiska anmärkningar representerar missade möjligheter. Det bästa resultatet skulle ha varit att den berörda institutionen erkände det administrativa missförhållandet och erbjöd lämplig gottgörelse, vilket i vissa fall skulle kunna bestå av en enkel ursäkt. Om den hade gjort det skulle det inte ha behövts någon kritisk anmärkning.

Den klagande har dock inte alltid rätt och den berörda institutionen har rätt att försvara sin ståndpunkt. Omkring hälften av de ärenden som inte avgjorts av institutionen i ett tidigt skede leder slutligen till slutsatsen att det inte föreligger något administrativt missförhållande. I dessa fall lyckas institutionen förklara till ombudsmannens belåtenhet (och i vissa fall även till den klagandes belåtenhet) varför den hade rätt att agera som den gjorde och varför den inte kommer att ändra sin ståndpunkt.

Om ombudsmannen inte håller med institutionen och finner administrativa missförhållanden som klaganden bör få gottgörelse för, är det normala förfarandet att föreslå en vänskaplig förlikning. Om institutionen avvisar ett sådant förslag utan goda skäl är nästa steg vanligtvis ett förslag till rekommendation.

Om ombudsmannen anser att det är osannolikt att institutionen godtar en vänskaplig förlikning eller att en vänskaplig förlikning inte skulle vara lämplig, får han eller hon gå direkt vidare till ett förslag till rekommendation. Genom att föreslå en vänskaplig förlikning strävar ombudsmannen efter att nå en överenskommelse mellan den berörda institutionen och den enskilde klaganden, som ofta söker personlig prövning. Om det administrativa missförhållande som bör åtgärdas främst påverkar allmänintresset kan ombudsmannen anse det lämpligare att lägga fram ett förslag till rekommendation än att söka en vänskaplig förlikning.

Ursäkt som en form av gottgörelse förtjänar ett särskilt omnämnande i detta sammanhang. För att vara effektiv måste en ursäkt vara uppriktig. En ursäkt som uppfattas som falsk gör bara saken värre. Klaganden är mer benägen att godta att en ursäkt är uppriktig, om den erbjuds av institutionen på eget initiativ, snarare än som svar på ett formellt förslag från ombudsmannen. Därför anser ombudsmannen ofta att det inte skulle vara lämpligt att föreslå en vänskaplig förlikning bestående av en ursäkt. Det är ännu mindre sannolikt att ett förslag till rekommendation är användbart.

Om inget kan göras för att rätta till det administrativa missförhållandet är en kritisk anmärkning ett rättvist och effektivt sätt att avsluta ärendet.

En kritisk anmärkning under sådana omständigheter är rättvis både för den klagande och för den berörda institutionen. Det är rättvist mot klaganden eftersom det bekräftar att klagomålet var motiverat, även om ingen gottgörelse är möjlig. Det är också rättvist mot den berörda institutionen eftersom det utgör resultatet av ombudsmannens förfaranden som syftar till att säkerställa att institutionen informeras om de påståenden, påståenden, bevis och argument som klaganden har lagt fram. Samma förfaranden ger institutionen möjlighet att framföra sin ståndpunkt med full kännedom om målet mot den innan den kritiska anmärkningen görs.

En kritisk anmärkning är effektiv eftersom den undviker att förlänga en utredning som inte kan leda till någon upprättelse för klaganden.

När det gäller allmänintresset ger själva anmärkningen den nödvändiga pedagogiska dimensionen. Den institution som den kritiska anmärkningen riktar sig till bör dra lämpliga lärdomar inför framtiden. Vad som är lämpligt beror på det administrativa missförhållandet i fråga. En isolerad händelse behöver kanske inte följas upp.

4 Kritiska anmärkningar efter avvisande av en vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation

Institutionens godtagande av ett förslag till vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation leder normalt till att ärendet avslutas på den grunden.

Om den klagande avvisar en föreslagen vänskaplig förlikning utan goda skäl anser ombudsmannen normalt inte att några ytterligare undersökningar i ärendet är motiverade.

Institutionens förkastande av ett förslag till vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation kan leda till ett antal möjliga resultat.

För det första kan ombudsmannen, efter att ha övervägt institutionens svar, anse att hans tidigare konstaterande av administrativa missförhållanden bör ses över.

För det andra kan ombudsmannen, om institutionens detaljerade yttrande över ett förslag till rekommendation inte är tillfredsställande, avge en särskild rapport till Europaparlamentet. Som påpekades i ombudsmannens årsrapport för 1998 är möjligheten att lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet av ovärderligt värde för ombudsmannens arbete. Särskilda rapporter bör därför inte läggas fram alltför ofta, utan endast i viktiga frågor, där parlamentet kan vidta åtgärder för att bistå ombudsmannen.

Slutligen kan ombudsmannen besluta att avsluta ärendet med en kritisk anmärkning, antingen i det skede då institutionen avvisar en vänskaplig förlikning eller om institutionens detaljerade yttrande över ett förslag till rekommendation inte är tillfredsställande.

I vissa fall kan ärendet avslutas med en kritisk anmärkning eftersom ombudsmannen anser att institutionen på ett övertygande sätt har visat att även om det föreligger administrativa missförhållanden är den korrigerande åtgärd som föreslås i den vänskapliga förlikningen eller förslaget till rekommendation olämplig och ingen annan lösning eller prövning är möjlig. I sådana fall är den kritiska anmärkningen väsentligen av samma karaktär som den som skulle ha gjorts om ärendet hade avslutats utan en vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation.

Tyvärr finns det också fall där institutionen avvisar ombudsmannens förslag av skäl som inte är övertygande. Det finns till och med ett fåtal fall där institutionen vägrar att godta ombudsmannens konstaterande av administrativa missförhållanden.

Sådana fall riskerar att undergräva ombudsmannens moraliska auktoritet och försvaga medborgarnas förtroende för Europeiska unionen och dess institutioner. Internationell erfarenhet visar att ombudsmannainstitutionen fungerar mest effektivt där rättsstatsprincipen är väletablerad och där det finns välfungerande demokratiska institutioner. I sådana sammanhang följer de offentliga myndigheterna vanligtvis en ombudsmans rekommendationer, trots att de inte är rättsligt bindande, även om de inte håller med dem.

5 Uppföljning av kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar under 2008

Under 2008 gjordes totalt 53 kritiska anmärkningar i 43 beslut och totalt 47 ytterligare anmärkningar i 42 beslut. Ett enda beslut kan innehålla mer än en anmärkning, och båda typerna av anmärkning kan ingå i samma beslut. Tabell 1 visar fördelningen av anmärkningar per institution.

TABELL 1 – Fördelning av anmärkningar per institution.

Institution	Antal kritiska anmärkningar 2008	Antal ytterligare kommentarer under 2008
Europaparlamentet	7	6
Europeiska kommissionen	36	27
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)	4	2
Europeiska unionens regionkommitté	1	-
Europeiska datatillsynsmannen (EDPS)	-	1
Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (OPOCE)	2	-
Centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)	1	-
Europeiska polisbyrån (Europol)	1	1
Översättningscentrum för Europeiska unionens organ	1	1
Europeiska rekryteringsbyrån (Epso)	-	9
Totalt	53	47

De berörda institutionerna uppmanades att svara på kommentarerna inom sex månader. Svar inkom på alla kommentarer som gjordes 2008, om än med viss fördröjning i vissa fall. De sista som kom fram var kommissionens anmärkningar i ärendena 3579/2006/TS och 3208/2006/GG, som skickades den 22 respektive den 30 september 2009. Detta är en betydande förbättring jämfört med föregående år, då vissa svar var så försenade att de inte kunde beaktas i 2007 års studie.

Bilaga I innehåller en detaljerad analys av vart och ett av de fall där en eller flera kritiska anmärkningar och/eller ytterligare anmärkningar gjordes. Fem av uppföljningarna förtjänar ett särskilt omnämnande som "stjärnfall", som bör tjäna som modell för andra institutioner när det gäller hur man bäst reagerar på kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar. Stjärnfallen listas först. Övriga ärenden organiseras efter institution och klagomålsreferens.

Studien behandlar också svaren på kommentarerna i fem ärenden som avslutades 2007, i vilka information från kommissionen om uppföljningen inte mottogs i tid för att ingå i 2007 års studie. Ärendena, som alla rör allmänhetens tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 [3], behandlas i ett särskilt underavsnitt under kommissionens allmänna rubrik.

Bilagorna II och III innehåller förteckningar över de fall där kritiska anmärkningar och ytterligare anmärkningar gjordes. I sina onlineversioner innehåller bilagorna länkar till anmärkningstexten i beslutet på ombudsmannens webbplats (på engelska och, om det är ett annat språk, klagomålets språk).

Med kritiska och ytterligare anmärkningar tillsammans var graden av tillfredsställande uppföljning 79 %. Uppföljningen av ytterligare anmärkningar var i samtliga fall tillfredsställande, medan andelen tillfredsställande uppföljning av kritiska anmärkningar var betydligt lägre, 62 %. Exempel på otillfredsställande svar på kritiska anmärkningar är Europaparlamentets och kommissionens svar i ärendena 2819/2005/BU respektive 327/2007/GG. 

Tabell 2 visar antalet och procentandelen tillfredsställande svar per institution. (Siffrorna omfattar de åtta kritiska anmärkningarna och ytterligare två anmärkningar som gjordes i de fem ärendena om allmänhetens tillgång till handlingar från 2007, vilka nämndes ovan).

TABELL 2 – Antal och procentandel tillfredsställande svar per institution.

Institution	Antal kritiska och ytterligare anmärkningar	Antal tillfredsställande svarar	% av tillfredsställande svar
Europaparlamentet	13	11	85%
Europeiska kommissionen	73	56	77%
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)	6	6	100%
Europeiska unionens regionkommitté	1	1	100%
Europeiska datatillsynsmannen (EDPS)	1	1	100%
Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (OPOCE)	2	-	0%
Centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)	1	-	0%
Europeiska polisbyrån (Europol)	2	2	100%
Översättningscentrum för Europeiska unionens organ	2	1	50%
Epso	9	9	100%
Totalt	110	87	79%

6 Ärenden som är särskilt viktiga för ombudsmannens huvudmål

Europeiska ombudsmannen inrättades för att hjälpa till att föra EU-institutionerna närmare EU:s medborgare. Ombudsmannen strävar efter att främja en administrativ servicekultur för medborgarna. En viktig del av en sådan kultur är att institutionerna kontinuerligt anstränger sig för att se på sig själva och sin verksamhet ur medborgarnas perspektiv och för att undvika att agera på ett sätt som kan få medborgarna att känna att den europeiska integrationen är en process som utesluter och berövar dem deras makt. Ombudsmannen strävar också efter att främja institutionernas öppenhet gentemot medborgarna. Några av de kritiska och ytterligare kommentarer som gjordes 2008 är särskilt relevanta för de viktigaste målen för en servicekultur och öppenhet:

• Ärende 3617/2006/JF gällde kommissionens meddelande Mot en förstärkt kultur av samråd och dialog - Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter [4]. De löften som ges i detta meddelande till medborgarna och det organiserade civila samhället är av stort värde och stor betydelse. Ombudsmannen välkomnar kommissionens åtagande att respektera dessa löften.
• För medborgare som vill delta i eller granska tillämpningen av EU-lagstiftningen är överträdelseförfarandet (genom vilket kommissionen fullgör sina skyldigheter som fördragets väktare) ett naturligt intresseområde. I ärende 3737/2006/JMA förklarade kommissionen att förseningar i överträdelseförfarandet ofta beror på långsamma svar från medlemsstaterna på formella underrättelser, vilket gör det omöjligt att exakt förutsäga hur lång tid förfarandet kommer att ta. Ombudsmannen anser att om förseningen i handläggningen av ett överträdelseklagomål beror på en medlemsstats fel skulle det vara av intresse för öppenheten och medborgarnas egenmakt inom den nationella demokratiska ramen att kommissionen informerar klaganden om detta. Den klagande skulle kunna använda sådan information som grund för ett klagomål till den nationella ombudsmannen mot dröjsmålet med att svara kommissionen, eller för att utöva politiska påtryckningar och påtryckningar i medierna på medlemsstatens regering.
• Ärende 3208/2006/GG gällde skyldigheten enligt förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar att upprätta register över handlingar. Under ombudsmannens undersökning hävdade kommissionen konsekvent att den skulle utvidga omfattningen av sina register och fick ombudsmannen att tro att problemet främst var tekniskt. Ombudsmannen beklagar att kommissionens svar på den kritiska anmärkningen i detta fall tyder på att den inte har för avsikt att försöka komplettera sitt register.
• Kommissionens svar i ärende 1693/2005/PB tar hänsyn till unionens lagstiftningsreform 2007 och 2008, som kräver offentliggörande av mottagarna av de europeiska jordbruksfonderna och de belopp som mottagits av varje stödmottagare. Detaljerad information om denna reform finns på webbplatsen för kommissionens direktorat för jordbruk [5].
• Kommissionens svar i ärendena 1434/2004/PB, 144/2005/PB och 3002/2005/PB visar att kommissionen har en vidsträckt syn på tillämpningsområdet för undantaget i förordning 1049/2001 för att skydda sin beslutsprocess (artikel 4.3). Ombudsmannen lämnade ett förslag till rekommendation till kommissionen i juni 2009, som innehåller en ingående analys av undantaget, med beaktande av förstainstansrättens senaste rättspraxis [6].
• Ärende 2681/2007/PB rörde en begäran om tillgång till en handling rörande Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG). Kommissionen inrättade ERG som en mekanism för att uppmuntra samarbete och samordning mellan de nationella regleringsmyndigheterna och sig själv, i syfte att främja utvecklingen av den inre marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och en konsekvent tillämpning av de relevanta direktiven [7]. Kommissionen uppgav ursprungligen att den begärda handlingen inte existerade. Därefter fann kommissionen dokumentet på en webbplats som användes för utbyten mellan de nationella tillsynsmyndigheternas delegater [8]. Detta fall visar att kommissionen måste vidta konkreta och proaktiva åtgärder för att säkerställa ett tydligt ansvar för att garantera allmänhetens tillgång till information och handlingar om administrativt samarbete och regleringssamarbete mellan EU-institutionerna och de nationella myndigheterna.

7 Slutsatser

Uppföljningen av kritiska och ytterligare anmärkningar under 2008 visar att ombudsmannens ansträngningar att nå ut till institutionerna och främja en kultur av service till medborgarna fortsätter att bära frukt. I vissa fall har uppföljningen varit exemplarisk och tydligt visat att de ansvariga är angelägna om att utnyttja denna möjlighet för att visa att de är helt engagerade i en servicekultur.

Om problem inte har lösts på ett tillfredsställande sätt genom uppföljning av en kritisk eller ytterligare anmärkning får ombudsmannen besluta att inleda en undersökning på eget initiativ och därigenom säkerställa att systemproblem som framkommit genom klagomålsförfarandet utreds grundligt och, om möjligt, löses för framtiden.

Ombudsmannen har för avsikt att i november 2010 offentliggöra studien om uppföljningen av kritiska och ytterligare anmärkningar som gjordes 2009.

bilagor

I Detaljerad analys av ärenden

En stjärna fall

Ärende 101/2004/GG avslutades med följande kritiska anmärkning:

Den 16 september 2002 bad klaganden Europeiska kommissionen att undersöka nio fall av administrativa missförhållanden som hon ansåg ha inträffat vid Institutet för transuraner (ITU) i Karlsruhe när det gäller strålskydd och transport av radioaktivt material. ITU är en del av Gemensamma forskningscentret, ett generaldirektorat inom kommissionen. Efter en grundlig undersökning drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har visat att den på ett korrekt sätt har behandlat klagandens tredje, sjätte och sjunde påståenden i klagandens skrivelse av den 16 september 2002. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om följande:

När det gäller det tredje påståendet (påstådd olaglig avsändning av ett prov av radioaktivt material som en normal transport) hade ITU förbättrat sitt inventeringssystem. Det nya systemet innehåller en mer detaljerad databas och möjliggör bättre identifiering av lagrade föremål. Strängare förfaranden för transport av radioaktivt material började tillämpas i slutet av 1997. Sedan dess har fler skriftliga instruktioner tagits fram och befintliga instruktioner har ändrats och anpassats till nya regelverk. Den berörda personalen har fått detaljerad utbildning om de nya förfarandena, och kontroller genomförs regelbundet. Tre anställda har utbildats och formellt kvalificerats som ansvariga för farligt gods, med lämplig ställföreträdare.

När det gäller klagandens sjätte påstående (påstått felaktig hantering av passerkort för extern personal där exponering för strålning noterades och underlåtenhet att anmäla en incident till tillsynsmyndigheterna) hade ITU fått nya föreskrifter och riktlinjer från de tyska myndigheterna. ITU hade reviderat sina interna arbetsinstruktioner i enlighet med detta, och dessa godkändes av tillsynsmyndigheterna i mars 2009. Bland annat ges nu månatlig information om de doser som externa arbetstagare har exponerats för till det berörda företaget och tillsynsmyndigheterna informeras omedelbart när de exponeringsgränser som fastställs i de relevanta förordningarna överskrids.

När det gäller klagandens sjunde påstående (påstådd användning av personal som var helt olämplig för de tillsatta tjänsterna och underlåtenhet att avsätta de berörda personerna i händelse av allvarliga fel) har utnämningen av sådana tjänstemän nu ändrats. Det finns nu en kärnteknisk expert med två ställföreträdare som ansvarar för att se till att alla relevanta regler följs. Dessutom utses cheferna för de vetenskapliga enheterna till kärntekniska experter med ansvar för att se till att de relevanta regler som rör deras personal och utrustning följs.

Kommissionen uppgav också att dess egna avdelningar och tillsynsmyndigheten under perioden 2004–2006 hade genomfört flera revisioner vid ITU. Inga oegentligheter konstaterades i samband med dessa revisioner. Den tillade att den skulle fortsätta att övervaka, anpassa och förbättra sina interna processer vid ITU i samförstånd med tillsynsmyndigheterna.

Ombudsmannen välkomnar den konstruktiva och detaljerade uppföljning som kommissionen har gjort av de kritiska anmärkningarna.

------------

Klagomål 3464/2004/(TN)TS gällde Europaparlamentets beslut att återkräva en del av den ersättning som klaganden hade fått i egenskap av tjänsteman som inte var aktiv. Ombudsmannen kritiserade parlamentets underlåtenhet att på ett korrekt sätt och i god tid informera klaganden om sitt beslut om återkrav. Detta stred mot tjänsteföreskrifterna och den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

Som svar medgav parlamentet att det borde ha informerat klaganden om beslutet om återkrav innan beslutet verkställdes. Rådet informerade ombudsmannen om att det hade vidtagit åtgärder som i framtiden kommer att säkerställa att beslutet meddelas i ett så tidigt skede av förfarandet som möjligt innan det verkställs.

Ombudsmannen välkomnar parlamentets positiva och konstruktiva svar på den kritiska anmärkningen.

------------

Klaganden i ärende 1473/2006/TS arbetade för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Ombudsmannen konstaterade att EESK inte hanterade klagandens begäranden om information och tillgång till en handling på ett korrekt sätt och att en skrivelse från klaganden inte omedelbart översändes till den behöriga avdelningen. Han framförde kritiska anmärkningar i enlighet med detta. Ombudsmannen noterade också att den underliggande frågan i ärendet (även om den inte var föremål för ombudsmannens undersökning) gällde institutionens reaktion i fall av diskriminering, inbegripet fall av antisemitism. I en annan kommentar uppmanade han EESK att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att dess tjänstemän och övriga anställda till fullo följer principerna om jämlikhet och icke-diskriminering i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som också återspeglas i de skyldigheter och skyldigheter som fastställs i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

Som svar på detta införde EESK obligatoriska kurser om förebyggande av trakasserier för all personal i ledande ställning. EESK informerade också ombudsmannen om att dess administration håller på att anta ett nytt beslut om förfaranden som ska följas i fall av påstådda mobbning eller sexuella trakasserier.

Ombudsmannen välkomnar EESK:s positiva och konstruktiva uppföljning av hans kommentarer.

I ärende OI/8/2006/BU betalade Epso sitt bidrag till en rumänsk medborgares resekostnader först efter det att denne hade klagat till ombudsmannen. Ombudsmannen föreslog att Epso i framtiden bör ägna större uppmärksamhet åt att respektera de tillämpliga tidsfristerna. Ombudsmannen påpekade också att om betalningar försenas måste de berörda kandidaterna be om ursäkt enligt principerna om god förvaltning.

Som svar bad Epso den klagande om ursäkt och informerade ombudsmannen om att Epso gör sitt yttersta för att se till att betalningar för resekostnader görs så snabbt som möjligt. I april 2008 inrättade Epso en gemensam kontaktpunkt för sökande, vilket kommer att bidra till att undvika liknande förseningar i framtiden.

Ombudsmannen välkomnar Epsos positiva och konstruktiva svar.

------------

Ärende 3148/2007/BEH gällde en ansökningsomgång som utlysts av EuropeAid. I en ytterligare anmärkning påpekade ombudsmannen att det ligger i god förvaltningssed att eventuella ändringar eller förtydliganden av en inbjudan att lämna förslag görs på ett sätt som tar hänsyn till medborgarnas legitima intressen. Han föreslog att kommissionen i framtida ansökningsomgångar skulle kunna överväga att informera potentiella sökande om behovet av att hålla sig uppdaterade när det gäller förtydliganden och ändringar som offentliggörs i enlighet med tillämpliga regler. Han påpekade också att riktlinjerna för bidragssökande bör vara så tydliga och precisa som möjligt, så att de endast kräver ett minimum av förtydliganden.

Som svar uttryckte kommissionen sitt fulla stöd för behovet av att ta hänsyn till medborgarnas legitima intressen. Den konstaterade vidare att man i nuvarande praxis redan har tagit hänsyn till medborgarnas intresse på följande sätt:

1. Kommissionen offentliggör förtydliganden och frågor av allmänt intresse på sin webbplats elva dagar innan tidsfristen för inlämnande av förslag löper ut.

2. Denna tidsfrist kan förlängas om ansökningsomgången behöver ändras.

3. I riktlinjerna för bidragssökande och den praktiska vägledningen för kontraktsförfaranden för EG:s externa åtgärder anges tydligt för potentiella sökande att förtydliganden kan offentliggöras upp till tio dagar före tidsfristens utgång.

Kommissionen uppgav också att den har vidtagit ett antal åtgärder för att ytterligare öka de sökandes medvetenhet:

1. 2009 års riktlinjer har ändrats genom tillägget i avsnitten 2.2.4 och 2.2.8 att det därför rekommenderas att man regelbundet besöker ovannämnda webbplats för att få information om de frågor och svar som offentliggörs.

2. I den nya mallen för riktlinjer för bidragssökande anges att ”[Partner] måste därför uppfylla de kriterier för stödberättigande som gäller för bidragsmottagaren själv”(punkt 2.1.2). Det står vidare att "Partners <may/may not> delta i mer än en ansökan" (punkt 2.1.3).

3. EuropeAid håller på att införa ett online-tjänsteverktyg kallat PADOR ("Potential Applicant Data On-line Registration") som kommer att göra det möjligt för EuropeAid att förbättra sin kunskapshantering och de tjänster som erbjuds av EuropeAid. Systemet kommer dessutom att göra det möjligt för potentiella sökande att få direkt information om statusen för de ansökningsomgångar som de har ansökt om samt meddelanden.

Ombudsmannen noterar särskilt att avsnitten 2.2.4 och 2.2.8 i riktlinjerna för bidragssökande, som rekommenderar att sökande regelbundet besöker den relevanta webbplatsen för att få information om de frågor och svar som offentliggörs, tydligt genomför ombudsmannens förslag och att den nya mall som används för riktlinjerna otvetydigt utesluter eller tillåter (i förekommande fall) att en partner deltar i mer än ett projekt. I den nya versionen av mallen klargörs dessutom att partner och stödmottagare måste uppfylla samma kriterier för stödberättigande.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och detaljerade svar.

B Övriga ärenden per institution

1 Europaparlamentet

Ärende 186/2005/ELB gällde Europaparlamentets rekrytering av extraanställda konferenstolkar som är äldre än 65 år. Parlamentet godtog ombudsmannens förslag till rekommendation om att anta identiska förfaranden för rekrytering av extraanställda konferenstolkar över och under 65 år. När ombudsmannen avslutade ärendet gjorde han ytterligare en anmärkning där han uppmanade parlamentet att fastställa tydliga kriterier för jämförande bedömning av extraanställda konferenstolkar innan förfarandet inleds och att dokumentera förfarandet i enlighet med detta.

Som svar informerade parlamentet ombudsmannen om att ett mer strukturerat förfarande för övervakning av tolkarnas prestationer hade införts. Syftet är att se till att alla tolkar bedöms på grundval av samma kriterier och att alla bedömningsrapporter är jämförbara. Parlamentet anser att det faktum att alla förfaranden för kvalitetskontroll nu bygger på ett enda formulär, som är tillämpligt på alla tolkar och alla språkenheter, garanterar att alla utvärderingsrapporter är jämförbara på grundval av enhetliga kriterier. I slutet av förfarandet har den berörda tolken rätt att överklaga till direktören.

Ombudsmannen gladde sig åt att parlamentet godtog förslaget till rekommendation i detta fall. Han välkomnar också varmt parlamentets positiva svar på den ytterligare anmärkningen.

------------

I ärende 2675/2005/MF kritiserade ombudsmannen parlamentet för att inte ha sammankallat invaliditetskommittén så snart som möjligt med hänsyn till omständigheterna i den klagandes ärende. Som svar på detta ansåg parlamentet att det hade fullgjort sina lagstadgade skyldigheter gentemot den berörda tjänstemannen, men åtog sig att inta en mindre strikt hållning om det skulle ställas inför ett liknande fall i framtiden.

Ombudsmannen välkomnar parlamentets erkännande av att god förvaltning kräver mer än att bara uppfylla sina rättsliga skyldigheter.

------------

I klagomål 2989/2006/OV kritiserade ombudsmannen parlamentets underlåtenhet att informera en anbudsgivare vars anbud förkastats om möjligheterna att överklaga förkastandet av anbudet. Som svar på detta informerade parlamentet ombudsmannen om att dess standardmallar för dokument har ändrats och informerar nu anbudsgivarna om hur de kan överklaga.

Ombudsmannen välkomnar parlamentets positiva och konstruktiva svar.

I ärende 747/2007/MF kritiserade ombudsmannen parlamentets underlåtenhet att svara på klagandens begäran om information. Ombudsmannen föreslog också i) att det skulle ha varit artigt att så snart som möjligt ha informerat klaganden om att hennes anställningsavtal inte skulle förlängas och ii) att det i framtida skrivelser där sökande i ett urvalsförfarande inbjuds till en läkarundersökning tydligt bör anges att inbjudan inte utgör ett erbjudande om anställning.

Som svar på kritiken uppgav parlamentet att den behöriga avdelningen hade vidtagit åtgärder för att se till att e-postmeddelanden om kontraktsanställdas administrativa situation fick svar inom en rimlig tidsfrist. Parlamentet godtog också ombudsmannens förslag och meddelade att personalen i framtida kontrakt kommer att informeras minst en månad innan deras kontrakt löper ut om parlamentet har för avsikt att förnya det eller inte och att de sökande kommer att informeras om att en inbjudan till läkarundersökning under inga omständigheter utgör ett erbjudande om anställning.

Ombudsmannen välkomnar parlamentets positiva och konstruktiva svar.

------------

I ärende 720/2006/DK föreslog ombudsmannen att Europaparlamentet skulle se över den allmänna frågan om vilka typer av handlingar som bör ingå i tjänstemännens personalakt. Parlamentet svarade att dess avdelningar, i stället för att bredda de kategorier av handlingar som bör placeras i personakter, bör säkerställa att dataskyddsmekanismerna är effektiva. särskilt den rätt till tillgång till egna uppgifter som föreskrivs i artikel 13 i dataskyddsförordningen (förordning 45/2001 [9]).

Ombudsmannen välkomnar parlamentets positiva och konstruktiva inställning till frågan.

------------

I ärende 2819/2005/BU kritiserade ombudsmannen den behandling som klaganden, en före detta assistent till en ledamot av Europaparlamentet, hade fått efter det att denne hade beslutat att säga upp klagandens avtal. I mars 2005 avbröt en medlem av parlamentets säkerhetsenhet klaganden under hennes lunch i parlamentets matsal i Bryssel, och i närvaro av andra middagsgäster och utan att låta henne avsluta sin måltid bad hon henne omedelbart att följa med honom till säkerhetsenheten, där hon var tvungen att lämna tillbaka sitt ackrediteringskort och sedan lämna parlamentets lokaler. Ombudsmannen ansåg att parlamentets behandling av klaganden omfattade fall av administrativa missförhållanden som utgjorde en kränkning av hennes grundläggande rätt att bli hörd och en kränkning av proportionalitetsprincipen. Parlamentet avvisade ombudsmannens förslag att den skulle kunna erbjuda klaganden ursäkter och kompensation.

Som svar på den kritiska anmärkningen insisterade parlamentet på att dess åtgärder inte på något sätt var ogynnsamma och att det inte fanns någon anledning att erbjuda klaganden en ursäkt eller ersättning.

Ombudsmannen noterar att parlamentet förkastade både ett förslag till vänskaplig förlikning och ett förslag till rekommendation. Ombudsmannen beklagar djupt parlamentets underlåtenhet att erkänna det administrativa missförhållandet i detta fall och att erbjuda klaganden lämplig gottgörelse.

------------

Ärende 3051/2005/WP gällde Europaparlamentets bedömning av personalen för 2003. Ombudsmannen kritiserade parlamentets underlåtenhet att 1) göra en korrekt jämförande bedömning av klagandens meriter 2003 med sina kollegors meriter, 2) uppfylla sina berättigade förväntningar när det gäller en skrivelse som parlamentets generalsekreterare skickade till honom den 24 juni 2004 och 3) skicka klaganden ett korrekt framlagt förslag om tilldelning av meritpoäng.

Parlamentet har genmält att tillsättningsmyndigheten, när den tilldelar meritpoäng, är skyldig att jämföra den berörda personalens yrkesmässiga meriter. Enligt parlamentet kan det emellertid inte uteslutas att en sådan jämförande bedömning under särskilda omständigheter är svår att genomföra. Parlamentet insisterade på att det i det aktuella fallet hade gjorts en jämförande bedömning av klagandens meriter och att det hade följt de tillämpliga interna reglerna för tilldelning av meritpoäng. När det gäller den andra och tredje aspekten av den kritiska anmärkningen godtog parlamentet att det skulle ha varit lämpligt att rikta förslaget om punkter till klaganden. Parlamentet vidhöll dock att det som det kallade ett ”mindre förfarandefel” inte hade hindrat klaganden från att utöva sin rätt till försvar.

Ombudsmannen noterar att parlamentet verkar insistera på lagligheten i sitt tillvägagångssätt, enligt vilket klaganden skulle behöva bevisa att hans meriter var överlägsna de av hans kollegor som fick en tredje poäng, i stället för att bara bevisa jämförbara meriter. Ombudsmannen påpekar att personaldomstolen den 11 februari 2009 ogiltigförklarade parlamentets beslut om tilldelning av meritpoäng för 2003 till klaganden och ansåg att parlamentet hade åsidosatt principen om likabehandling [10] genom att hävda att klaganden endast kunde erhålla en tredje meritpoäng om hans meriter var högre än hans kollegors, som hade fått en tredje meritpoäng. Ombudsmannen erinrar om att hans undersökning av ärende 344/2007/BEH, som rör tilldelningen av meritpoäng till klaganden för år 2004, pågår. Inom ramen för denna undersökning informerade parlamentet ombudsmannen om att det, trots domen i mål F-7/08, fortfarande är övertygat om att dess tillvägagångssätt är lagligt.

Ombudsmannen beklagar Europaparlamentets ovilja att tillämpa logiken i personaldomstolens ovannämnda dom.

Ärende 3643/2005/WP gällde Europaparlamentets vägran att bevilja klagandens begäran om tillgång till uppgifter om de ersättningar som beviljats vissa ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet behandlade begäran i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Ombudsmannen avslutade ärendet med följande kritiska anmärkning:

Ombudsmannen beklagar att Europaparlamentet har försökt motivera sin vägran att fullt ut godta förslaget till rekommendation om att avhjälpa det administrativa missförhållandet i detta fall genom att förlita sig på en rättslig tolkning som försvagar principen om öppenhet och som har avvisats av förstainstansrätten i Bavarian Lager-målet.

Som svar på detta informerade parlamentet ombudsmannen om att det har antagit en rad större reformer av sitt system för ersättningar till ledamöterna. Parlamentet anser att detta innebär en betydande ökning av öppenheten och i stor utsträckning tar hänsyn till andan i ombudsmannens anmärkningar. Ändringarna omfattar följande:

a) En ny ledamotsstadga, tillämplig från och med valet 2009, med en gemensam lön, i kombination med ett nytt system för resekostnader, som är direkt baserat på ersättning av biljettpriser.

b) En stor förändring av systemet för anställning av assistenter efter valet, där de som arbetar på parlamentets huvudsakliga arbetsorter (Strasbourg, Bryssel och Luxemburg) är anställda enligt EU:s tjänsteföreskrifter och kvalificerade betalningsombud hanterar löne- och socialförsäkringsarrangemangen för de flesta stödbehoven för Europaparlamentets ledamöter i sina medlemsstater.

c) En utfasning av det (frivilliga) tilläggspensionssystemet från och med 2009.

d) Offentliggörande på Europaparlamentets webbplats av aktuell information om ledamöternas utgifter och ersättningar, inklusive de belopp som finns tillgängliga under varje kategori.

Ombudsmannen välkomnar de positiva åtgärder som Europaparlamentet vidtagit för att ta itu med den fråga om öppenhet som ligger till grund för klagomålet. Ombudsmannen noterar att två mål mot Europaparlamentet om tillgång till handlingar för närvarande är anhängiga vid förstainstansrätten och att kommissionens överklagande av förstainstansrättens dom i Bavarian Lager-målet är anhängigt vid domstolen [11]. Ombudsmannen litar på att Europaparlamentet kommer att tillämpa gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

------------

Ärende 655/2006/ID gällde Europaparlamentets vägran att bevilja klagandens begäran om tillgång till förteckningen över namnen på ledamöterna i tilläggspensionssystemet för ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet behandlade begäran i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Ombudsmannens avslutande beslut innehöll följande ytterligare anmärkning:

I sitt svar på ombudsmannens förslag till rekommendation i ärende 3643/2005/(GK)WP (om den därmed sammanhängande frågan om tillgång till uppgifter om de ersättningar som beviljas parlamentsledamöter) förklarade parlamentet att situationen bör analyseras på nytt mot bakgrund av erfarenheterna från ikraftträdandet 2009 av ledamotsstadgan (Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga, 2005/684/EG, Euratom) och att nya genomförandebestämmelser skulle träda i kraft på detta område. Med beaktande av detta uttalande, och att det frivilliga pensionssystemet i fråga enligt artikel 27 i ledamotsstadgan kommer att fortsätta att existera, uppmanar ombudsmannen parlamentet att åta sig att ompröva frågan i ovannämnda sammanhang.

Som svar på detta informerade parlamentet ombudsmannen om att frågan i fråga för närvarande behandlas av förstainstansrätten [12] och att parlamentet kommer att ompröva frågan mot bakgrund av domstolens slutliga dom.

Ombudsmannen litar på att Europaparlamentet kommer att tillämpa gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

------------

Klaganden i ärende 1235/2008/ELB deltog utan framgång i ett anbudsförfarande som anordnades av Europaparlamentet. Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i samband med klagandens påståenden. Han uppmärksammade dock parlamentet på att det i sin skrivelse till klaganden, i vilken det förklarades varför hon inte hade tilldelats kontraktet, hade angett ytterligare skäl utöver dem som utvärderingskommittén hade beaktat.

Som svar förklarade parlamentet att de ytterligare skälen var avsedda att visa institutionens fullständiga öppenhet och att dess utanordnare i framtiden tydligt skulle uppmärksamma utvärderingskommittéerna på den lämpliga metoden för att bedöma kriterierna för uteslutning, urval och tilldelning av anbud.

Ombudsmannen välkomnar parlamentets åtaganden om öppenhet och korrekt tillämpning av tilldelningskriterierna. Ombudsmannen erinrar om att hans kommentar grundade sig på det faktum att parlamentets förklaring till att den klagandes anbud hade förkastats innehöll en hänvisning till urvalskriterier som utvärderingskommittén uttryckligen hade beslutat att bortse från.

2 Europeiska kommissionen

Ärende 1744/2004/BB rörde liknande omständigheter som tre ärenden som avslutades 2007 och som ingick i studien av kritiska och ytterligare anmärkningar som gjordes det året: 240/2004/PB, 242/2004/PB och 756/2004/PB. I samtliga fyra fall kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att se till att de dagtraktamenten som betalades ut till nationella experter i ett anslutningsland återspeglade faktiska förändringar i levnadskostnaderna. Kommissionens svar granskas i 2007 års undersökning och behöver inte behandlas igen här.

I det aktuella fallet kritiserade ombudsmannen även kommissionens administrativa uppföljning av klagandens skrivelser.

I sitt svar bad kommissionen klaganden om ursäkt för att inte ha svarat direkt på hans skrivelser. Kommissionen medgav också att den borde kontrollera om information som tillhandahålls via nätverket av nationella kontaktpunkter vidarebefordras till de berörda experterna. I detta avseende meddelade rådet sin avsikt att ta upp frågan om informationsspridning vid nästa årliga möte mellan nationella kontaktpunkter.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och konstruktiva svar.

------------

I ärende 2283/2004/GG kritiserade ombudsmannen kommissionens hantering av två ansökningar om medfinansiering som lämnats in av klaganden 1992.

Kommissionen instämde inte i den kritiska anmärkningen. Kommissionen uppgav att den hade bett klaganden om ursäkt för de aspekter av ärendet som den ansåg vara motiverade. Kommissionen anser att man inte skulle ha förstått, och än mindre accepterat av klaganden, att be om ursäkt för andra aspekter när kommissionen vidhöll sin ståndpunkt i sakfrågan. När det gäller åtgärder för att förhindra sådana fall av administrativa missförhållanden i framtiden betonade kommissionen hur mycket det nuvarande sammanhanget skilde sig från det som rådde vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna och att kommissionen har sett över reglerna i den praktiska handledningen för kontraktsförfaranden för EG:s yttre åtgärder för att följa ombudsmannens anmärkningar.

Ombudsmannen håller med kommissionen om att uppriktiga ursäkter inte är användbara. Ombudsmannen påminner dock om att kommissionen i) inte har behandlat klagandens ansökningar rättvist och objektivt, ii) avslagit dessa ansökningar utan giltiga skäl, iii) underlät att höra klaganden innan den antog sitt beslut på grundval av information som den hade erhållit från tredje part, och iv) informerade klaganden om skälen till sitt beslut först nästan tre år efter det att beslutet hade fattats.

Detta var allvarliga fall av administrativa missförhållanden, och kommissionens underlåtenhet att erkänna och be om ursäkt för dem är därför desto mer beklaglig.

I ärende 3203/2004/DK kritiserade ombudsmannen uteslutningen av tjänstemän som utstationerats på egen begäran från att delta i interna uttagningsprov som att de saknade rättslig grund och var diskriminerande.

Som svar vidhöll kommissionen sin tidigare ståndpunkt. Kommissionen uppgav dock att den var beredd att ändra de relevanta bestämmelserna, samtidigt som man bibehöll den differentiering av de två administrativa ställningarna som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

Ombudsmannen beklagar att kommissionen inte är villig att agera snabbt för att få ett slut på sin diskriminerande praxis.

------------

I ärende 184/2005/GG gjorde ombudsmannen ytterligare en anmärkning och uppmanade kommissionen att se till att konsulterna, om den anlitar externa konsulter i samband med förfaranden för tillsättning av höga befattningar, leds och övervakas på ett sådant sätt att förfarandet och dess resultat inte ger upphov till invändningar som hade kunnat undvikas.

Kommissionen svarade att den kommer att ta hänsyn till ombudsmannens yttrande inför framtiden.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens åtagande när det gäller dess framtida åtgärder.

------------

Ärende 259/2005/GG gällde en ansökningsomgång som kommissionen offentliggjorde 2004 inom ramen för programmet "Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter". Sökande var tvungna att ansöka på engelska, franska eller spanska. Ombudsmannen kritiserade begränsningen av de språk som kunde användas. Han påpekade att artikel 2 i förordning 1/58 ger icke-statliga organisationer rätt att använda vilket som helst av gemenskapens språk när de skickar handlingar till gemenskapens institutioner. Han ansåg att kommissionen inte har visat att det förelåg exceptionella omständigheter som skulle ha gjort det omöjligt att behandla ansökningar på andra gemenskapsspråk, till exempel med tanke på ärendets brådskande karaktär. Kommissionen hade inte heller visat att gemenskapslagstiftaren hade bemyndigat den att avvika från ovannämnda regel. Under dessa omständigheter drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte hade följt artikel 2 i förordning 1/58 i detta fall.

Som svar uppgav kommissionen att den inte delade alla rättsliga premisser för den kritiska anmärkningen, men att den hade genomfört ett antal förändringar i sin praxis:

(1) Handlingar till stöd för ansökningar godkändes nu på alla EU-språk.

(2) För vissa åtgärder som äger rum uteslutande i EU och för vilka de huvudsakliga målgrupperna är EU-medborgare godtas ansökningar på den eller de berörda medlemsstaternas språk.

(3) Kommissionen var beredd att i riktlinjerna för bidrag ange skälen till att begränsa antalet EU-språk på vilka förslag kan lämnas in.

Ombudsmannen noterar att punkterna 1 och 3 i kommissionens svar inte är nya, eftersom de redan var kända och ansågs otillräckliga under hans undersökning. Ombudsmannen välkomnar ändringen i punkt 2, men anser att den är av begränsat värde som en uppföljning av konstaterandet av administrativa missförhållanden, eftersom det måste antas att projekt som omfattas av denna rubrik kommer att vara ytterst sällsynta på området för externt bistånd.

------------

I ärende 1105/2005/MF gjorde ombudsmannen ytterligare en anmärkning och påpekade att det ligger i god förvaltningssed att alla rimliga ansträngningar bör göras för att göra nödvändiga ändringar eller förtydliganden av en ansökningsomgång i god tid, så att berörda parter ges tillräckligt med tid för att ta hänsyn till sådana ändringar eller förtydliganden.

Kommissionen svarade att även en smärre omformulering av arbetsprogrammet offentliggörs före sista ansökningsdagen genom att den nya versionen i rött framhävs på webbplatsen för Cordis (gemenskapens informationssystem för forskning och utveckling). För PEOPLE-programmet (genomförande av Marie Curie-åtgärderna i sjunde ramprogrammet) förklarades ändringarna i förhållande till den tidigare versionen på första sidan i det årliga arbetsprogrammet. I andra relevanta dokument, t.ex. vägledningen för sökande, förklaras också ändringarna, i enlighet med ombudsmannens förslag.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och detaljerade svar.

------------

Ärende 576/2005/GG gällde gemenskapens ekonomiska stöd till ett forskningsprojekt. Det universitet som ursprungligen samordnade projektet drog sig tillbaka efter ett år och ett andra universitet tog över. Efter finansiella och vetenskapliga revisioner minskades det gemenskapsbidrag som planerats för det första universitetet. Det andra universitetet ansåg emellertid att kommissionen borde ha krävt tillbaka alla förskottsbetalningar som gjorts till det första universitetet. Sökanden gjorde bland annat gällande att det sistnämnda universitetet hade redovisat kostnader för personal på forskarnivå, medan de rapporter som det hade överlämnat uteslutande bestod av översatta handlingar från studenter. Enligt avtalet var det endast arbeten som utfördes av forskarutbildad personal som var berättigade till gemenskapsfinansiering.

I sitt beslut om att avsluta ärendet ansåg ombudsmannen att klaganden hade lagt fram starka argument för att ifrågasätta de personalkostnader som hade godtagits av kommissionen. Han kritiserade kommissionens underlåtenhet att undersöka denna fråga på ett tillräckligt grundligt och korrekt sätt.

Kommissionen svarade att den hade agerat på ett lämpligt sätt. Det skulle ha varit omöjligt att genomföra ytterligare en vetenskaplig revision av personalkostnaderna på grund av att en sådan vetenskaplig revision enligt de relevanta reglerna endast kunde genomföras upp till två år efter det att projektet hade avslutats. Dessutom hade all personal som arbetat med projektet med största sannolikhet lämnat det första universitetet. Det aktuella kontraktet hade genomförts inom ramen för det fjärde ramprogrammet för forskning som löpte mellan 1994 och 1998. Inom sjätte ramprogrammet (2003–2006) och sjunde ramprogrammet (2007–2013) hade granskningen av projekt förstärkts avsevärt. Kommissionen genomför nu på eget initiativ omkring 400 finansiella revisioner per år. Revisioner är nu möjliga upp till fem år efter det att ett projekt har avslutats.

Ombudsmannen noterar att hans kritik grundade sig på det sätt på vilket kommissionen hade behandlat (eller snarare ignorerat) klagandens argument att de rapporter som lämnats in av det första universitetet bestod av kopior av handlingar som upprättats av studenter. För att komma till rätta med detta argument skulle det således inte ha krävts någon (andra) vetenskaplig granskning, utan en jämförelse mellan de rapporter som lämnats in av det första universitetet och de uppsatser som utarbetats av studenterna.

------------

Ärende 789/2005/ID gällde kommissionens handläggning av ett överträdelseklagomål mot Grekland om byggandet av en spårväg i Aten. Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att på ett korrekt sätt behandla klagandens argument att offentliggörandet av miljökonsekvensbedömningen (MKB) hade varit otillräckligt för att uppfylla kraven i direktiv 85/337. Ombudsmannen kritiserade också den tid som kommissionen hade tagit på sig att behandla överträdelseklagomålet.

Som svar betonade kommissionen sin ståndpunkt att den tillgängliga bevisningen inte visade att allmänheten hade hindrats från att uttrycka sin åsikt om miljökonsekvensbedömningen eller att det hade varit orimligt svårt för den att göra detta. Kommissionen upprepade dessutom att den grekiska högsta förvaltningsdomstolen hade konstaterat att förfarandet för offentliggörande av beslutet hade iakttagits. När det gäller förfarandets längd beklagade kommissionen den försening som uppstod och förklarade sammanfattningsvis att ärendets komplexitet och behovet av att bedöma bevisningen motiverade att det tog längre tid än det år som normalt föreskrivs för överträdelseutredningar. Kommissionen nämnde också att den i sitt meddelande av den 5 september 2007 [13] aviserar åtgärder som bör leda till en förbättrad hantering av klagomål och överträdelser.

Ombudsmannen följer noga utvecklingen i kommissionens hantering av klagomål om överträdelser.

------------

I ärende 1785/2005/OV kritiserade ombudsmannen kommissionens dröjsmål med att göra vissa betalningar till en uppdragstagare.

Som svar erinrade kommissionen om att en fördjupad undersökning hade ansetts nödvändig till följd av påståenden om bedrägeri från en projektpartner. Även om en efterhandsanalys av varje steg tydde på att betalningsbeslutet kunde ha fattats tidigare, hade förseningen gjort det möjligt för kommissionens avdelningar att genomföra en fullständig granskning av ärendet och fatta ett rättvist beslut. Kommissionen har vidtagit följande åtgärder för att påskynda lösningen av liknande frågor i framtiden:

1 Inrättande av två horisontella enheter för att förstärka och påskynda tillhandahållandet av det stöd som operativa enheter behöver för att förvalta projektkontrakt.

2 Införa ett automatiskt verktyg med systematiska påminnelser för att övervaka betalningsfrister. Betalningar som markerats som ej genomförda i tid kontrolleras av enheten "Administration och ekonomi" vid varje direktorat. De fall som identifierats på detta sätt granskas i samarbete med den ansvariga operativa enheten i syfte att påskynda beslutsprocessen.

Ombudsmannen välkomnar de två åtgärder som antagits av kommissionen och som sannolikt kommer att bidra till att undvika betalningsförseningar i framtiden.

------------

Ärende 1962/2005/IP gällde ett överträdelseklagomål från en italiensk miljöorganisation. Kommissionen avslutade sin undersökning av klagomålet. Ombudsmannen kritiserade kommissionens resonemang för detta beslut och ansåg att det inte var tillräckligt och konsekvent.

Som svar medgav kommissionen att den förklaring som lämnats till klaganden inte tydligt hade angett skälen till att den beslutade att avsluta ärendet. Parlamentet betonade att detta var ett isolerat fall och att kommissionen tar åtagandena i sitt meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten [14] på stort allvar. Kommissionen förklarade också att den kommer att fortsätta att arbeta för att se till att dessa åtaganden respekteras fullt ut.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens erkännande av att den förklaring som gavs i detta ärende inte var tillräcklig och dess åtagande att undvika liknande fall i framtiden.

------------

Ärende 2477/2005/GG gällde ersättande, på kommissionens begäran, av en anställd hos en avtalspart. Ärendet avslutades med följande kritiska anmärkning:

I artikel 17.2 i de allmänna villkoren föreskrivs att en begäran om ersättning av en kontraktsanställds personal ska göras ”på grundval av en skriftlig och motiverad begäran”. Detta innebär att det i begäran måste anges vilka skäl som ligger till grund för den. I kommissionens skrivelse av den 17 juli 2003, i vilken det begärdes att klaganden skulle ersättas som gruppledare, anges dock endast att kommissionen ville "återbekräfta [sin] allvarliga oro" över klagandens resultat. Dessa farhågor anges inte någonstans i denna skrivelse. Under dessa omständigheter drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har lämnat en skriftlig begäran till uppdragstagaren med en korrekt redogörelse för skälen till denna begäran. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Som svar lovade kommissionen att den i liknande fall i framtiden skulle undvika att skapa några tvetydigheter och ge uppdragstagaren en skriftlig begäran om att ersätta en utvärderare eller gruppledare, med angivande av skälen till begäran.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och konstruktiva svar.

------------

Ärende 3303/2005/GG gällde upprepade medicinska kontroller som klaganden, en EU-tjänsteman, utsattes för. Ärendet avslutades med följande kritiska anmärkningar:

Det är god förvaltningssed att en institution tar hänsyn till sina anställdas intressen när den fattar beslut eller vidtar åtgärder som påverkar dem. I förevarande fall lät kommissionen klaganden, som lider av depression, genomgå en läkarundersökning den 13 januari 2004 utan att kunna lägga fram ett klart och giltigt skäl för detta beslut, och trots att kommissionens läkarmottagning vid den tidigare kontrollen den 9 december 2003 hade kommit fram till att klaganden inte var i stånd att arbeta förrän i slutet av februari 2004. Vid undersökningen av den 13 januari 2004 tog kommissionen således inte vederbörlig hänsyn till klagandens intressen. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av en institution måste beviljas om inte något av undantagen i förordning (EG) nr 1049/201 är tillämpligt. I förevarande fall har kommissionen vägrat att ge tillgång till nio handlingar med stöd av undantaget i artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001, utan att kunna visa att detta undantag är tillämpligt. Kommissionen har således inte på ett adekvat och korrekt sätt behandlat klagandens begäran om tillgång till handlingar. Detta utgör ytterligare ett administrativt missförhållande.

När det gäller den första kritiska anmärkningen informerade kommissionen ombudsmannen om att lämpliga åtgärder nu hade vidtagits.

När det gäller den andra kritiska anmärkningen erinrade kommissionen om att den hade föreslagit att klaganden, utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001, skulle ges möjlighet att ta del av de omtvistade handlingarna personligen i sina lokaler. Den upprepade sin ståndpunkt att ett offentliggörande av de berörda handlingarna skulle skada de intressen som skyddas av nämnda undantag.

Ombudsmannen erinrar om att han lade fram ett förslag till rekommendation om att kommissionen bör ompröva klagandens begäran om tillgång. Endast nio handlingar var fortfarande i fråga i detta skede. Ombudsmannen hade angett, dokument för dokument, varför han betvivlade att det undantag som kommissionen åberopat (artikel 4.3 andra stycket) var tillämpligt. Vidare kan ombudsmannen fortfarande inte se varför kommissionen inte åtminstone övervägde möjligheten att ge tillgång till delar av handlingarna. Med tanke på det begränsade antalet berörda handlingar och det begränsade antalet sidor som de innehåller skulle det lätt ha varit möjligt för kommissionen att genomföra ombudsmannens förslag till rekommendation. Ombudsmannen beklagar kommissionens underlåtenhet att göra detta.

------------

I ärende 3346/2005/MHZ kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att bedöma klagandens anbud korrekt och att hantera anbudsförfarandet korrekt. Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att den vidhöll sin ursprungliga ståndpunkt att dess beslut att förkasta klagandens anbud var korrekt.

Ombudsmannen beklagar kommissionens uppenbara ovilja att dra lärdom av detta fall inför framtiden.

------------

I ärende 262/2006/OV kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att ta upp en av de punkter som klaganden tagit upp i sin korrespondens med kommissionen. Punkten i fråga var klagandens argument att efter fyra års tjänstgöring bör kontrakt för lärare som är utstationerade vid Europaskolorna bli permanenta.

Som svar förklarade kommissionen att målen för rådets direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP är i) att förbättra kvaliteten på visstidsarbete genom att säkerställa tillämpningen av principen om icke-diskriminering och ii) att upprätta en ram för att förhindra missbruk som uppstår till följd av användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden. I direktivet anges inte att visstidsanställningar ska omvandlas till tillsvidareanställningar. Nederländerna genomför direktivets krav på åtgärder för att undvika missbruk av på varandra följande visstidsanställningar genom artikel 7:668 a i civillagen. Eftersom klaganden hade anställning hos de nederländska myndigheterna skulle avtalet omfattas av de nederländska bestämmelserna om åtgärder för att förhindra missbruk. Om arrangemangen för anställning av lärare för utstationering vid Europaskolorna strider mot nederländsk lagstiftning skulle klaganden behöva söka rättslig prövning i nederländsk domstol.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens ytterligare förtydliganden.

------------

Ärende 284/2006/PB gällde EU:s införande av obligatoriska digitala färdskrivare i gods- och transportfordon. Färdskrivare registrerar körtider och viloperioder för yrkesförare och är därför avsedda att förbättra trafiksäkerheten. Kommissionen sköt upp det datum som ursprungligen föreskrevs i den relevanta EU-lagstiftningen (förordning (EG) nr 2135/98) för införandet av digitala färdskrivare flera gånger genom att införa vad den uttryckligen kallade ett ”moratorium”. Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att visa att den hade rättslig befogenhet att anta moratoriet, eftersom det rörde sig om regleringsåtgärder som tydligt kunde särskiljas från, och gick långt utöver, ett beslut att helt enkelt avstå från att inleda överträdelseförfaranden.

Som svar på detta insisterade kommissionen på att dess moratorium endast föreskrev en toleransperiod under vilken kommissionen avstod från att inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaterna på grund av att tidsfristen inte hade iakttagits, och att dess åtgärder därför omfattades av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den har i överträdelseförfaranden. Rådet erkände dock också vikten av att i framtida lagstiftning införa bestämmelser som möjliggör flexibilitet i fråga om datum, för att undvika denna typ av situation i framtiden.

Ombudsmannen kan inte instämma i kommissionens analys av sina åtgärder i detta fall, men välkomnar dess åtagande att undvika sådana situationer i framtiden.

------------

Ärende 554/2006/FOR gällde levnadskostnader för en ung expert vid Europeiska kommissionens delegation i Trinidad och Tobago. Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden. Han föreslog dock att kommissionen regelbundet skulle se över om det system för beräkning av levnadskostnader som tillämpas på unga experter fortfarande är det lämpligaste systemet. Han påpekade också att ett effektivt internt tvistlösningsförfarande för att hantera klagomål från unga experter skulle vara mycket fördelaktigt.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att unga experters avtalsenliga rättigheter när det gäller tillägg för levnadsvillkor i framtiden skulle harmoniseras med de regler som gäller för tjänstemän och kontraktsanställda. Dessutom kommer kommissionen att undersöka frågan om ett internt system för tvistlösning vid en kommande översyn av de unga experterna.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar.

------------

I ärende 1021/2006/JF kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att förklara den olika behandling som den hade behandlat klagandens yrkeserfarenhet för hans placering i lönegrad enligt två på varandra följande kontrakt.

Kommissionen svarade att den noterade ombudsmannens kritiska anmärkning och höll med om att det är mycket viktigt att motivera beslut om lönegradsplacering. Kommissionen erinrade också om att klaganden blev kontraktsanställd efter att ha arbetat enligt ett ALAT-avtal. I detta avseende betonade tribunalen att beslut om rekrytering av kontraktsanställda inte ändrar klassificeringen av de personer som tidigare hade rekryterats som ALAT. Följaktligen fanns det ingen rättslig grund för att ändra klagandens klassificering som ALAT.

Ombudsmannen beklagar att kommissionens svar inte tar upp frågan om hur man i framtiden kan undvika liknande inkonsekvenser i behandlingen av yrkeserfarenhet inom ramen för på varandra följande avtal.

------------

Klaganden i ärende 1084/2006/MHZ var en konsult som deltog i genomförandet av ett projekt i Uzbekistan. I beslutet om att avsluta ärendet föreslogs att kommissionen i framtiden skulle överväga följande:

1 En rekommendation till uppdragstagarna om att deras underleverantörsavtal med de enskilda experterna ska innehålla i) en klausul som informerar dem om att EU-experters närvaro måste godkännas av den lokala projektpartnern, som kan vägra att arbeta vidare med en expert med angivande av relevanta skriftliga skäl, och ii) de rättsliga konsekvenserna för experten i händelse av en sådan vägran och uppsägning av avtalet.

2 kräva att den lokala projektpartnern förklarar varför den inte godtar en EU-expert och fastställa åtgärder inom ramen för Tacis finansieringsförfarande i fall där den anser att en sådan förklaring utgör missbruk eller strider mot EU:s normer.

Som svar på detta informerade kommissionen ombudsmannen om att det i den senaste versionen av den praktiska handledningen för kontraktsförfaranden för EG:s externa åtgärder föreskrivs att det för centraliserade anbudsförfaranden krävs att det stödmottagande landet ger sitt godkännande när det godtar viktiga experter som föreslagits av den berörda uppdragstagaren. Förmånslandet får inte vägra att ge sitt godkännande om det inte skriftligen lämnar in underbyggda och motiverade invändningar mot den föreslagna nyckelexperten. I praktiken utser det stödmottagande landet en ledamot i utvärderingskommittén, och om den godkänns av utvärderingskommittén innebär det att alla viktiga experter som föreslås av den utvalda anbudsgivaren godtas. Kommissionen har också uttryckt sin avsikt att ändra i) den praktiska handledningen, så att experter endast kan ersättas om förmånslandet begär det och skriftligen lämnar vederbörligen motiverade och motiverade invändningar, och ii) de anbudsinstruktioner som bifogas den praktiska handledningen. Den senare ändringen syftar till att säkerställa att det i avtal mellan avtalsparter och experter föreskrivs att avtalet kan bli föremål för förmånslandets godkännande och att förmånslandet kan begära en ersättare om det skriftligen lämnar vederbörligen motiverade invändningar.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och detaljerade svar.

------------

Ombudsmannens undersökning i ärende 1213/2006/PB gällde delvis kommissionens påstådda underlåtenhet att ersätta klaganden för orimligt höga bidrag som han hade betalat till Europeiska unionens center Polyvalent de l'Enfance i Luxemburg. Efter att ha konstaterat att ytterligare undersökningar inte var nödvändiga uppmanade ombudsmannen kommissionen att vidta åtgärder för att uppdatera informationen i sitt löneprogram om tjänstemännens tjänsteställning och ekonomiska ställning i syfte att fastställa avgifter, såsom de som betalats till CPE.

Som svar förklarade kommissionen (sammanfattat) att den använder ett betalnings- och avdragssystem som i stor utsträckning är automatiskt, men som tillåter manuella korrigeringar vid problem.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens förtydligande av sina förfaranden.

------------

I ärende 1584/2006/OV kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att svara på vissa e-postmeddelanden som skickats av klaganden och dess underlåtenhet att ta tillfället i akt i ombudsmannens undersökning för att be klaganden om ursäkt för detta utelämnande. Ombudsmannen kritiserade också kommissionen för att inte ha hållit sitt löfte till klaganden om att han skulle bjudas in till en intervju och att kommissionen skulle kontakta honom på nytt i detta avseende.

Som svar på detta informerade kommissionen ombudsmannen om att den hade infört normer för internkontroll för att undvika liknande fall av administrativa missförhållanden. I ICS 2 ("Etiska och organisatoriska värderingar") anges att ledningen och personalen är medvetna om och delar lämpliga etiska och organisatoriska värderingar och upprätthåller dessa genom sitt yrkesmässiga beteende och beslutsfattande. Förvaltningen av kommissionens avdelningar ansvarar för tillämpningen av internkontrollsystemet och måste i sin årliga verksamhetsrapport ta med slutsatser om de befintliga internkontrollsystemens effektivitet.

Generalsekretariatet skickar regelbundet information om internkontrollsystemet och om kommissionens kodex för god förvaltningssed till kommissionens avdelningar så att den kan spridas till all personal. Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att det inte är lämpligt att införa ytterligare åtgärder, men kommer att fortsätta att se till att de regler som redan införts tillämpas.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar.

Ärende 1881/2006/JF gällde kommissionens undersökning av mobilkommunikationsföretaget O2:s påstådda missbruk av en dominerande ställning på telekommunikationsmarknaden för tillhandahållande av internationella roamingtjänster i grossistledet på dess nät mellan 1998 och 2003.

Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden. Han ansåg att det var lämpligt att i en ytterligare anmärkning påminna kommissionen om att det är en praxis att föra adekvata register över sina handlingar och upprätta lämpliga uppräkningslistor över sina handlingar som, förutom att underlätta den faktiska tillgången till handlingar för de parter som är inblandade i överträdelseförfaranden på konkurrensområdet, också är förenlig med kommissionens tillkännagivande om tillgång till handlingar och principerna om god förvaltningssed. Ombudsmannen uttryckte sitt förtroende för att kommissionen i framtiden kommer att tillämpa sin goda praxis i detta avseende i alla sina konkurrensärenden.

Som svar på detta införde kommissionen ändringar i sitt informationssystem för att samla in och bevara handlingar som rör antitrustärenden (Natacha). Varje antitrustdokument arkiveras enligt dess beskrivning, typ, tillgänglighet, mottagande och sändande parter och datum. Natacha underlättar tillgången till dessa filer genom att bland annat tillåta skapandet av elektroniska filer. Identifiering av begäranden om konfidentiell behandling. Upprättande av förteckningar över handlingar. och export av dokument till t.ex. cd-rom. Sedan september 2006 producerar Natacha innehållsförteckningar som i Excel-format innehåller alla handlingar i ett visst antitrustärende. Det möjliggör också en kontrollförteckning över dokument, som är utformad för att kontrollera att informationen i dessa dokument är fullständig och konsekvent. Under 2007 minskade kommissionen antalet dokumenttyper från 2 500 till cirka 300 i syfte att förenkla beskrivningen av dokument och undvika inkonsekvenser. Den har också avsatt ytterligare resurser till utbildning och stödverksamhet med anknytning till tillgång till handlingar och inrättat en kunskapspool om tillgång till handlingar, i syfte att sprida bästa praxis. Vid behov kommer kommissionen att göra lämpliga ändringar i sin antitrustmanual.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och detaljerade svar.

------------

Ärende 2782/2006/RT gällde kommissionens hantering av klagandens ersättningsförsäkringsanspråk. Ombudsmannen kritiserade det faktum att det tog kommissionen tre år att betala klagandens fordran. Han kritiserade också den onödiga hänvisningen till ett psykiatriskt samråd i kommissionens yttrande i ärendet.

Som svar på detta upprepade kommissionen sin ståndpunkt att ärendets komplexitet och behovet av att bedöma medicinska expertutlåtanden motiverade de förseningar som inträffade. Kommissionen tillhandahöll för första gången en detaljerad kronologi över de händelser som inträffade mellan utfärdandet av klagandens skadekonsolideringsrapport och det slutliga beslutet om klagandens ogiltighet.

När det gäller den andra kritiska anmärkningen upprepade kommissionen att den aldrig hade för avsikt att skada klaganden på något sätt och upprepade innehållet i sin ursäktsskrivelse till klaganden.

Ombudsmannen noterar kommissionens detaljerade kronologi och välkomnar dess svar på den andra kritiska anmärkningen.

------------

I ärende 2914/2006/WP påpekade ombudsmannen att det i en skrivelse från klaganden till kommissionen tydligt angavs att det rörde sig om ett överträdelseklagomål enligt artikel 226 i EG-fördraget. Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att behandla denna skrivelse i enlighet med sitt meddelande från 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten [15].

Som svar medgav kommissionen att klaganden avsåg att hans inlaga skulle utgöra ett överträdelseklagomål. Kommissionen vidhöll emellertid den ståndpunkt som den hade intagit i sitt yttrande, det vill säga att klagandens påstående inte kunde prövas inom ramen för ett överträdelseförfarande och att meddelandet följaktligen inte kunde tillämpas.

Ombudsmannen noterar att det aktuella ärendet rör samma fråga som togs upp i ärende 446/2007/WP, som diskuteras på sidorna 30–31 i rapporten om uppföljningen av kritiska och ytterligare anmärkningar under 2007. I det fallet ansåg ombudsmannen att kommissionens svar på den kritiska anmärkningen grundade sig på ett missförstånd. Kommissionen föreföll tro att ombudsmannen ansåg att skrivelsen i fråga borde ha registrerats som ett överträdelseklagomål. Ombudsmannen förklarade att kommissionen borde ha informerat klaganden om att den hade beslutat att inte registrera skrivelsen som ett klagomål och grundade sitt beslut på ett eller flera av de sex skäl som anges i punkt 3 andra stycket i 2002 års meddelande.

------------

Ärende 3199/2006/MHZ gällde kommissionens undersökning av en eventuell överträdelse av gemenskapsrätten om erkännande av polska medicinska kvalifikationer i Tyskland. Ombudsmannen gjorde ytterligare en anmärkning och uppmanade kommissionen att vederbörligen och i god tid följa upp ärendet. Som svar försäkrade kommissionen ombudsmannen om att den skulle handlägga klagomålet i enlighet med de förfaranden som anges i kommissionens meddelande från 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten [16].

Ombudsmannen välkomnar kommissionens försäkran.

------------

Ärende 3208/2006/GG gällde kommissionens offentliga register över handlingar. Ombudsmannen avslutade ärendet med följande kritiska anmärkning:

Enligt artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ska varje institution ge allmänheten tillgång till ett register över handlingar. Hänvisningar till handlingar ska utan dröjsmål föras in i registret. Enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska registret för varje handling innehålla ett referensnummer. Ombudsmannen anser att det register som avses i artikel 11 endast kan uppnå sitt mål "att göra medborgarnas rättigheter enligt denna förordning effektiva" om det är så omfattande som möjligt. Kommissionen har inte bestridit den klagandes påstående att endast en "överträdelse" av dess handlingar finns med i dess register. Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen har underlåtit att följa artikel 11 i förordningen genom att underlåta att föra in alla relevanta handlingar i sitt register över handlingar. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Kommissionen skickade ett svar som kan sammanfattas på följande sätt:

1 Det går inte att av artikel 11 i förordning nr 1049/2001 dra slutsatsen att det föreligger en skyldighet att i registret föra in alla handlingar som omfattas av definitionen i artikel 3 a i förordningen.

2 Öppenhet är särskilt viktigt på lagstiftningsområdet. Detta bekräftades i domstolens dom av den 1 juli 2008 i Turco-målen (C-39/05 P och C-52/05 P, punkterna 46–48). Kommissionen har uppnått en mycket hög grad av öppenhet på detta område, liksom Europaparlamentet och rådet.

3 När det gäller områden som handels- och konkurrenspolitik skulle det vara mycket svårt att upprätta ett offentligt register utan att undergräva det skydd av intressen som föreskrivs i artikel 4 i förordningen. När det gäller överträdelseförfaranden har kommissionen dessutom tystnadsplikt gentemot medlemsstaterna.

4 Relevant information finns tillgänglig på webbplatser eller genom andra register.

Ombudsmannen noterar att punkterna 1, 2 och 4 i kommissionens svar upprepar argument som ombudsmannen redan tagit upp i sitt beslut. När det gäller punkt 2 är det riktigt att EU-domstolens dom i Turco-målet underströk vikten av öppenhet på lagstiftningsområdet. Denna dom ger dock inte stöd för kommissionens förslag att register över handlingar inte behöver vara fullständiga på andra områden.

När det gäller punkt 3 i kommissionens svar anser ombudsmannen att behovet av att skydda de intressen som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 inte kan motivera att hela områden av kommissionens arbete utesluts från registret. Ombudsmannen erinrar om att kommissionen under sin undersökning konsekvent hävdade att den skulle utvidga omfattningen av sina register och fick ombudsmannen att tro att problemet främst var tekniskt (dvs. avsaknaden av en harmoniserad databas för registrering av handlingar). Ombudsmannen beklagar att kommissionens nya argument tyder på att den inte har för avsikt att försöka komplettera sina register.

------------

Ärende 3579/2006/TS gällde kommissionens beslut att inte rekrytera klaganden till tjänsten som IT-ansvarig vid dess delegation i Mauretanien. Ombudsmannen gjorde följande ytterligare anmärkning:

Kommissionen har med rätta påpekat att rekrytering endast kan ske efter kontroll av den sökandes kvalifikationer och fullständiga personalakt. Det verkar dock som om den sena tidpunkten under rekryteringsförfarandet när denna kontroll utförs lätt kan leda till missförstånd hos de sökande. Det är inte heller uppenbart att en sen kontroll ökar den administrativa effektiviteten.

Kommissionen skulle därför kunna överväga möjligheten att göra en lämplig preliminär kontroll av de sökandes kvalifikationer innan de kallas till intervjuer och innan de involveras i relaterade steg i förfarandet, såsom läkarundersökningar. Kommissionen skulle dessutom kunna överväga att se till att de sökande inte får meddelanden som kan leda till en felaktig uppfattning om att deras rekrytering är nära förestående.

Som svar angav kommissionen att dess avdelningar i möjligaste mån kontrollerar relevansen av examensbevis och yrkeserfarenhet när kontraktsanställda intervjuas. En definitiv kontroll är dock inte möjlig för närvarande av praktiska skäl. Med tanke på universitetsstudiernas komplexitet och mångfald i EU:s medlemsstater är det ofta inte möjligt för kommissionens avdelningar att förstå och korrekt kontrollera kvalifikationernas exakta karaktär. Dessutom är det svårt att bedöma yrkeserfarenhetens relevans på grundval av den information som fanns tillgänglig i början av förfarandet. Kommissionen tillade att det skulle vara ineffektivt att kontrollera de sökandes behörighet vid flera tillfällen och att långsammare förfaranden skulle strida mot de sökandes intressen. Det angavs också att instruktioner kommer att ges till alla avdelningar om att de bör påminna sökande som kallas till intervju om att inget åtagande kan göras, även om intervjun är positiv, innan en definitiv kontroll görs. Slutligen noterade kommissionen att det problem som uppstått i samband med detta klagomål sällan förekom.

Ombudsmannen noterar kommissionens detaljerade förklaring av sina förfaranden.

------------

Klaganden i ärende 1411/2006/JMA arbetade som meddirektör för ett EU-finansierat projekt för att förbättra det peruanska hälso- och sjukvårdssystemet. Kommissionens delegation i Peru begärde att hon skulle avskedas och informerade de peruanska myndigheterna om att hennes visering inte borde förlängas. Ombudsmannen kritiserade kommissionens skrivelse med begäran om att klaganden skulle avvisas som uppenbart otillräcklig eftersom den inte uppfyllde de nödvändiga kraven för att utgöra en formell protest eller ett klagomål enligt avtalet med entreprenören. Han kritiserade också det faktum att det, när kommissionen ändrade sin ståndpunkt, tog tre månader att inleda de nödvändiga förfarandena för förnyelse av hennes visering. Ombudsmannen föreslog också, i en ytterligare anmärkning, att även om kommissionen inte har något direkt rättsligt förhållande till underleverantörer, skulle den i framtiden kunna överväga att se till att alla kommentarer till sina konsulter om kvaliteten på underleverantörernas arbete bygger på ett korrekt resonemang, så att konsulterna på lämpligt sätt kan framföra dessa skäl till underleverantörerna, som mot bakgrund av dessa argument kan besluta hur de bäst kan utöva sina rättigheter.

Som svar uppgav kommissionen att den rättsliga grunden för delegationens åtgärder var en avtalsbestämmelse som gjorde det möjligt för den att begära ett personalbyte på grund av ”oförmåga, otillräcklighet eller någon annan orsak”. Kommissionen förklarade också att delegationen hade skickat en skrivelse till utrikesministeriet med en begäran om förnyelse av klagandens visering samma dag som den mottog klagandens begäran. En kopia av delegationens skrivelse bifogades. Kommissionen bad ombudsmannen att granska de kritiska anmärkningarna.

När det gäller den ytterligare anmärkningen uppgav kommissionen att den kommer att fortsätta att göra sitt yttersta för att se till att entreprenörerna får bästa möjliga information om underleverantörernas resultat.

Ombudsmannen svarade genom en skrivelse på begäran om en översyn av de kritiska anmärkningarna. När det gäller den första kritiska anmärkningen angav ombudsmannen sammanfattningsvis att kommissionen borde ha varit mycket noga med att se till att alla meddelanden till uppdragstagaren avseende klaganden var korrekta och motiverade, för att respektera de principer om god förvaltning som är bindande för kommissionen, oavsett den rättsliga ram inom vilken den verkade. När det gäller den andra kritiska anmärkningen påpekade ombudsmannen att om kommissionen hade tillhandahållit den relevanta informationen vid tidpunkten för undersökningen, skulle han inte ha behövt utfärda den.

Ombudsmannen välkomnade också kommissionens positiva svar på den ytterligare anmärkningen.

------------

Klaganden i ärende 3617/2006/JF var en branschorganisation som företrädde mobiltelefonoperatörer. Klagomålet gällde kommissionens förfaranden för att anta ett förslag till förordning om taxor för internationella roamingtjänster. Ombudsmannen kritiserade kommissionens beslut att avsevärt förkorta de offentliga samrådsperioderna under det normala minimum på åtta veckor som föreskrivs i dess meddelande om samråd och dialog [17]. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen i framtiden, om den anser det nödvändigt att förkorta en samrådsperiod, bör motivera denna minskning vid den tidpunkt då samrådet inleds, helst i samrådsdokumenten själva, i syfte att öka öppenheten och medborgarnas förtroende för den övergripande samrådsprocessen.

I sitt svar på den kritiska anmärkningen betonade kommissionen först, sammanfattningsvis, att den tidtabell som den hade antagit gjorde det möjligt för kunderna att dra nytta av lägre avgifter under sommaren 2007 i stället för att behöva vänta till hösten det året. Kommissionen erinrade också om att ombudsmannen i sitt beslut angav att han ”inte var övertygad om att alla berörda parter hade möjlighet att framföra sina synpunkter innan den första uppmaningen att inkomma med synpunkter inleddes”. Kommissionen hävdade att ombudsmannen i detta avseende hade grundat sig på ett argument som klaganden hade åberopat i sina synpunkter och som den inte hade uppmanats att svara på. Kommissionen pekade på det stora antal undersökningar som den mottog från enskilda konsumenter före det första offentliga samrådet och ansåg att ombudsmannen inte kunde ha dragit slutsatsen att allmänheten, inbegripet konsumenterna, inte hade haft möjlighet att uttrycka sig. Slutligen nämnde kommissionen att meddelandet om samråd och dialog inte hänvisar till ”alla berörda parter”, utan till ”berörda parter”.

Ombudsmannen erkänner och välkomnar de fördelar för konsumenterna som förordningen medförde när den trädde i kraft sommaren 2007 och håller med om att en försening skulle ha varit oönskad. Med tanke på att en period på nästan ett år förflöt mellan kommissionens antagande av sitt förslag (12 juli 2006) och förordningens ikraftträdande (30 juni 2007) kan ombudsmannen emellertid inte förstå varför iakttagandet av de normala samrådsperioderna skulle ha hindrat förordningen från att träda i kraft sommaren 2007. När det gäller den fras som kommissionen citerade i sitt svar hyser ombudsmannen inga tvivel om att allmänheten rådfrågades på lämpligt sätt. Den citerade frasen var avsedd att innebära att ombudsmannen inte var övertygad om att de ekonomiska aktörer som var involverade i roaming också hade rådfrågats på lämpligt sätt. Ombudsmannens tvivel på denna punkt grundade sig inte på klagandens synpunkter.

Ombudsmannen anser därför fortfarande att inget av de två villkor ("i brådskande fall, eller när berörda parter redan har haft tillräckliga möjligheter att uttrycka sig...") som anges i meddelandet om samråd och dialog för att förkorta den normala samrådsperioden var uppfyllt i detta fall.

Som svar på ombudsmannens förslag uppgav kommissionen att dess förfaranden omfattar kontrollmekanismer för att säkerställa att miniminormerna för samråd följs, inbegripet samrådsperioden på åtta veckor. Konsekvensbedömningsnämnden bedömer systematiskt kvaliteten på samrådet med berörda parter, inbegripet respekten för den kortaste samrådsperioden på åtta veckor, och uppmärksammar både samrådsprocessen och rapporteringen om dess resultat. Kommissionen betonar ständigt behovet av att respektera den kortaste samrådsperioden på åtta veckor när det gäller utbildning och vägledning för tjänstemän. Dessutom åtog sig kommissionen 2007 att stärka tillämpningen av miniminormerna för samråd i sitt meddelande om uppföljningen av det europeiska öppenhetsinitiativet [18]. Rådet beslutade också att fastställa en standardpresentation av samråden på Internet, som innehåller en särskild hänvisning till respekten för tidsfristen på åtta veckor samt till det faktum att en eventuell avvikelse från denna tidsfrist alltid bör motiveras när samrådet offentliggörs. En avdelningsövergripande kontaktgrupp som arbetar med frågor som rör det civila samhället och samråd med berörda parter övervakar alla ovannämnda åtgärder.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens åtagande att respektera den normala minimiperioden för samråd på åtta veckor och att motivera eventuella avvikelser från denna tidsfrist när samrådet offentliggörs.

------------

I ärende 3737/2006/JMA kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att skriftligen informera klaganden om att den inte skulle kunna iaktta den normala tidsfristen på ett år för att behandla hans överträdelseklagomål, i enlighet med sitt meddelande från 2002 om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten [19]. Ombudsmannen ansåg att skyldigheten att informera klaganden om skälen till att tidsfristen på ett år inte har iakttagits inte är beroende av en föregående begäran från klaganden, utan tvärtom förefaller vara ovillkorlig och att sådan information därför måste lämnas i samtliga fall där tidsfristen överskrids.

Som svar erinrade kommissionen om att ombudsmannen hade gjort en liknande kritisk anmärkning i ärende 880/2005/TN (som behandlas på sidorna 10 och 29–32 i 2006 års undersökning). Kommissionen anser fortfarande att den inte är skyldig att informera klaganden om skälen till att tidsfristen på ett år för att utfärda en formell underrättelse i samband med ett klagomål har överskridits, såvida inte klaganden begär det. Kommissionens generalsekreterare bekräftade denna ståndpunkt i en skrivelse till ombudsmannen av den 31 mars 2009. I skrivelsen informerades också ombudsmannen om att kommissionens webbplats om överträdelser [20] har ändrats i enlighet med detta.

Ombudsmannen noterar att den relevanta delen av webbplatsen nu lyder som följer:

c) Kommissionen kommer att sträva efter att fatta ett beslut i sak (antingen att inleda ett överträdelseförfarande eller avsluta ärendet) inom tolv månader efter det att klagomålet registrerats vid dess generalsekretariat.

d) Om denna tidsfrist överskrids kommer den avdelning vid kommissionen som ansvarar för överträdelseärendet att på din begäran skriftligen informera dig om detta. De engelska och svenska språkversionerna av punkt 8 i meddelandet skiljer sig från alla andra språkversioner där det anges att kommissionens avdelningar kommer att informera de klagande om den aktuella ståndpunkten i deras klagomål efter ett år om de så begär. Den behöriga avdelningen kommer att meddela dig i förväg om den har för avsikt att föreslå att kommissionen avslutar ärendet. Kommissionens avdelningar kommer att hålla dig informerad om hur ett överträdelseförfarande fortskrider.

Ombudsmannen antar att den första meningen i punkt d ovan inte innebär att kommissionen, om klaganden skriver för att påpeka att tidsfristen har överskridits, endast kommer att bekräfta att klagandens kalender är korrekt. Ombudsmannen kan bara förstå denna mening som att kommissionen på begäran kommer att informera den klagande om skälen till att tidsfristen har överskridits.

Ombudsmannen föreslog också att kommissionen skulle överväga att informera medborgarna om de normer för god förvaltning som kommissionens avdelningar ska följa när de driver överträdelseförfaranden. Sådana standarder kan omfatta uppskattningar av den tid som krävs för att utreda klagomål efter det att en formell underrättelse har utfärdats, eller den information som ska ges till klagande efter det att en sådan skrivelse har skickats. Ombudsmannen ansåg att sådan information skulle kunna bidra till att undvika orealistiska förväntningar hos de medborgare som lämnar in klagomål till kommissionen, vilket ofta är orsaken till missnöje och klagomål.

När det gäller ombudsmannens förslag förklarade kommissionen att förseningar i överträdelseförfarandet ofta beror på långsamma svar från medlemsstaterna på formella underrättelser. Det är därför inte möjligt att exakt förutsäga hur lång tid förfarandet kommer att ta.

Ombudsmannen anser att om förseningen i handläggningen av ett överträdelseklagomål beror på en medlemsstats fel skulle det vara av intresse för öppenheten och medborgarnas egenmakt inom den nationella demokratiska ramen att kommissionen informerar klaganden om detta. Den klagande skulle kunna använda sådan information som grund för ett klagomål till den nationella ombudsmannen mot dröjsmålet med att svara kommissionen, eller för att utöva politiska påtryckningar och påtryckningar i medierna på medlemsstatens regering.

------------

I ärende 3738/2006/TS kritiserade ombudsmannen kommissionens resonemang för sitt beslut att inte rekrytera klaganden för en ståndpunkt om utbildningsprogrammet för unga experter vid kommissionens delegationer. Som svar på detta informerade kommissionen ombudsmannen om de praktiska åtgärder som den hade vidtagit för att undvika liknande problem i framtiden.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar.

------------

I ärende 193/2007/JMA skickade kommissionens delegation i Syrien en skrivelse till en konsult där den avvisade klagandens deltagande i ett anbud om utnämning av korttidsexperter i ett EU-finansierat projekt, med motiveringen att hans resultat i andra EU-finansierade projekt hade varit otillfredsställande. Kommissionen hade muntligen underrättat klaganden om sin ståndpunkt och skälen till denna innan dess avdelningar vidarebefordrade denna ståndpunkt till en tredje part. Även om ombudsmannen inte fann några administrativa missförhållanden föreslog han att kommissionen i liknande fall i framtiden skulle kunna anse det lämpligt att skriftligen dokumentera sina ansträngningar för att respektera rätten att bli hörd och inkludera dessa register i lämplig akt.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att den till fullo instämmer i behovet av att protokollföra sådana möten skriftligen och att den, efter ombudsmannens anmärkning, konsekvent har gjort detta vid alla tillfällen.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar.

------------

Ärende 255/2007/PB rörde handläggningen av en ansökan om tillgång till handlingar. Kommissionen förklarade förseningen med hänvisning till den tunga arbetsbördan för den berörda tjänsten. Kommissionens svar på ombudsmannens undersökning försenades också, uppenbarligen på grund av den ovannämnda avdelningens arbete med reformen av förordning (EG) nr 1049/2001. I en skrivelse till kommissionen beklagade ombudsmannen förseningarna. Han begärde att kommissionen skulle informera honom om specifika och konkreta åtgärder som den skulle vidta för att se till att den nämnda reformen inte skulle hindra den från att respektera de relevanta tidsfristerna för ansökningar om tillgång till handlingar och efterföljande klagomål.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att den hade beslutat att vidta åtgärder för att omorganisera den avdelning som handlägger ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar. Den hade först och främst beslutat att rekrytera ny personal till denna tjänst. En ledig tjänst hade redan tillsatts och rekryteringsförfarandet för en andra tjänst hade inletts. Dessutom skulle hanteringen av ombudsmannens undersökningar hädanefter delas av två anställda. För att påskynda handläggningen av ansökningar hade slutligen ett nytt förfarande införts för registrering av bekräftande ansökningar. Kommissionen uttryckte sin tillförsikt om att de positiva resultaten av denna omorganisation snart skulle bli uppenbara.

Ombudsmannens beslut i ärendet innehöll ytterligare en anmärkning som välkomnade kommissionens beslut att vidta ovannämnda åtgärder. Ingen uppföljning av denna anmärkning är nödvändig, eftersom kommissionen vidtog nödvändiga åtgärder under ombudsmannens undersökning.

------------

Mål 327/2007/GG rörde ett förfarande för att fastställa huruvida en tjänsteman hade drabbats av bestående invaliditet. Ärendet avslutades med följande kritiska anmärkningar:

När ett fel uppstår är det god förvaltningssed att be om ursäkt för det och försöka rätta till det. I förevarande fall gjorde kommissionen ett felaktigt uttalande i sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 (...) genom att hävda att hon [klaganden] inte hade angett vilka handlingar som hade lämnats till kommissionen för att vidarebefordras till de läkare som skulle undersöka henne. Kommissionen har dock avstått från att korrigera detta uttalande och be om ursäkt för det, trots att den har uppmärksammats på det fel som hade inträffat. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Ombudsmannen anser att gemenskapsinstitutionernas och deras organs skyldighet att ta hänsyn till sina anställdas intressen ("skyldighet de solicitude") gör det nödvändigt att se till att de läkare som skall utföra en undersökning av en tjänstemans hälsotillstånd på ett korrekt sätt kan kommunicera med denna tjänsteman. I det aktuella fallet drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har säkerställt att alla läkare som undersökte klaganden i det aktuella fallet kunde kommunicera med henne på ett korrekt sätt. Detta utgör ytterligare ett administrativt missförhållande.

Som svar på den första kritiska anmärkningen upprepade kommissionen att det inte var klart vilka handlingar klaganden hänvisade till. Kommissionen kunde inte se något fel. Därför avstod den från att korrigera och be om ursäkt för sitt uttalande. Vad gäller den andra kritiska anmärkningen vidhöll kommissionen den ståndpunkt som den hade intagit under undersökningen. Den hävdade också att den faktiska språkanvändningen inte ledde till någon skada eller nackdel för klaganden.

Ombudsmannen noterar att kommissionens kommentarer till den första kritiska anmärkningen bortser från vad ombudsmannen sade i frågan i sitt beslut och att dess kommentarer till den andra kritiska anmärkningen inte tar upp de svårigheter som klaganden hade att kommunicera med några av de läkare som undersökte henne. Ombudsmannen beklagar att kommissionens svar på de kritiska anmärkningarna återspeglar samma ovilja att ta itu med de relevanta frågor som redan utmärkte kommissionens inlagor under undersökningens gång.

------------

Ärende 743/2007/MF gällde överföringen till det belgiska nationella pensionssystemet av de pensionsrättigheter som klaganden hade förvärvat under sin tid som tillfälligt anställd vid kommissionen. Ombudsmannen gjorde ytterligare en anmärkning och föreslog att kommissionen systematiskt skulle uppmärksamma sina anställda på möjligheten att behålla pensionsrättigheter i det nationella systemet, vilket erbjuds genom artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att den redan uppmärksammar tjänstemännen på denna möjlighet under introduktionskursen för nyanställda. Paymaster's Office (PMO) innehåller en presentation om "Pensioner och andra rättigheter efter verksamheten", där den möjlighet som erbjuds genom artikel 42 i anställningsvillkoren omnämns. I bild 5 i presentationen anges att tillfälligt anställda ”får begära att institutionen behåller pensionsrättigheter i sitt ursprungsland (högst 20,50 % av grundlönen – artikel 42 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen)”.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens detaljerade svar på den ytterligare anmärkningen.

------------

Ärende 885/2007/JMA gällde utvecklingen av en industrihamn i Granadilla på ön Teneriffa (Spanien). Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att i) svara på en skrivelse i vilken klaganden bestred kommissionens avsikt att avsluta det överträdelseklagomål som han hade lämnat in, ii) informera den klagande om det formella avslutandet av klagomålet, och iii) förse klaganden med individuella skäl till stöd för sitt beslut.

Som svar erinrade kommissionen först om att det i skrivelsen till klaganden om avsikten att avsluta klagomålet uttryckligen hade angetts att skälen fanns i kommissionens formella yttrande av den 6 november 2006. Kommissionen påpekade därefter att ombudsmannen i punkt 2.8 i sitt beslut hade dragit slutsatsen att det i detta formella yttrande hade tagits hänsyn till de frågor som klaganden hade tagit upp i sin korrespondens och att ombudsmannen hade lämnat en detaljerad förklaring till skälen till slutsatsen att den planerade hamnen i Granadilla, på vissa villkor, kunde fortsätta på grund av tvingande hänsyn till allmänintresset. Kommissionen drog slutsatsen att det var inkonsekvent av ombudsmannen att i punkt 3.6 i sitt beslut dra slutsatsen att kommissionen hade underlåtit att ge klaganden ett individuellt resonemang till stöd för sin ståndpunkt. Kommissionen påpekade också att klagomålet formellt avslutades först vid kommissionskollegiets möte den 26 juni 2008. Den klagande underrättades om det formella avslutandet den 21 november 2008. Slutligen åtog sig kommissionen att i framtiden bekräfta mottagandet av alla skrivelser om överträdelseärenden.

Ombudsmannen noterar kommissionens påpekanden i sitt svar och välkomnar dess åtagande att i framtiden bekräfta mottagandet av alla skrivelser som rör överträdelseärenden.

------------

Ärende 1054/2007/MHZ rörde avskedandet av klaganden från tjänsten som biträdande expert vid en av kommissionens delegationer. Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att förklara varför den inte gav klaganden möjlighet att bestrida sin utvärderingsrapport innan han sades upp. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen skulle kunna göra personalen vid sina delegationer medvetna om hur viktiga deras utbildningsuppgifter är för de gemensamma insatsgrupperna. Vidare föreslog han att kommissionens erbjudande om utbildningstjänster, för att undvika missförstånd, skulle kunna innehålla information om hur JED-utbildningen ska förstås när det gäller övervakning och coachning.

Som svar medgav kommissionen att den kritiska anmärkningen var motiverad. Den informerade ombudsmannen om att den vid informationsseminarier före utstationering regelbundet förklarar delegationschefernas eller sektionschefernas roll och uppgifter när de övervakar en eller flera gemensamma europeiska demokratidagar. Kommissionen har för avsikt att stärka sitt skriftliga meddelande till tillsynsmyndigheterna för initiativet i samband med att nästa omgång av initiativet inleds för 2008–2010. Dessutom har kommissionen redan förbättrat sin kommunikation till delegationerna och understrukit behovet av ordentlig övervakning och handledning, men också av en ordentlig och rättvis dialog.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och konstruktiva svar.

------------

Ärende 1360/2007/TS gällde avslaget på klagandens ansökan om en tjänst vid kommissionens samarbetskontor EuropAid. Ombudsmannen gjorde följande ytterligare anmärkningar:

I sitt yttrande förefaller kommissionen ha medgett att arbetsbeskrivningen, som skickades till klaganden som information, innehöll irrelevant information om de sökandes möjlighet att kompensera för universitetsstudier genom erfarenhet. Det verkar som om denna information fick klaganden att missförstå de relevanta villkoren. Ombudsmannen anser att det i liknande framtida fall skulle vara lämpligt om kommissionen undersökte relevansen av informationen i sådana handlingar som skickats till kandidaterna.

Ombudsmannen noterar kommissionens uttalande om att det skulle vara ineffektivt att genomföra en fullständig kontroll av alla profiler i databaser såsom Relex-databasen i detta fall. Han uppskattar till fullo kommissionens oro i detta avseende. I förevarande fall uppstod emellertid missförståndet vid en tidpunkt då kommissionen beslutade att endast kalla fyra personer till förhör. Ombudsmannen anser att det i sådana framtida situationer skulle vara lämpligt att kontrollera de sökandes profiler innan de kallas till en intervju, för att undvika missförstånd och onödigt administrativt arbete med att intervjua sökande som inte uppfyller minimivillkoren för rekrytering.

Som svar på den första ytterligare anmärkningen informerade kommissionen ombudsmannen om att den i framtiden skulle se till att arbetsbeskrivningarna ger så exakt information som möjligt, särskilt om och när särskilda utbildningsområden eller studier anses vara nödvändiga för ett visst arbete, och om och när vissa praktiska erfarenheter inom det begärda området kan kompensera för kravet på studier inom det berörda området.

Kommissionens svar på den andra ytterligare anmärkningen var i sak detsamma som i ärende 3579/2006/(SAB)TS ovan.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar på de ytterligare anmärkningarna.

------------

Ärende 1512/2007/JMA rörde kommissionens handläggning av ett överträdelseklagomål. Kommissionen hade hänskjutit ärendet till EU-domstolen, som slog fast att det berörda direktivet inte hade införlivats korrekt i nationell lagstiftning. Under dessa omständigheter ansåg kommissionen att det inte längre fanns något intresse av att gå vidare med enskilda klagomål som framförts före domstolens dom. Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden. Han gjorde också ytterligare en anmärkning som uppmuntrade kommissionen att i liknande fall i framtiden i sin korrespondens med medborgarna förklara de olika möjligheter som finns när det gäller att genomföra gemenskapsrätten. Sådana möjligheter inbegriper i) åberopande av EG-domstolens avgörande vid en nationell domstol för att säkerställa att nationell lagstiftning tillämpas i enlighet med gemenskapsrätten såsom den tolkas av EG-domstolen, ii) Klagomål till en behörig ombudsman i medlemsstaten. eller iii) kontakta det nationella organ som ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av den nationella lagstiftning som införlivar direktivet.

Som svar på detta gick kommissionen med på att överväga olika sätt att förbättra förklaringarna i sin korrespondens med medborgarna om de olika möjligheter som finns när det gäller att genomföra gemenskapsrätten.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar.

Ärende 1515/2007/JF gällde reglerna för tillträde till Europaskolorna. Ombudsmannen gjorde följande ytterligare anmärkning:

För att undvika eventuella missförstånd hos allmänheten i allmänhet, och hos elevernas föräldrar i synnerhet, skulle kommissionen kunna överväga att föreslå Europaskolornas generalsekreterare att uppdatera den information som görs tillgänglig på Europaskolornas webbplats för att klargöra att kontoret för Europaskolornas generalsekreterare inte är en del av kommissionen.

Som svar förklarade kommissionen att den hade informerat Europaskolornas generalsekreterare om ombudsmannens anmärkning och att generalsekreteraren hade vidtagit åtgärder för att genomföra den. På Europaskolornas webbplats står det nu tydligt, längst ner på webbplatsen om generalsekreterarens kansli, att Europaskolorna är en mellanstatlig organisation som är oberoende av Europeiska kommissionen.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och konstruktiva svar.

------------

Ärende 1641/2007/VIK gällde uttagningsprov för tillfälligt anställda som anordnades av kommissionen. I beslutet om att avsluta ärendet gjorde ombudsmannen ytterligare en anmärkning och föreslog att kommissionen i framtida uttagningsprov skulle överväga att lämna ytterligare information om de handlingar som de sökande kan eller bör lämna in för att styrka sin yrkeserfarenhet.

Som svar på detta informerade kommissionen ombudsmannen om att den hade ändrat texten i ansökningsformuläret med angivande av de handlingar som de sökande måste lägga fram. De sökande måste nu lämna in ett anställningsintyg som styrker yrkeserfarenhetens längd. Det förklaras att handlingarna utan tvekan måste fastställa start- och slutdatum samt kontinuiteten för varje period av yrkeserfarenhet. Det noteras vidare att de sökande företrädesvis bör lämna in intyg från tidigare och nuvarande arbetsgivare och att, om dessa inte kan tillhandahållas, följande kommer att accepteras:

• anställningsavtal åtföljda av det första och senaste lönebeskedet samt det sista lönebeskedet för varje år om avtalet har ingåtts för längre tid än ett år,
• Utnämningsbeslut åtföljda av det senaste lönebeskedet.
• arbetsjournal,
• skattedeklarationer.

Kommissionen har dessutom gett de sökande möjlighet att, om de tvivlar på de styrkande handlingarnas art eller giltighet, kontakta urvalskommitténs sekreterare via e-post senast tio dagar före sista ansökningsdagen.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens konstruktiva och detaljerade svar.

Ärende 2137/2007/ID gällde handläggningen av icke-statliga organisationers ansökningar om undertecknande av ett ramavtal om partnerskap. I en ytterligare anmärkning uppmanade ombudsmannen kommissionen att ge sökande i liknande förfaranden möjlighet att åtgärda brister i sina styrkande handlingar och att överväga att anta tydliga bestämmelser om detta. Han uppmanade vidare kommissionen att överväga att ge potentiella sökande tydligare vägledning om det nödvändiga innehållet i de räkenskaper som ska attesteras och lämnas in i enlighet med artikel 173.4 i förordning (EG) nr 2342/2002.

Som svar informerade kommissionen ombudsmannen om att den för närvarande håller på att se över sitt ansökningsförfarande online. Ombudsmannens förslag och anmärkningar har beaktats för att ge mer exakt information och vägledning till de ansökande icke-statliga organisationerna. Kommissionen förklarade vidare att även om ansökningar som inte har lämnats in och undertecknats i vederbörlig ordning förklaras ogiltiga, ges de sökande möjlighet att komplettera sin ansökan i fall där vissa handlingar som redan lämnats in är felaktiga eller oklara. Denna praxis är förenlig med principen om likabehandling.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens konstruktiva och detaljerade svar.

------------

Ärende 2393/2007/RT gällde ändringen av klagandens befattning och befattningsbeskrivning efter omorganisationen av kommissionens GD ADMIN. I sitt beslut om att avsluta ärendet gjorde ombudsmannen följande ytterligare anmärkning:

Ombudsmannen erinrar om att principerna om god förvaltning kräver att kommissionen tillhandahåller korrekt information till personalen och allmänheten. Ombudsmannen litar på att kommissionen följer denna princip när den internt tillhandahåller sådan information till sin personal med hjälp av de olika informationsmedel som står till dess förfogande.

Som svar på detta förklarade kommissionen att den harmonisering av yrkestitlar i informationssystemet för lediga platser (Sysper 2) som genomfördes 2007/2008, och som inbegrep införandet av standardiserade yrkestitlar, bör förhindra liknande incidenter i framtiden.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens konstruktiva svar.

------------

Ärende 2597/2007/RT gällde utbetalning till ett företag som ingick i ett konsortium som utförde arbete inom ramen för ett projekt som stöddes av kommissionen. Ombudsmannen kritiserade kommissionens underlåtenhet att svara direkt på klagandens e-post och att förse den med den information som krävs, inklusive skälen till att den dröjde med att betala klaganden.

Kommissionen svarade att det aktuella fallet var isolerat och inte borde upprepas i framtiden. Kommissionen har normalt direkta kontakter med alla avtalsparter i ett projekt för att se till att varje avtalspart deltar i projektet på bästa möjliga villkor. En av kommissionens normer för intern kontroll gäller uteslutande hanteringen av korrespondens. Dessutom inledde generaldirektoratet för information och samhälle 2008 en kampanj för att öka personalens medvetenhet om tillämpningen av uppförandekoden för god förvaltningssed.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva och konstruktiva svar.

------------

I ärende 2681/2007/PB informerade kommissionen klaganden om att den inte kunde ge honom tillgång till en handling eftersom handlingen inte existerade. Detta visade sig vara felaktigt och ombudsmannen kritiserade kommissionen för att inte ha visat tillräcklig omsorg innan den drog slutsatsen att handlingen inte existerade. Dokumentet gällde Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG - www.erg.eu.int), som inrättades genom ett kommissionsbeslut. Dokumentet var ett PM om ämnen som kunde ha diskuterats vid ett av ERG:s plenarsammanträden.

Kommissionen svarade att den hade sökt efter den handling där dess avdelningar vanligtvis registrerar sådana handlingar och att den inte hade hittat den. Efter det att klaganden hade lämnat in en kopia av det dokument som han hade erhållit via Internet fann kommissionen dokumentet på Circas webbplats (www.circa.europa.eu/), som normalt används för utbyte mellan de nationella tillsynsmyndigheternas delegater och inte för lagring av kommissionens dokument.

Ombudsmannen uppskattar att kommissionen letade efter den berörda handlingen på den plats där handlingen normalt skulle finnas. Ombudsmannen erkänner också värdet av administrativt samarbete och regleringssamarbete mellan EU-institutionerna och de nationella myndigheterna. Ombudsmannen anser dock att detta fall visar att kommissionen måste vidta konkreta och proaktiva åtgärder för att säkerställa ett tydligt ansvar för att garantera allmänhetens tillgång till information och handlingar om sådant samarbete.

------------

I ärende 431/2008/ELB gjorde ombudsmannen ytterligare en anmärkning och föreslog att om kommissionen beslutar att inte registrera korrespondens från en medborgare om en medlemsstats överträdelse av gemenskapsrätten som ett klagomål, bör den alltid informera medborgaren om skälen till detta.

Kommissionen svarade att den höll på att utveckla sitt system för registrering av förfrågningar och klagomål om den korrekta tillämpningen av gemenskapsrätten. Målet är att reagera mer direkt på de intressen som uttrycks av korrespondenter och klagande. All korrespondens kommer att registreras, antingen som korrespondens som väcker en fråga om tillämpningen av gemenskapsrätten eller som ett klagomål, enligt tydliga eller uttryckliga anvisningar i korrespondensen. Systemet håller på att utvecklas så att det kan införas senare under 2009.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens konstruktiva svar och följer noga utvecklingen i kommissionens hantering av klagomål om överträdelser.

------------

Ärende 1200/2008/BU rörde kommissionens handläggning av ett klagomål om statligt stöd som en advokat ingav till kommissionen på en sammanslutnings vägnar. Till klagomålet bifogades en fullmakt för advokaten, genom vilken föreningen bemyndigade honom att företräda den. Ombudsmannen kritiserade det faktum att kommissionen därefter skickade två skrivelser, i vilka den förklarade sin bedömning av ärendet i sak och uppmanade sammanslutningen att inkomma med synpunkter inom en viss tidsfrist, endast till sammanslutningen och inte till advokaten.

Som svar hävdade kommissionen att det är normal praxis att skicka korrespondens om innehållet i ett klagomål om statligt stöd direkt till den klagande som anges i klagomålsformuläret. Enligt kommissionen medför en sådan praxis, som grundar sig på det normala nära förhållandet mellan en advokat och dennes klient, varken någon skada för advokaten eller någon kränkning av dennes rätt att ge råd till sin klient.

Ombudsmannen beklagar att kommissionen inte godtar hans slutsatser att den bör vara serviceinriktad och reagera positivt på föreningens önskan att vara företrädd i förfarandet.

------------

Anmärkningar som gjordes 2007 och som inte behandlades i 2007 års studie

Information från kommissionen om uppföljningen av följande fall mottogs inte i tid för att ingå i 2007 års studie. Samtliga ärenden gällde tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 [21].

I ärende 1434/2004/PB kritiserade ombudsmannen kommissionens avslag på en begäran om tillgång till vissa handlingar. Han ansåg att kommissionen inte hade rätt att åberopa undantaget avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet (artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001) för att vägra tillgång till en handling som innehåller sökandens egna personuppgifter, eftersom sökanden uttryckligen hade samtyckt till det allmänna utlämnande av uppgifter som följer av att tillgång beviljas enligt förordning nr 1049/2001. Han konstaterade också att kommissionen inte hade rätt att åberopa undantaget till skydd för sina beslutsförfaranden (artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001) för att vägra tillgång till vissa andra handlingar. Dessutom gjorde ombudsmannen ytterligare en anmärkning som uppmuntrade kommissionen att vidta lämpliga organisatoriska åtgärder för att säkerställa snabba svar på begäranden om tillgång till handlingar.

När det gäller den första kritiken ansåg kommissionen att förordning 1049/2001 inte är det lämpliga instrumentet för att bevilja en enskild tillgång till sina egna personuppgifter och att sådan tillgång i allmänhet omfattas av tillämpningsområdet för artikel 13 i förordning 45/2001 [22]. Kommissionen konstaterade avslutningsvis att klagandens samtycke till att hans personuppgifter lämnades ut till tredje part var formulerat på ett sådant sätt att hindret för skyddet av personuppgifter undanröjdes och kommissionen tvingades lämna ut de relevanta handlingarna enligt förordning 1049/2001.

Vad gäller den andra anmärkningen vidhöll kommissionen sin uppfattning att undantaget var tillämpligt. Den påpekade att de berörda handlingarna ingick i en akt som rörde ett förvaltningsbeslut med individuell räckvidd. Enligt kommissionen har allmänintresset av insyn inte samma betydelse som förarbeten till administrativa beslut med individuell räckvidd. Kommissionen upprepade också sin åsikt att dess anställda skulle avstå från att uttrycka sina åsikter helt oberoende om de var tvungna att ta hänsyn till möjligheten att deras bidrag till beslutsfattandet skulle bli offentliga.

När det gäller den ytterligare anmärkningen godtog kommissionen i princip att den bör vidta lämpliga organisatoriska åtgärder för att säkerställa snabba svar på begäranden om tillgång. Den påpekade också att förevarande mål var exceptionellt.

Ombudsmannen håller med kommissionen om att artikel 13 i förordning (EG) nr 45/2001 i allmänhet är den lämpliga grunden för utlämnande till enskilda av deras egna personuppgifter. Ombudsmannen förstår att kommissionen har godtagit att den i detta specifika fall var skyldig att lämna ut de relevanta handlingarna enligt förordning (EG) nr 1049/2001.

När det gäller undantaget för skydd av beslutsförfaranden (artikel 4.3 andra stycket i förordning 1049/2001) innehåller ombudsmannens förslag till rekommendation till kommissionen i juni 2009 (i ärende 355/2007/TN) en djupgående analys, med beaktande av rättspraxis [23] som följer på kommissionens svar på den kritiska anmärkningen i detta ärende. Ombudsmannen anser därför att det inte skulle vara lämpligt att gå vidare med frågan i denna studie.

 

De kritiska anmärkningarna i målen 144/2005/PB och 3002/2005/PB gällde undantaget för skydd av beslutsförfaranden (artikel 4.3 andra stycket i förordning 1049/2001).

Anmärkningarna och kommissionens svar liknade dem i ärende 1434/2004/PB ovan, och ombudsmannens kommentarer till svaret i det ärendet gäller även här.

------------

I ärende 3002/2005/PB kritiserade ombudsmannen också kommissionens underlåtenhet att, när den behandlade klagandens bekräftande ansökan, svara på en handling som hade identifierats (men hållits konfidentiell) av de avdelningar som ursprungligen behandlade klagandens begäran. I sitt svar förklarade kommissionen att den grupp som handlägger den bekräftande ansökan ansåg att den berörda handlingen inte omfattades av klagandens ursprungliga begäran. När det gäller denna handling hade den bekräftande ansökan därför betraktats som en ny begäran. Kommissionen godtog att detta borde ha förtydligats i sitt svar på den bekräftande ansökan.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens ytterligare förklaringar och konstruktiva svar när det gäller denna aspekt av ärendet.

------------

I ärende 1693/2005/PB kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att på ett tillfredsställande sätt förklara sitt avslag på en ansökan om tillgång till namnen på mottagare av EU:s jordbruksstöd. Denna information fanns i en stor databas hos kommissionen, även om den inte fanns lätt tillgänglig i ett dokument som sådant. Ombudsmannen anser att kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt förklarade varför det skulle ha inneburit en orimlig administrativ börda att inhämta och ge tillgång till informationen. Han konstaterade också att den inte på ett tillfredsställande sätt hade förklarat varför en sekretessbestämmelse i en viss kommissionsförordning hindrade att tillgång beviljades. Kommissionen hade hävdat att sekretessbestämmelsen skulle ses mot bakgrund av förordning 1049/2001, men den avstod från att på ett specifikt och konkret sätt förklara sitt åberopande av nämnda bestämmelse mot bakgrund av den förordningen.

Som svar upprepade kommissionen i huvudsak att den berörda databasen var mycket stor och att en omprogrammering skulle ha varit nödvändig för att tillmötesgå begäran om tillgång. När det gäller åberopandet av sekretessbestämmelsen uppgav kommissionen att den inte ansåg att förordning 1049/2001 var tillämplig på klagandens begäran om upplysningar. Den ansåg därför att dess åberopande av nämnda bestämmelse inte krävde samma grad av motivering.

Ombudsmannen påpekar att detta var den första undersökningen där hans kansli undersökte frågan om allmänhetens tillgång till handlingar och information i förhållande till en stor och komplex databas. Delvis mot bakgrund av det aktuella fallet genomförde ombudsmannen därefter, med hjälp av medlemmar i Europeiska ombudsmannanätverket, en studie om frågan om allmänhetens tillgång till innehållet i offentliga databaser. Rapporten finns tillgänglig på ombudsmannens webbplats [24]. Informationen och resultaten i denna studie, som kommissionen har uppmärksammats på, bör hjälpa både ombudsmannen och institutionerna att hantera framtida ärenden som rör databaser på ett mer effektivt och lämpligt sätt. Ombudsmannen anser därför inte att det är lämpligt att granska kommissionens ovannämnda svar i frågan om en eventuellt alltför stor administrativ börda.

Ombudsmannen noterar också att kommissionens svar innehöll en redogörelse för unionens lagstiftningsreform 2007 och 2008, som ålägger medlemsstaterna att säkerställa det årliga offentliggörandet i efterhand av mottagarna av stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket och från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och de belopp som mottagits per stödmottagare inom var och en av dessa fonder. Detaljerad information om denna reform finns på webbplatsen för kommissionens direktorat för jordbruk [25].

------------

I ärende 3697/2006/PB kritiserade ombudsmannen kommissionens underlåtenhet att i) i förväg informera klaganden om att den skulle förlänga tidsfristen för att besvara hans bekräftande ansökan om tillgång till handlingar och ii) utförligt motivera förlängningen, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Han påpekade också att den rättsliga skyldigheten att behandla ansökningar omgående innebär att kommissionen bör organisera sina administrativa avdelningar för att se till att ansökningar om tillgång normalt registreras senast den första arbetsdagen efter mottagandet av en ansökan.

Som svar instämde kommissionen i att det e-postmeddelande som informerade klaganden om förlängningen borde ha skickats tidigare och borde ha innehållit mer detaljerade skäl. Kommissionen förklarade också att ansökningar om tillgång normalt registreras vid mottagandet, eller den första arbetsdagen efter mottagandet, och att förseningen i registreringen av klagandens ansökan berodde på exceptionella omständigheter.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar och dess förklaring av sin normala praxis när det gäller registrering.

3 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

Ärende 2617/2005/MF gällde ett urvalsförfarande för att tillsätta lediga tjänster för assistenter/sekreterare.  I sitt avslutandebeslut kritiserade ombudsmannen EESK:s underlåtenhet att agera i enlighet med sina egna genomförandebestämmelser för urval av kontraktsanställda och för att inte ha besvarat klagandens begäran om information om urvalsförfarandet och dess resultat. Ombudsmannen föreslog också att personalen i framtiden inte bör råda en sökande i ett urvalsförfarande att säga upp sig från sin nuvarande tjänst och inte bör ge någon annan information om resultatet av ett urvalsförfarande, såvida de inte fått särskilda instruktioner om detta av den relevanta behöriga myndigheten. När personalen har telefonkontakter med kandidaterna bör en lämplig anteckning om samtalet göras.

Som svar på detta gav EESK ytterligare instruktioner till personalen när det gäller den information som ska ges till de sökande och de förfaranden som ska följas i samband med detta. Kommissionen åtog sig också att se över sina principer för god förvaltningssed och i större utsträckning anpassa dem till den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

Ombudsmannen välkomnar EESK:s positiva och konstruktiva svar.

4 Europeiska unionens regionkommitté (ReK)

I ärende 2472/2005/MF påpekade ombudsmannen att en skrivelse från Regionkommittén (ReK) hade fått en sökande i ett rekryteringsförfarande att anta att den skulle erbjuda henne ett kontrakt. Under dessa omständigheter borde ReK ha skrivit till kandidaten igen när den beslutade att inte rekrytera henne. Skrivelsen borde ha innehållit en förklaring till beslutet och en ursäkt för de olägenheter som kan ha orsakats.

Som svar på detta informerade ReK sina avdelningar om ombudsmannens kommentarer och vidtog åtgärder för att undvika att skicka ut brev i framtiden som skulle kunna få kandidaterna att tro att de skulle erbjudas en tjänst eller ett kontrakt. ReK informerade också ombudsmannen om att dess arbetsförfaranden har förbättrats sedan ärendet uppkom och att alla sökande nu vederbörligen informeras via officiell post om resultaten av urvalsförfarandena.

Ombudsmannen välkomnar ReK:s positiva och konstruktiva svar.

5 Europeiska datatillsynsmannen (EDPS)

I ärende 1034/2006/WP föreslog ombudsmannen för Europeiska datatillsynsmannen (nedan kallad datatillsynsmannen) att det skulle vara till hjälp för potentiella framtida klagande om datatillsynsmannen i ett allmänt policydokument skulle tillkännage de kriterier eller riktlinjer som han avser att tillämpa när han utövar sin befogenhet att inleda undersökningar och utreda klagomål som lagts fram för honom enligt förordning (EG) nr 45/2001.

Som svar välkomnade datatillsynsmannen ombudsmannens slutsatser och förklarade att han var särskilt glad över att ombudsmannen hade erkänt att han har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning.

Han informerade ombudsmannen om att han, till följd av det pågående arbetet med att anta arbetsordningen och se över befintliga ärendehandböcker, hade för avsikt att tillhandahålla lämplig information till allmänheten, tillsammans med praktiska verktyg för berörda parter, såsom klagomålsformulär, på sin webbplats. Även om det ännu inte hade beslutats hur denna information skulle tillhandahållas, skulle den säkerligen också omfatta de kriterier och riktlinjer som han avsåg att tillämpa när han utövade sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Ombudsmannen välkomnar det positiva svaret på hans förslag och ser fram emot att i sinom tid få ytterligare information om de kriterier och riktlinjer som Europeiska datatillsynsmannen ska tillämpa när han utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller huruvida han ska agera på klagomål som lagts fram för honom enligt förordning (EG) nr 45/2001.

6 Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (nedan kallad Publikationsbyrån)

Ärende 1128/2004/GG gällde Publikationsbyråns tilldelning av ett kontrakt. Efter att ha avslutat sin undersökning kritiserade ombudsmannen publikationsbyråns underlåtenhet att utföra lämpliga kontroller efter det att klaganden hade framfört invändningar mot resultatet av en viss anbudsinfordran. Ombudsmannen kritiserade också det faktum att publikationsbyrån föreföll ha uteslutit möjligheten att förlänga ett visst kontrakt, för vilket klaganden var underleverantör, på grundval av två skäl som var uppenbart ogrundade eller felaktiga.

Som svar uppgav Publikationsbyrån att den fortfarande anser att det inte förelåg något administrativt missförhållande i detta fall. Publikationsbyrån noterade dock att den ständigt försöker förbättra insynen i sina förfaranden och att den skulle sträva efter att dra lärdom av vad den kallade "detta olyckliga fall".

Ombudsmannen välkomnar Publikationsbyråns engagemang för öppenhet och för att dra lärdom av sina erfarenheter av detta ärende.

7 Centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)

I ärende 1180/2006/ID begärde klaganden att Cedefop tillfälligt skulle upphäva beslutet att omplacera honom till en annan tjänst. Ombudsmannen kritiserade Cedefops underlåtenhet att fatta ett motiverat beslut om begäran. Cedefop informerade därefter ombudsmannen om resultatet av ett mål vid personaldomstolen där klaganden och Cedefop var inblandade och bad ombudsmannen att ompröva sitt beslut mot bakgrund av personaldomstolens beslut.

Ombudsmannen förklarade därefter för Cedefop att det inte finns någon anledning att ompröva hans beslut, eftersom föremålet för det ärende som ombudsmannen behandlade var ett annat än det som domstolen behandlade.

Ombudsmannen beklagar Cedefops dåliga hantering av detta ärende.

8 Europeiska polisbyrån (Europol)

Ärende 3130/2006/ID gällde avslag på en rekryteringsansökan. Ombudsmannen kritiserade Europols underlåtenhet att svara på klagandens begäran om information om de utvalda kandidaternas kvalifikationer. Europol bör antingen ha lämnat informationen eller gett giltiga och tillräckliga skäl för att inte göra det. Ombudsmannen föreslog också att Europol på nytt skulle titta på en kommentar som gjorts om en eventuell överkvalificering av klaganden.

Som svar på kritiken uttryckte Europol sitt åtagande att undvika liknande administrativa missförhållanden i framtiden. När det gäller förslaget betonade Europol att frågan om eventuell överkvalificering inte hade spelat någon avgörande roll i beslutet att inte rekrytera klaganden.

Ombudsmannen välkomnar Europols åtagande att undvika liknande administrativa missförhållanden i framtiden.

9 Översättningscentrum för Europeiska unionens organ

Ärende 948/2007/JF gällde översättningscentrumets bedömning av arbete som utförts av en portugisisk frilansöversättare. Ombudsmannen kritiserade översättningscentrumets underlåtenhet att svara klaganden med motiveringen att i) den berörda personen borde informeras om varje beslut att avbryta korrespondensen på grund av att den är upprepad och/eller missbrukande och ii) den obesvarade skrivelsen i det aktuella fallet innehöll ett nytt inslag, något som måste ha varit uppenbart för översättningscentrumet. Ombudsmannen rådde också Översättningscentrum att i framtiden se till att bedömningskommitténs sammansättning överensstämmer med tillämpliga regler.

Som svar betonade Översättningscentrum att det hade utväxlat ett fyrtiotal skrivelser med klaganden och att skrivelsen i fråga var meningslös eftersom den inte hänvisade till ett avtal som ingåtts med Översättningscentrum.

Översättningscentrumet informerade också ombudsmannen om att utvärderingskommittén inte längre finns i sin tidigare struktur. att den för närvarande gör en noggrann bedömning av om det kan finnas något liknande problem när det gäller dess interna kommitté med ny rangordning, och att den vid behov kommer att vidta alla lämpliga åtgärder för att lösa eventuella problem i detta avseende.

Ombudsmannen noterar att det skulle ha räckt om översättningscentrumet hade skrivit till klaganden och påpekat att han felaktigt hänvisade till sitt avtal med kommissionen och inte med översättningscentrumet, och informerat honom om att inga ytterligare svar skulle skickas till honom om han inte lämnade in nya uppgifter.

10 Europeiska rekryteringsbyrån (Epso)

Klaganden i ärende 2214/2006/IP gjorde prov vid provcentrumet i Rom. Enligt klaganden stördes testerna av buller på grund av ett tekniskt problem. Ombudsmannen konstaterade inte något administrativt missförhållande. Han gjorde dock följande ytterligare anmärkning:

Det ankommer på chefsövervakaren vid varje provcentrum att göra en faktisk bedömning av eventuella avvikelser som uppstår under proven och att noggrant och exakt informera den berörda samordnande personalen. Den bedömning av de faktiska omständigheterna som chefsövervakaren ska överlämna till den samordnande personalen bör särskilt syfta till att fastställa huruvida avvikelsen ger upphov till en ”väsentlig oegentlighet som kan snedvrida testresultaten”. Om den relevanta händelsen ger upphov till en ”väsentlig oegentlighet som kan snedvrida testresultaten” åligger det den berörda samordnande personalen att ge instruktioner till chefsövervakaren om vilka åtgärder som behöver vidtas. Det säger sig självt att den högste övervakaren bör se till att alla närvarande övervakare förmedlar samma överenskomna budskap till alla kandidater.

Som svar förklarade Epso att den i allmänhet anordnar möten med skrivvakter dagen före de relevanta proven. Under dessa möten får övervakarna exakta och detaljerade instruktioner om hur testet ska organiseras och hur man ska hantera problem som kan uppstå. Epso betonade också att den högste övervakaren bör se till att alla närvarande övervakare tillämpar samma regler på alla sökande.

Ombudsmannen välkomnar Epsos konstruktiva svar.

------------

Ärende 2990/2006/OV gällde annullering, efter urvalsproven, av ett intresseområde i uttagningsprovet CAST 25. I sitt beslut i ärendet uppmanade ombudsmannen Epso att påminna gemenskapens institutioner och organ om behovet av att göra en noggrann bedömning av deras personalbehov innan rekryteringsförfaranden inleds. Som svar betonade Epso att ändringen av CAST 25-profilerna inte var Epsos ansvar. Epso beklagade dock de olägenheter som detta medförde för de sökande och noterade ombudsmannens ytterligare anmärkning.

Ombudsmannen välkomnar Epsos erkännande av de olägenheter som uppstår för de sökande till följd av att intresseområdet ställs in.

I ärende 3131/2006/PB hävdade klaganden att Epso hade tillämpat en alltför kort tidsfrist för att lämna in ansökningar. Ombudsmannen konstaterade inte några administrativa missförhållanden, men påpekade att Epso i liknande ansökningsomgångar som den som behandlades i förevarande mål hade fastställt en tidsfrist på fyra veckor för inlämnande av ansökningar. Ombudsmannen föreslog att liknande ansökningsomgångar i framtiden skulle ha en tidsfrist på fyra veckor. Som svar på detta informerade Epso ombudsmannen om att en normal tidsfrist på fyra veckor faktiskt tillämpas.

Ombudsmannen välkomnar Epsos positiva svar och dess bekräftelse på att den normala tidsfristen på fyra veckor tillämpas.

------------

I ärende 3147/2006/IP ansåg ombudsmannen att det var lämpligt att uppmuntra Epso att ge medborgarna övertygande och relevanta förklaringar som svar på deras frågor. Som svar betonade Epso vikten av kommunikation med de sökande och informerade ombudsmannen om att förbättrad kommunikation med de sökande är ett av målen för Epsos utvecklingsprogram.

Ombudsmannen välkomnar Epsos betoning på vikten av god kommunikation med de sökande.

------------

I ärende 3224/2006/TS påpekade ombudsmannen att Epsos meddelanden till klaganden kunde ha gett intrycket att uttagningskommittén beslutade att klagandens ansökan inte kunde tas upp till prövning enbart mot bakgrund av titeln på klagandens examensbevis och inte gjorde någon granskning av den fullständiga ansökan. Ombudsmannen föreslog att Epso i framtiden skulle överväga att ge de sökande tydligare förklaringar om hur grundlig och fullständig uttagningskommitténs omprövning av de sökandes handlingar är.

Som svar på detta underströk Epso sitt åtagande att göra uttagningskommittéerna medvetna om vikten av att korrekt ange skälen till att de sökande inte godkänns i samband med deras begäran om förnyad prövning. Efter att ha analyserat den berörda nämndens begäranden om omprövning är Epso beredd att på begäran ge de sökande mer specifika förklaringar om situationen och de uppgifter i akterna som motiverar att deras ansökningar avslås.

Ombudsmannen välkomnar Epsos positiva och konstruktiva svar.

------------

I ärende 2256/2007/RT betonade ombudsmannen vikten av att ge de sökande korrekt information i alla språkversioner av meddelandet om uttagningsprov. Som svar på detta informerade Epso ombudsmannen om att man har genomfört en striktare kontroll av alla språkversioner av meddelanden om uttagningsprov, vilket inbegriper en kontroll av översättningarnas kvalitet.

Ombudsmannen välkomnar Epsos positiva och konstruktiva svar.

I ärende 2596/2007/RT uppmanade ombudsmannen Epso att fortsätta sina ansträngningar för att se till att de särskilda åtgärder som vidtas för att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att delta i urvalsförfarandet inte ger upphov till ytterligare svårigheter som skulle kunna försvåra deras övergripande resultat.

Epso svarade att den fäster stor vikt vid principen om likabehandling av sökande. Särskilda åtgärder har redan vidtagits när det gäller funktionshindrades deltagande i urvalsförfarandena. Epso har för avsikt att stärka sin politik i framtiden och har utsett en person som ska ansvara för samordningen av Epsos politik på detta område.

Ombudsmannen välkomnar Epsos positiva och konstruktiva svar.

I ärende 688/2008/RT föreslog ombudsmannen att Epso skulle överväga att se över sina regler som syftar till att förhindra att uttagningskommitténs ledamöter har intressekonflikter. Han föreslog också att Epso skulle kunna göra institutionerna medvetna om att de tjänstemän som de föreslår som ledamöter i uttagningskommittén inte borde ha deltagit i utbildningen av sökande om hur de ska lyckas i Epsos uttagningsprov.

I sitt svar till ombudsmannen påminde Epso om att ledamöterna i en uttagningskommitté så snart som möjligt måste informera Epso om eventuella kopplingar till de sökande som kan leda till misstankar om partiskhet. Epso har uppmärksammat alla institutioner på att tjänstemän som deltar i uttagningskommittéer måste följa de olika principer som styr deras arbete: Det vill säga oberoende, opartiskhet, konfidentialitet och respekt för bestämmelserna om de sökandes personuppgifter. Dessutom har Epsos styrelse beslutat att tydligt skilja uttagningskommitténs ledamöter från dem som utbildar sökande inför Epsos uttagningsprov. För att undvika att det uppstår en intressekonflikt får dessa roller inte utövas samtidigt eller efter varandra under en period på minst ett år.

Epso anser att ettårsregeln är rimlig, eftersom den ligger i linje med den vägledande perioden på ett år för slutförande av uttagningsförfaranden. Epso påpekade också att en förlängning av perioden till mer än ett år skulle orsaka betydande svårigheter mot bakgrund av de problem som institutionerna redan stött på vid utnämningen av ledamöterna i uttagningskommittéerna.

Slutligen påpekade Epso att man har för avsikt att anställa permanenta uttagningskommittéer från och med 2010. Ledamöterna i dessa uttagningskommittéer kommer också att bli medvetna om vikten av en tydlig åtskillnad av funktioner för att undvika varje uppfattning om en intressekonflikt.

Ombudsmannen välkomnar Epsos noggranna undersökning av den fråga som tas upp i den ytterligare anmärkningen.

II Förteckning över ärenden där en kritisk anmärkning gjorts

De fem ärenden som avslutades med en kritisk anmärkning 2007 och som behandlas i denna studie anges med kursiv stil i förteckningen nedan.

KLAGLIG HÄNVISNING	Länk till text (SV)	Länk till text (originalspråk)
0101/2004/GG	SV	DE
1128/2004/GG	SV	-
1434/2004/PB	SV	DE
1744/2004/BB(Konfidentiellt)	SV	-
2283/2004/GG	SV	DE
3203/2004/DK	SV	-
3464/2004/TS	SV	-
0144/2005/PB	SV	DE
0259/2005/GG	SV	DE
0576/2005/GG	SV	DE
0789/2005/ID	SV	EL
1693/2005/PB	SV	DA
1785/2005/OV	SV
1962/2005/IP	SV	IT
3002/2005/PB (konfidentiellt)	SV	DE
2472/2005/MF (konfidentiellt)	SV	LV
2477/2005/GG (konfidentiellt)	SV	DE
2617/2005/MF (konfidentiellt)	SV	LV
2675/2005/MF (konfidentiellt)	SV	FR
2819/2005/BU	SV	SK
3051/2005/WP (konfidentiellt)	SV	DE
3303/2005/GG (konfidentiellt)
3346/2005/MHZ	SV	-
3643/2005/WP	SV	-
3697/2006/PB	SV	DE
0262/2006/OV	SV	NL
0284/2006/PB	SV	-
1021/2006/JF (konfidentiellt)	SV	-
1180/2006/ID (konfidentiellt)	SV	EL
1411/2006/JMA	SV	ES
1473/2006/TS	SV	FR
1584/2006/OV (konfidentiellt)	SV	NL
2782/2006/RT
2914/2006/WP	SV	DE
2989/2006/OV	SV	NL
3130/2006/ID	SV	EL
3208/2006/GG	SV	-
3617/2006/JF	SV	-
3737/2006/JMA	SV	ES
3738/2006/TS (konfidentiellt)	SV	-
0327/2007/GG (konfidentiellt)
0747/2007/MF (konfidentiellt)	SV	FR
0885/2007/JMA	SV	ES
0948/2007/JF (konfidentiellt)	SV	-
1054/2007/MHZ (konfidentiellt)	SV	-
2597/2007/RT	SV	FR
2681/2007/PB	SV	DE
1200/2008/BU (konfidentiellt)	SV	-

III Förteckning över ärenden där en ytterligare anmärkning gjordes

De två ärenden som avslutades med ytterligare en anmärkning 2007 och som behandlas i denna studie anges med kursiv stil i förteckningen nedan.

KLAGLIG HÄNVISNING	Länk till text (SV)	Länk till text (originalspråk)
0144/2005/PB	SV	DE
0184/2005/GG (konfidentiellt)	SV	-
0186/2005/ELB	SV	FR
1105/2005/MF	SV	FR
2617/2005/MF (konfidentiellt)	SV	LV
0554/2006/FOR	SV	-
0655/2006/ID (konfidentiellt)	SV	-
0720/2006/DK (konfidentiellt)	SV	FR
1034/2006/WP	SV	DE
1084/2006/MHZ	SV	-
1213/2006/PB	SV	DE
1411/2006/JMA	SV	ES
1473/2006/TS	SV	FR
1881/2006/JF	SV	-
2214/2006/IP	SV	IT
2990/2006/OV	SV	NL
3130/2006/ID	SV	EL
3131/2006/PB (konfidentiellt)	SV	DE
3147/2006/IP (konfidentiellt)	SV	-
3199/2006/MHZ (konfidentiellt)	SV	PL
3224/2006/TS (konfidentiellt)	SV	FR
3579/2006/TS (konfidentiellt)	SV	FR
3697/2006/PB	SV	DE
3737/2006/JMA	SV	ES
3738/2006/TS (konfidentiellt)	SV	-
OI/8/2006/BU	SV	DE
0193/2007/JMA (konfidentiellt)	SV	-
0255/2007/PB (konfidentiellt)	SV	DE
0743/2007/MF	SV	FR
0747/2007/MF (konfidentiellt)	SV	FR
0948/2007/JF (konfidentiellt)	SV	-
1054/2007/MHZ (konfidentiellt)	SV	-
1360/2007/TS (konfidentiellt)	SV	FR
1512/2007/JMA	SV	ES
1515/2007/JF	SV	-
1641/2007/VIK (konfidentiellt)	SV	-
2137/2007/ID	SV	EL
2256/2007/RT	SV	-
2393/2007/RT	SV	-
2596/2007/RT (konfidentiellt)	SV	FR
3148/2007/BEH (konfidentiellt)	SV	-
0431/2008/ELB	SV	-
0688/2008/RT (konfidentiellt)	SV	FR
1235/2008/ELB	SV	FR

---

 

[1] För enkelhetens skull används i denna studie termen ”institution” för att hänvisa till alla EU:s institutioner, organ och byråer.

[2] Enligt artikel 195 i EG-fördraget har ombudsmannen befogenhet att undersöka administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten när de utövar sina domstolsfunktioner. Genom Lissabonfördraget ändras texten till ”unionens institutioner, organ och byråer, med undantag för Europeiska unionens domstol när den utövar sina rättsliga funktioner”. Se även anmärkningen på sidan 4 ovan för användningen av termen "institutioner" i denna studie.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[4] Meddelande från kommissionen om en förstärkt kultur för samråd och dialog - Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter, KOM(2002) 704 slutlig.

[5] https://agriculture.ec.europa.eu/data-and-analysis/financing_sv

[6] Förslaget till rekommendation är i ärende 355/2007/TN. Den senaste rättspraxisen är domen av den 11 mars 2009 i mål T-121/05, Borax Europe Ltd mot kommissionen (ännu ej offentliggjord).

[7] Se webbplatsen www.erg.eu.int

[8] www.circa.europa.eu

[9] Rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).

[10] Dom av den 11 februari 2009 i mål F-7/08, Schönberger mot Europaparlamentet.

[11] Pågående mål T-82/09, Dennekamp mot parlamentet (EUT C 102, 2009, s. 44). T-471/08, Toland mot parlamentet (EUT C 32/72, 2008, s. 72). C-28/08 P, kommissionen mot Bavarian Lager (EUT C 79, 2008, s. 36). Generaladvokatens förslag till avgörande i målet Bavarian Lager avgavs den 15 oktober 2009.

[12] Ombudsmannen noterar att det ärende som parlamentet hänvisar till är anhängigt i mål T-82/09, Dennekamp mot parlamentet (EUT C 102, 2009, s. 44).

[13] Ett Europa präglat av resultat – Tillämpning av gemenskapsrätten, KOM(2007) 502.

[14] Meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[15] Meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[16] Meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[17] Meddelande från kommissionen om en förstärkt kultur för samråd och dialog - Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter KOM(2002) 704 slutlig.

[18] KOM(2007) 127 slutlig.

[19] Meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[20] https://commission.europa.eu/aid-development-cooperation-fundamental-rights/your-rights-eu/eu-charter-fundamental-rights_sv

[21] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[22] Förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).

[23] Mål T-121/05, Borax Europe Ltd mot kommissionen, dom av den 11 mars 2009 (ännu ej offentliggjord).

[24] http://www.ombudsman.europa.eu/resources/otherdocument.faces/en/4160/html.bookmark

[25] https://agriculture.ec.europa.eu/data-and-analysis/financing_sv