Kära herr W., Den
3 juni 1997 ingav ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen angående de villkor under vilka ert avtal som audiovisuell korrespondent vid Europeiska kommissionens representation i Haag inte har förnyats.
Den 10 september 1997 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Kommissionen översände sitt yttrande den 17 december 1997 och jag översände det till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Inga synpunkter har inkommit från er. Den 25 juni 1998 mottog jag kompletterande kommentarer från kommissionen där den informerade mig om att en vänskaplig förlikning hade nåtts med er.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden var de relevanta omständigheterna följande:
W., en journalist som arbetar som audiovisuell korrespondent vid Europeiska kommissionens representation i Haag, klagar över de villkor under vilka hans kontrakt inte har förnyats. För det första klagar han över att chefen för kommissionens representation vägrade att underteckna den sista förlängningen av sitt treåriga avtal, eftersom han borde ha en ytlig funktion. Detta skedde den 1 april 1997, dvs. en månad efter det att avtalet löpte ut, och utan samråd med kommissionens audiovisuella enhet vid GD X (information, kommunikation, kultur och audiovisuella medier). För det andra informerades klaganden, som hade arbetat normalt under hela mars månad, också om att han inte skulle få betalt för den månaden. Enligt klaganden begick kommissionens representationskontor fel i det administrativa förfarandet genom att agera på detta sätt.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
När det gäller den uteblivna förlängningen av avtalet påpekade kommissionen i sina synpunkter att den ursprungliga löptiden för den klagandes avtal, som undertecknades den 25 april 1996 av den avgående chefen för kommissionens representation i Haag, var ett år och kunde förlängas med ytterligare ett år. Eftersom den nye chefen för representationen tillträdde sin tjänst först den 3 mars 1997, sköts beslutet att förnya klagandens kontrakt upp till hans ankomst. Klaganden informerades muntligen om beslutet att inte förlänga sitt kontrakt vid möten med chefen för representationen den 11 mars och den 1 april 1997. Chefen för representationen beslutade att det var olämpligt att förlänga avtalet. Efter en skriftlig skrivelse av den 3 april 1997, i vilken klaganden kritiserade beslutet, informerade chefen för representationen klaganden i en skrivelse av den 7 april 1997 om att det inte fanns någon anledning att ompröva beslutet.
Klaganden ingav slutligen ett betalningskrav för mars månad 1997 till ett belopp av 2 500 ecu, vilket motsvarade en tolftedel av den betalning som skulle erläggas för den inledande perioden. Denna begäran avslogs.
Kommissionen konstaterade slutligen att det rådde viss förvirring när det gäller den exakta arten av klagandens avtalsenliga rättigheter. Kommissionen förklarade sig beredd att försöka nå en vänskaplig förlikning med klaganden. I sina kompletterande kommentarer informerade kommissionen ombudsmannen om att en vänskaplig förlikning hade nåtts och att den klagande skulle få de 2 500 ecu som han begärde för sin verksamhet under mars månad 1997.
Klagandens synpunkter
Inga skriftliga synpunkter har inkommit från klaganden. Den 6 juli 1998 meddelade klaganden emellertid ombudsmannen per telefon att han var nöjd med den vänskapliga förlikningen. Han tackade ombudsmannen för hans inlägg.

Beslutet

1 Den påstådda underlåtenheten att i tid informera klaganden om att avtalet inte förlängts
1.1 Klaganden hävdar att han inte informerades om att avtalet inte förlängts i tid. Han har närmare bestämt gjort gällande att han underrättades om detta först en månad efter det att avtalet hade löpt ut. Kommissionen påpekade emellertid att den ursprungliga löptiden för avtalet, som undertecknades den 25 april 1996, var ett år, med möjlighet till förlängning med ytterligare ett år, och att klaganden underrättades muntligen om att avtalet inte hade förlängts den 11 mars och den 1 april 1997 samt genom en skrivelse av den 7 april 1997.
1.2 Europeiska ombudsmannen behandlar klagomål om administrativa missförhållanden som uppstår till följd av avtalsförhållanden. Han försöker emellertid inte fastställa om någon av parterna har gjort sig skyldig till avtalsbrott. Denna fråga skulle kunna behandlas effektivt endast av nederländska domstolar som enligt artikel 7 i avtalet är behöriga för tvister mellan parterna och som skulle ha möjlighet att höra parternas argument om relevant nationell lagstiftning och att bedöma motstridiga bevis om eventuella omtvistade sakfrågor.
1.3 När det gäller skyldigheten att informera i tid förefaller det som om det ursprungliga avtalet löpte ut den 25 april 1997 och inte den 1 mars 1997, vilket klaganden har uppgett. Det framgår vidare att den klagande underrättades om att beslutet inte hade förnyats, först muntligen vid möten med chefen för representationen den 11 mars och den 1 april 1997 (datum som också nämndes av den klagande), och senare genom en skrivelse den 7 april 1997. Detta innebär att kommissionens representationskontor informerade klaganden om att avtalet inte skulle förnyas 25 dagar före avtalets utgångsdatum, och inte en månad efter det datum som klaganden angett. När det gäller skyldigheten att informera i tid föreföll det därför inte föreligga något administrativt missförhållande från kommissionens sida.
2 Den vänskapliga förlikningen beträffande betalningen av 2 500 ecu för mars månad 1997
2.1 Eftersom klaganden hade arbetat normalt under hela mars månad 1997 ingav han en begäran om betalning för denna månad till ett belopp av 2 500 ecu, vilket avslogs av kommissionens representation. I sina synpunkter konstaterade kommissionen dock att det hade förekommit viss förvirring om den exakta karaktären på klagandens avtalsenliga rättigheter. På ombudsmannens begäran var kommissionen därför beredd att finna en vänskaplig förlikning med den klagande och gick med på att betala 2 500 ecu för den klagandes verksamhet under mars månad 1997. Klaganden informerade ombudsmannen om att han var nöjd med den överenskommelse som hade nåtts.
2.2 Ombudsmannen noterar att detta avtal undanröjer eventuella administrativa missförhållanden och att klaganden har uttryckt sin tillfredsställelse med avtalet.
3. Slutsats
3.1 På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av punkt 1 i detta klagomål förefaller Europeiska kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden.
3.2 När det gäller punkt 2 i detta klagomål har institutionen och klaganden enats om en vänskaplig förlikning. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Ers uppriktiga
Jacob Söderman
cc:
Jacques SANTER, Europeiska kommissionens ordförande
Jean-Claude EECKHOUT, direktör