Bäste B.,

Den 29 februari 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen om situationen för din son som på grund av sitt funktionshinder inte längre kan gå i Europaskolorna.

Ombudsmannen hade mottagit ett betydande antal klagomål som rörde samma sakfråga. De påståenden som framfördes i dessa klagomål var mycket lika dem som framfördes i ett tidigare klagomål (hänvisning: 1391/2002/JMA), för vilket en utredning redan pågick. Inom ramen för denna undersökning hade ett förslag till rekommendation överlämnats till kommissionen. Kommissionen underrättades om ditt klagomål och ombads att lämna ett yttrande om det. Institutionen valde att gemensamt besvara alla klagomål rörande detta ämne genom ett eget detaljerat yttrande i ärende 1391/2002/JMA. Den 29 september 2004 skickade jag en kopia av kommissionens svar.

Efter en fördjupad undersökning av klagomål 1391/2002/JMA överlämnade jag den 27 maj 2005 en särskild rapport till Europaparlamentet i enlighet med artikel 3.7 i ombudsmannens stadga. I den särskilda rapporten rekommenderas kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med särskilda utbildningsbehov (SEN-barn) som utestängs från Europaskolorna på grund av sin grad av funktionsnedsättning inte behöver bidra till sina barns utbildningskostnader.

Såsom anges i den särskilda rapporten ansåg ombudsmannen att ovannämnda rekommendation också bör tillämpas på de ytterligare klagomål som han hade mottagit med liknande fakta och identiska påståenden, inklusive dina egna.

Observera att den särskilda rapporten också har behandlat ditt påstående om Europaskolornas påstådda underlåtenhet att tillhandahålla lämpliga utbildningsprogram för alla barn med särskilda behov till EU-tjänstemän. Ombudsmannen är medveten om att medlemsstaternas nuvarande praxis när det gäller att utveckla strategier för att inkludera barn med särskilda behov i vanliga skolor verkar uppvisa stora variationer. Medan vissa EU-medlemsstater har fastställt ett helt integrerat utbildningssystem som tillgodoser alla behov hos barn med särskilda behov, har andra europeiska länder fortfarande en flerspårsstrategi som kombinerar separata allmänna utbildningssystem och utbildningssystem för barn med särskilda behov. Ombudsmannen påpekar att han inte känner till någon bindande rättslig bestämmelse som kräver att kommissionen eller Europaskolorna inrättar ett enhetligt system. I avsaknad av en sådan rättslig bestämmelse kan ombudsmannen inte dra slutsatsen att kommissionen har underlåtit att agera korrekt genom att inte se till att Europaskolorna tillhandahåller utbildningsprogram för alla barn med särskilda behov till EU-tjänstemän. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att det inte föreföll föreligga några administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av ärendet.

Till detta brev bifogar jag en kopia av min särskilda rapport på engelska.

I ombudsmannens stadga föreskrivs att överlämnandet av en rapport till Europaparlamentet ska vara det sista steget i ombudsmannens undersökning. Jag avslutar därför ärendet med anledning av klagomålet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

P. Nikiforos DIAMANDOUROS