Ordförande Georges Dassis, medtalare, mina damer och herrar,

Jag vill tacka Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för att återigen ha bjudit in mig till detta evenemang. De insikter jag har fått har varit till stor nytta för mitt arbete och jag lovordar EESK för dess fortsatta fokus på denna fråga.

Mitt kontor deltar naturligtvis inte i besluten om reformen av förordningen om medborgarinitiativet. men efter att ha följt frågan i flera år har vi lagt fram förslag när så är möjligt och mitt kontor har behandlat klagomål om hur medborgarinitiativ hanteras.

Vi har nu sex år på oss från antagandet av förordningen om medborgarinitiativet och åtta år från Lissabonfördraget som skapade den. Det är därför dags att utvärdera hur detta nya demokratiska instrument har använts och används.

Det europeiska medborgarinitiativet ingår i den del av EU-fördraget som fastställer våra gemensamma demokratiska principer. Det är ett viktigt exempel på hur medborgarna kan delta i unionens demokratiska liv, men när vi tittar på uppgifterna om de första sex åren ser vi en minskning av antalet initiativ som medborgarna har lagt fram.

Denna minskning kompenseras dock i viss mån av att kvaliteten på initiativen håller på att förbättras i förhållande till deras tillåtlighet.

Detta har delvis skett genom kommissionens beslut att registrera medborgarinitiativ, även om endast en del av förslaget är tillåtligt, och eventuellt även genom bättre rådgivning till organisatörerna.

Fyra medborgarinitiativ uppnådde tröskeln på en miljon underskrifter och ett femte förslag till medborgarinitiativ avslog ursprungligen registrering och samlade in mer än 3 miljoner underskrifter.

Jag är inte säker på vad som förväntades när medborgarinitiativet först lades fram, men jag känner att medborgarna skulle känna att bara fyra officiella framgångsrika initiativ av knappt 70 förslag på sex år inte är mycket, bortsett från kommissionens uppföljning av de fyra framgångsrika initiativen.

Så, om vi är överens om att siffrorna är en besvikelse, vad kan vi säga har gått fel och hur kan det rättas till.  Jag vet att detta har legat till grund för våra diskussioner under de senaste åren och att kommissionen har agerat utifrån de farhågor som tagits upp och förslag till förbättringar. Frågan för i dag är om det räcker eller om allmänhetens aptit på medborgarinitiativ helt enkelt har minskat.

I kommissionens förslag till översyn sänks åldersgränsen för att stödja medborgarinitiativ från den lagstadgade rösträttsåldern på 18 år i nästan alla EU-länder till 16 år. Detta skulle öppna medborgarinitiativen för uppskattningsvis 10 miljoner nya potentiella anhängare i hela Europa.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att många av denna unga generation av potentiella europeiska ”klickaktivister” används för att uttrycka stöd genom att klicka på en musknapp eller svepa över en pekskärm, så organisatörerna av medborgarinitiativ måste komma ihåg att om undertecknandet inte görs så enkelt som möjligt kan potentialen hos dessa nya väljare inte förverkligas.

Kommissionen föreslår välkomna åtgärder för att minska hindren för att stödja europeiska medborgarinitiativ. I en tid då många människor förväntar sig att deras online-transaktioner ska vara så snabba och så problemfria som möjligt, och särskilt ungdomar som jag just har nämnt, är detta särskilt viktigt.

Men kanske en mer grundläggande fråga inte rör de praktiska utmaningarna utan snarare klyftan mellan de förväntningar som organisatörerna av medborgarinitiativet har när det gäller kommissionens uppföljning efter ett framgångsrikt medborgarinitiativ och de faktiska åtgärder som kommissionen föreslår. Det kan behövas ytterligare överväganden om hur organisatörerna av medborgarinitiativet ska hantera sina förväntningar.

Om vi tittar på det första framgångsrika medborgarinitiativet någonsin, kallat ”Rätt till vatten”, tillkännagavs lagstiftningsförslaget som svar på medborgarinitiativet i början av februari i år, medan organisatörerna av medborgarinitiativet lämnade in sina stödförklaringar i slutet av 2013.

Tidpunkten för lagstiftningsändringar beror naturligtvis på en rad olika faktorer, och kommissionen har vidtagit andra icke-lagstiftningsåtgärder som svar på detta medborgarinitiativ under tiden, men över fyra år är ändå lång tid för medborgarna att känna att deras insatser hade en direkt rättslig inverkan.

I andra änden av skalan förklarades det senaste medborgarinitiativet som samlade in mer än en miljon underskrifter – initiativet ”Förbjud glyfosat” – framgångsrikt i slutet av 2017, och kommissionen svarade snabbt med en uppsättning förslag, både av lagstiftningskaraktär och icke-lagstiftningskaraktär.

Även om kommissionen inte instämde i organisatörernas krav på att det verksamma ämnet glyfosat skulle förbjudas meddelade den att den kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag nästa månad i syfte att öka insynen i vetenskapliga bedömningar och beslutsfattandet i livsmedelskedjan. Som förberedelse anordnade kommissionen ett offentligt samråd i början av året.

Med tanke på mitt kontors erfarenhet av klagomål som rör EU:s modell för riskbedömning beslutade jag att lämna in ett bidrag med förslag på tre vägledande principer för att förbättra EU:s oberoende vid riskbedömning, transparens och meningsfulla kontakter med berörda parter och allmänheten.

Dessa tre principer är också tillämpliga på kommissionens hantering av medborgarinitiativ och låg till grund för de riktlinjer och förslag till förbättringar som jag gjorde efter min undersökning av medborgarinitiativet 2015 och i det bidrag som jag lämnade till förra årets offentliga samråd.

 Jag är mycket glad över att dessa förslag till stor del tas upp i kommissionens förslag till översyn, men jag betonar att fortsatt offentligt engagemang och engagemang med organisatörerna och potentiella organisatörer är nyckeln till att göra medborgarinitiativet till ett framgångsrikt verktyg.

I detta avseende välkomnar jag dagens lansering av samarbetsplattformen, med vilken kommissionen – på Europaparlamentets initiativ – erbjuder ett utrymme för organisatörer av medborgarinitiativ, medborgare, experter och kommissionen att erbjuda stöd och råd om hur man organiserar medborgarinitiativ.

Min sista punkt gäller öppenheten i de europeiska medborgarinitiativen. Det är mycket viktigt att allmänheten kan följa medborgarinitiativ och att instrumentet ses som ett verktyg för medborgarna. Jag föreslog därför att kommissionen skulle kunna göra mer för att se till att den information om finansiering och sponsring som organisatörerna av medborgarinitiativ uppger på sin webbplats är så korrekt och heltäckande som möjligt och att eventuella problem i samband med detta kan uppmärksammas på, vilket för närvarande sker med öppenhetsregistret genom dess system för varningar och klagomål.

I en tid av grov onlinemanipulation av den demokratiska processen måste vi skydda medborgarinitiativet från eventuellt missbruk.

När medlagstiftarna har beslutat om resultatet av den aktuella översynen, och när den nya lagstiftningen har genomförts, kommer mitt kontor att fortsätta att titta på hur revideringarna följs i praktiken och hantera eventuella klagomål som rör förfarandet för medborgarinitiativ i allmänhet.

Så än en gång vill jag tacka er alla för ert bidrag till mitt arbete på detta område och återigen tacka EESK för deras viktiga engagemang och ledarskap i denna viktiga fråga för medborgarna.

Tack för din uppmärksamhet.