Herr ordförande!

Jag är mycket tacksam för möjligheten att tala inför utskottet för institutionella frågor i dag.

Artikel 138e i EG-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ och som svar på klagomål. Inom ramen för mitt mandat har jag försökt att använda initiativrätten för att främja öppenheten i unionen. Jag har inlett tre undersökningar av ämnen där klagomålen tycktes tyda på medborgarnas allmänna missnöje med bristen på öppenhet.

Under 1997 inleddes och avslutades en undersökning på eget initiativ av de förfaranden som Europeiska kommissionen använder för att behandla klagomål från medborgare om medlemsstaternas överträdelser av gemenskapsrätten. Fullständig information om undersökningen finns i årsrapporten för 1997, som kommer att finnas tillgänglig i tryckt form under sammanträdesveckan i juli i Strasbourg.

En annan undersökning på eget initiativ för att främja större öppenhet gäller de förfaranden som används av gemenskapens institutioner för rekrytering av personal. Denna undersökning inleddes i november 1997 och pågår fortfarande.

Slutligen har vi den undersökning på eget initiativ om allmänhetens tillgång till handlingar som inleddes i juni 1996. Den 20 december 1996 lade jag fram förslag till rekommendationer till 14 gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan om att de skulle anta bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar och göra dem lättillgängliga för allmänheten. Utkasten till rekommendationer och skälen till dem förklarades utförligt i årsrapporten för 1996.

Alla de 14 institutioner och organ som förslagen till rekommendationer riktades till har nu avgett ett detaljerat yttrande i enlighet med artikel 3.6 i stadgan. De detaljerade utlåtandena är föremål för ombudsmannens första särskilda rapport till Europaparlamentet, som jag lade fram för ordförande Gil-Robles den 15 december 1997. Kopior av den särskilda rapporten har gjorts tillgängliga för er och jag skulle dessutom vilja ta tillfället i akt att informera er om vissa aspekter av rapporten.

13 av de berörda institutionerna och organen har nu antagit bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar. När det gäller Europeiska monetära institutet, Europaparlamentet och domstolen avsåg utkasten till rekommendationer endast administrativa handlingar.

I enlighet med förslagen till rekommendationer antog Europeiska monetära institutet bestämmelser om administrativa handlingar. Nu när den har inrättats måste Europeiska centralbanken också överväga att anta regler om allmänhetens tillgång till handlingar.

De regler som Europaparlamentet har antagit gäller alla handlingar, inte bara administrativa handlingar. Ombudsmannen välkomnar parlamentets beslut att inkludera alla handlingar i tillämpningsområdet för sina bestämmelser.

Det är bara EU-domstolen som ännu inte har antagit bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar. Enligt revisionsrättens detaljerade utlåtande undersöker den alla frågor som rör tillgång till dess handlingar. Det är beklagligt att ingen tidsplan för slutförandet av detta arbete ännu har fastställts.

Eftersom domstolens dömande roll ligger utanför ombudsmannens ämbetsområde utfärdades ingen formell rekommendation i enlighet med ombudsmannens stadga. Europaparlamentet har dock möjlighet att begära ytterligare information från domstolen i denna fråga.

Många institutioner och organ har grundat sina regler på dem som tidigare antagits av rådet och kommissionen. Genom att göra detta har de till fullo följt mina förslag till rekommendationer, som endast gällde reglernas existens och allmänhetens tillgång till dem.

När reglerna väl har fastställts och gjorts tillgängliga för allmänheten blir de naturligtvis föremål för granskning och debatt. Europaparlamentet har möjlighet att undersöka om de antagna reglerna säkerställer den grad av öppenhet som EU-medborgarna förväntar sig av unionen.

I detta sammanhang är det värt att notera att kommissionens och rådets regler är ganska begränsade jämfört med de regler som gäller för vissa nationella förvaltningar. Reglerna kräver i synnerhet inte att register över handlingar ska föras. De ger inte heller någon rätt till tillgång till handlingar som innehas av ett organ, men som har sitt ursprung i ett annat organ. I framtiden måste dessa svagheter åtgärdas innan man kan tala om verklig öppenhet inom gemenskapens förvaltning. När det gäller register har utvecklingen på senare tid varit mycket lovande. Vid FIDE-kongressen i Stockholm tidigare denna månad förklarades att rådet redan har ett register över handlingar och att det kommer att offentliggöra registret före årets slut. Förhoppningsvis kommer andra gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan att följa detta goda exempel.

Min sista punkt gäller förslaget till rekommendation om att de antagna bestämmelserna bör vara lättillgängliga för allmänheten. Vissa institutioner har offentliggjort sina regler på alla officiella språk i Europeiska unionens officiella tidning, och vissa har för avsikt att göra det. Vissa har dem tillgängliga på Internet, vissa på sina kontor.

Europaparlamentet kan uppmuntra de institutioner och organ som ännu inte har gjort det att göra sina bestämmelser tillgängliga på alla officiella språk och att offentliggöra dem i lämplig form. Kommissionen skulle också kunna rekommendera institutionerna och organen att höja kvaliteten på sina regler.

Herr ordförande!

Innan jag avslutar vill jag kort kommentera resultaten av Amsterdamfördraget när det gäller öppenhet.

När fördraget träder i kraft kommer en ny artikel 191a.1 att införas i EG-fördraget med följande lydelse:

"1. Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, med förbehåll för de principer och villkor som ska fastställas i enlighet med punkterna 2 och 3.

2. Allmänna principer och gränser, med hänsyn till allmänna eller enskilda intressen, för denna rätt till tillgång till handlingar skall fastställas av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 189b inom två år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande.

3. Varje institution som avses ovan ska i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till sina handlingar.”

Jag vill betona att Amsterdamfördraget visar att det inom unionen finns en vilja till större öppenhet. Detta understryks inte bara av den nya artikel 191a. Två mycket viktiga principiella utvecklingar har införts i ändringarna av artiklarna A och F i fördraget om Europeiska unionen).

Artikel A ändras så att unionens åtagande om öppenhet (som tidigare ingick i förklaring 17 som fogades till slutakten till Maastrichtfördraget) införs i själva fördraget som en av unionens grundläggande principer. Artikel A i dess ändrade lydelse har följande lydelse:

Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

Artikel F första stycket skall dessutom ha följande lydelse:

Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.

Det är svårt att förstå hur det skulle kunna finnas öppenhet och demokratiskt styre utan tillräcklig offentlig tillgång till handlingar som finns hos förvaltningen. Dessutom omfattar de grundläggande friheter som avses i artikel F yttrandefriheten. Medborgarna och deras företrädare i parlamentet kan endast uttrycka sina åsikter i frågor som rör den offentliga förvaltningen på ett effektivt sätt om de vet vad förvaltningen gör och varför. Denna möjlighet kräver också tillräcklig tillgång till handlingar som innehas av administrationen.

Det förefaller således som om Amsterdamfördraget, när det träder i kraft, kommer att stärka och fördjupa principen om öppenhet, som nu upprätthålls i domstolens rättspraxis.

Ett antal personer har frågat mig om förhållandet mellan den föreslagna nya artikel 191a och rekommendationerna i min undersökning på eget initiativ om allmänhetens tillgång till handlingar. Denna fråga är nu viktig eftersom förordningen om rätten till tillgång till handlingar ska fastställas av rådet genom medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet.

Som svar har jag betonat att den nya artikel 191a i EG-fördraget kommer att ge medborgarna en positiv rätt till tillgång till parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Detta innebär att både förordningen om allmänna principer och gränser och varje institutions rättegångsregler kommer att granskas av domstolen för att avgöra om innehållet i bestämmelserna om allmänhetens tillgång till handlingar är rättsligt giltigt.

Som jag redan har förklarat handlade mitt initiativ om att det fanns bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar som grundade sig på den allmänna principen om öppenhet och god förvaltningssed. Poängen med ombudsmannens rekommendationer är att även de institutioner och organ för vilka det inte finns någon positiv rätt till tillgång till handlingar måste ha regler om sådan tillgång. När reglerna väl har antagits kan det uppstå administrativa missförhållanden om de inte tillämpas korrekt och konsekvent.

Den föreslagna artikel 191a och ombudsmannens rekommendationer kompletterar därför varandra. De har olika mål och - utom när det gäller Europaparlamentet - gäller de för olika institutioner och organ. När Amsterdamfördraget träder i kraft måste parlamentet överväga om innehållet i de bestämmelser som det redan har antagit uppfyller det ytterligare testet i den nya artikel 191a och i den nya förordningen. Mer allmänt anser jag att konsekvens och likabehandling av EU-medborgarna kommer att kräva att de normer som fastställs i förordningen tillämpas i hela gemenskapsförvaltningen.

Jag vill här nämna att de principer som ligger till grund för ombudsmannens rekommendationer kommer att gälla för alla nya gemenskapsorgan som kan komma att inrättas. När Amsterdamfördraget träder i kraft kommer principen också att gälla Europol (2), eftersom ombudsmannens mandat genom det nya fördraget kommer att utvidgas till att omfatta den reviderade tredje pelaren om polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Europol har naturligtvis legitima skäl att hålla vissa handlingar konfidentiella. Detta kan dock föreskrivas i bestämmelserna om allmänhetens tillgång till handlingar.

Slutligen, även om det faller utanför tillämpningsområdet för denna särskilda rapport, känner jag mig tvungen att uppmärksamma er på att öppenhet inte bara är en fråga om allmänhetens tillgång till handlingar. Enligt de konstitutionella principer som är gemensamma för unionens medlemsstater bör möten i lagstiftande organ som diskuterar och antar lagar vara offentliga. För mig är det därför svårt att se hur den nuvarande praxisen kan fortsätta i unionen, där endast en institution - Europaparlamentet - utför sitt lagstiftningsarbete offentligt, medan de två andra institutionerna mer eller mindre verkar bakom stängda dörrar.

I Amsterdamfördraget fastställs principerna om öppenhet och demokrati. Rådet bör därför särskilt överväga att öppna sina lagstiftningsmöten för allmänheten, särskilt när det slutligen antar gemenskapslagstiftning som är bindande för EU-medborgarna. Denna fråga diskuterades också vid Fide-kongressen i Stockholm, där många deltagare betonade behovet av större insyn i lagstiftningsförfarandena på europeisk nivå.

Herr ordförande!

Utmärkande ledamöter i kommittén!

Jag hoppas att resultatet av denna utfrågning kommer att vara av stor betydelse för att främja EU-medborgarnas rättigheter och de ambitioner som unionsmedborgarskapet förkroppsligar.

Tack för din uppmärksamhet.

(1) (skall bli artikel 255 i den nya numreringen).

(2) För närvarande har endast Europols narkotikaenhet inrättats fullt ut: Gemensam åtgärd av den 10 mars 1995 95/73/RIF, EGT L 62, 1995, s. 1. För Europolkonventionen, se EGT C 316, 1995, s. 1.