God morgon alla och jag är glada över att vara här i dag när ni diskuterar en fråga som är avgörande inte bara för det europeiska projektet utan också för vår förståelse av några av de demokraktiska utmaningar som vi för närvarande står inför.

Folkets förmåga att påverka både stiftandet och genomförandet av lagar som påverkar deras dagliga liv är kärnan i demokratin. Men det är också avgörande för vårt mänskliga behov av autonomi och kontroll över vår värld, känslan av att vi betyder något och att vårt livs öde inte bara bestäms av andra.

I våra alltmer globaliserade och sammanlänkade samhällen – och i en värld där ny teknik utövar betydande kontroll över den politiska agendan – kan det vara lätt för vanliga individer att tro, eller förledas att tro, att varken de själva eller deras nationella parlament har kontroll över de lagar som styr den värld de lever i. Det är ingen slump att ledarna för den brittiska brexitkampanjen använde sloganen ”Ta tillbaka kontrollen” under folkomröstningen i vetskap om att den vädjade till ett djupt sittande politiskt och psykologiskt behov hos många människor.

Men när människor känner att de har förlorat kontrollen, blir trovärdigheten och legitimiteten i våra lagstiftande institutioner lidande, även där de till synes är demokratiska.

Berättelsen om ”bristande kontroll” används ofta av EU-skeptiker för att angripa EU. Vissa EU-vänliga politiker och influerare bidrar dock också med denna berättelse när de offentligt skyller på sin inhemska publik för lagar eller politisk utveckling som uppfattas negativt. Mycket ofta gör de det även när de var inblandade i att fatta beslut i den fråga som de senare kritiserar eller är ovilliga att tillämpa.

Detta är något som jag har försökt ta itu med genom mitt arbete med insynen i EU:s beslutsprocesser, senast i min undersökning om ansvarsskyldigheten för beslutsfattandet i rådet, som för närvarande behandlas av Europaparlamentet. Rätten för en EU-medborgare att känna till de ståndpunkter som antas av deras regeringar när de lagstiftar i Bryssel bör inte vara mindre än när samma regering föreslår och godkänner lagstiftning på hemmaplan.

*********

EU har olika verktyg för att ge allmänheten möjlighet att påverka hur EU-lagstiftningen utformas och tillämpas. Det mest uppenbara är överträdelseklagomål. Kommissionen inledde 716 överträdelseförfaranden bara förra året, varav många baserades på klagomål från vanliga berörda parter.

För dem som har medel kan rättsliga förfaranden också vara effektiva, vilket vi återigen såg i september när det gäller utstationerade arbetstagares rättigheter. Genom offentliga samråd kan medborgare och berörda parter använda sina erfarenheter av hur befintlig EU-lagstiftning tillämpas för att försöka genomföra ändringar av dessa lagar. Det europeiska medborgarinitiativet är naturligtvis ett annat viktigt verktyg, även om det ännu inte har utvecklats till sin fulla potential.

Mitt kontor och andra ombudsmäns kontor kan också spela en roll. Vi fungerar som en bro mellan medborgaren och den nationella förvaltningen, men genom vårt samarbete genom Europeiska ombudsmannanätverket försöker vi bygga en liknande bro mellan medborgaren och EU-förvaltningen när deras problem har en EU-rättslig dimension. Vi har också börjat genomföra våra parallella utredningar, där en fråga av stort allmänintresse har både nationell och EU-rättslig grund och där vårt kombinerade arbete kan få större kraft.

Som ni vet fastställde Lissabonfördraget formellt de nationella parlamentens direkta roll i EU-processen. De nationella parlamenten har en tydligt definierad roll att spela, antingen genom sina långvariga funktioner, såsom införlivande av direktiv, eller genom nyare mekanismer såsom förfarandet med gult kort. Utskotten för EU-frågor är också viktiga organ i denna process.

Den interparlamentariska dialogen har syftat till att göra denna roll mer konkret, och jag är uppmuntrad över att ni också tittar på tillämpningen av EU-lagstiftningen i dag, och inte bara på lagstiftningsarbetet.

Men utöver de mekanismer och förfaranden som finns för att medborgarna och de nationella parlamenten ska kunna utöva inflytande är det mycket viktigt att de och ni känner, och får känna, att de har befogenhet att spela denna roll.

Detta innebär inte bara att öka medvetenheten om och uppmuntra människor att dra nytta av de verktyg som finns, utan också att se till att deras insatser tas på allvar när medborgare eller nationella parlament försöker utöva inflytande. Medlemsstaternas parlament kan och bör vara kraftfulla aktörer när det gäller att bidra till att skapa meningsfulla förbindelser mellan medborgarna och EU-institutionerna.

Som ett konkret exempel på vad jag menar med detta vill jag peka på det europeiska medborgarinitiativet.

Utöver de strukturella förändringar som görs i samband med den pågående reformen av medborgarinitiativet är kanske en mer grundläggande fråga klyftan mellan medborgarinitiativets organisatörers förväntningar och de faktiska åtgärder som kommissionen föreslår för att i slutändan följa upp deras krav.

Om vi tittar på det första framgångsrika medborgarinitiativet någonsin, om rätten till vatten, tog det nästan fyra år för kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som svar på initiativet. Även om det finns olika skäl för detta, var det utan tvekan frustrerande för de inblandade att deras ansträngningar tog så lång tid att få en direkt rättslig verkan.

Det behövs kanske ytterligare reflektioner om hur man ska reagera på och hantera förväntningarna hos medborgare eller parlamentsledamöter som vill utöva inflytande över EU:s lagstiftnings- och verkställighetsprocess. Men det viktigaste stället att börja är på nivån av enkel medvetenhet, behovet av att medborgare och parlamentsledamöter vet exakt hur deras röster kan höras.

******

När vi blickar framåt mot valet till Europaparlamentet 2019, som kommer att bli ett test för hur EU reagerar på EU-skeptisk populism, bör detta vara en topprioritering: Att se till att allmänheten, vars intressen EU är här för att tjäna, känner att den har inflytande över de lagar som stiftas inom EU:s institutioner. Tack för att du lyssnade. Jag ser fram emot resten av mötet.