Haag den 11 september 2005

Det gläder mig att välkomna er alla till denna galamiddag, som hålls för att fira Europeiska ombudsmannens tioårsjubileum.

Jag skulle vilja välkomna ombudsmän och deras personal från nästan 30 europeiska länder, två av de huvudtalare som vi kommer att höra från under vårt seminarium - generaladvokat Miguel Poiares Maduro och professor Elsbeth Guild, Jacob Söderman, den första Europeiska ombudsmannen, och de gäster som har kommit särskilt för kvällens galamiddag.

Jag vill särskilt tacka Roel Fernhout, Nederländernas nationella ombudsman, för att han gick med på att anordna detta femte seminarium för EU-medlemsstaternas nationella ombudsmän.

Som grekisk ombudsman gick jag 2001 med på att tillsammans med Europeiska ombudsmannen anordna följande seminarium, som så småningom ägde rum i Aten i april 2003. Föga visste jag när jag gjorde mitt åtagande att jag vid tiden för seminariet i Aten skulle ha valts och tillträtt som den andra Europeiska ombudsmannen. Min efterträdare, Yorgos Kaminis, hade därför bara sex dagar på sig att förbereda sig för evenemanget! Roel har tack och lov inte varit så grym mot sin efterträdare som jag var, och är värd för detta femte seminarium en hel tre veckor innan han lämnar kontoret.

Roel har också visat sitt förtroende för sina ombudsmannakollegors professionalism genom att hålla seminariet i hjärtat av den nederländska huvudstaden.

Seminariet i Aten hölls däremot på ett strandhotell flera kilometer från stadens centrum för att stärka deltagarnas moraliska beslutsamhet att motstå de kulturella frestelserna i det klassiska och moderna Aten.

Åsynen av missnöjda ombudsmän som går fram och tillbaka på den vindpinade strandpromenaden på jakt efter civilisation innan de erkänner nederlag och återvänder till mötet kommer att finnas kvar i mitt minne under många år framöver.

Förhoppningsvis kommer förtroendet i Roels val av plats, trots de många kulturella frestelserna i samband med Haag, att visas vara motiverat under de kommande dagarna!

För att inte mina kommentarer ska missförstås och uppfattas som att de antingen antyder en större förmåga hos Atens kulturskatter att skapa frestelser än dem i Haag eller antyda att Roel är en mer tillitsfull själ än jag, skyndar jag mig att tillägga att historiens moral är något annorlunda. Enkelt uttryckt är det en påminnelse om en av de viktigaste insikterna som kom fram av Baron de Montesquieu, 250-årsdagen av vars död vi observerar i år. I sitt stora arbete, The Spirit of the Laws, som är så relevant för det arbete som utförs av yrkesverksamma som ombudsmän, och som ägnas åt att upprätthålla och fördjupa rättsstatsprincipen, påpekade Montesquieu att geografi och klimat påverkar människors beteende. Det följer därför naturligt att människans benägenhet att motstå frestelsen, svag som den ofta är, tenderar att minska märkbart när vi flyttar från norr till söder!

Vid det här laget känner de flesta av oss varandra ganska väl från våra regelbundna ombudsmannamöten - IOI, Europarådet, Europeiska unionen, AOMF, etc. och det är kul att se er alla igen ikväll.

Men vilka är dessa okända ansikten bland oss?

Europeiska ombudsmannens "grundande föräldrar" kan vara ett sätt att beskriva dem. Hans kanske föredrar termen "barnmorskor" för att beskriva dessa nyckelspelare i institutionens födelse. Termen "författare" är helt klart också lämplig, vilket jag kommer att förklara senare. Oavsett vilken term vi väljer är det självklart att jag är glad över att Saverio Baviera, Peter Biering, Jean-Claude Eeckhout, Juan Manuel Fabra Vallès, Gregorio Garzón Clariana, Anita Gradin, Ranveig Jacobsson, Carlos Moreiro Gonzalez, Eddy Newman, Ezio Perillo och Roy Perry alla kan vara här med oss i kväll.

Med tanke på det stora stöd som Europeiska ombudsmannainstitutionen fick under sina första år från Internationella ombudsmannainstitutet beslutade jag att bjuda in den tidigare styrelsen för IOI-Europe att delta i detta firande. Jag är glad att Ivan Bizjak är här med oss ikväll. Både Kevin Murphy och Marten Oosting var tyvärr oförmögna att göra det till Haag på grund av tidigare åtaganden, men har skickat sina allra bästa önskningar till oss alla. Hans, tidigare vice ordförande med ansvar för Europafrågor, är också här och fullbordar kvartetten.

Från f.d. kommissionsledamöter till f.d. ledamöter av Europaparlamentet, och från f.d. ombudsmän till högre EU-tjänstemän och ledande akademiker, är det tydligt att vi befinner oss i ett mycket framstående företag.

För tio år sedan denna månad, den 27 september 1995 för att vara exakt, började Jacob Söderman sitt arbete som den första Europeiska ombudsmannen.

Jag kan inte tänka mig något bättre tillfälle än detta att formellt erkänna Jacobs prestationer i att leda institutionen genom sin barndom och tidiga år, samtidigt som man investerar den med auktoritet, respekt och legitimitet.

I kväll firar vi tillsammans institutionens 10-årsjubileum.

Tio år kanske inte verkar mycket för många av er här närvarande. Mats Melin, som institutionellt sett är 196 år gammal, och Riitta-Leena Paunio, som institutionellt sett återigen är en sprightly 86, kanske undrar vad allt detta väsen handlar om!

Men det skulle vara att glömma att Europeiska unionen inte är precis som Sverige eller Finland. Unionen är trots allt knappt femtio år gammal. Trots dessa skrämmande jämförelser är tio år för oss en viktig milstolpe att fira.

Som de "grundande mödrarna och fäderna" kommer att bekräfta var inrättandet av en europeisk ombudsman inte utan tvivel eller till och med motståndare och institutionens första år var långt ifrån lätta. Institutioner som har gjort saker på ett visst sätt i nästan fyrtio år förändras inte över en natt.

Det är ett bevis på min företrädare Jacob Södermans uthållighet eller "sisu" att vi kan vara här i kväll för att fira tio års tjänst för EU-medborgarna med hans vänner och tidigare kollegor.

Som den tidigare kommissionären Anita Gradin påminner om skrev Jacob efter sitt första år i ämbetet: Jag känner ibland att det finns en dinosaurie i varje offentlig kropp. Den bor i källaren och vaktar filerna. Dessa djur har en motvilja mot att öppna dörrar och dagsljus.

Men Jacob, odjuret tamer om inte odjuret dräparen, lyckades prise öppna dörrarna och hjälpte ljuset filtrera igenom, på tillgång till dokument, som på så många andra frågor.

Snart Jacobs uthållighet i att ta itu med dinosaurierna i den europeiska offentliga förvaltningen förtjänade honom, och institutionen, enorm respekt.

Återkoppling från medborgarna bekräftade att institutionen arbetade för dem. Pressrapporter som hyllade ombudsmannens positiva inflytande under rubriker som "Medborgarnas förkämpe" stärkte tron på att ombudsmannen gjorde något rätt. Offentliga utmärkelser och erkännanden för att ha gett den formidabla europeiska byråkratin ett "mänskligt ansikte" stärkte ombudsmannen och hans personal i deras strävanden under institutionens första år.

När jag valdes till europeisk ombudsman för första gången i januari 2003 fanns det några skeptiska medlemmar i pressen som var angelägna om att ifrågasätta om det var klokt att anförtro denna värdefulla institution till någon från en medlemsstat vars rykte om god förvaltning ger betydande utrymme för förbättringar. När jag funderade över hur jag bäst skulle ta itu med dessa problem blev jag lättad över att återigen få hjälp av Jakob, som, förutseende som han alltid är, hade hänvisat till mig som den enda "nordiske greken" han kände. En sådan beteckning kom väl till pass.

Det skulle vara omöjligt att lista alla framgångar under de senaste tio åren utan att testa ditt tålamod maximalt. Hur som helst, bussarna tillbaka till hotellet avgår vid elva så jag borde i alla fall försöka avsluta mitt tal innan dess!

Låt mig bara säga att ombudsmannens resultat kan ses på nästan alla områden inom EU:s förvaltning: Avskaffande av åldersgränser vid rekrytering, minskning av sena betalningar till entreprenörer och ökad respekt för EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna för att bara ge tre exempel.

Tillgången till EU-handlingar har också varit en tydlig framgångssaga, där alla EU-institutioner inte bara har åtagit sig att göra tillgången till handlingar till regel snarare än undantag, utan också att göra register över handlingar tillgängliga för allmänheten.

På det hela taget har alla dessa resultat bidragit till att ge Europeiska ombudsmannen ett växande erkännande och en allt större legitimitet i allmänhetens och institutionernas ögon.

Som Maarten Oosting så vänligt skrev i sitt brev till mig angående kvällens middag: ”Din inbjudan påminner mig om de många mötena under det tidiga nittiotalet i Strasbourg och Bryssel om inrättandet av Europeiska unionens ombudsman. Och den dag då Jacob Söderman svor ed inför EG-domstolen i Luxemburg. Och nu, tio år senare, kan han och du, och din hängivna personal, vara stolta över vad som har uppnåtts under den perioden: ett väletablerat och välkänt ämbete som har visat hur rätt beslutet var att ge EU dess ombudsman.”

Under de senaste tio åren har Europeiska ombudsmannen hanterat över 20 000 klagomål och hjälpt otaliga fler medborgare genom att besvara deras förfrågningar om information.

Även om medborgarna inte alltid vet vem de ska vända sig till (vissa vänder sig till och med till ordförande Schuman, eftersom vår adress är "Avenue du Président Robert Schuman"!), strävar vi alltid efter att hjälpa alla dem vars klagomål når oss.

Och innan jag tillsammans med Jakob tar för mycket av äran för dessa 20 000 klagomål, borde jag nog erkänna att över hälften av dem gällde problem med nationella eller regionala förvaltningar och därför vidarebefordrades till er alla att ta itu med.

Så även om Europeiska ombudsmannen verkligen aldrig har varit livligare, med 3 000 klagomål mottagna bara under de första åtta månaderna i år, vill jag tro att jag på ett litet sätt har hjälpt till att dränka er alla också!

Vilket för mig rakt på sak när det gäller vårt samarbete.

När Jacob stod värd för det första seminariet för de nationella ombudsmännen från EU:s 15 medlemsstater i Strasbourg i september 1996 var det få som kunde föreställa sig att företrädare från nästan trettio länder skulle närvara vid det femte mötet bara nio år senare.

Utvecklingen av nätverket, och det allt närmare samarbetet mellan både ombudsmän och sambandsmän genom möten, nyhetsbrev, internet och bilaterala kontakter, har bidragit till att säkerställa att oavsett vilken myndighet medborgarna vänder sig till, kan de vara säkra på att få lämplig hjälp.

Nätverket kan dock aldrig bli bättre än sina medlemmar. På medborgarnas vägnar vill jag därför tacka er alla för att ni på ett mäktigt sätt har bidragit till dess tillväxt, utveckling och ökade effektivitet.

Under de senaste tio åren har samarbetet mellan och mellan ombudsmän motsvarats av samarbete mellan och mellan EU:s institutioner och organ.

Europeiska ombudsmannen hade inte kunnat komma igång utan stöd från parlamentets administration. Och de undersökningar som ombudsmannen inledde skulle ha varit nästan meningslösa om det inte vore för den vikt som alla EU:s förvaltningar, särskilt kommissionen, tillmäter dem.

Ur ett politiskt perspektiv har den stränghet med vilken parlamentets utskott för framställningar har övervakat ombudsmannens arbete också varit avgörande.

För att ge ett exempel var det en vice ordförande för kommittén, Roy Perry, som först föreslog idén om en kodex för god förvaltningssed som EU:s tjänstemän skulle följa.

Utarbetandet av en sådan kodex har inte bara bidragit till att förändra EU:s förvaltning till det bättre, utan också till att ge institutionen ett globalt genomslag.

I somras publicerades en ny utgåva av koden på 24 språk. Över 100 000 exemplar har redan distribuerats i och utanför Europa. Under de senaste veckorna har förfrågningar om tusentals extra exemplar mottagits från hela världen. Det kan intressera dig att veta att endast Afghanistans kommission för reform av den offentliga förvaltningen har begärt över 4 500 exemplar.

Inom Europa har koden införts i förvaltningar från Portugal till Italien, från Vallonien till Grekland och från Rumänien till Kroatien.

Det är verkligen en europeisk framgångssaga som både ombudsmannen och Europaparlamentets utskott för framställningar kan vara stolta över.

Bördan av alla dessa landvinningar under det första decenniet, som är så intimt förbundna med Jacob Söderman, väger tungt på mina axlar och tjänar som en kraftfull och nykter påminnelse om den tunga skyldighet som sålunda har testamenterats till mig att leda denna institution vidare och göra den allt mer kapabel att tjäna som väktare av god förvaltning i Europeiska unionen och som försvarare av medborgarna.

När jag började planera detta 10-årsjubileum är det kanske inte förvånande att jag bestämde mig för att sammanföra institutionens viktigaste "grundande föräldrar" för att se till att de viktigaste ögonblicken både fram till och efter dess födelse inte skulle glömmas bort.

Efter en imponerande intensiv tvådagarsworkshop i Strasbourg i juni 2004 inbjöds deltagarna att var och en bidra med ett kapitel till en minnesvolym.

Varje deltagare var lika bra som deras ord och boken som utfärdades från detta initiativ kommer säkert att visa sig vara en användbar resurs för studenter och ombudsmannautövare i hela Europa och utanför, nu och i framtiden.

Jag kan inte tänka mig en lämpligare publik än den som samlades här i kväll för att lansera denna volym, och jag hoppas att ni kommer att få lika mycket intresse och glädje av att läsa dess innehåll som vi fick av att producera det. Jag tycker också att det är lämpligt att det första exemplaret går till Jacob Söderman.

Det återstår bara för mig att se fram emot ett framgångsrikt seminarium under de kommande dagarna, ett allt närmare samarbete mellan våra institutioner under de kommande åren och ett andra dynamiskt decennium för Europeiska ombudsmannen. I vilken kapacitet som helst hoppas jag att se er alla för 20-årsjubileet om tio år!

Jag skulle vilja avsluta med att föreslå två skålar: För det första, höj era glasögon till vår värd, Roel Fernhout, som kommer att lämna den nederländska nationella ombudsmannens kontor om tre veckor efter sex banbrytande år vid dess roder. För det andra vill jag utbringa en skål för den grundande Europeiska ombudsmannen, Jacob Söderman, för hans outtröttliga arbete för Europa och dess medborgare och för att ha efterlämnat mig ett dynamiskt, effektivt och högeffektivt ämbete.

Tack så mycket!