God morgon, och tack ordförande för inbjudan att tala inför ert utskott i dag och att dela med er aspekter av mitt kontors arbete som kan vara av intresse för er med tanke på några av de gemensamma ämnen som vi behandlar.

Den tragiska situationen för människor som försöker nå Europa via Medelhavet fortsätter att vara en viktig fråga för detta utskott och har också varit föremål för flera undersökningar av ombudsmannen när det gäller en EU-institution, en EU-byrå eller ett EU-organ inom mitt mandat.

I slutändan är det de politiska beslut som fattas av EU som helhet i kombination med medlemsstaternas politiska beslut som avgör hur denna fråga hanteras, men där mitt kontor med fördel kan bidra försöker jag göra det.

Som jag sade tidigare välkomnade jag varmt er viktiga roll när det gäller att stödja min särskilda rapport till parlamentet om inrättandet av en klagomålsmekanism för Frontex. Detta förslag godtogs av kommissionen i lagstiftningen om inrättandet av den nya gräns- och kustbevakningsbyrån, och mina kolleger har arbetat positivt med byrån för att se till att mekanismen kan fungera så bra som möjligt.

Jag lämnade också rekommendationer till Frontex om hur människor – som har fått avslag på sin asylansökan i EU – behandlas när de återsänds till ett tredjeland på flygningar som samordnas av Frontex i samarbete med medlemsstaterna. Många av mina ombudsmannakollegor som har en övervakande roll i insatserna för påtvingat återvändande genomförde sina egna utredningar och resultaten mottogs positivt, men måste naturligtvis fortsätta att följas upp.

Förra veckan avslutade vi med framgång en annan Frontexutredning om hanteringen av en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar enligt förordning 1049, som gjorts av en journalist som letade efter vissa rapporter om allvarliga incidenter från Frontex insatser i Bulgarien. Efter vår utredning, som omfattade en inspektion av rapporterna och en föreslagen lösning, beviljade Frontex tillgång till dessa rapporter om allvarliga incidenter och även andra rapporter, och utredningen avslutades med framgång. Jag vill återigen tacka Frontex för deras samarbetsstrategi.

Kolleger, jag vet att detta utskott också har varit mycket aktivt i frågan om brexit. Vi har hittills mottagit sju brexitrelaterade klagomål, varav några har lämnats in på flera klagandes vägnar. Många av dessa är tillgång till dokumentklagomål, som vi har behandlat och två pågår fortfarande.

Bland mina ombudsmannakollegor och andra som särskilt arbetar med tillgång till handlingar, såsom informationskommissionärer, har jag betonat möjligheten att söka efter handlingar som kan innehas av EU om de inte kan få dem i sina egna medlemsstater.

Tidigare i år skrev jag både till ordförande Jean-Claude Juncker och till rådets generalsekreterare för att be dem att vara så proaktiva som möjligt när det gäller insynen i brexitförhandlingarna. Det är mycket viktigt att EU-medborgarna är så välinformerade som möjligt om framstegen, med tanke på hur den överenskommelse som slutligen ingås påverkar deras liv.

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lovade i sitt svar ”unik och aldrig tidigare skådad öppenhet”, och alla de viktigaste dokumenten från EU:s sida offentliggjordes i början av samtalen, inbegripet förhandlingsriktlinjerna, utkastet och de slutliga förhandlingsdirektiven. Jag behöver inte tala om för utskottet vad som har hänt sedan dess, och vi väntar alla på toppmötet i december för att se vart förhandlingarna går härnäst, men det är troligt att kraven på öppenhet kommer att bli ännu starkare om och när samtalen går över till handelsfrågor.

Som ni vet är jag ordförande för det europeiska nätverket av nationella och regionala ombudsmän och vid vår årliga konferens i år diskuterade vi medborgarnas rättigheter och brexit.

Landskapet är naturligtvis fortfarande oklart, men om jag eller mina nationella och regionala kolleger kan vara till hjälp för någon av er på området medborgerliga rättigheter under och efter brexitprocessen, tveka inte att kontakta mitt kontor.

Rättsstatsprincipen är en annan viktig utmaning som EU står inför och som detta utskott fäster stor uppmärksamhet vid. Återigen är detta en viktig fråga för några av nätverkets kollegor i länder där deras arbete riskerar att undergrävas av att rättsstatsprincipen inte upprätthålls i medlemsstaten.

Jag träffade nyligen den polska ombudsmannen Adam Bodnar igen, och jag kan inte nog betona hur mycket han och hans kontor värdesätter stödet från mitt kontor, från utskott som ert eget och naturligtvis från kommissionen och alla EU-institutioner som fortsätter att hävda rättsstatsprincipens företräde i EU:s struktur.

Som ni kanske vet handlar mycket av mitt arbete om förordning 1049 från 2001 om allmänhetens tillgång till EU-handlingar. Som ansvarigt utskott för denna lagstiftning vet jag att ni också är frustrerade över att 2011 års översyn har avstannat i rådet nu i flera år. Jag vet att ni håller med om att denna lagstiftning måste uppdateras så att den omfattar alla EU:s institutioner, organ och byråer och ändras i enlighet med Lissabonfördragets bestämmelser om öppenhet och relevant rättspraxis från domstolen. Det är viktigt att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta alla EU-institutioner som för närvarande inte omfattas, såsom Europeiska centralbanken och domstolen, även om de för närvarande har egna regler som tillämpas i liknande anda. Jag vill också påpeka att förordning 1049 nu föregår alla större tekniska framsteg från iPhone till Facebook till Twitter – teknik som nu används rutinmässigt men som knappt föreställdes när den förordningen förhandlades fram – ett annat skäl för att försöka häva blockeringen av dess passage genom lagstiftningsprocessen.

I en anda av modernisering har jag nyligen inlett en försöksfas med ett påskyndat förfarande för tillgång till handlingar på mitt kontor. Tillräckligt ofta blir tillgången till en viss handling irrelevant för den klagande om den övergripande processen är för lång. Den officiella lanseringen av snabbspåret är planerad till januari.

I artikel 15 i Lissabonfördraget läggs särskilt fokus på insyn i lagstiftningsprocessen, och det är i denna anda som jag tidigare i år inledde en strategisk undersökning av hur rådet hanterar frågor om allmänhetens tillgång till handlingar när det diskuterar lagstiftning i sina arbetsgrupper och Corepers kommittéer.

Jag har redan ställt flera specifika frågor till rådets sekretariat om deras administrativa praxis på detta område, min undersökningsgrupp har träffat deras avdelningar och nyligen inledde jag ett offentligt samråd för att få in synpunkter från det bredare civila samhället och faktiskt nationella parlament. Jag skulle också bli mycket glad över att höra från ledamöter av Europaparlamentet. Vi hoppas kunna ta nästa steg i denna utredning under de kommande månaderna. Min undersökning fokuserar på tre huvudelement:  

1. Tillgång till och fullständighet hos rådets lagstiftningshandlingar som offentliggörs i deras offentliga onlineregister.

2. Överensstämmelse i fråga om praxis för utarbetande och offentliggörande mellan rådets många förberedande organ.

3. och insyn i medlemsstaternas ståndpunkter under lagstiftningsdiskussionerna. Många lagstiftningsärenden har försenats eller fastnat i rådet i flera år, och medborgarna har rätt att få veta var de nationella regeringarna står i dessa lagstiftningsfrågor.

Större öppenhet i rådet tror jag också kommer att minska frestelsen att skylla på ”Bryssel” för beslut som fattas av medlemsstaternas ministrar, eftersom medborgarna kommer att se exakt var ansvaret ligger i EU:s lagstiftningsprocess.

Slutligen, som ni vet, inrättades Europeiska ombudsmannens kontor genom Maastrichtfördraget som en del av ett nytt paket med medborgerliga rättigheter för européer. Därför välkomnar jag kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2017, som du har granskat här, där behovet av att öka och förbättra medborgarnas deltagande i EU:s demokratiska liv betonas som en prioritering. Jag noterar dock också att kommissionens rapport inte innehåller någon hänvisning till rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, rätten att klaga till Europeiska ombudsmannen eller rätten att få tillgång till handlingar. Detta är grundläggande rättigheter för EU-medborgarskapet, och Europeiska kommissionen har, liksom vi alla, ett ansvar för att främja dessa rättigheter bland alla européer. Jag hoppas att dessa kommer att finnas med i nästa betänkande och jag vet att parlamentet trycker på för att de ska inkluderas.

Tack än en gång för inbjudan i morse.