3 april 2016 kl. 10.45–11.45, École de Management Strasbourg, 61 Avenue de la Foret Noire

God morgon alla och välkomna till den vackra och historiska staden Strasbourg, en plats som har spelat och fortsätter att spela en så djupgående och central roll i försvaret och skyddet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i hela Europa och även utanför våra gränser.

Jag vill börja med att gratulera var och en av er till att ha valts ut för att delta i detta prestigefyllda parlamentsevenemang. Tävlingen, jag vet, var intensiv och för att vara här i dag var du tvungen att bevisa inte bara din intellektuella förmåga att delta i ett utmanande och krävande tillfälle, men också din passion för vad du ska göra. Du kommer, som unga människor, naturligtvis att ha kul men det här är också en allvarlig affär och när händelsen fortsätter kommer du att bli uppmanad att visa att du har kapacitet att hantera situationer du aldrig har stött på tidigare när du går in i en serie ofta komplexa interaktioner som kommer att testa dig både intellektuellt och till och med känslomässigt.

Ni är alla lyckligt lottade att vara här, men ni är särskilt lyckligt lottade att vara här vid denna tidpunkt i Europas historia, eftersom Europeiska unionen står inför en rad utmaningar som många har beskrivit som existentiella. Ingen enskild utmaning, om migration, terrorism, brexit, hot mot rättsstatsprincipen, frågor om vårt engagemang för mänskliga rättigheter, kan lösas isolerat. Varje utmaning påverkar de andra. Mänskliga rättigheter ger näring åt migration som ger näring åt brexit som ger näring åt EU:s stabilitet som ger näring åt medlemsstaternas instabilitet som ger näring åt populism som i sig skapar nya utmaningar och gör de andra ännu svårare att lösa.

Men vad alla här i dag borde veta, när ni samlas för att simulera EU:s beslutsfattande i vissa av dessa frågor, är att det sätt på vilket de alla spelar ut styrs av den typ av politiska val som görs av regeringar och parlament, bland annat av det allt mäktigare Europaparlamentet. Naturligtvis existerar varken regeringar eller parlament i ett vakuum, alla röstas till makten av medborgarna, men de val som dessa medborgare i slutändan gör bestäms ofta av hur de uppfattar kvaliteten på dessa politiska val, om dessa politiska val har gjort deras vanliga dagliga liv bättre eller sämre, eller ännu mer kritiskt ibland, hur dessa val har förmedlats till dem, vad de har fått tro på dessa val.

Och vad en stor del av Europa nu finner är att vi inte kan ta för givet att medborgarna alltid kommer att välja en liberal demokratisk regeringsmodell, eller till och med en stabil regering, om de anser att ingen av dem har levererat för dem. Under de senaste åren har det skett ett avsteg från de stora mainstreampartierna i många EU-länder och en förvirrad och förvirrande splittring av den politiska lojaliteten på alla sidor av den traditionella politiska klyftan och partiernas ökande popularitet i strid med vad många antog var den nu etablerade och överenskomna demokratiska mainstream.

Så de som kämpar för de demokratiska värden som EU grundades på kan aldrig dra en gräns och tro att allt nu är avgjort, för ingenting är någonsin avgjort och världen är ständigt i behov av människor som ni som bryr sig inte bara om sina egna liv utan som har visionen, energin och drivkraften att bli aktörer i världen, att engagera sig, att tänka och att agera för att hitta nya sätt på vilka världen kan bete sig för att upprätthålla och förbättra värdigheten och välbefinnandet för alla oss som delar denna planet och till och med planeten själv.

De flesta av er, eller alla av er, föddes på 1990-talet, när vart och ett av mina fem barn också föddes. Jag minns när mitt äldsta barn föddes 1990, jag förundrades över vilken fantastisk tid det var att komma till världen. Berlinmuren hade fallit, många europeiska länder var på väg att träda fram under auktoritärt styre, Nelson Mandela släpptes från 25 års fängelse och mitt eget land, Irland, hade valt sin första kvinnliga statschef någonsin. Det verkade vara en optimistisk tid, en tid av alltmer delade värderingar kring mänskliga rättigheter och demokrati och frihet.

Men ingenting står som sagt stilla. 1990-talet skulle senare bevittna de mordiska Balkankrigen som slutspelet i andra världskriget spelades ut. Ett decennium senare, när många öst- och centraleuropeiska länder anslöt sig till EU, verkade det dock återigen vara en tid av optimism. Den sena irländska poeten Seamus Heaney skrev i sin dikt för att fira 2004 års anslutning: "Så på en dag när nykomlingar dyker upp, låt detta vara en hemkomst och låt oss tala det okonstiga ordet, som det behöver oss här. Flytta läppar, flytta sinnen och få nya betydelser att blossa upp. Som gamla fyrar signalerar, topp till topp, från mellersta havet till norra havet, skiner klart.

Nu, bara tolv år senare, bevittnar vi återigen djupa hot mot vår tidigare optimism och lite säkerhet om hur denna så kallade existentiella kris kommer att spela ut. Men spela ut det kommer och hur det spelar ut kommer att bero på vilka röster som går framåt, vilka röster som hörs, vars förmåga att svänga, att påverka, i slutändan kommer att triumfera. Om några korta år när ni går djupare in i era yrkesliv kommer ni i allt högre grad att ta över dessa roller från denna generation och er generation är den första i historien som lever i en så djupt sammankopplad värld där gränser inte längre kan skydda eller försvara vare sig det goda eller det dåliga och vi tvingas, oavsett om vi gillar det eller inte, att hitta en gemensam grund.

Så oavsett om ni i dag och i morgon agerar som politiker, journalister, lobbyister eller tolkar kommer ni alla att göra som poeten sa. Genom dina egna ord, dina egna argument, dina egna ingripanden, ditt eget omdöme, kommer du alla att försöka flytta läppar, flytta sinnen och få nya betydelser att blossa upp. Men dessa färdigheter, som vi vet, kan vi använda lika mycket för att göra gott eller ont, och alla vi som är beroende av goda politiska val är också beroende av de färdigheter som människor av princip och mod och engagemang för EU:s grundläggande värden har för att vinna kampen om medborgarnas hjärtan och sinnen.

Men ni har ett annat viktigt jobb här i Strasbourg den här veckan. Det sätt på vilket EU fattar sina beslut ses ofta som, och är ofta, både komplext och obegripligt för alla utanför vad som kallas EU-bubblan. Detta beror delvis på uppgiftens komplexitet - att försöka föra samman 28 medlemsstater för att uppnå en rationell och effektiv lagstiftning - och även på EU:s mångkulturella och flerspråkiga karaktär. Men låt er inte överväldigas och skrämmas av allt detta, tro inte att ni har misslyckats för att ni blandade ihop trepartsmöten med kommittéförfarandet och för att ni fortfarande inte kan skilja mellan rådet och Europeiska rådet och Europarådet, eller vem som är ordförande för vad och hur länge. Kom bara ihåg att detta i grunden involverar de mänskliga konsterna övertalning och kommunikation, du har ett argument du vill få dig att vilja övertyga människor om att det är rätt argument. Du lär dig processen genom vilken du kan medla ditt argument, hålla fast vid reglerna, men efter det kommer det att handla om kvaliteten på ditt resonemang och den skicklighet som du kommunicerar det med. Och när du kommer hem, låt folk veta att det inte finns något, i hjärtat, mystiskt om hur EU fungerar. Detta betyder inte att det inte kan vara mer öppet, transparent och begripligt, men hur det gör sin politik är lite annorlunda än vad som händer överallt annars.

Jag tvivlar inte på att era föräldrar eller vårdnadshavare är mycket stolta över att ni har tagit er hit till Strasbourg den här veckan. Och det borde de vara. Som föräldrar försöker vi ta upp våra barn för att ha ett bra liv för sig själva, men också för att ge sina privilegier och sina talanger till förmån för andra. Och idag är starten för många av er att göra just det. Avslutningsvis vill jag säga ett speciellt ord till de unga kvinnorna här. Ibland kan det vara svårt att göra våra röster hörda, ibland har vi socialiserats för att vara lite tystare, lite mer försonliga än pojkarna, och det kan ibland få oss att känna oss lite osäkra i forum där män i sin tur har socialiserats för att göra bra och inte vara rädda. Världen behöver oss för att komma över det, den behöver fler kvinnors röster och världen behöver dem att vara högre än de är nu. I det här fallet, och i andra, tveka inte att ta med dina egna kvinnliga värderingar och instinkter för att bära på hur du gör ditt arbete, låt din röst vara lika stark som alla andras och inse att det du gör är oerhört viktigt för alla de kvinnor över hela världen vars röster verkligen tystas och som förlitar sig på styrkan hos kvinnor som ni här i dag för att vara en röst för dem i världen tills de också äntligen har uppnått sin egen.