Herr ordförande!

Låt mig börja med att säga hur tacksam jag är för möjligheten att tala inför utskottet och att ha en diskussion med er om ombudsmannens verksamhet under den första mandatperioden, från september 1995 till juli 1999. Vi har offentliggjort ett informellt dokument om detta mandat så att kommittén lättare kan få information om de viktigaste resultaten.

Jag vill också ta tillfället i akt att informera er om det aktuella läget när det gäller ansträngningarna för att uppnå en kodex för god förvaltningssed för den europeiska förvaltningen, vilket ursprungligen föreslogs i betänkandet från utskottet för framställningar om dess egen verksamhet 1996-97 av föredragande Roy Perry.

Genom Maastrichtfördraget infördes två nya, låt oss säga, konstitutionella rättsmedel för EU-medborgarna: rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och rätten att inge klagomål till Europeiska ombudsmannen. Rätten att göra framställningar, som tidigare hade utövats på grundval av parlamentets arbetsordning, formaliserades i fördraget. Rätten att klaga till ombudsmannen, som Europaparlamentet föreslog redan 1979, var ett nytt rättsmedel för EU-medborgarna.

Rätten att göra framställningar omfattar alla frågor inom Europeiska gemenskapens verksamhetsområden och på alla nivåer. inte bara på EU-nivå, utan även på nationell, regional eller kommunal nivå i medlemsstaterna. Dessutom är rätten att göra framställningar till Europaparlamentet inte begränsad till rättsliga eller administrativa frågor. Medborgaren kan också basera en framställning på bredare moraliska eller politiska grunder. Möjligheterna att klaga till ombudsmannen är mycket mer begränsade. Ombudsmannen behandlar endast klagomål som rör verksamheten vid Europeiska gemenskapens institutioner och organ och hans roll är att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden.

Det är viktigt att tillägga att utskottet för framställningar har en dubbel uppgift. Dess första uppgift är att behandla de framställningar som riktas till parlamentet. Dess andra uppgift är att ansvara för Europaparlamentets förbindelser med ombudsmannen och framför allt behandla ombudsmannens årsrapporter och särskilda rapporter. Detta innebär att alla de klagomål som EU-medborgarna uttrycker genom att använda dessa två konstitutionella rättsmedel kommer till kommittén för eventuella observationer i något skede av processen.

Rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och rätten att klaga till Europeiska ombudsmannen utgör tillsammans ett unikt tillfälle att skydda och främja EU-medborgarnas rättigheter. Under Europeiska ombudsmannens första mandatperiod inrättade de två oberoende organen ett samarbetsförfarande för att se till att EU-medborgarna är medvetna om de rättigheter som de bör åtnjuta och för att öka deras möjligheter att hävda och försvara dessa rättigheter. Detta samarbete har genomförts i en god och konstruktiv anda och jag hoppas och förväntar mig att detta kommer att fortsätta.

Vad har vi åstadkommit genom detta samarbete?

Först och främst har vi uppnått ett förfarande för att hantera klagomål och framställningar, så att om Europeiska ombudsmannen tar emot ett klagomål som ligger utanför hans mandat, men som skulle kunna bli föremål för en framställning, råder han den klagande att göra en framställning till Europaparlamentet, eller om den klagande har gett sitt samtycke, överför klagomålet till parlamentet för att behandlas som en framställning. Utskottet för framställningar kan också vidarebefordra en framställning till ombudsmannen, om den endast rör eventuella administrativa missförhållanden inom gemenskapens institutioner och organ. Syftet med detta förfarande är att garantera ett snabbt och effektivt stöd till EU-medborgarna. Samarbetet har i princip fungerat tillfredsställande, vilket framgår av de båda organens årsrapporter, men det verkar fortfarande finnas utrymme för förbättringar i praktiken.

För det andra har vi utvecklat en givande dialog genom utskottets betänkanden om ombudsmannens årsrapporter, med början i den första rapporten från AHEARN (AR 1995), genom betänkandena från PAPAKYRIAZIS (AR 1996), NEWMAN (AR 1997) och DE ESTEBAN (1998). Till exempel uppmaningen i PAPAKYRIAZIS-rapporten om en tydlig definition av begreppet "administrativa missförhållanden" fick mig att erbjuda en definition i årsrapporten för 1997. Efter NEWMANs betänkande antog Europaparlamentet en resolution där definitionen välkomnades. Vid parlamentssammanträdet välkomnade också den ansvarige kommissionsledamoten denna definition, som nu är allmänt accepterad.

Praxis med smidig och effektiv hantering av ombudsmannens rapporter i parlamentet har nu på ett korrekt och formellt sätt fastställts i arbetsordningen, som uttryckligen föreskriver att det behöriga utskottet (dvs. detta utskott) ska behandla alla ombudsmannens rapporter.

För det tredje har en undersökning på eget initiativ om allmänhetens tillgång till handlingar, som stöddes av kommittén genom betänkandet av THORS och därefter av Europaparlamentet, föranlett alla berörda gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan att anta bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar, med undantag för domstolen. Den institution som senast informerade ombudsmannen om att lämpliga regler hade antagits var Europeiska centralbanken. Dessutom har Europol, som inledde sin fullständiga verksamhet först i juli i år, informerat ombudsmannen om att man överväger att anta bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar före årets slut.

För det fjärde har vi lyckats förbättra det administrativa förfarande som Europeiska kommissionen använder i sin roll som "fördragets väktare" när den hanterar klagomål eller framställningar från EU-medborgare. Detta förfarande har blivit mer öppet och effektivt till följd av detta, även om det fortfarande finns en viss väg att gå innan medborgaren behandlas som part i sådana förfaranden, vilket borde vara fallet i alla samhällen där rättsstatsprincipen råder.

Slutligen kommer jag till idén om en kodex för god förvaltningssed, som först nämndes i PERRY-betänkandet om kommitténs verksamhet 1996-1997 och sedan fick stöd i NEWMAN-betänkandet om ombudsmannens årsrapport 1997 och därefter i en resolution från Europaparlamentet på grundval av denna rapport. Europeiska kommissionen började utarbeta en uppförandekod redan 1997. Under kommissionens kris i januari - mars i år påskyndades arbetet, men när Santerkommissionen kollapsade verkar förberedelserna ha strandat. Med tanke på att denna fråga är för viktig för att de europeiska medborgarna skall kunna överges har jag utarbetat ett förslag till kodex som distribueras till er här i dag och som snart kommer att finnas tillgänglig på alla gemenskapsspråk på ombudsmannens webbplats.

Jag riktade en undersökning på eget initiativ till alla gemenskapens institutioner och organ för att undersöka om en kodex för god förvaltningssed skulle kunna antas inom en snar framtid. Alla svarade positivt och därför har jag formellt rekommenderat att Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet bör anta ombudsmannens förslag till uppförandekod eller en liknande kod före slutet av november och att övriga institutioner och organ bör följa efter före årets slut. Om svaret på denna rekommendation är otillfredsställande kommer jag att överväga att lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet, så att denna viktiga fråga kan läggas fram för utskottet för lämpliga åtgärder.

Innehållet i utkastet till uppförandekod bygger på mina erfarenheter från fyra års behandling av medborgarnas klagomål om påstådda administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. Jag är säker på att antagandet av uppförandekoden skulle vara ett viktigt steg mot en tjänsteinriktad EU-förvaltning, eftersom den skulle informera både tjänstemännen och EU-medborgarna själva om vilken tjänst medborgarna har rätt att förvänta sig av den europeiska förvaltningen. Jag hoppas därför på vårt samarbete, genom vilket uppförandekoden kan antas inom en snar framtid.

Under den första mandatperioden var det möjligt att inrätta Europeiska ombudsmannens kontor och uppnå det nödvändiga samarbetet med denna kommitté och därmed med parlamentet och gemenskapens övriga institutioner och organ. Fortfarande återstår ett besvärligt hinder: Det är Europeiska kommissionens ovilja att rutinmässigt tillhandahålla alla handlingar och all information som behövs under ombudsmannens undersökningar. I slutändan erhålls handlingarna vanligtvis efter långa argument under vilka vissa inflytelserika kretsar inom kommissionen verkar betrakta Europeiska ombudsmannen mer som en misstänkt brottsling än en institution som inrättats genom fördraget för att övervaka den europeiska förvaltningen, i syfte att återfå EU-medborgarnas välbehövliga förtroende för denna förvaltning. Det är därför av yttersta vikt att de förslag som antogs i DE ESTEBAN:s betänkande snabbt fullföljs i Europaparlamentet, med målet att fördraget skall ge ombudsmannen tillgång till alla handlingar och all information som behövs för att genomföra undersökningar. Denna rättighet har nyligen tillförsäkrats den nya byrån för bedrägeribekämpning Olaf. Det säger sig självt att ombudsmannen och hans personal är bundna av samma sekretessregler som andra gemenskapstjänstemän när de hanterar sekretessbelagda handlingar.

För er kännedom vill jag meddela att jag nyligen har utarbetat en särskild rapport om Europeiska kommissionens praxis att vägra att ge sökande i rekryteringsprov möjlighet att se sina bedömda skriftliga prov. Det som står på spel här är förtroendet hos unga européer som vill tjäna Europeiska unionen att deras tester har bedömts på ett korrekt och rättvist sätt. Jag anser att detta är en principfråga och därför kommer jag, så snart den särskilda rapporten har översatts, att formellt lägga fram den för Europaparlamentets talman. När ärendet läggs fram för utskottet hoppas jag att ni kommer att ägna det vederbörlig uppmärksamhet.

Herr ordförande!

Från allra första början har jag intagit en professionell hållning till Europeiska ombudsmannens uppgift och agerat i enlighet med det mandat som fastställs i fördraget och i den stadga som Europaparlamentet gav ombudsmannen. Jag har aldrig glömt att medborgarna också har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet, som i egenskap av folkvalt representativt organ på EU-nivå är det naturliga och lämpliga forumet för att hantera EU-medborgarnas politiska och moraliska angelägenheter. Som jag har förklarat i flera på varandra följande årsrapporter riktar sig informationsverksamheten vid mitt kontor främst till medborgare som verkligen skulle kunna ha anledning att klaga på administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet. Framgången med denna informationskampanj framgår av det faktum att andelen tillåtliga klagomål har förblivit stabil, även om det totala antalet klagomål per månad har ökat från 71 under 1996 till 99 under 1997, 115 under 1998 och 135 per månad hittills i år. hittills i år.

Herr ordförande!

Jag vill tacka er och alla ledamöter i utskottet för er vänliga uppmärksamhet och försäkra er om att jag är redo att svara på alla frågor som kan uppstå under denna diskussion.