Herr ordförande!

Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande proklamerade stadgan om de grundläggande rättigheterna vid toppmötet i Nice i december 2000. Detta var ett viktigt åtagande gentemot EU-medborgarna på uppdrag av unionens institutioner och organ, särskilt de tre institutionerna själva.

Sedan dess har ombudsmannen försökt uppmuntra institutionerna och organen att respektera rättigheterna i stadgan.

Vi genomförde tre undersökningar på eget initiativ om särskilda rättigheter i stadgan:

Undersökningarna av tjänstemännens yttrandefrihet och rätt till föräldraledighet föranledde kommissionen att föreslå ändringar av tjänsteföreskrifterna.

Utredningen om åldersdiskriminering vid rekrytering ledde till att Europaparlamentets talman och kommissionens ordförande enades om att omedelbart upphöra med användningen av åldersgränser vid rekrytering.

Efter ett klagomål lämnade ombudsmannen en särskild rapport till Europaparlamentet om indirekt könsdiskriminering av kvinnor vid utstationering av nationella tjänstemän. Kommissionen har därför upphävt bestämmelsen i fråga.

På Europaparlamentets begäran tillämpar ombudsmannen systematiskt den europeiska kodexen för god förvaltningssed för att ge verkan åt rätten till god förvaltning i stadgan.

Ombudsmannen föreslog också att kommissionen skulle anta en uppförandekod för att hantera klagomål enligt artikel 226. Som svar på detta offentliggjorde kommissionen nyligen ett meddelande som innebär verkliga framsteg mot ett rättvist administrativt förfarande för klagande.

Ordförande

Det råder inget tvivel om att stadgan bör vara rättsligt bindande för unionens institutioner och organ, även när de lagstiftar.

Detta innebär att stadgan också skulle vara bindande närhelst gemenskapsrätten tillämpas.

Det är också viktigt att medborgarna har tillgång till rättsmedel om stadgan inte följs. Både rättsliga och icke-rättsliga rättsmedel skulle kunna användas och nätverket av ombudsmän och liknande organ skulle säkert kunna ge ett viktigt bidrag.

Att ge stadgan rättslig status innebär också att domstolens konstitutionella roll bör vidareutvecklas så att den omfattar ett fokus på mänskliga rättigheter.

Europeiska ombudsmannen skulle vara beredd att ta på sig ansvaret för att hänskjuta ärenden om grundläggande rättigheter till domstolen om ingen lösning kunde hittas i en normal ombudsmannautredning. Detta skulle kunna begränsa antalet fall där enskilda själva kan försöka väcka talan om grundläggande rättigheter vid gemenskapsdomstolarna.