Kära kollegor och vänner,

Först och främst en varm hälsning till alla gamla vänner som jag hade nöjet att arbeta med i ENO under min tid som biträdande ombudsman i Portugal, liksom till de många nya ansikten som ansluter sig till oss i dag.

Jag är särskilt glad över att presentera de nya medlemmarna som anslöt sig till ENO i år, var och en med exceptionellt djup och bredd av ledarskapserfarenhet. De är, i alfabetisk ordning: Christian från Danmark, Claudine från Luxemburg, Karina från Lettland, Mehmet från Turkiet, Nicolas från Vallonien och Venceslava från Bulgarien.

Jag vill också framföra en varm hälsning till våra kolleger från Europeiska kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter samt ombuden för grundläggande rättigheter från Frontex och Europeiska unionens asylbyrå, som kommer att dela med sig av sin sakkunskap under våra workshoppar. Jag vill också tacka Matheson Mestad, företrädare för Venedigkommissionen, som kommer att ansluta sig till oss på nätet.

Från och med de allra första dagarna 1996 har ENO:s centrala verksamhet varit vår årliga konferens. Låt mig säga att årets konferens är speciell av många skäl.

För det första har det under ENO:s nästan 30-åriga historia aldrig varit så viktigt som det är i dag att vi alla samlas – var och en av oss – för att tänka på ENO:s framtid och, i det sammanhanget, vår egen yrkesmässiga framtid, när vi konfronterar vår tids osäkerheter.

Vi befinner oss i ett avgörande ögonblick. Vi står inför sammanlänkade utmaningar över hela världen: konflikter, ojämlikhet, klimatstörningar, migration, ökande auktoritärt styre, polarisering och hälsoskillnader. Europa står framför allt inför allvarliga svårigheter – krig vid våra gränser, en fientlig internationell miljö och allt vanligare klimatrelaterade extrema händelser, för att bara nämna några.

Vi står också inför stora sociala utmaningar, vilket tydligt framgår av den sociala resultattavlan. Trots förbättringar på vissa områden kan mer göras när det gäller ojämlikhet och fattigdom, ökande hemlöshet, svaga utbildningsresultat och ihållande diskriminering.

Det är förståeligt att EU-medborgarna är mest oroade över de problem de stöter på varje dag: bostäder till rimliga priser, skälig lön, bristande framsteg när det gäller att minska fattigdomen i deras samhällen samt kvaliteten på tjänster och utbildning. Eurobarometern bekräftar dessa farhågor mycket tydligt.

Ombudsmännen handlägger klagomål i alla dessa frågor. Vi inleder också våra undersökningar på eget initiativ och ingriper på många olika sätt, vilket våra mandat tillåter. Vi står i centrum för dessa utmaningar och delar med oss av våra erfarenheter och god praxis i många forum. ENO är en av dem.

Men det är också något annat – och den skillnaden förtjänar att lyftas fram.

Det finns stora skillnader inom EU:s ombudsmannafamilj: när det gäller funktioner, befogenheter och riktlinjer bland ombudsmän inom den offentliga sektorn, på nationell eller regional nivå. Inom ENO kan naturligtvis starkare relationer utvecklas mellan ombudsmän som har liknande funktioner och verkar i liknande rättssystem.

Men alla – vi alla – ser till att medborgarnas rättigheter enligt EU-rätten upprätthålls. Vi tillämpar EU-lagstiftningen och övervakar dess genomförande i våra förvaltningar, och det är detta gemensamma syfte som håller oss samman.

Vi är en gemenskap.

Eftersom nätverket är informellt och lätt institutionaliserat anser jag att det är en verklig praktikgemenskap – en plats där ombudsmän som tillämpar EU-rätten samlas för att utbyta erfarenheter, lära av varandra och samarbeta i vårt arbete.

Som ENO:s grundare och den första europeiska ombudsmannen, Jacob Söderman, skrev i sin årsrapport för 1996 till Europaparlamentet, skapades ENO för att ”göra medborgarnas rättigheter enligt EU-rätten till en levande verklighet på alla nivåer inom unionen och dess medlemsstater”.

Unionsrätten har blivit en naturlig grund för ombudsmännens arbete, tillsammans med nationella regler. Ombudsmannen är skyldig att granska den administrativa verksamheten vid genomförandet av EU-lagstiftningen och se till att både materiella och processuella rättigheter respekteras fullt ut i deras nationella rättssystem.

Idag är denna ENO-konferens också speciell av en annan anledning. ENO har funnits i nästan 30 år – ett anmärkningsvärt arv som vi bör bygga vårt samhälles framtid på. Mitt kontor samrådde nyligen med ENO-ledamöternas kontor för att samla in deras tankar om hur vi skulle kunna omdefiniera ENO, med det ambitiösa målet att på ett meningsfullt sätt påverka EU-medborgarnas rättigheter under de kommande åren.

Med utgångspunkt i den grund som lagts under de senaste tre årtiondena ger denna strategiska expansion oss möjlighet att fullt ut förverkliga ENO:s potential som en dynamisk gemenskap av ombudsmän som upprätthåller EU-lagstiftningen och utnyttjar ENO:s unika verktyg på bästa sätt.

Jag hänvisar till parallella förfrågningar och frågor om EU-rätten som unika ENO-verktyg, även om det kan finnas andra som gör ENO särskiljande, vilket vi kommer att diskutera under dagens och morgondagens lopp. Även om ENO-medlemmarna kan ha olika strategier står vi inför många gemensamma utmaningar där dessa verktyg kan vara särskilt användbara.

Med detta i åtanke intar årets ENO-konferens en ny hållning i både organisation och format. Det tematiska tillämpningsområdet har breddats och programmet har utformats för att säkerställa ett aktivt och inkluderande deltagande. En stor del av den har formats av nationella och regionala ombudsmannakontor, vilket återspeglar alla ledamöters prioriteringar och erfarenheter.

Vi kommer att samlas för två plenarsammanträden, vilket ger stunder för hela samhället att engagera sig. Utöver detta har konferensen åtta särskilda workshoppar, med 16 ombudsmän som fungerar som föredragande och moderatorer, vilket säkerställer ett brett deltagande och interaktion.

Detta är er ENO-konferens – en möjlighet för oss alla att lära, utbyta och bidra.

Det är min förhoppning och förväntan att ENO-konferensen 2025 kommer att bli en öppen agora, där ombudsmän med olika mandat kan delta i en kontinuerlig dialog om EU-rättsliga frågor och höra från experter från Europeiska kommissionen och tre EU-byråer som vänligt har gått med på att ansluta sig till oss. Det bör vara ett gemensamt utrymme där det inte finns några geografiska gränser – norr, söder, öster eller väster. Det bör också ge en möjlighet att skapa eller stärka professionella relationer.

Kom ihåg: ENO grundades på principen att vi behöver varandra för att stanna i spelet.

Faktum är att ombudsmän är angelägna om att träffas, engagera och utbyta idéer. Liknande utmaningar finns överallt. Vi måste identifiera dem och hitta lösningar. Varför finns det ibland en klyfta mellan EU-rätten och samhället? EU har silos, medan samhället är brett. Vilket slags Europa bör vi sträva efter?

I dag och i morgon kommer vi också att inleda en process för att se över ENO:s framtid och ta fram en långsiktig färdplan som är anpassad till vårt genomslagsuppdrag. Detta kommer att ske genom åtta workshops som utforskar dimensioner som är kritiska för vår framgång.

Ombudsmän är inte bara klagomålshandläggare eller problemlösare. Vi är initiativtagare och utbildare. Vi förespråkar inte bara individuell administrativ rättvisa utan också en kultur av rättvisa och service i den offentliga förvaltningen. Folket betyder något, sanningen räknas, och offentlig service måste ha praktisk betydelse.

I allt detta måste vi bevara vårt oberoende. Det är ingen överraskning att workshoppen om självständighet har fått mest uppmärksamhet. Jag är tacksam mot Venedigkommissionen för att den har delat med sig av sin sakkunskap, och jag tackar vår kollega David, Belgiens federala ombudsman, för att han har väglett oss genom det känsliga förhållande mellan Venedigprinciperna och Parisprinciperna som ligger till grund för våra kontor.

Vi kommer också att ta itu med några av de inneboende utmaningarna i vårt arbete: förvalta de många mandat som tilldelats enligt EU-lagstiftningen, övervaka övervakarna, navigera i flera befintliga klagomålsmekanismer och övervaka halvoffentliga och halvprivata förvaltningar. Tillsammans med experter från EU-kommissionen kommer vi att undersöka hur EU-lagstiftningen stöder ombudsmän i deras arbete för medborgarnas rättigheter.

Ni – nationella och regionala ombudsmän – är ENO:s hjärta och själ.

Dina erfarenheter, insikter och ledarskap ger ENO dess kraft och syfte. När vi kartlägger en ny kurs för de kommande 30 åren kommer det att vara centralt att engagera sig med dig och lyssna på dina idéer. Under dessa två halvdagar uppmanar jag dig att reflektera över vad du värdesätter mest med ENO, dina förhoppningar om dess framtid och hur vi på bästa sätt kan använda ENO:s unika verktyg för att tjäna EU:s medborgare och invånare. Tänk på vilka unika bidrag du kan ge till vårt kollektiva genomslag som en gemenskap som står inför Europas – och världens – mest akuta utmaningar.

Tack för att du är en del av denna fantastiska gemenskap. När jag ser tillbaka på ENO:s resultat genom möjligheter och utmaningar delar jag, liksom mina framstående föregångare, en djup tacksamhet för er motståndskraft, engagemang och innovationsanda. Jag vill också tacka era team – och mina – för deras utomordentliga engagemang för vårt syfte och uppdrag.

Arbetet som ligger framför oss tillhör oss alla. Med spänning inför resan framåt är jag glad över att kunna öppna ENO-konferensen 2025.