Bästa deltagare!

God morgon och tack för att du bjöd in mig till denna viktiga diskussion.

Varje ”ny era” i styrningen börjar med en fråga: ”Är vi redo för förändring?” Och varje tillfälle börjar när vi säger: ”Låt oss ta reda på det.”

Som europeisk ombudsman är det så jag försöker närma mig mitt arbete – genom att inte se problem som hinder, utan som chanser att hitta bättre och rättvisare lösningar.

Sessionens titel – Styrning i en ny era: Trends and Opportunities” – fångar samma anda av öppenhet och nyfikenhet. Vi uppmanas att inte bara beakta de utmaningar som världen står inför i dag – särskilt i EU – utan också vad vi kan göra åt dem.

En ”ny era” tyder naturligtvis på en brytning med det förflutna, vilket fick mig att tänka på vad det är som verkligen definierar detta ögonblick i tiden.

Under de senaste fem åren har vi sett flera anmärkningsvärda historiska händelser – en engångspandemi, återkomsten av fullskalig krigföring till den europeiska kontinenten och ett progressivt sammanbrott i den globala efterlevnaden av den regelbaserade världsordningen.

Samtidigt har vår planet drabbats av förödande torka, skogsbränder och översvämningar. Vår politik har översvämmats av desinformation och konspirationsteorier. Både människor och företag har varit tvungna att ta itu med de samhälleliga och ekonomiska konsekvenserna av stora tekniska förändringar, särskilt när det gäller artificiell intelligens.

Men en värld full av förändring och omvälvning är inget nytt. Mänskligheten har upplevt turbulenta tider tidigare.

Så vad är det då som verkligen markerar denna nya era? Enligt min uppfattning är det inte själva förändringen, utan hastigheten och komplexiteten i denna förändring som medför nya utmaningar för goda styrelseformer.

Samhällets och teknikens utveckling kan ha accelererat i århundraden, men under de senaste åren har vi nått något av en vändpunkt – ett ögonblick då förändringens takt och komplexitet i allt högre grad prövar gränserna för våra traditionella styrelseformer.

Demokratiskt beslutsfattande och goda styrelseformer – system som är utformade för att vara metodiska, inkluderande och samtalsinriktade – kämpar nu för att hålla jämna steg med denna allt snabbare värld.

Jag kommer inom kort – enligt min åsikt och från min egen ”balkong” – att dela med mig av hur denna dynamik påverkar EU-institutionernas arbete.

Men innan jag gör det – och för att ni ska förstå mitt perspektiv – är det viktigt att jag kort hänvisar till rollen för den kropp jag leder.

Europeiska ombudsmannen – ett oberoende organ vars ledare måste väljas med absolut majoritet i Europaparlamentet – säkerställer god förvaltning inom EU:s institutioner, organ och byråer. Om någon har problem med EU-förvaltningen kan de vända sig till oss. Vi undersöker frågan, söker en rättvis och balanserad lösning och kan lägga fram förslag för att förhindra liknande problem i framtiden.

Vi har också befogenhet att inleda egna undersökningar – utan att invänta ett klagomål – så att vi proaktivt kan ta itu med bredare eller systematiska problem inom EU:s förvaltning.

Och det är värt att notera att även företag, vid sidan av privatpersoner och organisationer, kan föra fram sina farhågor till oss.

Så, vilka trender har vi observerat under vårt senaste arbete?

Låt mig börja med en av de viktigaste aspekterna av styrning: deltagandedemokrati.

Som svar på stora geopolitiska förändringar innebär en viktig EU-strategi (efter Draghirapporten 2024) att man förenklar befintlig lagstiftning på olika områden – i syfte att minska bördorna för företagen och stimulera ekonomisk tillväxt och innovation.

Jag är säker på att inte många människor kommer att vara oense med detta, åtminstone i princip. Och det är faktiskt svårt att argumentera mot behovet av att anpassa vissa lagar och förfaranden inför snabba och komplexa globala förändringar.

Mitt kontor hanterar dock redan tre viktiga utredningar som rör dessa påskyndade processer – jordbruk, hållbarhetsregler för företag och bekämpning av smuggling av migranter. Med vissa variationer ifrågasätter de klagande alla den brådska som har lett till att väsentliga delar av EU:s normala lagstiftningsprocess har åsidosatts, såsom genomförandet av offentliga samråd och konsekvensbedömningar.

Vad dessa undersökningar tydligt understryker är den pågående spänningen mellan behovet av att agera snabbt som svar på snabba händelser och människors rätt att delta på ett meningsfullt sätt i beslutsprocessen.

Och allmänhetens deltagande är inte bara en box-ticking övning. Det är en viktig del av det demokratiska livet. De regler som jordbrukarna måste följa påverkar till exempel mycket mer än bara jordbrukarna. De påverkar den biologiska mångfalden, livsmedelspriserna, folkhälsan och mycket mer.

Dessutom är det i allmänhet mer sannolikt att både privatpersoner och företag respekterar och följer en regel eller förordning om de anser att den har skapats genom en rättvis, inkluderande och öppen process – även om de i slutändan inte håller med om den. Snabba processer som helt enkelt hoppar över samråd eller konsekvensbedömningar kan – och kommer på lång sikt – att undergräva rättssäkerheten, stabiliteten och förutsägbarheten, som är avgörande för att företag ska kunna planera, investera och bedriva sin verksamhet med tillförsikt.

Så ja, våra institutioner måste vara smidiga, men vi måste se till att hastigheten inte sker till oproportionerliga kostnader för just de värden och principer som vägleder oss – principer som ibland kan begränsas, men som aldrig får tömmas, för det är de som i slutändan garanterar vår säkerhet och trygghet.

Kan vi verkligen vara konkurrenskraftiga eller tillräckligt starka för att möta osäkerhet om vi förlorar dessa fundament av förtroende och princip ur sikte?

Som europeisk ombudsman är min uppgift nu inte bara att se över hur dessa olika EU-regeländringar föreslogs, utan också att dra lärdomar för hur institutionerna bör hantera brådskande lagstiftning i framtiden.

Det är mycket viktigt att vi hittar ett sätt att balansera behovet av att reagera snabbt och effektivt på globala händelser med de demokratiska och ekonomiska kraven för att säkerställa meningsfull medborgarintegration och en stabil miljö för företag.

Ett annat viktigt område som vi har sett ställa viktiga frågor för god samhällsstyrning och effektiv tillsyn är öppenhet, särskilt när det gäller tillgång till information, och dess nära koppling till integritet och ansvarsskyldighet i den offentliga förvaltningen.

Om det föregående exemplet – deltagandedemokrati – innebär ett uppifrån-och-ned-perspektiv, där man tittar på hur institutionerna hanterar lagstiftningsarbetet, erbjuder detta område ett nedifrån-och-upp-perspektiv, mer ur medborgarnas synvinkel som vill förstå och granska beslut.

Sedan covid-19 har en tyst men djupgående förändring ägt rum. Medborgarna, som är mer medvetna om sin sårbarhet och sitt ömsesidiga beroende, har blivit mer krävande när det gäller hur nyckelaktörerna fullgör sitt sociala, miljömässiga och demokratiska ansvar.

I takt med att EU utvidgas till nya och kritiska områden – från digital reglering och artificiell intelligens till försvar, hälsa och säkerhet – som direkt påverkar medborgarnas rättigheter och vardag, vill människor naturligtvis bli mer informerade, mer delaktiga och mer hörda.

Särskilt i en tid då information är allmänt tillgänglig och digitala verktyg för deltagande ger nytt liv åt rätten att delta i det demokratiska livet.

Men även här, nu ur ett öppenhetsperspektiv, ser jag en växande klyfta mellan vad medborgarna förväntar sig och vad institutionerna kan leverera – eller, kanske mer exakt, vad de ännu inte tillhandahåller: De verktyg och strukturer som behövs för att tillgodose samhällets föränderliga behov och ambitioner.

Fördjupningen av unionen måste gå hand i hand med en fördjupning av öppenheten. Det ökande antalet ansökningar om tillgång till handlingar som lämnas in till kommissionen – och det ökande antalet rättsfall och klagomål som lämnas in till mitt kontor – vittnar redan om denna växande efterfrågan.

När information inte är lättillgänglig skapar den en öppen dörr till felaktig information och misstro. Vi bör då inte bli förvånade om till och med ett sunt förvaltningssystem som vårt uppfattas som odemokratiskt eller illegitima.

Denna utmaning är särskilt tydlig på EU-nivå, där banden mellan EU och dess medborgare, även om de växer, fortfarande är unga och mindre djupt rotade än på nationell nivå.

Därför måste inkludering, öppenhet, ansvarsskyldighet och lyhördhet stå i centrum för allt som EU-institutionerna gör.

Det handlar inte bara om god förvaltning – det handlar om god förvaltning och i slutändan förtroende.

Och återigen, utan tillit, kan vi verkligen vara beredda att möta den osäkerhet som omger oss?

Det är bara några av de frågor jag fokuserar på just nu.

Avslutningsvis vill jag betona en sista punkt: Stabila regler och förfaranden – hur viktiga de än är – kan inte på egen hand garantera goda styrelseformer.

Det måste också finnas en stark moralisk dimension som vägleder offentliga institutioner, medborgare och företag – en vilja att inte bara fråga vad som kan göras, utan vad mer som kan göras för att säkra vår planets framtid och bygga ett bättre samhälle. Inte bara reaktiv utan mer proaktiv och i en framåtblickande anda.

Eftersom vi ser ett ständigt växande antal offentlig-privata partnerskap över hela världen måste vi också inse att vi lever i en värld med ökande privatisering av styrelseformer, där företag i allt högre grad formar standarder och utövar betydande inflytande. Detta gör det ännu viktigare att säkerställa en gemensam värdekultur – en kultur som kan anpassa sig till nya utmaningar utan att förlora de solida principer ur sikte som redan från början har garanterat våra institutioners styrka och grunden för vår demokrati.

Ja, vi måste anpassa oss och anamma snabbhet och förändring, men vi måste göra det samtidigt som vi håller fast vid de principer och värderingar som utgör den starka grunden för vårt europeiska hus.

Jag vet att företagen står inför många utmaningar – från att navigera i fragmenterade regler till att balansera hållbarhetsmål med konkurrenskraft – och att dessa ibland kan verka överväldigande. Men vi får inte låta komplexiteten i den utmaning vi står inför distrahera oss från våra gemensamma mål och övertygelser.

Genom att aktivt investera i vår gemensamma framtid och sätta nya standarder inom bolagsstyrning visar du inte bara världen hur ansvarsfullt ledarskap ser ut, utan du hjälper också till att bygga upp ett välbehövligt förtroende mellan människor, företag och institutioner.

Tack så mycket.