# Anförande vid Nueva Economía Fórum - Författare: Europeiska ombudsmannen - Datum: 2016-11-30T00:00+01:00[Europe/Paris] - [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/speech/sv/73539) --- **Anförande vid Nueva Economía Fórum den 30 november 2016** *Buenos días señoras och señores. Muchas gracias por su invitación a hablar en el Forum. Estoy encantada de estar aquí hoy, y encantada de estar en Madrid, una ciudad tan vibrante y llena de vida.* Jag vill börja med att kort beskriva min roll som europeisk ombudsman för dem av er som kanske inte är alltför bekanta med ämbetet. Den inrättades efter Maastrichtfördraget 1993 för att på EU-nivå göra det som ombudsmän gör på medlemsstatsnivå, och det är att hantera klagomål mot förvaltningen. Klagomål som jag mottar måste riktas mot en EU-institution, en EU-byrå eller ett EU-organ, till exempel Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken eller något av EU:s regleringsorgan. Typiska klagomål sträcker sig från avtalstvister, vägran att lämna ut handlingar, process oegentligheter i statligt stöd eller överträdelseärenden, intressekonflikter och påstådda överträdelser av stadgan om de mänskliga rättigheterna. Förmodligen var det viktigaste fallet rörande Spanien under de senaste åren det så kallade fotbollsmålet om påstådda överträdelser av reglerna om statligt stöd i den skattemässiga behandlingen av vissa spanska fotbollsklubbar. Min roll var inte att ta itu med den påstådda överträdelsen utan snarare med förseningen i kommissionens beslut om huruvida ett överträdelseförfarande skulle inledas eller inte. Jag väljs av Europaparlamentet för den femåriga mandatperioden och jag rapporterar direkt till det. Men i morse vill jag reflektera mer över konsekvenserna för Europeiska unionen efter Brexit och valet av Donald Trump. Som New York Times uttryckte det i veckan: "Världen runt formar hans val redan händelserna -- eller åtminstone uppfattas det som att de formar dem -- även om han inte kommer att tillträda sitt ämbete på ytterligare sju veckor. Företag som hoppas kunna dra nytta av Trumps ekonomiska politik har sett aktierna skjuta i höjden. Länder som fruktar hans handelsfientliga hållning har sett värdet av deras valutor störta mot dollarn. Regeringarna anpassar politiken för handel, försvar och invandring." Politiska händelser i Europa betraktas nu genom prismat av dessa två händelser på makro- och mikronivå. Vissa kommentatorer har förutspått upplösningen av EU, andra slutet på den västerländska liberala demokratins era. En mer sanguine förutsägelse är att denna kris kommer att övervinnas. Italien kommer att hålla en folkomröstning om val och andra konstitutionella reformer om några dagar, en omröstning som tidningen The Economist beskrev som en möjlig "tredje domino" i en störtande internationell ordning. Front Nationals ledare i Frankrike, Marine Le Pen, anser att hennes chanser att bli president nästa år har stärkts av den växande antietablissemanget och populistiska vågen, medan Angela Merkels beslut förra veckan att kandidera till posten som tysk förbundskansler för fjärde gången delvis sågs som ett svar på samma fenomen. Samtidigt står EU:s ledare inför Storbritannien och smygande auktoritärt styre i Ungern och Polen hotar ytterligare EU:s liberala demokratiska grund. Förra veckan i Strasbourg, när jag lade fram min årsrapport för parlamentet, sade jag att det är viktigt att skilja de populistiska personligheterna från de krafter som har gett dem en central plats. Historien är full av karismatiska populister som har utnyttjat pooler av missnöje och latent nationalism genom att lova enkla lösningar på komplexa problem. I Förenta staternas fall var det den enkla sloganen "Make America Great Again". I Storbritannien var det "Take Back Control". Men parollerna, trots deras cynism och motsägelser, fick ändå den dragkraft som de gjorde just för att de talade till verkligheten i många människors liv. Ny teknik och globalisering har dödat eller exporterat många traditionella arbeten inom arbetarklassen och till och med medelklassen, massarbetslöshet bland ungdomar är ett problem i många EU-stater, nya arbetsformer hotar den långsiktiga anställningstryggheten och de ibland störande kopplingarna mellan politik och privata intressen är synliga i många länder. Och när dessa rädslor och osäkerheter når en viss punkt är det lätt för populister med enkla men attraktiva slagord att rida den vågen av missnöje hela vägen till maktens centrum. Många som röstade på Trump kanske ogillar honom på ett personligt plan, men de har ändå valt att använda honom som ett vapen, den ultimata störande protesten för att skaka upp saker och ting. Den tyske filosofen Jurgen Habermas uttryckte det så här: *"\[...\] detta pris -- det ekonomiska och sociokulturella priset som hänger på tork i allt större delar av befolkningen -- har tydligt stigit så högt att reaktionen på det har gått över till höger. Och var annars? Om det inte finns något trovärdigt och proaktivt perspektiv drar sig protesterna helt enkelt tillbaka till uttrycksfulla, irrationella former."* De europeiska ledarna har nu val att göra. De kan fortsätta som vanligt, avfärda populisterna, be att smittan inte sprids och hantera brexit på ett sätt som inte uppmuntrar andra att gå samma väg. Eller så kan de se både Trump och Brexit som symptom på brister i den ekonomiska och administrativa ordningen som måste rättas till. Financial Times Wolfgang Munchau har denna gång kallat "den liberala elitens Marie Antoinette-ögonblick". Nästa mycket korta tidsperiod kommer att berätta om han har rätt eller fel. De allra flesta människor oroar sig dock inte i dag för om vi upplever en kris i den liberala demokratin eller bevittnar en så kallad slutstadiedemokrati. De allra flesta människor vill gå upp på morgonen, mata och utbilda sina familjer och hoppas på en bra och stabil framtid. Att säkerställa detta är inte bara den centrala politiska uppgiften för varje politisk ledare utan också nyckeln till att hantera hot både mot unionen och mot demokratiska värderingar. En kommentator uttryckte det så här: "Om du vill bekämpa extremism, lösa problemet." Eller, som den italienske författaren Lampedusa berömt uttryckte det i sin roman Leoparden, "Om vi vill att saker och ting ska förbli som de är, måste saker och ting förändras." Att skapa jobb och investera bra är självklart avgörande, offentliga representanter och tjänstemän måste också gå med i prickarna mellan hur de ibland uppfyller sina offentliga roller och hur det har utnyttjats så framgångsrikt av Donald Trump och Brexit-mästaren Nigel Farage från det brittiska UKIP-partiet. De som har till uppgift att skydda allmänintresset måste bygga upp allmänhetens förtroende inte bara genom att möta de utmaningar som ojämlikheten innebär, utan också genom att visa att de tjänar allmänheten och inte sitt eget egenintresse. Uppfattningen att, som den icke-statliga organisationen Transparency International uttryckte det, offentlig service för vissa människor helt enkelt är en audition för ett lukrativt jobb i den privata sektorn, är en som populisterna har kunnat utnyttja briljant även om det är osant av den stora majoriteten både politiker och tjänstemän. Som europeisk ombudsman ingrep jag i det senaste fallet om utnämningen av kommissionens tidigare ordförande Barroso till Goldman Sachs bank och uppmanade Europeiska kommissionen att vara uppmärksam på den utbredda allmänna oron över vad många ser som en alltför nära relation mellan politik och privata intressen. Jag kände från början att detta tyvärr skulle ge stor ammunition till populisterna och det har verkligen hänt. Kommissionen har föreslagit en striktare uppförandekod för f.d. kommissionsledamöter, men den har ännu inte gett sin övervägda syn på José Manuel Barroso, och det väntar jag på. Jag vet inte hur förvånad vare sig José Manuel Barroso eller kommissionen var över den utbredda reaktionen på utnämningen, men de skulle ha varit mycket naiva att inte förutse en motreaktion. Goldman Sachs inblandning i finanskrisen både i USA och i Grekland märktes inte bara av ekonomer och bankirer. Människor själva gick prickarna mellan sin personliga smärta och handlingar av både privata och offentliga institutioner som de litade på för att hålla dem säkra. Goldman Sachs, Lehman Brothers och andra ikoner för den krisen blev bokstavligen välkända namn och därför skulle kopplingen mellan EU:s högst rankade politiker och ett av dessa privata intressen oundvikligen leda till kontroverser. Den ekonomiska kraschen förändrade många saker och det viktigaste bland dem var inte bara människors förtroende för institutionerna utan också deras ökande medvetenhet om hur ett system fungerar, oavsett om det ligger i deras intresse eller inte. Sociala medier innebär i allt högre grad att lite förblir dolt och tidigare abstrakta och dunkla frågor som intressekonflikter, svängdörrar, öppenhet, blev mycket verkliga i så kallade vanliga människors sinnen. Jag behöver knappast gå in på krisens effekter med just denna publik här i Spanien. Splittringen av det politiska landskapet och förseningen med att få en ny regering speglar vad som har hänt i andra EU-stater, däribland mitt eget, som också drabbades av enorm smärta i kölvattnet av finanskrisen och som särskilt drabbade unga människor, varav många tvingades emigrera. Jag tvivlar inte på att spanska medborgare också kräver att de ansvariga har allmänhetens intresse i främsta rummet när det gäller deras angelägenheter och deras handlingar, eftersom de söker sätt att skapa större ekonomisk säkerhet och stabilitet för sina medborgare. Sedan jag tillträdde för tre år sedan har mitt kontor alltmer dragits in i dessa frågor och jag har också valt att fokusera mycket av mitt arbete på att synliggöra vem eller vad som påverkar beslutsfattandet i Bryssel som direkt påverkar livet för varje EU-medborgare och även dem utanför våra gränser. På senare tid har jag börjat titta närmare på insynen i viktiga institutioner som Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken, och har uppmuntrat Eurogruppen att göra sitt arbete mer transparent med tanke på dess höga profil och kritiska roll. Jag har också undersökt insynen i handelsförhandlingarna mellan EU och USA -- TTIP -- och Europeiska kommissionen har sedan dess offentliggjort många fler TTIP-dokument. Jag har också tittat på öppenheten och balansen i de hundratals externa expertgrupper som ger kommissionen råd om EU-lagstiftning, och reformer bör nu hjälpa allmänheten att tydligare se vad som ligger till grund för och påverkar EU:s lagstiftning. Jag har också undersökt insynen i de informella förhandlingarna om EU-lagstiftning för att nå en slutlig överenskommelse -- så kallade trepartsmöten -- mellan kommissionen, rådet och parlamentet -- som allmänt ses som en kompromiss mellan effektivitet och ansvarsskyldighet. Jag hoppas att de tre institutionerna kommer att godta mina förslag till reform av öppenheten. Alla dessa undersökningar genomfördes på eget initiativ. Denna initiativrätt gör det möjligt för mig att hantera ett systemproblem även utan ett direkt klagomål. Det gör det också möjligt för mig att hjälpa medborgare som annars kanske inte är medvetna om mitt kontor eller vad vi gör. Men bristen på medvetenhet om ombudsmannen är inte ett problem när det gäller spanska medborgare och jag har alltid varit imponerad av hur välbekanta spanska medborgare verkar vara med ombudsmannens kontor både här och på EU-nivå. Under många år har klagomålen från Spanien till mitt kontor varit fler än klagomålen från någon annanstans i EU, vilket visar att många spanska medborgare är mycket medvetna om sina rättigheter. Naturligtvis är många av de klagomål som vi får in varje år riktade mot medlemsstaten eller den regionala myndigheten och inte mot EU-förvaltningen. Vi hjälper alla som kommer till oss genom att hänvisa deras klagomål till rätt plats och sedan inleda undersökningar endast i de fall som direkt berör en EU-institution. Under 2015 inledde mitt kontor 261 undersökningar, varav 27 kom från Spanien eller från spanjorer och som omfattade en mängd olika frågor. En nyhet gällde det avtal mellan EU och Turkiet som ingicks i mars, enligt vilket Turkiet ska ta tillbaka migranter från Europa som nekats asyl, i utbyte mot upp till 6 miljarder euro i ekonomiskt stöd från EU till flyktingar. För varje syrier som återvänder till Turkiet ska en annan syrier vidarebosättas i EU. De klagande vill att Europeiska kommissionen ska göra en bedömning av de mänskliga rättigheterna i samband med denna överenskommelse, och jag kommer snart att besluta om nästa steg. Spanska klagande har också varit oroade över EU:s hantering av den syriska flyktingkrisen. insynen i förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och USA, hur EU:s personalbyrå Epso anordnar sina uttagningsprov för tjänster inom EU:s offentliga förvaltning och den begränsade användningen av EU-språk för offentliga samråd på EU:s webbplatser. Men vi får många fall där den enda hjälp vi kan ge är att berätta för individer var de ska vända sig för råd. Förra året omfattades till exempel 323 klagomål från Spanien inte av mitt kontors mandat. År 2014 var siffran 309. Klagomål är dock en bra barometer för ett samhälles oro vid varje givet tillfälle. Från Spanien har de som vi inte kan hantera direkt en tendens att handla om social- och hälsovårdspolitik. Konsumenträttigheter -- på senare tid särskilt när det gäller banker, hypotekslån och vräkningar. och anklagelser om korruption inom regionala och nationella förvaltningar. Under mitt besök i Madrid vill jag också fästa uppmärksamheten på den roll som spelas av det europeiska ombudsmannanätverket, som jag samordnar. Ett exempel på det enastående samarbetet med **La Señora Becerril** och hennes team, och andra nationella ombudsmän, var en parallell undersökning av hur EU:s gränsbyrå Frontex hanterar återvändande av migranter som inte har fått stanna i EU. Våra gemensamma resultat innebar att jag kunde utarbeta förslag för att se till att migranternas grundläggande rättigheter upprätthålls. Dessa omfattade sittplatser för barnfamiljer och gravida kvinnor, åtskilda från andra återvändande personer. samt främjande av gemensamma regler för användning av tvångsmedel. Bidragen från bland annat den spanska ombudsmannens kontor gav tyngd och legitimitet åt mina förslag till Frontex -- som alla godtogs av byrån. Efter bidrag från nätverket bad jag också kommissionen att säkerställa insyn i hur pengarna från EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond används i medlemsstaterna. Mitt kontor, återigen med hjälp av nätverket, tittar också på insynen i lobbyverksamhet på nationell nivå i syfte att utveckla riktlinjer för att hjälpa offentliga tjänstemän i hela EU att hantera lobbyister på lämpligt sätt. Jag nämner detta samarbete för att understryka vikten av att demokratiska väktare, såsom ombudsmannaämbeten, samarbetar. Och för att betona hur vårt arbete aldrig blir färdigt utan snarare utvecklas och anpassar sig precis som det politiska landskapet gör. När det är som enklast, men också som mest användbart, reflekterar ombudsmannen tillbaka till administrationen hur dess lagar och andra författningar och administrativa förfaranden faktiskt känns av folket. Det är därför mycket viktigt, särskilt i dessa tider av utmaningar och stress, att regeringarna lyssnar till folkets röster genom ombudsmannen och andra som dagligen hör om den levda erfarenheten hos de människor som de är där för att tjäna. Vi måste skydda dessa och andra demokratiska institutioner och inte ge dem läppar när det passar ett snävt politiskt mål. Händelser i andra delar av världen påminner oss ständigt om vikten av att upprätthålla och värdera våra demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen, vikten av maktdelning och hur snabbt dessa institutioner kan undergrävas. Och de kommer att undergrävas om vi misslyckas på fantasins och empatins nivå och tror antingen att våra demokratiska institutioner är ointagliga eller att den liberala demokratins värderingar är okränkbara. Vi har just bevittnat hur artikuleringen av uppenbara rasistiska, främlingsfientliga eller kvinnofientliga övertygelser inte var ett hinder för Vita huset. Vi har just bevittnat hur så många människor ansåg att den upplevda kvaliteten i deras dagliga liv betydde mer än de abstrakta människorättsideal som många journalister fortsatte att tro nu var huggna i sten för all framtid. Det amerikanska valet väckte gamla spöken. Om detta kan hända i USA, kan det hända här också. Det är ingen defaitistisk kommentar. Det är snarare en uppmaning till vaksamhet. Och en påminnelse om att vi har verktygen för att upprätthålla våra demokratier - vi behöver bara använda dem effektivt, klokt men framför allt måste vi lyssna noga på vad medborgarna säger till oss och inte avfärda dem förrän vi når en punkt utan återvändo. Ibland behöver det någon utanför tittar in för att påminna oss om vad vi har. På sin valedictory turné i EU gjorde president Barack Obama just detta och sa: *"EU är fortfarande en av världens stora politiska och ekonomiska landvinningar (...) och dessa landvinningar bör inte tas för givna, (...) de måste vårdas, odlas, skyddas och kämpas för."* En bra början är att ständigt ställa offentliga institutioner till svars och att dessa institutioner blir sina egna bästa jag, och att de leds av människor vars enda och överordnade intresse är allmänhetens intresse som de tjänar. Muchas gracias.