Europaparlamentets gemensamma utfrågning
om en hög grad av ansvarsskyldighet, transparens och integritet i EU:s institutioner:
Etiska frågor om
lobbyverksamhet & Öppenhetsregistret
26 mars 2015

Ärade ledamöter, mina damer och herrar!

Jag vill tacka ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor, Hübner, för att ha bjudit in mig hit i dag nästan ett år sedan jag talade vid lanseringen av Transparency International Integrity Study.

Europeiska ombudsmannens roll är just att bidra till att se till att alla EU:s institutioner och byråer lever upp till de högsta standarderna för etik, öppenhet och god förvaltning, och denna studie är ett viktigt bidrag till den bredare debatten om förtroendet för våra institutioner.

Min egen institution var en av de institutioner som omfattades av studien och sedan dess har jag följt två av dess viktigaste rekommendationer. Vi antog interna regler för visselblåsning. Vi har också offentliggjort ett utkast till dessa regler på vår webbplats för offentliga kommentarer. frågade Europeiska datatillsynsmannen om hans synpunkter på våra förfaranden och skrev till tio andra EU-institutioner och EU-organ för att ta reda på vad de hade gjort eller planerade att göra på detta viktiga område.

Jag har också antagit och offentliggjort den första uppförandekoden någonsin för ombudsmannen. Jag kan inte predika om jag inte också övar.

Under det senaste året har jag också genomfört ett antal undersökningar som syftar till att främja integriteten inom EU:s institutioner. Detta arbete är inspirerat av ett antal faktorer. Jag anser att EU bör fastställa och demonstrera högsta möjliga integritetsstandarder, inte bara för sig själv utan för världen. Jag noterar att ett allt mer engagerat och dynamiskt civilt samhälle, vars inflytande har skärpts och förstärkts av IT-revolutionen, kommer att fortsätta att ställa krav på EU-institutionerna om större öppenhet och insyn, och dessa krav måste uppfyllas. För det tredje kommer EU:s ambitioner när det gäller handel, energi och digitala unioner och betydande investeringar i sysselsättning och tillväxt att öka medborgarnas krav på större ansvarsskyldighet och större insyn i hur dessa slutliga beslut fattas och vem eller vad som påverkar dem.

Alla som tillbringar någon tid i Bryssel kommer att vara medvetna om vikten av lobbyverksamhet. Man behöver bara kliva in genom dörrarna till denna byggnad för att omedelbart bli medveten om den ökade vikt som läggs vid dess kontroll som köformulär från tidig morgon för att få passerkort som en del av öppenhetsregistrets system.

Lobbyverksamhet är en viktig del av vår demokrati, av våra friheter, av vår rätt som medborgare att göra framställningar till dem som har befogenhet att fatta beslut som kommer att påverka såväl enskilda liv som företagens stora och små. Men som medborgare har vi också rätt och bör ha frihet att bli medvetna om vem som bedriver lobbyverksamhet och att lita på att det sker på ett öppet och reglerat sätt. Stora kommersiella och andra intressen står på spel när lagar föreslås, debatteras och så småningom accepteras eller veto. Ett misslyckande med att låta medborgarna se hur resultaten kommer fram är ett förnekande av den grundläggande rätten till deltagande.

I detta sammanhang vill jag kort nämna min undersökning av fenomenet "svängdörrsproblematik" vid Europeiska kommissionen. Jag är medveten om att detta är en utmaning för alla EU:s institutioner och byråer, men jag anser att många av dessa organ vänder sig till kommissionen för vägledning och gott exempel.

Syftet med denna undersökning var att utvärdera hur kommissionen hanterar potentiella intressekonflikter som uppstår när högre tjänstemän flyttar in i den privata sektorn, antingen permanent eller som en del av ett avbrott i karriären. Jag har en enkel syn på denna fråga. På samma sätt som inget generaldirektorat skulle tolerera att dess filer stjäls eller att dess datorer hackas, bör de inte heller tillåta en situation där deras strategiska intressen äventyras genom att tillåta att insiderinformation används på ett olämpligt sätt av privata intressen som handlar med en tidigare EU-tjänstemans privilegierade kunskaper och kontakter.

I september förra året skisserade jag en lång rad åtgärder som jag skulle vilja uppmuntra kommissionen att anta på detta område. Ett viktigt förslag är att kommissionen regelbundet på nätet offentliggör all relevant information om högre EU-tjänstemän, inklusive deras namn, som lämnar EU för att arbeta utanför EU:s förvaltning. Jag uppmanade också kommissionen att göra sina översynsprocesser för ”svängdörrsfall” mer robusta för att undvika intressekonflikter.

Under min utredning fann jag brister i resonemanget och dokumentationen i sådana fall. Det är inte alltid klart om de berörda tjänstemännen tillhandahöll den information som kommissionen behövde för att fatta välinformerade beslut eller hur kommentarerna från kommissionens avdelningar beaktades. Kommissionen förklarar inte heller alltid till fullo varför den har beslutat att godkänna en begäran om att anta ett erbjudande om anställning. Kommissionens första svar på min undersökning har varit uppmuntrande och jag väntar på dess ytterligare åtgärder, särskilt när det gäller dess skyldighet enligt de reviderade tjänsteföreskrifterna att rapportera om relevant verksamhet efter avslutad tjänstgöring för högre tjänstemän.

Jag sade till kommissionen: ”Offentliga tjänstemän har en legitim rätt att ta emot erbjudanden om anställning när de lämnar den offentliga sektorn. För att upprätthålla medborgarnas förtroende för EU:s offentliga förvaltning måste EU-institutionerna dock stärka och öka insynen i sina översynssystem för att se till att sådana åtgärder inte ger upphov till intressekonflikter. Internationell erfarenhet har visat oss att detta "svängdörrsfenomen" ibland potentiellt kan ha ett korrumperande inflytande på högre tjänstemän, vilket skadar allmänhetens förtroende oerhört. Det är mycket viktigt att vi ser till att en sådan situation inte utvecklas i Bryssel. Jag kommer att utöka mina tillsynsbefogenheter i enlighet med detta.”

Jag har diskuterat denna fråga med vice ordförande Georgieva, som förstår utmaningen mycket väl, och jag hoppas på ett positivt resultat.

Jag inledde också en undersökning på eget initiativ om sammansättningen av och insynen i kommissionens expertgrupper. Som ni vet övervakar kommissionen hundratals sådana rådgivande grupper som spelar en avgörande roll i utvecklingen av EU:s lagstiftning och politik. Mycket har redan gjorts för att öka öppenheten och främja en mer balanserad intresserepresentation i expertgrupperna, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar.

Vid ett offentligt samråd betonades att de största problem som togs upp gällde den inkonsekventa kategoriseringen av organisationer som deltar i expertgrupper, den upplevda obalansen till förmån för företagsintressen i vissa grupper och potentiella intressekonflikter för experter som deltar i egenskap av privatpersoner. Jag gjorde därför en detaljerad analys av vad jag anser att kommissionen måste göra för att skapa större öppenhet och en mer balanserad sammansättning av dessa grupper.

När det gäller experter som utnämns personligen föreslår jag att kommissionen ser över sin policy för intressekonflikter genom att bedöma deras bakgrund mer noggrant och offentliggöra detaljerade meritförteckningar. Dessutom bör protokollen från expertgruppernas möten vara så detaljerade som möjligt. Jag ser fram emot kommissionens svar, som väntas den 30 april.

När det gäller öppenhetsregistret har jag uppmanat rådet att delta och föreslagit att det nuvarande frivilliga registret ska godkännas. Som jag sade vid den tidpunkten kommer vanliga medborgare som intresserar sig för dessa frågor att fortsätta att förbryllas över varför EU inte mer direkt stöder deras rätt att veta vilka intressen som bedriver lobbyverksamhet mot EU-institutionerna och för vilka ändamål.

Jag kommer att övervaka de interinstitutionella diskussionerna i denna fråga och jag är mycket uppmuntrad av de åtgärder som Junckerkommissionen redan har vidtagit för att stödja registret och se till att lobbyister faktiskt registrerar sig. Men möjligheten att likställa registret med lagstiftning måste undersökas om det föreslagna interinstitutionella avtalet inte lyckas.

Avslutningsvis anser jag att denna nya kommission verkligen är fast besluten att göra verkliga framsteg mot större öppenhet och ansvarsskyldighet. Jag noterade detta särskilt i samband med dess svar nyligen på min undersökning av insynen i TTIP-förhandlingarna. Jag tror inte att den gör detta i strävan efter någon abstrakt god eller etisk princip, utan snarare att den har sett skriften på väggen. att de krav som medborgarna nu ställer, krav som ställs allt högre, mer direkta och mer genomgripande, genom megafonen av sociala och andra typer av interaktiva nya medier, gör skapandet av mer transparenta och ansvarsfulla strukturer och processer till ett dagligt affärskrav. Dessa krav från EU-medborgarna gäller naturligtvis alla EU:s institutioner och byråer, och inte bara kommissionen.

Innan jag avslutar mina kommentarer vill jag meddela att jag står värd för ett evenemang om lobbyingtransparens måndagen den 11 maj med förste vice ordförande Frans Timmermans och flera huvudtalare, bland annat Transparency International, där deltagare här skulle vara mycket välkomna.

EU-förvaltningen fortsätter att kämpa för att säkra den höga folkliga legitimitet som den önskar. De standarder som redan fastställs i direktivet går ofta längre än vad som gäller i många medlemsstater, men det är fortfarande nödvändigt att sträva efter att uppnå den ”gyllene standarden” för integritet, öppenhet och ansvarsskyldighet.

Som européer, trots våra problem, lever vi i en privilegierad och avancerad del av världen, och med det privilegiet och lyckan kommer en skyldighet att leva upp till högsta standard och att uppmuntra andra att göra detsamma.

Tack så mycket.