Anförande av Europeiska ombudsmannen
European Movement International:TTIP Briefing med Europeiska ombudsmannen
Bryssel den 29 januari 2015 kl. 10.00–11.30

A. Inledning

Tack för att du bjöd in mig att tala till dig i dag om mitt engagemang i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP). Särskilt tack till Jo Leinen, ledamot av Europaparlamentet, ordförande för European Movement International, för uppföljningen av vårt möte i mars förra året med dagens evenemang.

Vi är här för att ta en titt på resultaten av ombudsmannens offentliga samråd och för att redogöra för ombudsmannens ståndpunkt om öppenheten i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, såsom beskrivs i mitt beslut som offentliggjordes den 7 januari 2015.

Varför engagerade sig ombudsmannen i denna diskussion från första början? Som många av er vet utreder ombudsmannen klagomål mot EU-institutionerna. Jag kan också inleda undersökningar på eget initiativ. När jag valdes meddelade jag att jag skulle använda denna befogenhet på eget initiativ för att undersöka systemproblem inom EU:s förvaltning på ett mer strategiskt sätt. De två TTIP-undersökningar som jag inledde – avseende rådet och kommissionen – ingick i en rad strategiska undersökningar på eget initiativ som inleddes under andra halvåret 2014. Andra omfattade kommissionens expertgrupper, EU:s sammanhållningspolitik, påtvingade återvändanden som samordnas av Frontex och visselblåsning.

Varför TTIP? Som ni vet är TTIP förebådad som en spelväxlare: Det största bilaterala frihandelsavtalet i historien. Den bästa skuldfria stimulansen i stan. en uppgörelse av geostrategisk betydelse, en som kommer att sätta standarden för framtida regionala och globala handelsavtal. I sin mest ambitiösa form skulle TTIP-avtalet kunna leda till en transatlantisk inre marknad med bindande regler på en rad olika områden. Med tanke på TTIP:s potentiella inverkan på medborgarnas liv beslutade jag att fokusera min uppmärksamhet på hur detta handelsavtal förhandlas fram.

Ombudsmannen är naturligtvis bara en av många aktörer i en bred koalition när det gäller TTIP-transparens: Parlamentet har gått i bräschen för denna debatt, liksom många organisationer i det civila samhället, varav några är representerade här i dag.

För min del har jag försökt att fastställa öppenhetstonen för återstoden av dessa förhandlingar genom att bedöma processen och offentliggöra min ståndpunkt. Man får inte glömma att traditionella metoder för att föra internationella handelsförhandlingar, som kännetecknas av sekretess och begränsat deltagande från allmänhetens sida, är dåligt rustade för att skapa den legitimitet som krävs i sådana samtal med högt ställda krav. Ett handelsavtal från 2000-talet, särskilt ett som ska sätta standarden för framtida regionala och globala handelsavtal, måste leva upp till 2000-talets standarder för öppenhet och återspegla de möjligheter som dagens teknik erbjuder.

B. Rådet och kommissionen

Det som först slog mig när jag började undersöka detta område var att rådet inte officiellt hade släppt det "förhandlingsmandat" som det hade gett kommissionen. Jag tyckte att detta var svårt att förstå, inte minst för att mandatet var lättillgängligt på internet. Jag uppmanade rådet att, för öppenhetens skull, för en effektiv resursanvändning och för att uppmuntra allmänhetens förtroende, överväga att proaktivt offentliggöra mandatet, vilket det gjorde den 9 oktober förra året.

Samtidigt inledde jag en undersökning om kommissionen, och det är denna undersökning som jag kommer att ta upp på djupet i dag. Efter att ha hänvisat till rådet vill jag dock betona att det som kommissionen gör på detta område också påverkar rådet. Framför allt kommer kommissionens meddelande om insyn i TTIP av den 25 november 2014 att ha en direkt inverkan på rådet, eftersom kommissionen genom att offentliggöra EU:s förhandlingstexter i praktiken också kommer att offentliggöra de förhandlingsmandat som rådet har beslutat om. (Som jag förklarade har TTIP-mandatet redan offentliggjorts, men mandaten för andra pågående handels- och investeringsförhandlingar är ännu inte offentliga).

Mer allmänt välkomnade jag, när jag inledde min undersökning om kommissionen, de ansträngningar som den hade gjort för att göra dessa samtal öppna och tillgängliga. Jag uppmuntrade dock kommissionen att offentliggöra dokument proaktivt och att göra information om möten tillgänglig.

C. Offentligt samråd

Det slog mig att det som saknades i bilden var konkreta idéer från allmänheten om exakt vad kommissionen kunde göra för att ta itu med en upplevd brist på öppenhet. Jag inledde därför ett offentligt samråd, till vilket vi mottog 315 inlagor och mer än 6 000 e-postmeddelanden totalt. Jag medger att jämfört med kommissionens samråd om frågan om tvistlösning mellan investerare och stat, där den fick 150 000 svar, kanske 6 000 inte verkar så betydande. Men jag blev verkligen uppmuntrad av det faktum att så många individer och organisationer tog sig tid att lägga fram sina tankar om denna fråga och att lägga fram förslag till förbättringar. Den oro som uttrycktes i den överväldigande majoriteten av dessa e-postmeddelanden var att EU måste vara öppnare när det gäller TTIP, särskilt när det gäller dess kontakter med företrädare för näringslivet. Medan många av e-postmeddelandena innehöll liknande innehåll betonade en dam deras betydelse genom att säga: Vi kan inte uttrycka det bättre själva, men vanliga klagomål gör dem inte mindre uppriktiga.

Jag offentliggjorde rapporten om det offentliga samrådet på min webbplats i januari. Jag är säker på att ni alla har studerat det på djupet, men låt mig bara lyfta fram några av de återkommande teman:

Öppenhet och insyn

När det gäller öppenhet efterlyste många svarande att fler TTIP-dokument och mer TTIP-information skulle offentliggöras på nätet proaktivt. Sådant material bör göras tillgängligt så snart som möjligt, uppdateras regelbundet, vara lätt att hitta och helst på alla officiella EU-språk.

Några svarande hävdade å andra sidan att de öppenhetsåtgärder som redan antagits av kommissionen saknar motstycke och riskerar att äventyra förhandlingarna. Andra erkände behovet av att vissa handlingar förblir konfidentiella, till exempel när det gäller taxor eller marknadstillträde för tjänster och offentlig upphandling.

Ett antal svarande stödde ombudsmannens begäran om ett offentligt register över TTIP-handlingar, med länkar till offentligt tillgängliga handlingar. Följande kategorier av förhandlingsdokument angavs vara av särskilt intresse: EU:s inledande ståndpunktsdokument, förhandlingspositioner inför varje förhandlingsrunda, konsoliderade texter, detaljerade dagordningar och rapporter från förhandlingsrundorna samt, naturligtvis, den slutliga avtalstexten.

Allmänhetens deltagande

Många svarande lade fram idéer för att främja ett större deltagande från allmänhetens sida, till exempel när det gäller den rådgivande TTIP-gruppen, vars inrättande i stort välkomnades. När det gäller offentliga samråd beskrev de svarande exakt när de ville att de skulle hållas, behovet av att involvera ”underrepresenterade” grupper och vikten av att se till att resultaten återspeglas fullt ut i den inriktning som förhandlingarna tar.

När det gäller berörda parters deltagande efterlyste de svarande ett tidigt offentliggörande av sammanträdesscheman samt datum för varje förhandlingsrunda. Samtidigt som man välkomnade det nya lägesrapportdokumentet sade folk att de behöver en mer detaljerad tabell som anger ståndpunkten för varje kapitel och att det måste göras tillgängligt snabbare än för närvarande.

När det gäller möten och korrespondens med kommissionen om TTIP uttryckte ett överväldigande antal svar oro över den påstådda företagsdominansen av sådana möten och kontakter. För att ta itu med detta föreslog de svarande att kommissionen skulle offentliggöra en förteckning över alla möten som förhandlarna hållit med berörda parter samt alla skriftliga meddelanden som rör förhandlingarna mellan kommissionen och berörda parter. Vissa hävdade också att företag som bedriver lobbyverksamhet mot EU-institutionerna i samband med det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar bör vara skyldiga att registrera sig i öppenhetsregistret.

D. Kommissionens yttrande

Som redan nämnts offentliggjorde kommissionen den 25 november sitt meddelande om insyn i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, vilket jag offentligt välkomnade. Senare samma vecka skickade kommissionen sitt svar på min undersökning på eget initiativ. Den lovade att den skulle

· Offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över TTIP-dokument som delas med parlamentet och rådet.

· Börja fråga organisationer som tillhandahåller skriftliga dokument till kommissionsledamoten med ansvar för TTIP om de samtycker till att sådana dokument offentliggörs.

· Offentliggöra information om alla möten som kommissionsledamöter, kabinettsmedlemmar eller generaldirektörer håller med organisationer och egenföretagare om relevanta frågor.

Kommissionen förklarade sig också beredd att undersöka om dessa åtgärder med tiden skulle kunna utvidgas till andra förhandlingar.

E. Ombudsmannens beslut

Efter att ha analyserat svaren på det offentliga samrådet och kommissionens yttrande redogjorde jag för min ståndpunkt i ett beslut som vi offentliggjorde tidigare denna månad, den 7 januari 2015. Låt mig lyfta fram de viktigaste resultaten:

Större tillgång för allmänheten till förhandlingsdokument

När det gäller allmänhetens tillgång till förhandlingsdokument klargjorde jag att ombudsmannen inte kräver absolut öppenhet. Kommissionen måste skapa ett sammanhang där den kan förhandla effektivt med Förenta staterna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar för att uppnå bästa möjliga uppgörelse för unionen och dess medborgare. Detta kan innebära att kommissionen legitimt kan hålla vissa uppgifter och handlingar konfidentiella, åtminstone under vissa skeden av förhandlingarna.

Undantag från den allmänna principen om offentliggörande måste dock förklaras och motiveras på ett korrekt sätt. EU-medborgarnas rätt till allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av EU-institutionerna är trots allt en grundläggande rättighet. Denna rättighet fördjupar EU:s och dess institutioners demokratiska karaktär.

Att ge allmänheten tillgång till handlingar är också ofta vettigt i praktiken! Jag har hört människor som är inblandade i TTIP-förhandlingarna beklaga att debatten har präglats av felaktig information och att människor bör fatta beslut på grundval av fakta. Det verkar vara en bra idé. Så, låt oss ge allmänheten fakta genom att ge dem tillgång till de dokument som innehåller dem.

Kommissionen har redan från början försökt göra just detta. Det har för första gången gjort vissa kategorier av förhandlingsdokument tillgängliga, bland annat en rad inledande förhandlingspositioner från EU:s sida. I sitt meddelande av den 25 november tillkännagav kommissionen att den skulle offentliggöra alla EU:s förhandlingstexter som den delar med medlemsstaterna och parlamentet.

För att genomföra detta åtagande av den 25 november offentliggjorde kommissionsledamot Cecilia Malmström den första uppsättningen dokument den 7 januari i år. Jag blev uppmuntrad av det faktum att alla frågor som ställdes av journalister under den presskonferens som följde gällde innehållet i dokumenten. Detta är som det borde vara och jag skulle vilja tro att ombudsmannen, tillsammans med de andra aktörer som har efterlyst öppenhet i TTIP, hjälpte till att åstadkomma detta.

Med tanke på vad som står på spel i dessa samtal är det viktiga innehållet. Ju öppnare förhandlingarna är, desto mer kommer allmänheten att kunna ge meningsfulla bidrag. Allmänheten måste kunna följa hur dessa samtal fortskrider och bidra till att forma deras resultat.

Allteftersom förhandlingarna fortskrider kommer det att bli allt viktigare att de konsoliderade texterna innehåller EU:s och USA:s ståndpunkter. I svaren på ombudsmannens offentliga samråd klargjordes den vikt som berörda parter fäster vid sådana handlingar. Det är av denna anledning som det första förslaget jag lägger fram i mitt beslut är att kommissionen ska informera Förenta staterna om vikten av att göra gemensamma förhandlingstexter tillgängliga för EU innan TTIP-avtalet slutförs. Kommissionen bör också informera Förenta staterna om behovet av att motivera en eventuell begäran från dem om att inte lämna ut en viss handling. Det är inte tillräckligt för USA att säga, "Vi kommer att vara olyckliga om du avslöjar det dokumentet". Att överväga något annat skulle innebära att Förenta staterna skulle ha ett oinskränkt veto mot utlämnandet av sådana handlingar som innehas av kommissionen.

Det är uppenbart att ett tidigt offentliggörande av gemensamma förhandlingstexter skulle möjliggöra snabb återkoppling till förhandlarna när det gäller de delar av avtalet som medför särskilda problem. Visst är det bättre att lära sig av sådana problem förr snarare än senare, så att de kan hanteras effektivt.

På samma sätt har det sagts att kritiker av TTIP bör vänta tills de har sett texter som producerats i ett framskridet skede av förhandlingarna innan de bestämmer sig. Rättvist nog, men allmänheten bör kunna utforma avtalet och bidra i god tid. Medborgarna kommer inte att acceptera att konfronteras med vad som praktiskt taget är en färdig version av ett avtal som de inte längre kan bidra till att forma.

Vi måste dock erkänna parlamentsledamöternas särskilda demokratiska ansvar när det gäller att granska förhandlingarna på sina väljares vägnar. Kommissionen och rådet har förhoppningsvis lärt sig av det som hände för två år sedan med handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta).

Mer proaktivt utlämnande av handlingar

Mitt beslut handlar ingående om behovet av större proaktivt utlämnande av handlingar. För att uttrycka det enkelt syftar de relevanta förslagen till att göra kommissionens liv enklare. Det finns trots allt ett stort allmänintresse av handlingar som genereras till följd av TTIP-förhandlingarna. Medborgarna blir alltmer medvetna om att det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar kommer att leda till regler som påverkar dem på ett sätt som motsvarar hur lagstiftningen påverkar dem.

Som en del av sitt meddelande av den 25 november 2014 meddelade kommissionen att den regelbundet skulle offentliggöra och uppdatera en förteckning över TTIP-dokument som delas med parlamentet och rådet. Detta kommer att göras via dess särskilda webbplats om handelspolitik. Jag välkomnade detta tillkännagivande och uppmanar starkt kommissionen att se till att förteckningen är heltäckande.

Ett mer balanserat och öppet deltagande från allmänhetens sida

Öppenhet är inte bara viktigt när det gäller demokratiskt ansvarsutkrävande. Det underlättar medborgarnas deltagande genom att säkerställa tillgång till information. Inom ramen för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar kan allmänheten bidra till utformningen av det slutliga avtalet endast om de informeras under hela processen och därmed ges befogenhet att bidra till det i god tid.

Kommissionen har aktivt strävat efter att öka allmänhetens deltagande i TTIP. De proaktiva öppenhetsåtgärder som den har vidtagit, t.ex. offentliggörande av inledande ståndpunktsdokument, bidrar också till att uppmuntra ett effektivt deltagande.

Mitt beslut innehåller ett antal förslag för att främja ett balanserat och öppet deltagande från allmänhetens sida. Som exempel kan nämnas att kommissionen bör utvidga sina nyligen tillkännagivna skyldigheter i fråga om öppenhet i samband med möten med yrkesorganisationer eller egenföretagare till direktörer, enhetschefer och förhandlare. Viktigt är också innehållet i det som företrädare för intressegrupper diskuterar med kommissionen och de dokument som de utbyter med den. Kommissionen bekräftade själv att de som ansökte om tillgång till TTIP-handlingar uttryckte ett stort intresse för mötesrapporter och korrespondens med industrin. Som svar på mitt förslag i detta avseende meddelade kommissionen att den är beredd att fråga näringslivsorganisationer, lobbygrupper eller icke-statliga organisationer som lämnar in dokument till den kommissionsledamot som ansvarar för TTIP-förhandlingarna om dokumentet (eller en icke-konfidentiell version av det) kan offentliggöras. Jag anser att kommissionen bör gå längre och bekräfta att alla inlagor kommer att offentliggöras om inte avsändaren ger goda skäl för sekretess och tillhandahåller en icke-konfidentiell sammanfattning för offentliggörande. Dessutom bör kommissionen proaktivt offentliggöra dagordningar och protokoll från möten som den håller om TTIP med näringslivsorganisationer, lobbygrupper eller icke-statliga organisationer.

Jag har bett kommissionen att senast den 6 mars 2015 meddela hur och när den kommer att genomföra varje åtgärd som jag har föreslagit.

F. Slutsats

När jag inledde det offentliga samrådet bad jag de svarande att förklara vad de trodde att ökad öppenhet skulle få för konsekvenser för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar. Den effekten bedömdes av respondenterna vara överväldigande positiv, allt från ökad legitimitet, ökat förtroende, en utbildad debatt och en bättre överenskommelse i sak.

Jag är medveten om argumenten för att ökad öppenhet, med tanke på komplexiteten i de frågor som berörs av TTIP, skulle kunna leda till förvirring och missförstånd bland medborgarna. Sådana argument är enligt min mening djupt missriktade. Det enda effektiva sättet att undvika förvirring och missförstånd bland allmänheten är större öppenhet och större proaktiva insatser för att informera den offentliga debatten.

Mer allmänt, om allmänheten i förhållande till TTIP är förvissad om att den har i) informerats om fakta, ii) befogenhet att förstå vad som står på spel, och iii) göra det möjligt för unionen att framföra sina farhågor, frågor och förslag och få ett motiverat svar, kommer unionens demokratiska legitimitet och legitimitet att stärkas och förtroendet för dess institutioner att stärkas.

Jag blev övertygad om detta när jag läste några av de e-postmeddelanden som skickades till oss när vi informerade de 6 000 respondenterna om ombudsmannens beslut. Låt mig bara läsa en av kommentarerna:

”Många tack för att ni vidarebefordrade denna rapport till mig. Om de rekommendationer som den innehåller genomförs skulle det innebära ett stort steg framåt när det gäller ansvarsskyldighet och öppenhet (...). Att utredningen genomfördes i första hand är i sig självt mest betryggande."

Jag ser nu fram emot dina frågor, insikter och feedback och en informerad diskussion.