Inledning

God morgon ordförande, ärade ledamöter, och jag vill först och främst önska er alla ett gott nytt år.

Tack för att du bjöd in mig att tala till dig om vad jag anser vara en mycket allvarlig fråga, och som uppstod under en undersökning om Europol, Europeiska unionens brottsbekämpande organ.

För första gången i sin tjugoåriga historia förvägrades Europeiska ombudsmannen sin rätt enligt stadgan att inspektera en handling från en EU-institution, även med garantier om fullständig sekretess, som en del av en undersökning.

Denna befogenhet att granska handlingar är grundläggande för ombudsmannens demokratiska granskningsroll och fungerar som garant för vissa grundläggande rättigheter för EU-medborgaren.

Bakgrund

Utredningen gällde allmänhetens tillgång till en handling som innehas av Europol om dess verksamhet inom ramen för avtalet mellan EU och Förenta staterna om programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

Enligt TFTP-avtalet, som ingicks med Förenta staterna 2010, får EU överföra uppgifter om EU-medborgares finansiella betalningsmeddelanden till Förenta staternas finansministerium för att spåra potentiell terroristverksamhet. Uppgifterna innehas och överförs av den belgiska baserade Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication, känd som SWIFT.  Överföringen sker först när Europol har godkänt USA:s begäran.

Europols roll är att se till att Förenta staternas begäranden om överföring är förenliga med avtalet när det gäller omfattning, proportionalitet och nödvändighet, även om Europol inte har tillgång till de uppgifter som faktiskt överförs.

I juni 2013 mottog vi ett klagomål från en EU-medborgare som agerade på en ledamots vägnar om Europols hantering av hennes begäran om allmänhetens tillgång till rapporten från Europols gemensamma tillsynsmyndighet om genomförandet av avtalet mellan EU och USA.

Den handling som allmänheten begärde tillgång till är den andra inspektionsrapporten från den gemensamma tillsynsmyndigheten från mars 2012.

Den gemensamma tillsynsmyndigheten består av företrädare för medlemsstaternas dataskyddsmyndigheter. Dess roll är att se till att lagring, behandling och användning av de uppgifter som innehas av Europol inte kränker EU:s grundläggande rättigheter. Europol vägrade att ge allmänheten tillgång till den gemensamma tillsynsmyndighetens rapport, sökanden klagade till mitt kontor och vi inledde därefter en undersökning.

Som en del av min undersökning instruerade jag mina tjänstemän att inspektera den begärda handlingen för att kontrollera att Europol tillämpade sina egna regler om tillgång till handlingar korrekt. Detta är ett normalt förfarande som har fungerat utan problem i tjugo år.

Det är mycket viktigt att betona att Europol inte har ifrågasatt ombudsmannens behov av att granska dokumentet. Tvärtom samarbetade Europol fullt ut med ombudsmannens avdelningar genom att i förväg komma överens om de nödvändiga strikta säkerhetsarrangemangen för en konfidentiell inspektion. Mina avdelningar och Europols avdelningar hade ett mycket konstruktivt förhållande till denna undersökning.

Enligt Europol krävde dock de "tekniska villkor" som kommissionen och Förenta staterna kommit överens om enligt artikel 4.9 i TFTP-avtalet att Europol skulle inhämta tillstånd från de amerikanska myndigheterna innan ombudsmannen, eller någon annan enhet, gavs tillgång till registret, inbegripet en konfidentiell inspektion av ombudsmannen. De amerikanska myndigheterna har vägrat Europol ett sådant tillstånd.

De ”tekniska villkoren” är i en mening ett sekundärt avtal mellan EU-kommissionen och USA om hur TFTP-avtalet ska genomföras. I artikel 4.9 i huvudavtalet anges helt enkelt att de ”tekniska villkor som är nödvändiga för att stödja Europols kontrollbefogenheter” ska samordnas gemensamt mellan EU och USA.

I praktiken undertecknades dessa slutligen bara tre dagar innan avtalet genomfördes och sågs inte av parlamentet.

I den relevanta delen av detta sekundäravtal anges följande: ”Ingen information som överförs av Förenta staternas finansministerium, inbegripet information om typer eller kategorier av meddelanden, får delas vare sig med EU:s medlemsstater eller med andra parter, utan uttryckligt skriftligt tillstånd från Förenta staternas finansministerium.”

Europols direktör skrev till Förenta staternas finansministerium och förklarade ombudsmannens roll enligt artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, redogjorde i detalj för de säkerhetsarrangemang som Europol föreslog för inspektionen och bad om tillstånd att visa upp handlingen för ombudsmannen. De amerikanska myndigheterna vägrade detta tillstånd och sade att "behovet av att veta" -kravet inte var uppfyllt.

Som ni kanske vet ändrade Europaparlamentet 2008, med rådets godkännande, ombudsmannens stadga för att ge särskilda befogenheter att kontrollera sekretessbelagda handlingar, förutsatt att man i förväg kommit överens med den berörda institutionen om villkoren för konfidentiell behandling av handlingarna. Som redan nämnts hade Europol och ombudsmannen i förevarande fall kommit överens om de säkerhetsarrangemang som skulle gälla för en inspektion.

Sådana säkerhetsarrangemang för att inspektera konfidentiella handlingar har också avtalats mellan mitt kontor och rådet vid flera tillfällen.

Slutsats

Så hur ser den nuvarande situationen ut?

De "tekniska villkoren", som kommissionen förhandlade fram med Förenta staterna efter det att parlamentet hade godkänt TFTP-avtalet, gör det möjligt för de amerikanska myndigheterna att avgöra huruvida ombudsmannen får utöva sin lagstadgade, demokratiska befogenhet att granska dokumentet i fråga eller inte. De amerikanska myndigheterna har i praktiken beslutat att ombudsmannen inte ska ges möjlighet att utöva denna befogenhet i detta fall.

Vi har inte inspekterat dokumentet och kan därför inte bedöma om det ska eller inte ska lämnas ut, eller om delar av det ska lämnas ut. Det kan mycket väl vara så att den innehåller känsliga uppgifter från USA och därför inte bör släppas - men vi har ingen möjlighet att veta utan att se rapporten.

Det ska påpekas att det rör sig om en handling från en unionsinstitution och inte en handling som härrör från en tredje part, även om den kan innehålla uppgifter som lämnats av en tredje part. Jag vill också påpeka att syftet med betänkandet, som jag förstår det, är att kontrollera att TFTP-avtalet, när det gäller Europols roll, fullt ut respekterar EU-medborgarnas rättigheter. Vår utredning är nu avslutad. Vi har inte kunnat utöva våra demokratiska befogenheter och agera i full överensstämmelse med våra lagstadgade och fördragsenliga skyldigheter.

Kommissionen skrev till mitt kontor förra månaden i denna fråga, och jag tackar dem för den korrespondensen. Kommissionen säger att inhämtande av samtycke från uppgiftslämnaren, i detta fall USA, innan någon sekretessbelagd information sprids vidare är en av de viktigaste principerna för datadelning i EU:s säkerhetsramar. Detta är något som jag till fullo förstår. Frågan här handlar dock inte om ytterligare spridning eller om att ge allmänheten tillgång, utan snarare om ombudsmannens kontrollbefogenheter för att säkerställa demokratisk tillsyn.

Avslutningsvis vill jag ta upp fyra sista punkter:

• Parlamentet kanske vill överväga om det är acceptabelt att man kommer överens med en annan regering om arrangemang som hindrar en tillsynsmekanism, som inrättats enligt EU-fördragen, från att fungera för kontroll av EU:s verkställande åtgärder.

• I de "tekniska villkoren" anges dock tydligt att de "vid behov kan komma att ändras", vilket innebär att det står kommissionen fritt att försöka omförhandla dem, utan att själva avtalet öppnas på nytt.

• Parlamentet kan också överväga om eventuella framtida förhandlingar om TFTP-avtalet, eller liknande avtal, bör leda till införandet av en särskild bestämmelse för att säkerställa adekvat kontroll av ombudsmannen. Den kan också vilja undersöka de "tekniska villkoren" för att säkerställa att befogenheten att komma överens om "tekniska villkor" i ett sådant framtida avtal begränsas till rent tekniska och administrativa arrangemang, och att alla arrangemang som begränsar utövandet av befintliga lagstadgade befogenheter måste ha uttryckligt samtycke från lagstiftaren.

• Slutligen verkar det vara värt att påpeka att en ledamot av Europaparlamentet var tvungen att åberopa allmänhetens rätt till tillgång i detta fall. I vissa EU-medlemsstater, liksom i Förenta staterna, finns det arrangemang som gör det möjligt för lagstiftaren att, genom en särskilt inrättad kommitté, få tillgång till konfidentiell information för att kunna utöva en ordentlig demokratisk kontroll av den verkställande makten.

Tack för er uppmärksamhet i denna fråga.