Bästa ordförande, ärade ledamöter!

God eftermiddag.

Tack till Europaparlamentet och särskilt utskottet för framställningar för att ha anordnat denna årliga workshop och satt rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i centrum för våra reflektioner och diskussioner.

Som europeisk ombudsman är min roll att hantera klagomål och genomföra undersökningar på eget initiativ av fall av administrativa missförhållanden i EU:s institutioners, organs och byråers verksamhet.

När mitt kontor behandlar frågor som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättning utgår det från standarderna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och från den auktoritativa tolkning av konventionen som gjorts av kommittén för konventionen, inbegripet dess avslutande iakttagelser och allmänna kommentarer.

EU:s ratificering av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning var ett historiskt ögonblick: Det var första gången som unionen blev part i ett FN-fördrag om mänskliga rättigheter. Och det innebar en djupgående förändring av hur funktionsnedsättning förstås – från en medicinsk eller välgörenhetsinriktad strategi till en fullfjädrad människorättsmodell som betonar jämlikhet, autonomi, deltagande och inkludering. Enligt denna modell skapar hinder i samhället – inte individuella funktionsnedsättningar – funktionsnedsättning. Detta nya sätt att tänka på funktionsnedsättningar vägleder mitt kontors arbete varje dag.

Därför är EU självt – och alla dess medlemsstater, som var och en agerar självständigt – parter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En viktig dubbel nivå av engagemang som belyser den roll som Europeiska ombudsmannen och nationella och regionala ombudsmän spelar när det gäller att främja och skydda rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Många ombudsmannainstitutioner ingår i sitt lands övervakningsmekanismer för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning eller tar aktivt på sig därmed sammanhängande ansvar. Som ni vet är mitt kontor också en helt oberoende medlem av EU:s övervakningsram för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och i denna roll bidrar vi till ramens övervaknings- och rapporteringsverksamhet, inbegripet den regelbundna översynen av EU av kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Låt mig dock också, separat från FN:s formella övervakningsstrukturer för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, betona att både mitt kontor och många nationella och regionala ombudsmannainstitutioner fortsätter att hantera klagomål och genomföra undersökningar på eget initiativ om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Detta arbete är en del av vårt huvuduppdrag att ta itu med administrativa missförhållanden. Det faktum att ombudsmannainstitutionerna i hela Europa delar detta mandat understryker också betydelsen av de samarbetsmekanismer som tillhandahålls av Europeiska ombudsmannanätverket.

Som samordnare för nätverket sammanför Europeiska ombudsmannen institutioner som har åtagit sig att upprätthålla EU-lagstiftningen och principerna om god förvaltning. Genom parallella utredningar och gemensamma utredningar samt förfaranden för förfrågningar gör ENO det möjligt för oss att ta itu med frågor som involverar både EU-förvaltningen och nationella eller regionala förvaltningar, vilket stärker det övergripande genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i hela Europa.

Låt mig ge er ett exempel. Under 2022 utfärdade mitt kontor ett beslut efter en undersökning på eget initiativ om hur kommissionen övervakar EU-medel som är avsedda att stödja rätten till självständigt boende för personer med funktionsnedsättning. Under utredningens gång fick vi värdefulla synpunkter från flera nationella ombudsmän.

På grundval av våra resultat lade vi fram förslag för att förbättra kommissionens övervakningsprocesser och betonade att den måste inta en mer aktiv tillsynsroll, särskilt när det finns farhågor om att EU-finansierad verksamhet kan strida mot målet att främja avinstitutionalisering. 

Detta är en gemensam angelägenhet med andra institutioner, nämligen byrån för grundläggande rättigheter. I FRA:s senaste rapport framhålls behovet av att sätta stopp för institutionaliseringen och prioritera inkluderingen av personer med funktionsnedsättning i samhället.

Som vi vet slutförde kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i mars i år sin andra periodiska översyn av EU och utfärdade sina avslutande iakttagelser. Mitt kontor lämnade information baserat på de klagomål och förfrågningar som vi har hanterat under de senaste åren.

Kommittén lyfte fram flera återkommande problem som vi också har identifierat, nämligen följande: avinstitutionalisering och användning av EU-medel, arbetsvillkor för personer med funktionsnedsättning inom EU-förvaltningen, inbegripet rekrytering, förmåner för anhörigvårdare och rimliga anpassningsåtgärder samt sjukförsäkring för EU-personal.

Det är nu upp till Europeiska kommissionen – som EU:s kontaktpunkt i frågor som rör konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – att leda de reformer och åtgärder som krävs för att ta itu med dessa utmaningar.

Jag är uppmuntrad att kommissionen i en av dessa frågor – ersättning för hälsorelaterade behov för personer med funktionsnedsättning – har tagit fasta på resultaten från mitt kontor och på iakttagelserna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och överväger en ny strategi som är förenlig med konventionen.

Kommittén noterade också att Europeiska ombudsmannens rekommendationer bör följas. Även om våra rekommendationer inte är rättsligt bindande svarar EU-institutionerna i allmänhet positivt. Om de inte gör det kan vi konstatera administrativa missförhållanden och vid behov lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet. Hittills har det inte varit nödvändigt att utarbeta en sådan rapport om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Låt mig också nämna några välkomna utvecklingstendenser på EU-nivå.

Rådets nyligen antagna slutsatser om självständigt boende är ett positivt steg, särskilt på ett område där kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har efterlyst större framsteg. Kommissionens bekräftelse att den under 2026 kommer att uppdatera EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 är lika viktig. Med utgångspunkt i flaggskeppsinitiativ såsom EU-intyget om funktionsnedsättning ser jag fram emot en ambitiös och konkret uppsättning nya åtgärder, i linje med kommitténs rekommendationer.

Kommissionen har också inlett ett offentligt samråd för att förbättra strategin. Offentliga samråd, framställningar till utskottet för framställningar och klagomål till mitt kontor är alla viktiga verktyg för att stärka medborgarnas deltagande och identifiera luckor och problem som kvarstår.

Enligt Eurostat är en av fyra vuxna i EU en person med funktionsnedsättning. EU har gjort meningsfulla framsteg när det gäller att skydda och främja deras rättigheter, men det återstår fortfarande arbete för att säkerställa full jämlikhet och deltagande. Detta framgår tydligt av de klagomål som mitt kontor fortsätter att ta emot och säkert av de framställningar som lämnats in till PETI-utskottet.

I tider av osäkerhet är det särskilt viktigt att alla EU-aktörer förblir fokuserade, följer upp de avslutande iakttagelserna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och fortsätter att spela vår roll när det gäller att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

Det är också av största vikt att sammanföra samarbetsinsatser på detta område, inte bara inom ombudsmannainstitutionerna, utan även viktiga intressenter såsom FRA, med utgångspunkt i deras resultat och lösningar.

Därför att rättigheter för personer med funktionsnedsättning i slutändan inte är särskilda rättigheter. De är lika rättigheter – och att skydda dem är ett mått på unionens integritet, rättvisa och engagemang för varje individ. Att föregå med gott exempel.

Tack så mycket.