# Förslag från Europeiska ombudsmannen om en vänskaplig förlikning i klagomål 272/2014/OV mot Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)
- Författare: Europeiska ombudsmannen
- Datum: 2015-10-21T10:00+02:00[Europe/Paris]
- [URL](https://www.ombudsman.europa.eu/sv/solution/sv/60984)
---
Utfärdad i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga[^\[1\]^](#_ftn1){#_ftnref1}
Bakgrunden till klagomålet
--------------------------
**1.** Klagomålet gäller en begäran om tillgång till handlingar som rör Easas certifiering av organisationer för luftfartygsunderhåll*(nedan kallade organisationer för fortsatt luftvärdighet,* nedan kallade underhållsorganisationer) som är baserade utanför EU.
**2.** I enlighet med artikel 20.2 b iii och 20.2 c i förordning (EG) nr 216/2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Easa[^^\[2\]^^](#_ftn2){#_ftnref2} utfärdar och förnyar Easa certifikat för underhållsorganisationer belägna utanför EU. Alla godkända organisationer är föremål för fortsatt övervakning - var 24:e månad - av Easa. Easa kan ändra, tillfälligt dra in eller återkalla sitt certifikat när underhållsorganisationen inte längre uppfyller kraven. För att fatta beslut om godkännandets status genomför Easa själv eller genom nationella luftfartsmyndigheter eller behöriga organ inspektioner och revisioner av de organisationer som den certifierar (i enlighet med artikel 20.2 a i förordning (EG) nr 216/2008).
**3.** Närmare bestämmelser om certifiering av underhållsorganisationer och deras personal fastställs i förordning (EG) nr 2042/2003[^^\[3\].^^](#_ftn3){#_ftnref3} I artikel 4 i förordningen ("Godkännande*av underhållsorganisationer")* anges att organisationer som deltar i underhåll av stora eller kommersiella transportflygplan ska godkännas i enlighet med bestämmelserna i del*145* i bilaga II. Ett av de krav som en organisation måste uppfylla för att kvalificera sig för utfärdande eller förlängning av ett godkännande är regel 145.A.30 som rör "Personalkrav".
**4.** Var 24:e månad utarbetar Easas revisorer en*"rekommendationsrapport om godkännande enligt Easa del 145 (Easa-blankett 6 del 4)"* med iakttagelser och relevanta rekommendationer om Easas godkännande. Bristerna kan klassificeras som brister på nivå 1 (all betydande bristande efterlevnad av kraven i del 145 som *sänker säkerhetsstandarden* och utgör en allvarlig fara för flygsäkerheten) eller brister på nivå 2 (all bristande efterlevnad av kraven i del 145 som *skulle kunna sänka*säkerhetsstandarden och eventuellt äventyra flygsäkerheten). Efter att ha mottagit meddelandet om brister måste innehavaren av godkännandet av underhållsorganisation utarbeta en plan för korrigerande åtgärder och visa korrigerande åtgärder på ett för Easa tillfredsställande sätt inom en överenskommen period. För brister på nivå 1 måste Easa vidta omedelbara åtgärder för att helt eller delvis återkalla, ändra eller tillfälligt upphäva godkännandet tills organisationen har vidtagit framgångsrika korrigerande åtgärder. För brister på nivå 2 beviljar Easa en period för korrigerande åtgärder som är lämplig med hänsyn till bristens art.
**5.** Klaganden är intresserad av rapporter där utländska underhållsorganisationers bristande efterlevnad av "personalkraven" konstaterades. Den 19 december 2013 ansökte han hos Easa om allmänhetens tillgång[^^\[4\]^^](#_ftn4){#_ftnref4} till
"\[a\]*revisioner och resolution av del 145 för* *utländska reparationsstationer som certifierats av Easa och inte av någon annan behörig myndighet där bristande efterlevnad konstaterats avseende godtagbara* sätt *att uppfylla kraven 145.A.30 e Personalkrav (7) som särskilt avser GM* \[vägledningsmaterial\]*145.A.30 e och särskilt avsnitten*
*1. "Tillräckliga kommunikations- och läs- och skrivfärdigheter"*
*2. "Förmåga att förstå arbetsorder, arbetskort och hänvisa till och
använda tillämpliga underhållsdata"*
*3. "Förmåga att korrekt registrera och underteckna för utfört arbete"* [\[5\].](#_ftn5){#_ftnref5}
**6.** Den 22 januari 2014 vägrade Easa tillgång till handlingarna på grundval av artikel 4.1 b (skyddet för den enskildes privatliv och integritet) och artikel 4.2 tredje strecksatsen (skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner) i förordning 1049/2001[\[6\].](#_ftn6){#_ftnref6}
**7.** Den 22 januari 2014 lämnade klaganden in en "bekräftande ansökan" (en ansökan om omprövning av beslutet). Han hävdade att tillgång till handlingar om hur Easa certifierar reparationsstationer för luftfart är av grundläggande betydelse och att EU-medborgarna bör kunna övervaka Easas verksamhet. Han framhöll särskilt att revisionsprocessen och det sätt på vilket Easa hanterar fall av bristande efterlevnad utgör en viktig säkerhetsfråga för luftfartsindustrin och för EU-medborgarna. När det gäller undantaget i artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001 hävdade klaganden att han inte var intresserad av information om enskilda personer och att sådan information lätt kunde redigeras bort från handlingarna.
**8.** Den 6 februari 2014 vidhöll Easa sin vägran att bevilja tillgång till handlingarna. Easa uppgav att inspektionsdokumenten är väsentliga för revisions- och kontrollprocessen i samband med den *fortsatta övervakningen* av en godkänd underhållsorganisation. Easa sade också att en betydande del av informationen i revisionsrapporterna samlas in från enskilda personer inom ramen för den godkända organisationens interna rapporteringssystem. Den hävdade att sådan intern rapportering endast kan bli framgångsrik om principerna om "rättvisekultur", icke-repressalier mot reportern och ömsesidigt förtroende respekteras fullt ut. Dessa dokuments komplexa och känsliga karaktär gör det därför nödvändigt att visa särskild omsorg. Easa uppgav att eftersom klaganden inte var intresserad av information om enskilda eller organisationer åberopade den inte längre undantaget i artikel 4.1 b i förordning 1049/2001. Kommissionen gjorde emellertid gällande att den inte kunde lämna ut handlingarna på grundval av undantaget avseende skyddet för syftet med utredningar och åberopade även ett nytt undantag, nämligen skyddet för affärsintressen:
### Skydd av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner (artikel 4.2 tredje strecksatsen)
**9.** Easa vidhöll att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner. Den hävdade att den fortsatta övervakningen av de underhållsorganisationer som certifierats av Easa kan betraktas som en utrednings- och revisionsverksamhet, eftersom dess syfte är att kontrollera att organisationerna uppfyller och fortsätter att uppfylla de rättsliga kraven.
**10.** Easa hävdade att för att kunna utföra sina uppgifter och få all nödvändig information från underhållsorganisationerna måste det finnas ett klimat av ömsesidigt förtroende mellan Easa och de inspekterade organisationerna. Enligt den relevanta rättsliga ramen ska de granskade organisationerna vara transparenta gentemot Easa. I denna situation är ett lojalt samarbete och ömsesidigt förtroende mellan parterna oundgängligt för att parterna ska kunna uttrycka sig fritt. Detta är av grundläggande betydelse för säkerhetsprocessen. Ett offentliggörande av de berörda handlingarna skulle därför äventyra dialogen och det ömsesidiga förtroendet mellan Easa och de inspekterade organisationerna samt påverka Easas pågående övervakningsverksamhet.
**11.** EASA sade att syftet med utredningarna och revisionerna skulle skadas *även* om namnen på organisationerna maskerades från dokumenten. För det första skulle det inte vara svårt för en kunnig läsare att identifiera organisationen på grundval av den offentliggjorda informationen. För det andra, eftersom detaljerad information om organisationens interna angelägenheter skulle offentliggöras, skulle den granskade organisationen och andra godkända organisationer i framtiden vara mindre villiga att förse Easa med all nödvändig information.
### Skydd av en juridisk persons affärsintressen (artikel 4.2 första strecksatsen)
**12.** Easa uppgav att de begärda handlingarna innehåller kommersiellt känslig information om inrättandet och genomförandet av den tekniska processen för godkännandeinnehavarnas utförande av underhållsverksamheten. Easa hävdade att underhållsorganisationer har ett legitimt intresse av att hindra tredje parter från att erhålla strategisk eller annan kommersiellt känslig information i de begärda handlingarna. Om sådan företagsinformation skulle offentliggöras skulle de godkända organisationerna dessutom bli mycket mindre transparenta gentemot Easa, vilket också skulle kunna ha en negativ inverkan på säkerhetsprocessen.
### Delvis tillgång
**13.** Easa uppgav att den hade övervägt möjligheten att bevilja partiellt tillträde. Att maskera namnen på enskilda personer och organisationer skulle dock i detta fall inte göra handlingarna i fråga mindre känsliga. Easa uppgav att den för att kunna fullgöra sin fortsatta övervakningsroll behöver obehindrad tillgång till all information från de berörda organisationerna. Dessutom skulle redigeringen av delar av var och en av de begärda handlingarna innebära en alltför stor administrativ börda för Easa och skulle kunna leda till att formulären helt utelämnas. Detta skulle strida mot den allmänna proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.
### Övervägande allmänintresse
**14.** Som svar på klagandens argument att det finns ett övervägande allmänintresse för EU-medborgarna att kunna övervaka hur EU, och i synnerhet Easa, certifierar reparationsstationer för luftfart, uppgav Easa att lagstiftaren hade anförtrott uppdraget att främja högsta möjliga säkerhetsnormer specifikt till Easa och andra behöriga civila luftfartsmyndigheter. I denna egenskap tar Easa redan full hänsyn till allmänintresset för att se till att medborgarna garanteras höga och enhetliga säkerhetsnivåer. Att lämna ut handlingarna i fråga skulle äventyra förtroendet hos de enheter som direkt eller indirekt deltar i revisionerna och deras övertygelse om att säkerhetsinformation eller kommersiellt känslig information inte kommer att lämnas ut. Enligt Easa hade klaganden inte visat vilken typ av övervägande allmänintresse som kunde väga tyngre än skyddet av intressena i artikel 4.2 första och tredje strecksatserna i förordning 1049/2001.
**15.** Den 6 februari 2014 skrev klaganden tillbaka till Easa och uppgav att han specifikt hade bett om Easas inspektörers slutsatser och att han därför inte var intresserad av internrevisioner. Han uppgav att maskeringen av namnen på enskilda personer och organisationer skulle upphäva alla de skäl som Easa åberopat för att inte lämna ut handlingarna. Klaganden hävdade att det var viktigt att allmänheten känner till hur Easa intygar att underhållsorganisationerna har lämplig personal.
Utredningen
-----------
**16.** Den 7 februari 2014 vände sig klaganden till ombudsmannen. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående och krav:
*Påstående:*
Easa har felaktigt vägrat att ge tillgång till de handlingar som klaganden begärde i sin ansökan av den 19 december 2013.
*Påstående:*
Easa bör bevilja tillgång till de begärda handlingarna.
**17.** Genom att uppmana Easa att lämna ett yttrande begärde ombudsmannen att Easa skulle ange hur många organisationer för luftfartygsunderhåll som omfattades av klagandens begäran. När det gäller undantaget avseende syftet med inspektioner, utredningar och revisioner bad ombudsmannen Easa att ange huruvida den, efter sin slutsats att de berörda organisationerna inte uppfyllde det relevanta kravet, hade fattat ett slutligt beslut om att godkännandeintyget skulle vägras, ändras, tillfälligt dras in eller återkallas.
**18.** Under undersökningens gång mottog ombudsmannen Easas yttrande över klagomålet och därefter klagandens korta kommentarer som svar på Easas yttrande. Hennes tjänsteavdelningar genomförde också en inspektion av Easas ärendeakt. Ombudsmannens föreslagna lösning tar hänsyn till parternas argument och åsikter.
Påstått felaktig vägran att ge tillgång till revisionsrapporter
---------------------------------------------------------------
### Argument som framförts till ombudsmannen
**19.** Som svar på ombudsmannens fråga om hur många organisationer för luftfartygsunderhåll som omfattades av klagandens begäran uppgav Easa att begäran inte bara omfattade aktiva godkännanden, utan även alla överlämnade och återkallade certifikat under de senaste tio åren. I maj 2014 hade Easa 320 aktiva, 5 återkallade och 68 överlämnade godkännanden, dvs. totalt 393 organisationer. Inget av Easas beslut gällde en iakttagelse på nivå 1. När det gäller antalet handlingar som omfattas av klagandens begäran påpekade Easa dessutom att frekvensen för revisioner och tillhörande rapporter i allmänhet varierar mellan 1 och 4 per år. På grundval av ett antagande om två revisioner per år under de senaste tio åren avseende 300 organisationer omfattar klagandens begäran omkring 6000 separata revisionsrapporter.
**20.** Easa hävdade att den hade flera praktiska svårigheter att hantera klagandens begäran om tillgång, särskilt när det gäller att identifiera de begärda handlingarna: För det första hänvisar klagandens begäran till avsnitt i vägledningsmaterialet (GM) till kraven i del 145. I GM*2 145.A.30 e Kompetensbedömningsförfarandet* anges att underhållsorganisationen bör utarbeta ett förfarande som beskriver processen för kompetensbedömning av personal och innehåller en lång matris (med 38 punkter) med ämnen för bedömning av de olika personalgrupperna. Denna förteckning är inte uttömmande och andra poster kan tas med på grundval av organisationens specifika situation/verksamhet. Revisionerna kommer att kontrollera att bedömningsförfarandet genomförs korrekt på urvalsbasis. På grund av matrisens komplexa karaktär är det dock inte lätt att identifiera de åberopade hänvisningarna till dessa avsnitt i inspektionsrapporterna.
**21.** För det andra, även om Easa-blankett 6 innehåller en hänvisning till punkt 145.A.30 när slutsatser dras, finns det ingen systematisk hänvisning till detta detaljerade stycke. Därför krävs i de flesta fall en granskning av den fullständiga texten med resultaten för att identifiera bristande efterlevnad av punkt 145.A.30 e.
**22.** För det tredje anges i klagandens begäran om tillgång inte någon tidsram inom vilken överträdelserna konstaterades. Den klagandes begäran omfattar därför Easas hela verksamhet i samband med denna uppgift sedan början av 2004.
**23.** Easa har uppgett att den arkiverar de dokument som rör dess övervakningsverksamhet i pappersarkiv och pdf-kopior och att den inte för in dessa uppgifter i ett elektroniskt databassystem. Endast begränsade uppgifter om godkännandena lagras i elektroniskt format (t.ex. godkännandets nummer, organisationens namn, den godkända verksamheten osv.). Easa förklarade att de senaste aktiva akterna finns i åtta stora arkivskåp vid den berörda personalens kontor. De icke-aktiva filerna förvaras i ett arkivrum som omfattar cirka 8 000 filer i cirka 800 lådor. För att identifiera iakttagelser avseende det specifika stycket 145.A.30 e skulle Easas personal därför behöva gå manuellt igenom alla akter under de senaste tio åren (som innehåller cirka 6000 dokument) och läsa rapporterna för att hitta de rapporter som innehåller iakttagelser som motsvarar de mycket specifika avsnitt som klaganden nämner. Easa drog slutsatsen att varje begäran som inte begränsas av exempelvis organisationsnummer, tidsperiod eller dokumenttyp skapar en alltför stor arbetsbörda för den. Easa drog slutsatsen att klagandens begäran i fråga om undersökningsresultaten var vag.
**24.** Easa uppgav att den trots ovannämnda svårigheter hade bedömt klagandens begäran enligt förordning (EG) nr 1049/2001, men att den hade dragit slutsatsen att tillgång inte kunde beviljas. Easa upprepade sina argument från sitt beslut av den 6 februari 2014 om den bekräftande ansökan (se ovan) och lämnade följande ytterligare förklaringar.
**25.** När det gäller *skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner* hävdade Easa att ett förtroendefullt klimat måste råda inte bara när organisationen uppfyller de relevanta kraven, utan även när organisationen måste rätta till bristerna för att få godkännandet återställt.
**26.** När det gäller *skyddet av en juridisk persons affärsintressen* angav Easa att utlämnandet av affärsinformationen i handlingarna (om godkännandeinnehavarna, men även om deras kunder och deras luftfartyg som genomgår underhåll) var skadligt inte bara för godkännandeinnehavarens affärsintressen utan även för dess kunder, med särskild hänvisning till de produkter som är under underhåll.
**27.** När det gäller beviljande *av partiellt tillträde* uppgav Easa att det enligt rättspraxis "i*undantagsfall kan vara tillåtet att göra undantag från skyldigheten att bevilja partiellt tillträde om den administrativa* *bördan av att utelämna de delar som inte får lämnas ut visar sig vara särskilt tung och därmed överskrider gränserna för vad som rimligen kan krävas"* [\[7\].](#_ftn7){#_ftnref7} Enligt Easa skulle inte bara redigeringen utan - i avsaknad av en särskild databas - själva identifieringen av alla handlingar innebära en alltför stor administrativ börda för byrån, vilket inte är förenligt med den allmänna proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.
**28.** Easa sade också att den förvaltar godkännandena på ett öppet sätt eftersom förteckningen över giltiga innehavare av godkännanden, liksom förteckningen över innehavare av tillfälligt eller permanent återkallade godkännanden, offentliggörs proaktivt på dess webbplats. Dessutom informerar Easa Europeiska kommissionen om alla tillfälliga, begränsade eller återkallade godkännanden. Därför är information om godkännandets status offentlig.
**29.** I sina synpunkter uppgav klaganden endast att han var öppen för en "vänlig lösning" när det gäller hans ansökan om tillgång, men att Easa inte hade ansträngt sig för att kontakta honom om en vänskaplig lösning under behandlingen av den ursprungliga ansökan.
### Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde fram till förslaget om vänskaplig förlikning
**30.** Även om klagandens ursprungliga begäran om allmänhetens tillgång var formulerad i oklara ordalag, framgick det av den efterföljande korrespondensen mellan klaganden och Easa att klaganden vill ha tillgång till Easas rekommendationsrapporter om godkännande från utländska organisationer för luftfartygsunderhåll där bristande efterlevnad av särskilda krav konstaterades. Ombudsmannen noterar att frågan om huruvida Easa bör ge allmänheten tillgång till den typ av rapporter som den klagande begär redan har behandlats av ombudsmannen, särskilt i hennes **förslag till rekommendation till Easa i klagomål** **1174/2011/MMN** [****\[8\].****](#_ftn8){#_ftnref8}Förevarande mål liknar och skiljer sig från mål 1174/2011/MMN:
**31.** Det aktuella ärendet liknar ärende 1174/2011/MMN, eftersom det senare också gällde en begäran om allmänhetens tillgång till Easas*"del 145-rekommendationsrapporter om godkännande av Easa-blankett 6"* avseende organisationer för luftfartygsunderhåll som är baserade utanför EU ("del 145-organisationer"). De argument som Easa framförde för att vägra tillgång till rapporterna i ärende 1174/2011/MMN är desamma som de som Easa framförde i förevarande mål. I båda fallen åberopade Easa undantagen i artikel 4.2 första (skydd av affärsintressen) och tredje strecksatsen (skydd av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner) i förordning nr 1049/2001. Ombudsmannen drog slutsatsen att Easa inte hade rätt att vägra tillgång till rapporterna på grundval av dessa undantag. Hon lade fram ett förslag till vänskaplig förlikning om att Easa bör bevilja fullständig eller åtminstone partiell tillgång till rapporterna om rekommendationer för godkännande, utan att det påverkar möjligheten att vägra utlämnande av kommersiellt känslig information. När Easa vägrade att godta denna lösning lade ombudsmannen sedan fram ett förslag till rekommendation i det fallet[\[9\].](#_ftn9){#_ftnref9}
**32.** Ombudsmannen intog särskilt följande ståndpunkt när det gäller de två undantag som Easa åberopat. När det gäller **skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner** höll ombudsmannen med om att Easas fortsatta övervakning av underhållsorganisationer kan betraktas som en utrednings- eller revisionsverksamhet i den mening som avses i den artikeln. Ombudsmannen betvivlade dock att enbart det faktum att organisationerna granskas vartannat år räcker för att dra slutsatsen att utredningarna eller revisionerna kan betraktas som "pågående". Ombudsmannen höll också med om att Easa har ett legitimt intresse av att få all information som den behöver från de inspekterade organisationerna och att de inspekterade organisationernas samarbete därför var användbart eller till och med nödvändigt. Ombudsmannen betonade dock att det "ömsesidiga förtroende" som Easa hänvisade till inte kunde härledas från antagandet att den information som erhållits från organisationerna, och som skulle kunna avslöja säkerhetsfrågor, skulle förbli hemlig på obestämd tid. Ombudsmannen noterade att de inspekterade organisationerna, vilket Easa själv har medgett, har en rättslig skyldighet att vara transparenta gentemot Easa. Ombudsmannen ansåg att ett godtagande av Easas ståndpunkt skulle innebära ett godtagande av att Easa i allmänhet skulle kunna förhindra tillgång, på obestämd tid, till alla rapporter om rekommendationer om godkännande och att detta skulle strida mot andan i förordning 1049/2001. Ombudsmannen påpekade också att när det gäller Easa innehåller den sektorsspecifika lagstiftningen inte några restriktiva regler om tillgång till akten och tillgång till handlingar på grundval av vilka rättspraxis från*Technische Glaswerke Ilmenau* (det vill säga att det finns en allmän presumtion om att de begärda handlingarna inte ska lämnas ut) kan åberopas.
**33.** När det gäller undantaget avseende skyddet för affärsintressen ansåg ombudsmannen att Easa inte hade rätt att åberopa detta undantag genom att vägra att åtminstone delvis ge tillgång till rapporterna om rekommendationer om godkännande och att Easa kunde radera den information som kunde anses vara kommersiellt känslig, såsom exempelvis namnen på kunder och vissa flygplanstillverkare. Ombudsmannen fann att det inte omedelbart är uppenbart varför de berörda organisationerna skulle ha ett *legitimt* kommersiellt intresse av att inte lämna ut handlingar som innehåller information om potentiella problem när det gäller luftfartsskydd i förhållande till dessa organisationer. Ombudsmannen drog slutsatsen att den information som kan påverka underhållsorganisationernas kommersiella intressen lätt kan skiljas från den återstående informationen.
**34.** Efter ombudsmannens förslag till rekommendation beviljade Easa i november 2014 partiell tillgång till (redigerade) versioner av rapporterna. Utöver de rapporter som klaganden begärt offentliggjorde Easa också, för att främja större öppenhet, andra rapporter med rekommendationer om godkännande från andra underhållsorganisationer (på ett oidentifierat sätt) som valts ut slumpmässigt. Ombudsmannen noterar att Easa i alla offentliggjorda rapporter har maskerat namnen på enskilda personer och företag samt hänvisningar som gör det möjligt att identifiera företagen.
**35.** Ombudsmannen anser att med tanke på att klaganden i detta ärende begärde tillgång till liknande rapporter som de som var aktuella i ärende 1174/2011/MMN bör ovanstående resonemang tillämpas analogt i detta ärende. Easa bör därför*i princip* bevilja tillgång till redigerade versioner av rapporterna om rekommendationer om godkännande, på samma sätt som den har gjort som svar på ombudsmannens förslag till rekommendation i ärende 1174/2011/MMN.
**36.** I ärende 1174/2011/MMN hade klaganden emellertid lämnat in en mycket specifik begäran om tillgång till bland annat Easas rekommendationsrapporter om godkännande avseende **fyra** specifika organisationer för luftfartygsunderhåll med säte i Asien, vilka identifierades genom Easas referensnummer för godkännande[\[10\].](#_ftn10){#_ftnref10} I förevarande fall är klagandens begäran om tillgång däremot mycket omfattande och öppen, eftersom den i) inte avser specifikt identifierade underhållsorganisationer och ii) dessutom inte är tidsbegränsad och därmed potentiellt omfattar omkring 6000 rapporter under en tioårsperiod, sedan 2004. Ombudsmannen noterar i detta avseende att klaganden hade möjlighet att göra sin begäran mer specifik, eftersom Easas webbplats innehåller en länk till "Förteckning*över utländska Easa **del 145 Ogiltiga godkännanden"*** (vår understrykning), som innehåller namnen på de utländska underhållsorganisationerna och det ursprungsland för vilket Easa har återkallat eller tillfälligt upphävt godkännandecertifikatet, eller där innehavaren av godkännandet har återlämnat sitt certifikat till Easa. I förteckningen anges också det datum då godkännandeintyget inte längre är giltigt[^^\[11\]^^](#_ftn11){#_ftnref11}.
**37.** Ombudsmannen påpekar att förordning 1049/2001 avser en situation där - som i detta fall - en institution ställs inför en begäran om tillgång som inte är tillräckligt specifik och/eller omfattar ett mycket stort antal handlingar. Ombudsmannen uppmärksammar Easa på artikel 6.2 och 6.3 i förordning 1049/2001. I artikel 6.2 föreskrivs att "\[o\]m*en ansökan **inte är tillräckligt precis** ska institutionen anmoda sökanden att förtydliga ansökan och bistå sökanden med detta, ...".* I artikel 6.3 föreskrivs dessutom att "\[o\]m*en ansökan avser en mycket omfattande handling eller **ett mycket stort antal handlingar** får den berörda institutionen informellt samråda med sökanden **i syfte att finna en rimlig lösning"***(min kursivering).
**38.** Det förefaller emellertid som om Easa inte vid något tillfälle vid behandlingen av de ursprungliga och bekräftande ansökningarna om tillgång till handlingar överlade med klaganden för att uppmana honom att begränsa omfattningen av sin ansökan, att göra den mer specifik eller att finna en rättvis lösning. Det var först i sitt yttrande till ombudsmannen som Easa för första gången nämnde att klagandens begäran inte angav någon tidsram eller särskilda underhållsorganisationer och att den omfattade omkring 6000 rapporter. Easa underströk också att den hade praktiska svårigheter att identifiera de begärda handlingarna eftersom det inte finns några meningsfulla elektroniska kopior av dessa rapporter. Ombudsmannen delar Easas åsikt att Easas personal, för att identifiera de handlingar som klaganden är intresserad av, och eftersom det *inte finns någon systematisk* hänvisning till matriserna, och än mindre till det detaljerade stycket 145.A.30 e, i inspektionsrapporterna, i detta fall skulle behöva granska/läsa omkring 6000 rapporter för att hitta dem som innehåller hänvisningar till de matriser som klaganden är intresserad av. I avsaknad av en elektronisk databas delar ombudsmannen därför Easas ståndpunkt att identifieringen av de begärda handlingarna skulle innebära en orimlig börda för Easas administration.
**39.** Det är beklagligt att Easa inte har använt sig av de mekanismer som föreskrivs i artikel 6.2 och 6.3 i förordning 1049/2001. Att klargöra exakt vad en sökande söker, och att söka en rättvis lösning när en begäran är omfattande, bör vara normal god praxis för alla EU-institutioner där en begäran om tillgång är oklar eller verkar avse ett stort antal handlingar. Detta klargörande bör begäras av institutionen (i detta fall Easa) redan från början och inte i ett senare skede av behandlingen av begäran. Om Easa hade tagit detta steg från början skulle det ha varit möjligt att hitta en lösning som var tillfredsställande för var och en av parterna. Framför allt verkar det inte vara nödvändigt för Easa att gå igenom alla de 6000 rapporter som nämns ovan. Ombudsmannens inspektion visade att Easa hade identifierat åtminstone vissa rapporter med rekommendationer om godkännande från åren 2005--2014 om underhållsorganisationer för vilka Easa tillfälligt hade upphävt eller återkallat certifikatet och som innehöll hänvisningar till punkt 145.A.30 e i AMC och GM. På grundval av detta anser ombudsmannen att Easa kunde ha gett klaganden i uppdrag att hitta en rättvis lösning med avseende på hans begäran om tillgång för att bevilja partiell tillgång till åtminstone vissa (reviderade) rapporter med rekommendationer om godkännande.
**40.** Med tanke på att klaganden i sina synpunkter angav att han var öppen för en vänskaplig förlikning lägger ombudsmannen därför fram ett motsvarande förslag till en vänskaplig förlikning nedan, i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga.
**41.** Ombudsmannen noterar att det är mycket ovanligt, för en så viktig flygsäkerhetsrelaterad verksamhet som den fortsatta övervakningen av organisationer för luftfartygsunderhåll, att det inte finns någon elektronisk databas och att de relevanta dokumenten endast förvaras i pappersarkiv och pdf-kopior. Om Easa hade lagrat de relevanta rapporterna om rekommendationer om godkännande i en elektronisk databas skulle det ha varit mycket lättare för Easa att hantera klagandens begäran om tillgång.
**42.** Den 13 januari 2015 informerade Easa ombudsmannen om sin rapport från december 2014 om Easas öppenhetsprogram. En av rekommendationerna i rapporten är att Easa, i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 1049/2001, bör upprätta ett offentligt register över handlingar. Rapporten innehåller också en tabell över olika Easa-dokument som kan komma att offentliggöras. När det gäller certifieringsprocessen hänvisar tabellen till både*rapporten om certifieringsverksamhet* och den*sammanfattande versionen av slutrapporten om certifiering* och rekommenderar att de offentliggörs, dock utan att konfidentiell information lämnas ut. Ombudsmannen föreslår att Easa, inom ramen för sitt öppenhetsprogram, ägnar särskild uppmärksamhet åt *Easas rekommendationsrapporter enligt del 145 om godkännande (Easa-blankett 6 del 4).* I detta sammanhang skulle Easa kunna överväga huruvida dessa rapporter ska föras in i en elektronisk databas. Ombudsmannen kommer därför att göra en motsvarande ytterligare anmärkning nedan.
Förslag till en vänskaplig lösning
----------------------------------
**Mot bakgrund av ovanstående föreslår ombudsmannen att Easa, i enlighet med artikel 6.2 och 6.3 i förordning (EG) nr 1049/2001, ska samråda med den klagande för att finna en rättvis lösning på hans eller hennes begäran om tillgång till handlingar. En rimlig lösning skulle kunna vara att bevilja partiell tillgång till vissa rapporter om godkännanderekommendationer från utländska luftfartygsunderhållsorganisationer där bristande efterlevnad av punkt 145.A.30 e i AMC och GM konstaterades.**
Ytterligare anmärkningar
------------------------
**Inom ramen för sitt öppenhetsprogram bör Easa ägna särskild uppmärksamhet åt *Easas rekommendationsrapporter enligt del 145 om godkännande (Easa-blankett 6 del 4)* och överväga om dessa rapporter bör föras in i en sökbar elektronisk databas.**
**Som en allmän god praxis bör Easa alltid inleda en dialog med den sökande om en begäran om tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 är oklar eller oprecis, eller om begäran avser en mycket lång handling eller ett mycket stort antal handlingar. Ett sådant engagemang, i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 1049/2001, kan gynna både Easa och den sökande.**
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg, 05/05/2015
[\[1\]](#_ftnref1){#_ftn1} Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.
[\[2\]](#_ftnref2){#_ftn2} Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG, EUT L 79, 2008, s. 1. Den konsoliderade versionen finns på http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG:2008R0216:20091214:EN:PDF[](http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG:2008R0216:20091214:EN:PDF)
[\[3\]](#_ftnref3){#_ftn3} Kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 av den 20 november 2003 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter (EUT L 315, 2003, s. 1) har ändrats flera gånger. Den konsoliderade versionen finns på <http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG:2003R2042:20120801:EN:PDF>
[\[4\]](#_ftnref4){#_ftn4} Begäran gjordes via webbplatsen Asktheeu.org. Begäran och Easas svar finns på: <http://www.asktheeu.org/en/request/non_compliances_with_amc_1_145a3#outgoing-2378>
[\[5\]](#_ftnref5){#_ftn5} I klagandens begäran angavs inte de tidsperioder som de begärda handlingarna avsåg.
[\[6\]](#_ftnref6){#_ftn6} Förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämplig på Easa-handlingar enligt artikel 58.1 i förordning (EG) nr 216/2008.
[\[7\]](#_ftnref7){#_ftn7} Mål T-211/00, *Kuijer mot kommissionen,*REG 2002, s. II-485, punkt 57.
[\[8\]](#_ftnref8){#_ftn8} http://www.ombudsman.europa.eu/cases/draftrecommendation.faces/sv/53185/html.bookmark
[\[9\]](#_ftnref9){#_ftn9} Easa följde denna rekommendation -- se punkt 34 nedan.
[\[10\]](#_ftnref10){#_ftn10} Godkännanden EASA 145.0137, EASA 145.0139, EASA 145.0140 och EASA 145.0080.
[\[11\]](#_ftnref11){#_ftn11} http://easa.europa.eu/system/files/dfu/Foreign_EASA_Part_145_not_valid%20.pdf.