Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Förslag till lösning på Europeiska unionens råds vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till ett rättsligt yttrande om EU:s handelsavtal med Förenade kungariket (ärende 717/2021/DL)
Lösning - Datum Tisdag | 28 september 2021
Ärende 717/2021/SF - Undersökning inledd den Onsdag | 21 april 2021 - Rekommendation beträffande Torsdag | 24 februari 2022 - Beslut den Fredag | 17 juni 2022 - Berörda institutioner Europeiska unionens råd ( Påträffat administrativt missförhållande ) - Land Finland
Utfärdad i enlighet med artikel 2.10 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]
Bakgrund till klagomålet
1. Efter Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen den 31 januari 2020 började EU och Förenade kungariket förhandla om de viktiga detaljerna i ett handelsavtal. Förhandlingarna resulterade i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket, som undertecknades den 30 december 2020 och trädde i kraft den 1 maj 2021 [2].
2. Under förhandlingarna, särskilt vid ett möte i november 2020, framförde rådets juridiska avdelning sina synpunkter på detta avtals rättsliga karaktär [3]. Den redogjorde särskilt för sin ståndpunkt om huruvida avtalet kunde ingås som ett ”avtal som endast ingås av EU”[4].
3. Juridiska avdelningen framförde därefter dessa synpunkter skriftligen genom att den 25 januari 2021 avge ett internt yttrande om handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan [5].
4. I februari 2021 bad klaganden, från Helsingfors universitet, rådet att ge henne tillgång till yttrandet av den 25 januari 2021.
5. Rådet beslutade att endast offentliggöra vissa delar av yttrandet. Genom att vägra fullständig tillgång åberopade rådet flera undantag enligt EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar [6] och hävdade att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser, juridisk rådgivning och beslutsprocessen [7].
6. Klaganden bad sedan rådet att ompröva sitt beslut att vägra fullständig tillgång (genom att göra en så kallad bekräftande ansökan).
7. I april 2021 bekräftade rådet sitt beslut.
8. Klaganden var missnöjd med rådets beslut och vände sig till ombudsmannen i april 2021.
Utredningen
9. Ombudsmannen inledde en undersökning av rådets vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till det rättsliga yttrandet i fråga.
10. Under undersökningens gång inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp den oredigerade versionen av yttrandet.
Argument som framförts
Rådets argument
11. Rådet angav att handlingar som upprättats inom ramen för förhandlingar om och ingående av ett internationellt avtal, såsom det omtvistade avtalet, inte kräver samma grad av tillgång som handlingar som rör rådets lagstiftningsverksamhet [8].
12. Rådet gjorde gällande att yttrandet avgavs inom ramen för en pågående beslutsprocess, vilken utgjorde en viktig del av de politiska diskussioner som ledde till den provisoriska tillämpningen av handels- och samarbetsavtalet. Vid den tidpunkt då begäran om allmänhetens tillgång gjordes hade avtalet ännu inte trätt i kraft: Europaparlamentets godkännande var ännu inte avgjort och rådet väntade fortfarande på att det skulle ingås [9]. Följaktligen kunde utlämnandet av uppgifter ha påverkat de pågående interna diskussionerna negativt.
13. Rådet angav att det har stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om ett utlämnande skulle kunna undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.[10] Rådet ansåg att ett fullständigt utlämnande skulle undergräva dess internationella förbindelser både med Förenade kungariket, eftersom det skulle påverka dess förmåga att förhandla med Förenade kungariket om Förenade kungariket skulle förlora förtroendet för EU som sin exklusiva motpart, samt med tredjeländer. Enligt rådet utesluter det faktum att avtalet ingicks inte risken för att ett utlämnande skulle avslöja EU:s strategiska intressen och mål och därmed försvaga dess förhandlingsposition [11]. Yttrandet är dessutom ett internt dokument som låg till grund för rådets beslut om huruvida det kunde ingå avtalet som ett ”enbart EU-avtal”.
14. Rådet hävdade vidare att yttrandet tydligt innehåller juridisk rådgivning som är känslig och omfattande. Den utarbetades ”snabbt” och var endast avsedd för internt bruk. Yttrandet innehåller viktiga inslag för de politiska diskussioner som då pågick och som är särskilt benägna att bli föremål för rättstvister: Ett utlämnande skulle således kunna påverka rådets förmåga att försvara sig vid unionsdomstolarna. Ett utlämnande skulle också kunna utsätta rättstjänsten för yttre påtryckningar, skada dess förmåga att uttrycka sina åsikter utan yttre påverkan och påverka rådets förmåga att söka och ta emot uppriktiga, objektiva och omfattande råd [12].
15. Rådet ansåg inte att det förelåg ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.
Argument som framförts av klaganden
16. Klaganden sade att rådets argument att yttrandet rör dess icke-lagstiftningsverksamhet inte innebär att det faller utanför tillämpningsområdet för EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar, som är tillämpliga på ”alla handlingar som finns hos en institution, som upprättats eller mottagits av den och som den innehar, inom alla EU:s verksamhetsområden”[13].
17. Klaganden uppgav att rådet inte längre kunde förlita sig på undantaget i samband med den pågående beslutsprocessen eftersom avtalet hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpats provisoriskt sedan januari 2021. Detta innebar att de interna diskussionerna avslutades och att EU och Förenade kungariket var skyldiga att tillämpa avtalet.
18. Klaganden hävdade att rådet inte i tillräcklig utsträckning hade redogjort för hur ett utlämnande konkret och faktiskt skulle undergräva skyddet för internationella förbindelser.[14] Hon ansåg att eftersom valet av rättslig grund för att förhandla om och ingå ett avtal vilar på objektiva faktorer och inte är skönsmässigt, är enbart rädslan för negativa konsekvenser av att lämna ut yttrandet inte tillräcklig.[15] Den provisoriska tillämpningen av avtalet visar snarare att rådet redan var övertygat om EU:s befogenhet att ingå avtalet, och både EU:s och Förenade kungarikets ståndpunkter hade redan offentliggjorts.
19. Klaganden hävdade att eftersom juridiska avdelningen själv angav att yttrandet ”inte innehåller någon ingående granskning av alla dess aspekter, och inte heller någon omfattande och detaljerad kompetensanalys”[16] och eftersom den redan hade framfört dessa synpunkter muntligen, kunde det inte betraktas som ”juridisk rådgivning” i den mening som avses i bestämmelserna om allmänhetens tillgång [17]. Den hypotetiska risken för rättsliga förfaranden kan inte göra den begärda handlingen känslig, och inte heller kan det faktum att området var ”benäget för rättstvister” vara en laglig grund för att åberopa ett av undantagen. Slutligen ansåg klaganden att rådet kunde vidta åtgärder för att förhindra att det utsattes för yttre påtryckningar [18].
20. Klaganden ansåg att ”principen om demokrati och medborgardeltagande” var ett övervägande allmänintresse av att lämna ut yttrandet. Hon hänvisade vidare till det faktum att sju EU-medlemsstater föredrog ett mer omfattande offentliggörande av detta yttrande [19].
Ombudsmannens bedömning
21. I EU:s regler om allmänhetens tillgång till handlingar anges att bredare tillgång bör beviljas till handlingar i fall där institutionen handlar i egenskap av lagstiftare [20], men faktum kvarstår att reglerna om allmänhetens tillgång föreskriver ”största möjliga tillgång”[21]. Även om handlingen inte avser rådets lagstiftningsverksamhet är den följaktligen fortfarande skyldig att tillämpa undantagen enligt bestämmelserna om allmänhetens tillgång till handlingar restriktivt.
Denna mening/punkt ströks eftersom rådet ansåg att den var konfidentiell.
Yttrandet undergräver inte på något sätt den offentliga ståndpunkt som EU intog gentemot Förenade kungariket när det gäller ratificeringen av avtalet och avslöjar inte heller information om EU:s förhandlingsposition eller förhandlingsstrategi [22]. Ombudsmannen anser att ett utlämnande i själva verket skulle kunna främja förtroendet för handelsförhandlingarnas laglighet snarare än undergräva det.
24. Ombudsmannen noterar också att den typ av handelsavtal som kan ingås ingår i EU-lagstiftningen och därför är kända av tredje parter. Merparten av informationen i yttrandet är redan allmänt tillgänglig och har tidigare offentliggjorts av rådet självt.[23] Det är därför oklart hur offentliggörandet skulle kunna påverka handelsförhandlingarna med Förenade kungariket när de pågick, liksom framtida EU-förhandlingar.
25. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att rådet inte i tillräcklig utsträckning har visat hur ett fullständigt utlämnande konkret och faktiskt skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser [24].
26. När det gäller skyddet av juridisk rådgivning noterar ombudsmannen den nyligen avkunnade domen från Europeiska unionens domstol, som också gällde frågan om fullständigt utlämnande av ett yttrande från rådets juridiska avdelning (nedan kallat (nedan kallad Pech-domen).[25] Domstolen konstaterade i den domen att frågan huruvida ett yttrande är särskilt känsligt beror på om innehållet i själva yttrandet är särskilt känsligt. [26] I detta avseende noterade ombudsmannen redan att informationen i yttrandet inte kan betraktas som känslig.
27. På samma sätt visar inte ett allmänt omnämnande av hypotetiska rättsliga åtgärder hur ett utlämnande specifikt skulle innebära en risk för att rådets förmåga att försvara sig skulle kunna undergrävas.[27] Dessutom är ”förmågan att försvara sin ståndpunkt i domstolsförfaranden” ett argument av allmän karaktär som inte kan motivera undantaget i detta fall [28].
28. Ett eventuellt utlämnande av ett rättsutlåtande kan inte anses skada juridisk rådgivning enbart på grund av att det är ett rättsutlåtande: Bedömningen bör göras från fall till fall, med beaktande av dokumentets innehåll och de rådande omständigheterna.[29] Denna mening ströks eftersom rådet ansåg att den var konfidentiell.
29. Rådets argument om eventuella yttre påtryckningar på juridiska avdelningen är inte underbyggt. Det finns inga konkreta bevis i ärendet för att fastställa att sådana påtryckningar verkligen förekommer.[30] Det är oklart vem som skulle utöva sådana påtryckningar och vilken typ av påtryckningar det skulle kunna vara.
30. Mot bakgrund av ovanstående är det inte klart hur ett fullständigt utlämnande av yttrandet skulle undergräva möjligheten att få ” uppriktiga, objektiva och heltäckande råd”[31].
31. Denna punkt ströks eftersom rådet ansåg att den var konfidentiell.
32. Oberoende av de olika uppfattningarna om huruvida ett utlämnande av det rättsliga yttrandet vid den tidpunkt då det bekräftande beslutet antogs allvarligt skulle kunna undergräva rådets beslutsförfarande, måste det noteras att avtalet nu har trätt i kraft. Ombudsmannen uppmanar därför rådet att ta hänsyn till denna utveckling när man ser över möjligheten att bevilja fullständig eller större tillgång till detta yttrande.
33. Ombudsmannen anser att klagandens allmänna hänvisning till ”principen om demokrati och medborgardeltagande” inte kan motivera ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Det är emellertid endast nödvändigt att visa att det föreligger ett övervägande allmänintresse om ett utlämnande av rättsutlåtandet skulle undergräva ett skyddat intresse. Ombudsmannen anser dock att en större öppenhet i yttrandet skulle kunna stärka avtalets legitimitet, särskilt när det gäller valet av rättslig grund. Det skulle också kunna skapa större rättssäkerhet när det gäller sådana internationella avtal.
34. Sammanfattningsvis föreslår ombudsmannen att rådet nu beviljar största möjliga tillgång till rättstjänstens yttrande av den 25 januari 2021.
Förslag till lösning
Ombudsmannen föreslår att rådet beviljar största möjliga tillgång till rättstjänstens yttrande av den 25 januari 2021.
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 28 september 2021
[1] Finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC.
[2] Avtal om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:22021A0430(01)&from=EN.
[3] Enligt rådet framfördes dessa synpunkter vid ett ”Coreper-möte”, som är Ständiga representanternas kommitté (Coreper) för medlemsstaternas regeringar vid Europeiska unionen och rådets huvudsakliga förberedande organ. Coreper består av två delar: Coreper I, som består av varje lands ställföreträdande ständiga representanter och förbereder arbetet i sex rådskonstellationer, och Coreper II, som består av varje medlemsstats ständiga representanter och förbereder arbetet i fyra andra rådskonstellationer. Mer information finns här: https://www.consilium.europa.eu/en/council-eu/preparatory-bodies/.
[4] För mer information, se: https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2012/june/tradoc_149616.pdf.
[5] Rådets dokument med referensnummer 5591/21.
[6] Förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/TXT/?uri=CELEX%3A32001R1049.
[7] I enlighet med artikel 4.1 a tredje strecksatsen, artikel 4.2 andra strecksatsen och artikel 4.3 i förordning 1049/2001.
[8] Dom av den 27 februari 2015, Breyer/kommissionen, T-188/12, punkt 70.
[9] Rådets beslut 2020/2252 om undertecknande, på unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, och av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om säkerhetsförfaranden för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:32020D2252&from=EN
[10] Dom av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet, punkt 34. Domarna i de ovannämnda målen Besselink mot rådet, T-331/11, punkt 32, och Jurasinovic mot rådet, T-63/10, punkt 32.
[11] Dom av den 10 mars 2020, ClientEarth/kommissionen, C-612/18 P, punkterna 41 och 42.
[12] Dom av den 7 februari 2018, Access Info Europe/kommissionen, T-852/16, punkt 88.
[13] Dom av den 3 juli 2014, rådet/Sophie in’t Veld, C-350/12 P, punkt 107, och Sverige/MyTravel och kommissionen, C-506/08 P, punkterna 87, 88 och 109.
[14] Domen i det ovannämnda målet rådet mot Sophie in ’t Veld, punkt 52.
[15] Ibidem, punkt 20.
[16] Såsom anges i punkterna 2 och 3 i rättsutlåtandet.
[17] Artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning 1049/2001.
[18] Dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet, C-39/05 P, punkt 64.
[19] Se det gemensamma uttalandet från Nederländerna, Lettland, Finland, Estland, Danmark och Belgien, och att
Sverige, i det skriftliga förfarandet om allmänhetens tillgång till handlingar, begär
https://data.consilium.europa.eu/doc/document/CM-2496-2021-INIT/en/pdf.
[20] Skäl 6 i förordning 1049/2001.
[21] Artikel 1 a i förordning 1049/2001.
[22] Dom av den 11 juli 2018, ClientEarth/kommissionen, T-644/16, punkt 48. ClientEarth mot kommissionen, C-612/18 P, punkterna 41 och 42.
[23] Se till exempel skälen i rådets beslut 2020/2252 (se fotnot 9).
[24] Domen i det ovannämnda målet rådet mot Sophie in’t Veld, punkt 52.
[25] Dom av den 21 april 2021, Pech/rådet, T-252/19.
[26] Domen i det ovannämnda målet Pech mot rådet, punkt 85.
[27] Domen i det ovannämnda målet Pech mot rådet, punkt 90.
[28] Dom av den 18 september 2015, Miettinen/rådet, T-395/13, punkt 31.
[29] Beslut i ärende 1150/2019/FP om Europaparlamentets vägran att bevilja fullständig tillgång till ett rättsligt yttrande om Europaparlamentets sammansättning 2019–2024 och Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen, tillgängligt på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/120684.
Domen i det ovannämnda målet Pech mot rådet, punkt 92.
[31] Dom av den 1 juli 2008, Sverige & Turco/rådet, C-39/05 P och C-52/05 P, punkt 42.