Ärendet gällde hur Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hanterade ansökningar om omprövning från en sökande som misslyckades i två urvalsförfaranden. Klaganden hävdade bland annat att Epso inte hade åtgärdat hans farhågor på ett tillfredsställande sätt och ifrågasatte om Epso hade granskat hans prestationer på ett tillfredsställande sätt.

Efter det att ombudsmannen hade inlett undersökningen lämnade Epso ytterligare svar till klaganden. Ombudsmannen konstaterade att det fanns inkonsekvenser mellan dessa och de svar han ursprungligen fick, och att det inte var klart om Epso faktiskt granskade sina ursprungliga beslut. Under utredningens gång gjorde Epso ytterligare förtydliganden för att förklara detta.

Ombudsmannen avslutade ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade, eftersom Epso i slutändan gav rimliga förklaringar till hur den hanterade klagandens begäranden om omprövning. Utredningen visade dock på problem med Epsos standardsvar på begäranden om omprövning. För att åtgärda detta föreslog ombudsmannen förbättringar för Epso och bad Epso att se till att sökande som har lämnat in en begäran om omprövning i framtiden får ett tydligt, korrekt och fullständigt svar som informerar dem om huruvida en översyn har ägt rum och om skälen till Epsos beslut.

 

Ärendet gällde hur Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) sade upp kontraktet med en extern expert efter anklagelser om oprofessionellt beteende gentemot tolkar under ett asylstödsuppdrag. Klaganden hävdade att beslutet inte var tillräckligt motiverat, att han inte hade fått tillräcklig information om innehållet i påståendena, att hans rätt till försvar inte hade respekterats och att de åtgärder som vidtagits var oproportionerliga. EUAA vidhöll att uppsägningen av avtalet grundades på flera trovärdiga rapporter om tjänstefel, att klaganden hade informerats om farhågorna genom möten och andra meddelanden och att sekretesshänsyn begränsade utlämnandet av vissa uppgifter.

Ombudsmannen konstaterade att även om uppsägningsskrivelsen i sig inte på ett tydligt och tillräckligt sätt redogjorde för de faktiska och rättsliga skäl som låg till grund för beslutet, visade det bredare sammanhanget att Europeiska unionens asylbyrå hade samarbetat med klaganden vid flera tillfällen före uppsägningen av hans avtal. Ombudsmannen ansåg att klaganden hade gjorts medveten om problemens art och hade fått möjlighet att svara. Europeiska unionens asylbyrå hade också försökt ta itu med situationen genom mindre stränga åtgärder innan den avslutade förfarandet. Även om det skulle ha varit mer i linje med god administrativ praxis för Europeiska unionens asylbyrå att föra mer strukturerade register och ge en mer detaljerad motivering i uppsägningsskrivelsen, konstaterade ombudsmannen inte något uppenbart bedömningsfel eller någon förfarandemässig brist som var tillräckligt allvarlig för att utgöra ett administrativt missförhållande.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förekom några administrativa missförhållanden i Europeiska unionens asylbyrås hantering av beslutet att säga upp klagandens avtal.

De tre ärendena gällde hur Europeiska kommissionen tillämpade sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav när den utarbetade lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MIK), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa utelämnanden stred mot kommissionens regler om bättre lagstiftning. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att bedöma lagstiftningsförslagens förenlighet med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen i fråga, vilket sammantaget utgjorde administrativa missförhållanden. För att åtgärda dessa brister rekommenderade ombudsmannen kommissionen att säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från deras krav samt genom att registrera och förklara skälen till eventuella undantag som beviljats. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen också fram fyra förslag till förbättringar, bland annat följande: förtydliga sina regler för samråd med berörda parter när det gäller brådskande förslag, se till att de analysdokument som ersätter konsekvensbedömningar och som beskriver de underlag som ligger till grund för dess förslag offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas, Utfärda riktlinjer för genomförandet av bedömningar av klimatkonsekvenser. tillhandahålla och registrera motiveringar när samrådsperioder mellan avdelningar förkortas under fastställda tröskelvärden.

I sitt svar till ombudsmannen gick kommissionen med på att överväga att definiera ”brådskande” situationer under den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning, samt att registrera och offentliggöra skälen till att tillämpa eventuella undantag från deras krav. Kommissionen åtog sig också att säkerställa riktade samråd om sina ”brådskande” förslag, att offentliggöra analysdokumenten med underlag till sina förslag inom tre månader efter antagandet, att inkludera bedömningar av klimatkonsekvenser i både analysdokument och motiveringar till framtida förslag och att motivera förkortade samråd mellan avdelningarna.

Klagandena ansåg i sina synpunkter på kommissionens svar att kommissionens åtaganden varken är tillräckligt tydliga eller konkreta för att garantera en öppen, inkluderande och evidensbaserad lagstiftningsprocess.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens överlag konstruktiva svar på hennes rekommendationer och förslag till förbättringar. Kommissionens svar ger dock ännu inte tillräcklig klarhet om de konkreta åtgärder som den avser att vidta för att genomföra ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar.

Ombudsmannen kommer därför att övervaka denna fråga på grundval av framtida klagomål och när kommissionen har slutfört översynen av reglerna för bättre lagstiftning. I detta skede är inga ytterligare undersökningar motiverade, och ombudsmannen avslutade de tre ärendena.