De tre ärendena rör hur kommissionen tillämpade sina regler om bättre lagstiftning och andra förfarandekrav vid utarbetandet av lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MAS), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa försummelser stred mot kommissionens regler om ”bättre lagstiftning”. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att kontrollera lagstiftningsförslagens överensstämmelse med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.   

Ombudsmannen inledde undersökningar av de tre ärendena. Hon fick kommissionens skriftliga svar i alla tre ärendena, tog del av kommissionens relevanta handlingar och hennes undersökningsgrupper träffade företrädare för kommissionen i samband med två undersökningar.

Kommissionen svarade att reglerna om bättre lagstiftning inte är bindande lagstiftning utan en uppsättning politiska verktyg för att samla in relevant information som bör tillämpas på ett proportionellt sätt. Den hävdade också att den hade samlat in alla relevanta bevis innan den antog lagstiftningsförslagen i fråga, samrått med berörda parter och genomfört klimatkonsekvensbedömningarna och det avdelningsövergripande samrådet i enlighet med tillämpliga regler.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen ett antal förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen som sammantaget utgör administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen antog en bred tolkning av begreppet ”brådskande” och underlät att i tillräcklig utsträckning motivera ”brådskande” lagstiftningsförslag för allmänheten och att dokumentera sina undantag från de tillämpliga reglerna för bättre lagstiftning. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen inte har infört ett förfarande som, i enlighet med kraven i fördragen och rättspraxis, skulle säkerställa ett öppet, evidensbaserat och inkluderande utarbetande av ”brådskande” lagstiftningsförslag. Ombudsmannen konstaterade vidare att kommissionen, genom att inte föra ordentliga register över obligatoriska kontroller av att dess förslag är förenliga med EU:s klimatmål, underlät att agera på ett ansvarsfullt sätt.

För att åtgärda dessa brister lämnade ombudsmannen två rekommendationer. Ombudsmannen rekommenderade att kommissionen bör säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från de krav som fastställs i reglerna. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen fram fyra förslag, bland annat att förtydliga sina regler för samråd med berörda parter om brådskande förslag och se till att de underlag som ligger till grund för förslagen offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens beslut att sluta samarbeta med en tillfällig arbetstagare inom barnomsorgen. Klaganden anställdes genom en extern uppdragstagare på veckokontrakt. I enlighet med kommissionens instruktioner informerade uppdragstagaren klaganden om att kommissionen inte längre skulle begära hennes tjänster. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte hade motiverat sitt beslut.

Ombudsmannen har konsekvent ansett att när EU-institutionerna begär att en persons kontrakt med en extern uppdragstagare ska sägas upp bör de ange rättvisa och objektiva skäl för att motivera uppsägningen, informera den berörda personen och se till att de ges möjlighet att lämna synpunkter före uppsägningen. Den osäkra situationen för en tillfälligt anställd innebär att kommissionen är skyldig att vara rättvis och öppen, även i avsaknad av ett avtalsförhållande. I detta fall säkerställde kommissionen inte att klaganden beviljades ett hörande och möjlighet att lämna synpunkter på de skäl som kommissionen hade angett innan den beslutade att inte längre begära klagandens tjänster. Även om detta är beklagligt noterar ombudsmannen att den klagande måste ha uppmärksammats på vissa av frågorna under den vecka som föregick kommissionens beslut. På grund av den bristande dokumentationen kan ombudsmannen dock inte kontrollera om kommissionens personal har diskuterat frågorna med klaganden. Ombudsmannen välkomnar dock att kommissionen medgav att den kunde ha förklarat sitt resonemang ytterligare för klaganden i detta ärende.

På grundval av detta anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade och avslutar ärendet.  

Ärendet gällde hur Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hanterade ansökningar om omprövning från en sökande som misslyckades i två urvalsförfaranden. Klaganden hävdade bland annat att Epso inte hade åtgärdat hans farhågor på ett tillfredsställande sätt och ifrågasatte om Epso hade granskat hans prestationer på ett tillfredsställande sätt.

Efter det att ombudsmannen hade inlett undersökningen lämnade Epso ytterligare svar till klaganden. Ombudsmannen konstaterade att det fanns inkonsekvenser mellan dessa och de svar han ursprungligen fick, och att det inte var klart om Epso faktiskt granskade sina ursprungliga beslut. Under utredningens gång gjorde Epso ytterligare förtydliganden för att förklara detta.

Ombudsmannen avslutade ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade, eftersom Epso i slutändan gav rimliga förklaringar till hur den hanterade klagandens begäranden om omprövning. Utredningen visade dock på problem med Epsos standardsvar på begäranden om omprövning. För att åtgärda detta föreslog ombudsmannen förbättringar för Epso och bad Epso att se till att sökande som har lämnat in en begäran om omprövning i framtiden får ett tydligt, korrekt och fullständigt svar som informerar dem om huruvida en översyn har ägt rum och om skälen till Epsos beslut.