Ärendet gällde hur Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) hanterade klagandens återinträde i tjänst efter en tjänstledighet av personliga skäl. Klaganden ansåg att Emsa inte hade återinsatt henne så snart som möjligt efter att hon begärt att få återgå till arbetet 2022 och hävdade att hennes tjänstgöringstid och löneklass därför borde räknas om som om hon hade återinsatts från och med det datumet.

Ombudsmannen konstaterade att Emsa hade bedömt klagandens lämplighet för alla relevanta lediga tjänster som uppstod under den berörda perioden och hade gett henne den prioritet som krävs enligt de tillämpliga reglerna. Ombudsmannen fann inga bevis för ett uppenbart fel i Emsas bedömning att dessa lediga platser inte var lämpliga för klaganden och därför ingen grund för att dra slutsatsen att hennes återinträde i tjänst hade försenats på ett felaktigt sätt. Utredningen betonade dock vikten av tydlig information, regelbunden uppföljning och gedigen dokumentation i fall där återinsättning efter tjänstledighet av personliga skäl försenas.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden. Samtidigt föreslog ombudsmannen en förbättring av att Emsa bör säkerställa att anställda som ansöker om tjänstledighet av personliga skäl som överstiger sex månader tydligt informeras om de potentiella riskerna för ett försenat återinträde och att anställda som väntar på återinträde får regelbundna uppdateringar om hur deras profiler bedöms mot tillgängliga lediga tjänster.

Ärendet gällde hur Europeiska unionens rymdprogrambyrå (EUSPA) hanterade ett klagomål från en anställd som anställts via en extern uppdragstagare och som påstod sig ha utsatts för mobbning av sin överordnade.

Ombudsmannen konstaterade att EUSPA tog anklagelserna på allvar, inledde en administrativ undersökning, intervjuade relevanta personer och vittnen och kom fram till en slutsats efter undersökningen. EUSPA följde därmed den befintliga förfaranderamen. Ombudsmannen fann inga tecken på en uppenbart oriktig bedömning och därmed inga administrativa missförhållanden i EUSPA:s handläggning av klagomålet om trakasserier.

Ombudsmannen föreslog dock EUSPA att utveckla bättre kommunikationsmetoder för denna typ av klagomål om trakasserier för att säkerställa att personer som inte omfattas av rättssäkerhetsgarantierna i EU:s tjänsteföreskrifter får tydlig och konsekvent information under hela förfarandet, inbegripet korrekt motivering när förfarandet avslutas.

Ärendet gällde hur Europeiska unionens rymdprogrambyrå (EUSPA) hanterade ett klagomål från en anställd som anställts via en extern uppdragstagare och som påstod sig ha utsatts för mobbning av sin överordnade.

Ombudsmannen konstaterade att EUSPA tog anklagelserna på allvar, inledde en administrativ undersökning, intervjuade relevanta personer och vittnen och kom fram till en slutsats efter undersökningen. EUSPA följde därmed den befintliga förfaranderamen. Ombudsmannen fann inga tecken på en uppenbart oriktig bedömning och därmed inga administrativa missförhållanden i EUSPA:s handläggning av klagomålet om trakasserier.

Ombudsmannen föreslog dock EUSPA att utveckla bättre kommunikationsmetoder för denna typ av klagomål om trakasserier för att säkerställa att personer som inte omfattas av rättssäkerhetsgarantierna i EU:s tjänsteföreskrifter får tydlig och konsekvent information under hela förfarandet, inbegripet korrekt motivering när förfarandet avslutas.

Klaganden är ett polskt företag som är föremål för en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om eventuella bedrägerier mot EU:s budget. Klaganden uttryckte oro över hur Olaf genomförde en ”kontroll på plats” i klagandens lokaler. Klaganden hävdade särskilt att dess styrelse inte hade informerats om inspektionen, att en av Olafs ”utredare” som utförde kontrollen inte hade tillhandahållit tillräckliga bevis för sin identitet inom ramen för polsk rätt, att äktheten i Olafs tillstånd att utföra kontrollen inte kunde kontrolleras och att utredarna hade visat partiskhet gentemot klaganden.

Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i hur Olaf hade utfört kontrollen på plats.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett överträdelseklagomål om hur Frankrike drar av socialförsäkringsavgifter från schweiziska pensioner för pensionärer som är bosatta i Frankrike. Klaganden hävdade att kommissionen hade misstolkat klagomålet och underlåtit att ta itu med de frågor som tagits upp.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade behandlat överträdelseklagomålet korrekt. Genom att inkludera klagandens klagomål i ett pågående överträdelseförfarande, inom ramen för ett EU Pilot-förfarande, hade kommissionen underlåtit att ta itu med de specifika frågor som klaganden tagit upp. Eftersom kommissionen hade behandlat de frågor som klaganden tagit upp i samband med ett annat klagomål fann ombudsmannen dock att inga ytterligare undersökningar var motiverade i detta fall.

För att förhindra att sådana problem uppstår i framtiden föreslog ombudsmannen att kommissionen, om den beslutar att lägga till ett klagomål till ett pågående överträdelseförfarande, särskilt inom ramen för ett EU Pilot-förfarande, bör se till att den på lämpligt sätt tar itu med de specifika frågor som tas upp i klagomålet.

De klagande, en grupp av organisationer i det civila samhället, var oroade över att Europeiska kommissionen inte bedömde riskerna för de mänskliga rättigheterna innan den gav stöd till afrikanska länder för att utveckla övervakningskapaciteten, särskilt inom ramen för EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (EUTFA). Klagandena hävdade att kommissionen, innan den gick med på att stödja projekt med potentiella övervakningskonsekvenser, såsom biometriska databaser eller teknik för övervakning av mobiltelefoner, borde ha genomfört tidigare risk- och konsekvensbedömningar för att säkerställa att projekten inte leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna (såsom rätten till integritet).

På grundval av undersökningen drog ombudsmannen slutsatsen att de åtgärder som vidtagits inte var tillräckliga för att säkerställa att Eufta-projektens inverkan på de mänskliga rättigheterna bedömdes korrekt. För att ta itu med de brister som hon identifierade lade ombudsmannen fram ett förslag till förbättringar för att säkerställa att det för framtida projekt inom ramen för EU:s förvaltningsfond görs en föregående konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna.

Ärendet gällde information från Europeiska kommissionen om statusen för två överträdelseklagomål.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen kunde ha lämnat mer omfattande information om statusen för ett av klagomålen, särskilt när det gäller det pågående ”förfarandet med flera klagomål” som omfattar vissa av de frågor som tas upp i klagomålet. Kommissionen behandlade dock klagomålen på ett rimligt sätt.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden.