Ärendet gällde hur Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) hanterade klagomål från en nationell assistent till de europeiska delegerade åklagarna i Italien. Klaganden hävdade att de europeiska delegerade åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten i Rom ingrep i två administrativa förfaranden som han inledde på nationell nivå. Klagomålet gällde också hur Eppo hanterade en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som lämnats in av klaganden.

Ombudsmannen konstaterade brister i Eppos hantering av klagomålen när det gäller hur Eppo meddelade klaganden sin ståndpunkt och skälen till sin slutsats att inte vidta ytterligare åtgärder. Europeiska åklagarmyndigheten tog upp detta under utredningen genom att ge tydliga och rimliga förklaringar till sin ståndpunkt. Ombudsmannen konstaterade också att Eppo inte kränkte klagandens rättigheter när den hanterade klagomålen.

När det gäller begäran om tillgång till handlingar konstaterade ombudsmannen att de skäl som Eppo åberopat för att inte lämna ut de begärda handlingarna inte verkar vara förenliga med EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Ombudsmannen ansåg dock att beslutet att inte lämna ut de handlingar som klaganden hade begärt var rimligt, om än av ett annat skäl än det som Europeiska åklagarmyndigheten hade åberopat.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade.

Ärendet gällde hur ett EU-uppdrag hanterade den förlängda sjukledigheten för en utstationerad nationell expert. Klaganden ifrågasatte grunden för att hålla honom sjukskriven, det förfarande som följts, skyddet av hans medicinska uppgifter och beslutet att sluta betala ut hans dagtraktamente under en del av hans frånvaro.

Ombudsmannen fann att uppdraget hade rimliga skäl för sina åtgärder. Den förlitade sig på bedömningar av flera hälso- och sjukvårdspersonal, involverade klagandens utstationerande myndighet och tillät honom att återvända till arbetet när de relevanta villkoren var uppfyllda. Uppdraget tillämpade också de relevanta reglerna när det slutade betala ut klagandens dagtraktamente.

Ombudsmannen fann därför inga administrativa missförhållanden.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som utarbetats i samband med en revision av Europeiska kommissionen avseende jordbrukares efterlevnad i Litauen av miljökrav som de måste uppfylla för att få EU-finansiering.

Kommissionen vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingarna med motiveringen att ett utlämnande skulle äventyra ett framgångsrikt slutförande av revisionen.

På grundval av inspektionen av relevanta handlingar fann ombudsmannen att kommissionen hade fog för att vägra allmänheten tillgång till de omtvistade handlingarna. Hon avslutade därför utredningen och konstaterade att det inte förelåg några administrativa missförhållanden.

Med detta sagt, eftersom kommissionen under tiden har bekräftat att revisionen har slutförts, litar ombudsmannen på att kommissionen kommer att ge största möjliga tillgång till handlingarna, om klaganden skulle driva ärendet vidare.

Ärendet gällde beslutet av Europeiska unionens delegation i Papua Nya Guinea att förkasta klagandens anbud som onormalt lågt. Klaganden hävdade att delegationen inte begärde några särskilda förtydliganden, inte motiverade sitt beslut och grundade sitt avslag på faktorer som inte hade något samband med det pris som angavs i anbudet.

Ombudsmannen ansåg att delegationen borde ha varit mer specifik när den begärde förtydliganden från klaganden om priset och borde ha fastställt en tydlig koppling mellan priset och alla faktorer som beaktades i dess bedömning. Delegationen underlät också att i tillräcklig utsträckning motivera sitt beslut att förkasta anbudet som onormalt lågt, i strid med motiveringsskyldigheten. Dessa brister utgör administrativa missförhållanden.

Kommissionen lämnade ytterligare förtydliganden under undersökningen, men ombudsmannen konstaterade att dessa förtydliganden inte i tillräcklig utsträckning åtgärdade de brister som konstaterats.

Ombudsmannen ansåg att det inte skulle vara lämpligt att utfärda en motsvarande rekommendation i detta fall eftersom kontraktet har tilldelats. Hon lade dock fram tre förslag som syftade till att förhindra att sådana problem skulle uppstå i liknande fall i framtiden.

Ärendet gällde Europeiska centralbankens (ECB) hantering av förfarandeaspekter i samband med en visselblåsarrapport som klaganden [1] lämnade in 2022. Visselblåsarrapporten rörde ett påstått familjeförhållande mellan en anställd tjänsteman och den person som anställdes.

Klaganden upplevde att de påstådda gärningsmännen agerade på ett sätt som de ansåg utgjorde olämpligt beteende (inklusive trakasserier). Klaganden begärde en tillhörande administrativ utredning.

ECB beslutade att bedöma visselblåsarrapporten tillsammans med frågan om det påstådda olämpliga beteendet. Kommissionen informerade också klaganden om att den framlagda bevisningen inte motiverade att en administrativ utredning inleddes. Klaganden bestred båda punkterna genom ett administrativt klagomål, som ECB förklarade otillåtligt på grund av bristande individuellt intresse (gemensam handläggning av de två frågorna) eller på grund av att det inte fanns något beslut mot vilket talan kunde väckas (underlåtenhet att inleda en administrativ utredning).

Klaganden vände sig till ombudsmannen och bestred ECB:s beslut om avvisning. Under ombudsmannens undersökning bad klaganden också ombudsmannen att närmare undersöka hanteringen av rapporter och klagomål från visselblåsare vid ECB.

Ombudsmannen fann att ECB:s skäl för att förklara klagandens administrativa klagomål otillåtligt inte var övertygande.

Ombudsmannen noterade också att det under hennes undersökning hade skett en betydande utveckling i frågan och att relaterade interna utredningar på hög nivå fortfarande pågick. Dessutom höll ECB på att slutföra en översyn på eget initiativ av sin rapporterings-, utrednings- och disciplinram. Under dessa omständigheter drog ombudsmannen slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade vid den tidpunkten och avslutade undersökningen.

 

[1] Av anonymitetsskäl, bland annat när det gäller klagandens kön, hänvisas det i texten till klaganden som ”de”/”deras”/”dem”.