Sök efter undersökningar

EU anförtros allt större befogenheter inom områden från försvar till hälso- och sjukvård, så allmänhetens förtroende för administrationen är avgörande. Uppfattningar om att offentliganställda försöker uppnå egna intressen som strider mot deras offentliga arbete har därför mycket skadliga effekter. Europeiska ombudsmannen har länge identifierat fenomenet med svängdörrar som något som kan vara skadligt för allmänhetens förtroende om det inte hanteras på ett lämpligt sätt. Även ett fåtal uppmärksammade förflyttningar kan leda till betydande oro hos allmänheten och bidra till skadat anseende. I denna strategiska undersökning granskades 100 handlingar om svängdörrar från Europeiska kommissionen i syfte att identifiera förbättringsområden och vara vägledande för resten av EU:s framtida förvaltning.

Genom ombudsmannens undersökning hittades faktiska förbättringar sedan hennes senaste undersökning av ärendet, däribland vägledning om hur man noggrannare ska undersöka varje förflyttning.

Med det sagt så har kommissionen i vissa fall beviljat förfrågningar från tidigare högre tjänstemän om att ta anställning, trots reservationer om huruvida villkoren för förflyttningarna skulle begränsa potentiella risker (såsom intressekonflikter och tillgång till kunskap eller kontakter inom administrationen). Ombudsmannen anser att sådana förflyttningar endast bör beviljas om verksamheten kan omfattas av restriktioner som minskar risker tillräckligt och som på ett trovärdigt sätt kan övervakas och verkställas.

Om det inte är möjligt med sådana restriktioner och sådan verkställighet bör kommissionen tillfälligt förbjuda tidigare anställda från att ta de anställningar som avses. Man riskerar annars att underskatta den undergrävande effekt som sådana tjänstemän med tiden kan ha genom att de för med sig sin kunskap och sitt nätverk till relaterade områden i den privata sektorn, och därmed det skadade anseende som detta medför för EU.

Vid beviljande av en aktivitet med riskreducerande åtgärder bör kommissionen utforska den fulla omfattningen av de tillgängliga åtgärderna. Kommissionen skulle exempelvis kunna godkänna nya anställningar under förutsättning att den anställda erhåller ett åtagande från den nya arbetsgivaren om att kommissionens restriktioner kommer att offentliggöras på den nya arbetsgivarens webbplats. Kommissionen bör som minst kräva att den (tidigare) anställda bevisar att den nya arbetsgivaren har delgivits de föreliggande restriktionerna.

Kommissionens problem med efterlevnadskontroll gjorde att ombudsmannen upprepade sitt förslag att kommissionen tidigare ska offentliggöra uppgifter om den bedömda verksamhet efter tjänstgöring som genomförs av tidigare högre tjänstemän. Detta skulle förbättra den offentliga granskningen av dessa beslut, vilket är avgörande för övervakningen.

 

Europeiska ombudsmannen har länge ansett att svängdörrsfenomenet, som innebär att offentliga tjänstemän övergår till den privata sektorn, är en företeelse som riskerar att skada allmänhetens förtroende, om den inte hanteras på rätt sätt.

Denna undersökning på eget initiativ syftade till att granska hur Europeiska centralbanken (ECB) hanterar sina anställdas svängdörrsförflyttningar.

Med tanke på ECB:s uppdrag att säkerställa prisstabilitet och övervaka finans- och kreditinstitut kan (tidigare) ECB-anställdas förflyttningar till privata finans- eller kreditinstitut, särskilt de som omfattas av ECB:s tillsyn, skapa intressekonflikter och anseenderisker och ge upphov till allmän oro.

I sin undersökning granskade ombudsmannen ett specifikt fall, som hade lett till allmänna farhågor, och gick också igenom 26 fall av begäranden från anställda om att inleda yrkesverksamhet, antingen under tjänstledighet eller efter anställningens upphörande. I samtliga fall utom ett gick de anställda över till den privata sektorn, däribland till organ och banker som omfattas av ECB:s tillsyn.

Ombudsmannen slog fast att ECB borde anamma ett mer robust tillvägagångssätt i samband med svängdörrsförflyttningar som görs av (tidigare) anställda på mellannivå och högre nivå till anställningar i den privata sektorn, framför allt i finanssektorn.

För att åtgärda de brister som upptäcktes i det enskilda fallet och mer generellt när det gäller hur ECB hanterar denna utmaning presenterade ombudsmannen en rad förslag på hur ECB kan förbättra sina regler, också inom ramen för den pågående översynen av ECB:s etiska ramverk.

ECB bör särskilt bredda definitionen av den personal som är föremål för striktare anmälan och/eller karenskrav eller tillämpa ett allmänt minimikrav för all personal som omfattas av bestämmelserna i EU:s tjänsteföreskrifter när det gäller yrkesverksamhet efter anställningen.

ECB bör också förlänga förbudet – från sex månader till ett år – för tidigare anställda i högre ställning att utöva lobbning på tidigare kollegor.

ECB bör ytterligare förbättra sin övervakning av (tidigare) anställdas iakttagande av sina etiska skyldigheter och de villkor som införts av ECB, till exempel genom att offentliggöra villkoren för att godkänna tidigare högre tjänstemäns verksamhet efter anställningen, så att påstådda överträdelser kan uppmärksammas.

Ombudsmannen föreslog också att om ECB anser att en begäran från en medarbetare om att inleda yrkesverksamhet när han eller hon är tjänstledig skulle ge upphov till risker som inte kan mildras på lämpligt sätt genom restriktioner, eller om restriktionerna inte kan övervakas eller upprätthållas, bör ECB inte godkänna en sådan begäran.

The case concerned the decision of the European Investment Bank to approve a request made by a former vice-president and member of its Management Committee (MC) (the ‘former VP’) to become a non-executive board member of a Spanish energy utility company, which received loans from the EIB.

The complainants, two Members of the European Parliament, raised concerns that the move gave rise to the risk of conflicts of interest. The EIB argued that the former VP had not been involved in the negotiation and implementation of the financing agreements between the EIB and the company.

The Ombudsman found that, in approving the move, the EIB did not properly manage the risk of conflicts of interest to which the former VP’s request arguably gave rise. However, given the EIB has, in the meantime, made improvements to the relevant ethics rules to address these matters, the Ombudsman determined that no further inquiries were justified.

Nonetheless, the Ombudsman made suggestions for improvement with a view to strengthening how the EIB assesses ‘revolving door’ moves by members of its MC to the private sector, and how it ensures compliance where its Ethics and Compliance Committee authorises a move but applies conditions on the individual and their activities.