Klaganden ansökte om allmänhetens tillgång till handlingar om utformningen av eurosedlarna i Europaserien. Europeiska centralbanken (ECB) identifierade två handlingar som omfattades av klagandens begäran och nekade tillgång till handlingarna i deras helhet. I samband med detta åberopade ECB undantag enligt sina regler om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett fullständigt utlämnande skulle kunna undergräva allmänintresset när det gäller att skydda eurosedlarnas integritet samt kommersiella intressen, inbegripet immateriella rättigheter.

Ombudsmannens undersökningsgrupp höll ett inspektionsmöte med relevanta företrädare för ECB. På grundval av de ytterligare konfidentiella förklaringar som lämnades under inspektionsmötet, och med tanke på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som ECB har när det gäller att avgöra huruvida ett utlämnande av en handling skulle undergräva allmänintresset av att skydda eurosedlarnas integritet, fann ombudsmannen att ECB:s beslut att vägra tillgång till de begärda handlingarna inte var uppenbart felaktigt. Med tanke på att detta undantag åberopades med giltig verkan var det inte nödvändigt för ombudsmannen att bedöma om ett utlämnande också skulle undergräva affärsintressen, inbegripet immateriella rättigheter.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden begärde allmänhetens tillgång till handlingar om beredskaps- och beredskapsåtgärder i samband med Rysslands invasion av Ukraina. Europeiska centralbanken (ECB) vägrade att ge allmänheten tillgång till de två handlingar som den hade identifierat, med hänvisning till en bestämmelse i fördragen som kräver att ECB-rådets överläggningar inte ska offentliggöras. ECB åberopade också flera undantag enligt sina regler om allmänhetens tillgång till handlingar, bland annat att ett fullständigt utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om unionens finansiella, monetära eller ekonomiska politik och internationella finansiella förbindelser.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade de omtvistade handlingarna. På grundval av denna inspektion och med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som ECB har när den anser att allmänintresset vad gäller unionens internationella finansiella förbindelser är hotat, fann ombudsmannen att ECB:s beslut att vägra tillgång till en av de begärda handlingarna inte var uppenbart felaktigt. När det gäller det andra dokumentet ansåg ombudsmannen att ECB:s åberopande av sekretessen vid ECB-rådets sammanträden, såsom den fastställs i fördragen, var motiverat.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde ECB:s beslut att vägra allmänheten tillgång till handlingar som rör dess inköpsprogram för den offentliga sektorn (PSPP). Handlingarna hade överlämnats till den tyska förbundsregeringen för att den skulle kunna bedöma PSPP:s proportionalitet efter ett avgörande från den tyska författningsdomstolen.

Genom att vägra tillgång till handlingar åberopade ECB en fördragsbestämmelse enligt vilken ECB-rådets överläggningar inte skulle offentliggöras. Kommissionen har även åberopat behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om sekretessen vid de beslutande organens överläggningar, behovet av att skydda unionens monetära politik och sekretessen för handlingar som är avsedda för internt bruk.

Ombudsmannen fann att ECB:s vägran att ge allmänheten tillgång var motiverad. När ombudsmannen drog denna slutsats noterade han att ett dokument omfattades av fördragets regler om att ECB-rådets arbete inte skulle offentliggöras. ECB hade på ett tillfredsställande sätt förklarat varför ett utlämnande av de andra handlingarna skulle undergräva allmänintresset när det gäller penningpolitiken. Samtidigt som ombudsmannen noterade det stora allmänintresset i frågan tog han hänsyn till ECB:s ansträngningar att förse klaganden och allmänheten med så mycket information som möjligt om detta och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar med detaljerad information om Europeiska centralbankens (ECB) två program för köp av tillgångar. Genom att vägra tillgång gjorde ECB gällande att ett utlämnande skulle kunna undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik, vilket är ett rättsligt skyddat intresse. Klaganden ansåg att ECB inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för hur utlämnandet av den begärda informationen skulle inverka negativt på det åberopade allmänintresset och att informationen därför borde lämnas ut.

ECB har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den bedömer hur det åberopade allmänintresset bäst ska skyddas, nämligen skyddet av unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik. Den kan till exempel grunda sina överväganden på hur offentliggörandet kan påverka marknadernas och marknadsaktörernas beteende. ECB har i detta fall lämnat en rimlig förklaring till hur marknader och marknadsaktörer skulle kunna använda den begärda informationen för att undergräva unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik. ECB:s beslut att neka allmänheten tillgång till handlingar var således motiverat.

Ombudsmannen noterar ECB:s uttalande att banken redan offentliggör så mycket information som möjligt om PEPP och CSPP på sin webbplats. Hon uppmanar ECB att regelbundet utvärdera om ytterligare information om dessa program kan offentliggöras. Detta kommer sannolikt att få ännu större betydelse eftersom allmänheten vänder sig till ECB för att få bevis på att banken lever upp till de ambitiösa uttalandena från bankens ordförande när det gäller bankens insatser för att göra penningpolitiken ”grönare”.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till en not från dess rättstjänst om den tyska författningsdomstolens dom om ett program från Europeiska centralbanken och en tillhörande dom från EU-domstolen. När kommissionen nekade tillgång till handlingen grundade den sig på behovet av att skydda unionens finansiella, monetära och ekonomiska politik samt behovet av att skydda juridisk rådgivning och dess beslutsprocess.

Ombudsmannen granskade handlingen och konstaterade att det inte fanns något uppenbart fel i kommissionens bedömning. Hon avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Den tyska författningsdomstolens dom saknar motstycke när det gäller möjliga konsekvenser för EU:s rättsordning. Ombudsmannen erkänner att allmänheten har ett intresse av att försäkra sig om att kommissionen gör en korrekt bedömning och, vid behov, agerar utifrån sådana konsekvenser, i enlighet med sin roll som fördragens väktare. Hon är övertygad om att kommissionen i möjligaste mån kommer att fortsätta att hålla allmänheten informerad om eventuella framtida åtgärder som den beslutar att vidta som svar på domen.