Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll om kommissionens utkast till konsekvensbedömningsrapport om dess lagstiftningsinitiativ om multimodala digitala mobilitetstjänster från september 2023. Kommissionen vägrade att ge tillgång till handlingen i dess helhet och hävdade att ett utlämnande skulle undergräva dess pågående beslutsförfarande.

Efter undersökningsgruppens inspektion av den begärda handlingen var ombudsmannen inte övertygad om att utlämnandet av den allvarligt skulle ha påverkat, förlängt eller komplicerat slutförandet av konsekvensbedömningen och antagandet av kommissionens lagstiftningsförslag. Med tanke på den tydliga rättspraxis som kräver att EU-institutionerna tillämpar en särskilt hög grad av öppenhet på lagstiftningshandlingar ansåg ombudsmannen att kommissionens resonemang var otillräckligt och att det inte var motiverat att tillämpa undantaget för skydd av dess pågående beslutsfattande. Hon ansåg därför att kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till handlingen, även delvis, utgjorde ett administrativt missförhållande.

Under tiden offentliggjorde kommissionen sina lagstiftningsförslag om ”Passagerarpaketet”, åtföljda av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med den reviderade konsekvensbedömningen. Arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar återger innehållet i yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll från september 2023 och innehåller en översikt över hur kommissionen har gett verkan åt nämndens iakttagelser. Med tanke på att innehållet i det aktuella yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll nu är offentligt och att kommissionen offentliggjorde sina lagstiftningsförslag ansåg ombudsmannen att det inte skulle vara ändamålsenligt att lämna en rekommendation till kommissionen, och hon avslutade ärendet.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett överträdelseklagomål mot Nederländerna om nederländsk lagstiftning om lätta elfordon. Klaganden var bekymrad över att han inte hade fått någon uppdatering från kommissionen på över två år.

Medan utredningen pågick avslutade kommissionen ärendet. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte kunde visa att den hade hanterat ärendet aktivt och omsorgsfullt. Kommissionen har i synnerhet inte på ett övertygande sätt motiverat dröjsmålet med handläggningen av ett ärende som, med hänsyn till de skäl som anförts för att avsluta ärendet, borde ha varit uppenbart redan från början. Ombudsmannen ansåg att detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Eftersom kommissionen sedan dess har erkänt och bett om ursäkt för förseningen när ärendet avslutades, och samtidigt har åtagit sig att förbättra sin kommunikation med de klagande, ansåg ombudsmannen att det inte skulle tjäna något syfte att utfärda en rekommendation.