Ärendet gällde en underförstådd vägran från Europeiska kommissionens sida att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör ett meddelande om tredjeländers instrumentalisering av migration för politiska ändamål och om hur sådana ”hybridattacker” ska hanteras.

Efter Europeiska ombudsmannens ingripande antog kommissionen ett uttryckligt bekräftande beslut. Den gav bred partiell tillgång till flera meddelanden och ett utkast till version av meddelandet, med uteslutande av personuppgifter. Kommissionen vägrade dock att lämna ut sammanfattningen av ett påskyndat samråd mellan avdelningarna under vilket meddelandet hade diskuterats. När kommissionen nekade tillgång till den ”snabba sammanfattningen” grundade den sig på behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och behovet av att skydda sitt framtida beslutsfattande i liknande situationer.

På grundval av inspektionen av den påskyndade sammanfattningen och med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som EU-institutionerna har när det gäller att avgöra huruvida det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser är hotat, fann ombudsmannen att kommissionens beslut att vägra tillgång inte var uppenbart felaktigt. Det allmänintresse som står på spel kan inte ersättas av ett annat allmänintresse som anses vara viktigare. Eftersom undantaget för internationella förbindelser hade åberopats med giltig verkan var det inte nödvändigt för ombudsmannen att bedöma huruvida kommissionens argument avseende skyddet för dess framtida beslutsfattande var välgrundade. Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden bad Europeiska kommissionen att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör EU:s stöd till migrationshantering i Cypern. Kommissionen identifierade fyra handlingar som omfattades av begäran: två mötesrapporter, en briefing och en Flash-rapport, men gav endast tillgång till delar av Flash-rapporten. Genom att vägra tillgång till de andra handlingarna åberopade kommissionen undantag enligt unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle kunna undergräva allmänintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser samt kommissionens beslutsprocesser. När kommissionen inte besvarade klagandens begäran om omprövning (bekräftande ansökan) inom den tillämpliga tidsfristen vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att (fullt ut) lämna ut de begärda handlingarna och ombudsmannens undersökningsgrupp inspekterade handlingarna i fråga. På grundval av inspektionen delade ombudsmannen med sig av sin preliminära åsikt till kommissionen att mer omfattande tillgång skulle kunna beviljas till handlingarna. Kort efter det att ombudsmannen hade översänt sin preliminära ståndpunkt antog kommissionen sitt bekräftande beslut om klagandens begäran om tillgång, i vilket den bekräftade sin ursprungliga ståndpunkt och vägrade ytterligare tillgång. Ombudsmannen begärde ett möte mellan hennes undersökningsgrupp och kommissionens företrädare för att få ytterligare klargöranden om kommissionens ståndpunkt.

Ombudsmannen beklagade att kommissionen inte gav mer omfattande tillgång till mötesrapporterna och briefingen under sin undersökning. Med tanke på att kommissionen bekräftade sin ståndpunkt i det bekräftande beslutet och under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp ansåg ombudsmannen att det inte skulle tjäna något syfte att driva frågan inom ramen för detta ärende. Ombudsmannen förväntar sig dock att kommissionen tar hänsyn till hennes detaljerade bedömning när den behandlar framtida begäranden om allmänhetens tillgång till genomgångar och mötesrapporter som de aktuella.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen säkerställer efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna i samband med EU-medel som beviljas Grekland för gränsförvaltning. Klagandena, flera icke-statliga organisationer, uttryckte oro över att kommissionen hade misslyckats med att effektivt övervaka och utvärdera EU-finansierad gränsförvaltningsverksamhet, mot bakgrund av ihållande anklagelser om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna från de grekiska myndigheternas sida.

I undersökningen identifierades områden som kommissionen bör ta itu med för att förbättra hur den övervakar och säkerställer efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna på detta område. Eftersom kommissionen för närvarande väntar på en slutrapport från de grekiska myndigheterna i ett av de enskilda fall av påstådda kränkningar av de grundläggande rättigheterna som tas upp i denna undersökning, och nu också kommer att bedöma Greklands utgifter inom ramen för det relevanta programmet, avslutade ombudsmannen ärendet och konstaterade att inga ytterligare undersökningar var motiverade. Hon lade dock fram några förslag till kommissionen för att ta itu med de problem som identifierats under undersökningen.

Ombudsmannen uppmanade särskilt kommissionen att införa riktlinjer för att bedöma efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna under hela programmets genomförande, särskilt när det gäller det tillhörande ”nödvändiga villkoret” för att få tillgång till medel. Som en del av dessa riktlinjer bör kommissionen fastställa kriterier för att avgöra under vilka omständigheter den kommer att hålla inne eller hålla inne EU-medel på grund av bristande efterlevnad av de grundläggande rättigheterna och det tillhörande finansieringsvillkoret, och offentliggöra dessa kriterier. I sin bedömning av trovärdiga klagomål om kränkningar av de grundläggande rättigheterna och av det övergripande grekiska programmet bör kommissionen överväga om Grekland fortsätter att uppfylla villkoret om grundläggande rättigheter i samband med fonderna i fråga. Ombudsmannen lade också fram förslag om insyn i övervakningsprocessen och åtgärder för att stärka det civila samhällets deltagande.

 

Ärendet gällde Europeiska unionens asylbyrås (EUAA) vägran att ge allmänheten tillgång till 74 handlingar som rör mottagningsvillkoren i flera cypriotiska anläggningar för migrationshantering. När Europeiska unionens asylbyrå vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingar grundade den sig på tre undantag som anges i unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, nämligen behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet, personuppgifter och unionens beslutsprocess.

På grundval av inspektionen av de omtvistade handlingarna övertygades ombudsmannen inte av Europeiska unionens asylbyrås argument att ett omfattande utlämnande (allvarligt) skulle undergräva skyddet för de åberopade intressena. Ombudsmannen lade fram ett förslag till lösning, i vilket hon bad Europeiska unionens asylbyrå att ompröva sin ståndpunkt i fråga om begäran, i syfte att avsevärt öka allmänhetens tillgång till de omtvistade handlingarna.

EUAA godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav klaganden bred tillgång till 64 av de 74 handlingarna. Ombudsmannen välkomnade Europeiska unionens asylbyrås positiva svar på hennes förslag till lösning och avslutade undersökningen.