Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) att fatta beslut om två klagomål från samma klagande 2023 om behandlingen av klagandens personuppgifter.

Under ombudsmannens undersökning gav datatillsynsmannen rimliga förklaringar om handläggningen av ärendena och förseningen. Datatillsynsmannen har också slutfört sin preliminära bedömning av de frågor som tagits upp.

Ombudsmannen noterade också att EDPS vidtog åtgärder för att ta itu med sin eftersläpning för att undvika liknande situationer i framtiden och avslutade därför ärendet med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade. 

Ärendet gällde hur Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) hanterade anklagelser om kränkningar av de grundläggande rättigheterna i sin verksamhet på den grekiska ön Samos. Klagandena var oroade över att det sätt på vilket handläggare utplacerades i asylstödgrupperna vid Europeiska unionens asylbyrå genomförde intervjuer med utsatta asylsökande stred mot EU-lagstiftningen, och att Europeiska unionens asylbyrå hade underlåtit att ta itu med detta. Dessutom var klagandena oroade över hur Europeiska unionens asylbyrå hanterade de asylsökandes rapporter om avvisningar.

Ombudsmannen konstaterade att Europeiska unionens asylbyrå vid tidpunkten för klagomålet hade underlåtit att säkerställa att handläggare som utplacerades i dess asylstödgrupper var beredda att genomföra intervjuer med utsatta asylsökande på ett korrekt sätt, bland annat när det gäller hur man tar hänsyn till indikatorer på sårbarheter när dessa framkommer för första gången under asylintervjun. Ombudsmannen konstaterade vidare att Europeiska unionens asylbyrå hade underlåtit att förse utsatta asylsökande med ett lämpligt förfarande för att rapportera misstag som begåtts under intervjuer och för att få sådana rapporter granskade av Europeiska unionens asylbyrå. Ombudsmannen konstaterade att detta utgjorde administrativa missförhållanden och lämnade fyra rekommendationer till Europeiska unionens asylbyrå för att åtgärda bristerna.

Ombudsmannen skickade också dessa rekommendationer till sina motparter från Europeiska ombudsmannanätverket för att få deras synpunkter på hur efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna säkerställs i samarbetet mellan handläggare vid Europeiska unionens asylbyrå och nationella asyltjänstemän.

Dessutom identifierade ombudsmannen viktiga brister när det gäller hur Europeiska unionens asylbyrå hanterade de asylsökandes avslöjande av erfarenheter av avvisningar under intervjuer. Eftersom Europeiska unionens asylbyrå började vidta åtgärder för att avhjälpa dessa brister under ombudsmannens undersökning fann hon inga administrativa missförhållanden utan lade i stället fram två förslag till förbättringar.

Detta ärende gällde Europeiska kommissionens hantering av en journalists begäran om allmänhetens tillgång till handlingar i samband med en arbetsresa till Israel från kommissionens samordnare för bekämpning av antisemitism och främjande av judiskt liv. Kommissionen avböjde att bekräfta eller förneka förekomsten av sådana handlingar och hänvisade till EU:s dataskyddsregler. Företaget hävdade att även om det erkände förekomsten av sådana handlingar skulle det innebära en överföring av personuppgifter, utan att det var nödvändigt för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, vilket det drog slutsatsen att klaganden inte hade visat.

Under undersökningen bekräftade kommissionen för ombudsmannens undersökningsgrupp att resan hade ägt rum och att den hade täckt kostnaderna för denna resa, och därmed åtgärdat de centrala öppenhetsproblem som klaganden tagit upp.

Ombudsmannen konstaterade att det fanns ett allmänt intresse av offentlig granskning av samordnarens yrkesverksamhet, med tanke på rollens synlighet och ämnets känslighet. Efter det att kommissionen hade bekräftat arbetsresan och att den hade täckt kostnaderna i enlighet med tillämpliga bestämmelser ansåg ombudsmannen emellertid att allmänintresset av att granska samordnarens yrkesverksamhet hade tillgodosetts.

Ombudsmannen lade dock fram ett förslag till förbättring för kommissionen, nämligen att den proaktivt bör offentliggöra sammanfattningar av samordnarens officiella verksamhet, inbegripet information om arbetsresor, för att öka öppenheten.

Ombudsmannen avslutade ärendet och drog slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen säkerställer att Rumänien fullt ut genomför en dom från Europeiska unionens domstol om den olagliga vägran att utfärda identitetskort till rumänska medborgare med hemvist i andra medlemsstater.

Ombudsmannen konstaterade att frågan verkade utvecklas på nationell nivå och att kommissionen aktivt och med rimliga intervall hade övervakat situationen.

Ombudsmannen avslutade ärendet med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade i detta skede. Ombudsmannen uppmanade dock kommissionen att inom sex månader uppdatera henne om sin bedömning av Rumäniens efterlevnad av domen och eventuella ytterligare åtgärder som vidtagits av kommissionen.

Klaganden bad Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till handlingar om sina diskussioner med den ungerska regeringen om rättsväsendets oberoende i samband med kommissionens bedömning av Ungerns berättigande till sammanhållningsmedel. Efter samråd med de ungerska myndigheterna vägrade kommissionen att ge tillgång till vissa handlingar och åberopade två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen hävdade närmare bestämt att ett utlämnande av uppgifter skulle undergräva syftet med dess undersökning av Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden och dess beslutsprocess. Klaganden bad kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). När kommissionen inte svarade inom de tillämpliga tidsfristerna vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Under ombudsmannens undersökning antog kommissionen sitt bekräftande beslut. Den vidhöll sitt beslut att neka tillgång men åberopade ytterligare ett undantag och hävdade att Europaparlamentet under tiden hade inlett rättsliga förfaranden i frågan, och att ett utlämnande skulle kunna undergräva dessa pågående förfaranden.

Ombudsmannens inspektion visade att de begärda handlingarna innehåller Ungerns självbedömning, formella frågeformulär som kommissionen skickat till de ungerska myndigheterna och de berörda ungerska myndigheternas officiella svar på dessa frågor. De begärda handlingarna ligger således till grund för kommissionens beslut mot vilket parlamentet inledde ett domstolsförfarande. De har varken utarbetats för det specifika domstolsförfarandet eller innehåller interna rättsliga ställningstaganden i tvistefrågor.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade visat hur ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva domstolsförfarandet i fråga. Ombudsmannen var inte heller övertygad av kommissionens argument att ett utlämnande skulle kunna undergräva dess undersökning. Dessutom betonade ombudsmannen vikten av att informera allmänheten om kommissionens och de ungerska myndigheternas åtgärder för att skydda EU:s ekonomiska intressen och se till att rättsstatsprincipen respekteras. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionens vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till de begärda handlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt om begäran om tillgång.

Som svar bekräftade kommissionen sin ståndpunkt att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva lugnet i det domstolsförfarande som inletts av parlamentet och dess utredning vad gäller Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte gav några övertygande förklaringar till varför ingen mer omfattande tillgång kunde ges till dessa handlingar. Ombudsmannen bekräftade därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till det motiverade yttrande som Europeiska kommissionen skickade till Belgien i samband med ett överträdelseförfarande avseende dess införlivande av direktivet om skydd för visselblåsare.

Kommissionen vägrade att ge tillgång till handlingen, som ingår i akten i ett pågående överträdelseförfarande. I samband med detta grundade sig kommissionen på en allmän presumtion om icke-utlämnande, grundad på behovet av att skydda syftet med en pågående utredning. Klaganden var missnöjd med resultatet och vände sig till ombudsmannen.

Även om ombudsmannen ansåg att ett adekvat skydd för visselblåsare är nödvändigt, fann hon, på grundval av inspektionen av den omtvistade handlingen, att kommissionen hade fog för att grunda sig på den allmänna presumtionen om icke-utlämnande för att vägra tillgång till handlingen. Hon avslutade därför ärendet.