Sök efter undersökningar

Irland spelar en särskild roll i genomförandet av den allmänna dataskyddsförordningen, eftersom landet står värd för de flesta av de stora teknikföretagen i Europeiska unionen. Övriga medlemsstaters tillsynsmyndigheter är ofta beroende av den irländska tillsynsmyndighetens arbete för att fullt ut kunna hantera personuppgiftsfrågor som rör medborgare i deras egna länder.

Detta innebär att det är särskilt viktigt att Europeiska kommissionen håller sig tillräckligt informerad om huruvida den allmänna dataskyddsförordningen tillämpas på rätt sätt i Irland med avseende på de stora teknikföretagen.

En rad offentliga organ och organisationer i det civila samhället, däribland klaganden, rapporterade att tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen i Irland var otillräcklig.

Ombudsmannen inledde en undersökning för att granska huruvida Europeiska kommissionen samlar in tillräckliga uppgifter för att övervaka Irlands genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen.

Ombudsmannens undersökning kastade ljus på en etablerad praxis vid Europeiska kommissionen att studera en regelmässig ärendeöversikt från den irländska tillsynsmyndigheten för att granska dess hantering av teknikjättarna. Hon slog fast att denna praxis är lämplig och i linje med god förvaltning. Hon ansåg dock att ett antal tekniska förbättringar kan göras och lämnade förslag i detta syfte.

Ärendet rörde i första hand Frontex beslut att inte längre kommunicera via e-post med enskilda personer som begär allmänhetens tillgång till handlingar. Frontex tvingar frågeställarna att använda dess onlineportal för begäranden. Detta skapar problem för frågeställarna som lätt skulle kunna undvikas, liksom för de onlineplattformar för öppenhet som har upprättats av organisationer i det civila samhället för att främja EU:s mål att arbeta så öppet som möjligt.

Ombudsmannen kunde inte hitta någon motivering till Frontex beslut. Hon utfärdade en rekommendation om att Frontex borde tillåta frågeställare att kommunicera med byrån via e-post, utan att behöva använda dokumentportalen. Hon bad dessutom Frontex att ta del av den bästa praxis som Europeiska kommissionen har fastställt i detta avseende för sin nya portal för allmänhetens tillgång till handlingar, och att införa denna bästa praxis så snart som möjligt.

Ombudsmannen föreslog dessutom att Frontex skulle avsätta de resurser som är nödvändiga för att hantera det stora antal begäranden om tillgång till handlingar som byrån sannolikt kommer att få ta emot framöver. Hon föreslog också att Frontex skulle upprätta en detaljerad handbok om hur byrån ska hantera begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar, och offentliggöra denna handbok.

Frontex avvisade ombudsmannens rekommendation om att låta frågeställare kommunicera med byrån via e-post. Frontex gav inte heller något särskilt ingående svar på förslaget om att ta del av och införa kommissionens bästa praxis.

Ombudsmannen avslutar undersökningen genom att konstatera att det föreligger ett administrativt missförhållande.

När det gäller ombudsmannens övriga förslag uppgav Frontex att byrån nyligen hade avsatt ytterligare en halvtidstjänst till att hantera begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar, och meddelade att byrån kommer att utarbeta en handbok enligt ombudsmannens förslag. Tidigare under undersökningen genomförde Frontex ombudsmannens förslag om att revidera dess upphovsrättsmeddelande och tillgängliggöra handlingar i sin öppna redovisning under två år. Byrån samtyckte också till att skapa en särskild e-postadress för inlämning av överklaganden.

Klagandena, en grupp organisationer i det civila samhället, var bekymrade över att Europeiska kommissionen inte bedömde riskerna för mänskliga rättigheter innan den gav stöd till afrikanska länder för att utveckla övervakningskapaciteten, i synnerhet inom ramen för EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (EUTFA). Klagandena menade att kommissionen, innan den samtyckte till att stödja projekt med möjlig inverkan på övervakningen, till exempel biometriska databaser eller teknik för mobiltelefonövervakning, borde ha gjort risk- och konsekvensbedömningar för att säkerställa att projekten inte skulle medföra kränkningar av de mänskliga rättigheterna (t.ex. rätten till integritet).

På grundval av undersökningen fann ombudsmannen att de åtgärder som hade vidtagits inte var tillräckliga för att säkerställa att EUFTA-projektens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna bedömdes på ett korrekt sätt. För att åtgärda de identifierade bristerna lade ombudsmannen fram ett förslag till förbättringar, för att se till att det görs konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter inför framtida EU-förvaltningsfondsprojekt.