Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen säkerställer att Rumänien fullt ut genomför en dom från Europeiska unionens domstol om den olagliga vägran att utfärda identitetskort till rumänska medborgare med hemvist i andra medlemsstater.

Ombudsmannen konstaterade att frågan verkade utvecklas på nationell nivå och att kommissionen aktivt och med rimliga intervall hade övervakat situationen.

Ombudsmannen avslutade ärendet med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade i detta skede. Ombudsmannen uppmanade dock kommissionen att inom sex månader uppdatera henne om sin bedömning av Rumäniens efterlevnad av domen och eventuella ytterligare åtgärder som vidtagits av kommissionen.

Klaganden bad Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till handlingar om sina diskussioner med den ungerska regeringen om rättsväsendets oberoende i samband med kommissionens bedömning av Ungerns berättigande till sammanhållningsmedel. Efter samråd med de ungerska myndigheterna vägrade kommissionen att ge tillgång till vissa handlingar och åberopade två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen hävdade närmare bestämt att ett utlämnande av uppgifter skulle undergräva syftet med dess undersökning av Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden och dess beslutsprocess. Klaganden bad kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). När kommissionen inte svarade inom de tillämpliga tidsfristerna vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Under ombudsmannens undersökning antog kommissionen sitt bekräftande beslut. Den vidhöll sitt beslut att neka tillgång men åberopade ytterligare ett undantag och hävdade att Europaparlamentet under tiden hade inlett rättsliga förfaranden i frågan, och att ett utlämnande skulle kunna undergräva dessa pågående förfaranden.

Ombudsmannens inspektion visade att de begärda handlingarna innehåller Ungerns självbedömning, formella frågeformulär som kommissionen skickat till de ungerska myndigheterna och de berörda ungerska myndigheternas officiella svar på dessa frågor. De begärda handlingarna ligger således till grund för kommissionens beslut mot vilket parlamentet inledde ett domstolsförfarande. De har varken utarbetats för det specifika domstolsförfarandet eller innehåller interna rättsliga ställningstaganden i tvistefrågor.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade visat hur ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva domstolsförfarandet i fråga. Ombudsmannen var inte heller övertygad av kommissionens argument att ett utlämnande skulle kunna undergräva dess undersökning. Dessutom betonade ombudsmannen vikten av att informera allmänheten om kommissionens och de ungerska myndigheternas åtgärder för att skydda EU:s ekonomiska intressen och se till att rättsstatsprincipen respekteras. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionens vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till de begärda handlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt om begäran om tillgång.

Som svar bekräftade kommissionen sin ståndpunkt att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva lugnet i det domstolsförfarande som inletts av parlamentet och dess utredning vad gäller Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte gav några övertygande förklaringar till varför ingen mer omfattande tillgång kunde ges till dessa handlingar. Ombudsmannen bekräftade därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till det motiverade yttrande som Europeiska kommissionen skickade till Belgien i samband med ett överträdelseförfarande avseende dess införlivande av direktivet om skydd för visselblåsare.

Kommissionen vägrade att ge tillgång till handlingen, som ingår i akten i ett pågående överträdelseförfarande. I samband med detta grundade sig kommissionen på en allmän presumtion om icke-utlämnande, grundad på behovet av att skydda syftet med en pågående utredning. Klaganden var missnöjd med resultatet och vände sig till ombudsmannen.

Även om ombudsmannen ansåg att ett adekvat skydd för visselblåsare är nödvändigt, fann hon, på grundval av inspektionen av den omtvistade handlingen, att kommissionen hade fog för att grunda sig på den allmänna presumtionen om icke-utlämnande för att vägra tillgång till handlingen. Hon avslutade därför ärendet.